av Mikael Winterkvist | jul 12, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads |

– Du är jävligt vänster va?
– Nu får du nog förklara dig lite så att jag vet vad du menar med vänster?
– Ja, du hackar ju på Trump, på Elon Musk och på republikaner. Du är vänster.
– Så om jag varnar för Trumps försök att bryta ned den amerikanska demokratin, om jag påtalar alla hans lögner och hans politiska agenda så är jag vänster. Det är så du menar?
– Du hackar ju på Elon Musk också?
– När Elon Musk lanserar sin världsbild under förespegling att det bara finns en bild, hans, och när han släpper fram högerextremister på X och lanserar dem som den enda politiska lösningen på bland annat Tysklands problem, vilka problem det nu är, så har jag invändningar, helt riktigt.
– Men du gör det ju som om den är bloggen kan och vet allt och att allt det du säger är fakta?
– Jag vet inte hur många gånger jag skrivit att Magasin Macken inte är en journalistisk produkt, att det är en blogg och att alla åsikter är mina åsikter eller skribentens åsikter.
– Jag tycker att det du skriver är för mycket vänster.
– Läs inte Magasin Macken då.
– Vadå, kan du inte ändra på det du skriver då och blir mer neutral och mer trovärdig?
– Inte en chans. Det är min blogg.
– Så du vill inte vara trovärdig?
– Jodå. men jag tänker inte anamma din eller någon annans världsbild och beskrivning av omvärlden. Du försöker nu styra det jag skriver till att ligga mer i linje med vad du tycker och det finns inte en möjlighet, inte en chans att jag tänker göra det.
– Du tänker inte ändra på dig?
– Inte en chans.
– Varför inte det?
– Jag tycker att folk ska kunna älska varandra, gifta sig, leva med varandra, oavsett kön, religion, eller etnicitet. Den åsikten kommer jag aldrig att överge. Jag tycker att människor ska mötas med respekt, att en hel del av det vi säger och uttrycker är åsikter, inte fakta och att det förtjänar respekt. Jag tänker inte ändra mig på den punkten heller. Den som tycker att vi ska göra skillnad på folk och folk, att vissa är värda mer, kommer jag högst sannolikt att ge mig på, verbalt. Jag försvarar yttrande- och tryckfrihet, är mot statens övervakning, är det de åsikterna du tycker att jag ska byta ut?
– En del, varför är du mot att polis och åklagare ska kunna jaga gängkriminella, pedofiler och terrorister till exempel?
– Ah, det var där vi skulle landa. Det har jag aldrig skrivit, aldrig sagt men då staten är den starkare parten, den som har våldsmonopol och som har enorma resurser till sitt förfogande så tycker jag att staten, polis och åklagare får jaga grova brottslingar utan att avlyssna och snoka på sina medborgare utan grund.
– Vad tycker du om invandring då?
– Alla samhällen utvecklas av nya influenser. USA är uppbyggt av invandrare för att ta ett exempel och jag tycker att Sverige har en alldeles för restriktiv invandringspoltik, tolka nu inte det som att jag är för öppna gränser och att vi ska släppa in vem som helst.
– EU då?
– Oj, här hoppar vi snabbt mellan stora ämnen. Jag är i grunden positiv till EU då det ibland är det enda framkomliga sättet för att hitta lösningar, inom miljöpolitiken exempelvis.
– Euro, valutan då?
– Det är en stor fråga som jag inte har satt mig in i. Jag har ingen uppfattning där.
– Klimatförändringarna, vad tycker du där?
– Du, om det här samtalet ska utmynna i att jag ska deklarera en massa åsikter som du sedan kan sitta och bocka av på din lista om vad som är vänster eller höger så slutar vi här. Jag tänker inte sitta och försöka att formulera mina åsikter om stora, komplexa ämnen för att du tycker att jag är vänster. Tycker ser du det så får du absolut tycka det.
– Jag vill bara veta vad du tycker för jag tycker att du har fel många gånger.
– Det får du också tycka.
– Här, på Macken, får jag verkligen tycka det?
– Absolut, skriv en text, skicka in, men du får räkna med att jag kommer att svara.
– Så om jag skriver en text så kommer du att kommentera den?
– Absolut.
– Det är inte schysst.
– Skriv en text på din egen blogg då.
– Jag har ingen blogg.
– Starta en då.
– Det är för jobbigt.
– Så du försöker istället få mig att byta åsikter?
– Jag försöker få dig att fatta att du har fel.
– Tro mig, det är oerhört mycket mera jobbigt än att starta en blogg. Jag är gammal, cynisk, har åsikter om det mesta, kan vara überdryg om det passar mig och jag byter åsikt väldigt sällan, men det händer. Framför allt så har jag nått den åldern då jag på det stora hela skiter i vad folk tycker om mig. Det är inte så att jag för opåverkbar eller att jag inte tar intryck men jag bryr mig inte särskilt mycket. Den som vill läsa det jag skriver, som uppskattar det, gör mig väldigt glad. Den som har invändningar får absolut ha det men det är ingen stor chans att jag byter åsikt trots det.
– Har du överhvudtaget några vänner som inte tycker som du?
– De flesta. Jag har amerikanska vänner som är republikaner, några gillar Trump, några gör det inte. Jag har vänner i min bekantskapskrets som är vänsterpartister, socialdemokrater och jag har vänner som är moderater, liberaler och kristdemokrater. Jag umgås med människor i första hand, inte med deras åsikter.
– Men du är vänster?
– Jo, du har sagt det några gånger nu.
av Mikael Winterkvist | jul 12, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter |

Thunderbolts är Marvels första verkliga satsning på ett lag av antihjältar – en brokig skara figurer som samlas under ett gemensamt uppdrag.
Resultatet är en mörkare, mer jordnära film än mycket annat i det moderna Marvel-universumet. Den är inte perfekt, men bjuder på både överraskningar och nya dynamiker.
Bagage
Yelena Belova, Bucky Barnes, Red Guardian och US Agent är alla karaktärer med bagage – och det är just i spänningarna mellan dem som filmen hittar sin styrka. Florence Pugh fortsätter att göra Yelena till en av Marvels mest levande figurer, med lika delar humor, sårbarhet och driv. David Harbour är tydlig i sin närvaro som Red Guardian och står för filmens mest mänskliga ögonblick. Sebastian Stan får också utrymme att utveckla en mer dämpad och nedtonad Bucky Barnes.

Vågar
Filmen bjuder på ett oväntat samspel mellan karaktärer som normalt befinner sig i periferin. Tempot är ojämnt, men mellan de actionfyllda sekvenserna finns det scener som vågar andas – och där relationerna får ta plats.
Visuellt håller filmen Marvel-standard, men med en något ruffigare och mer fysisk känsla än i tidigare produktioner. Slutakten må följa bekanta mönster, men vägen dit är mer nyanserad än väntat.
Du hittar Thunderbolts som: Hyr/köpfilm
Betyg

ps. Är det bara en ren tillfällighet att Julia Dreyfuss karaktär, skurken, Valentina Allegra de Fontaine, har vita slingor i hårt som USA:s underrättelsechef Tulsi Gabbard?
av Mikael Winterkvist | jul 12, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter |

Jag säger inte att jag är poet, men jag förstår mig på känslor, och det finns få saker i livet som väcker en sådan omedelbar, rusande glädje i hela kroppen som ett riktigt högt gräsfält.
Det börjar redan vid kanten. Jag nosar, väger vinden, känner att det är dags. Sedan kastar jag mig ut – som en pil, eller kanske mer som en lyckligt studsande Ferrari (låg tyngdpunkt) – rakt in i det gröna kaoset. Gräset slår mot magen, sticker lite i öronen, doftar jord och sommar och möjligheter.
Det här är inte en promenad. Det här är en uppvisning. En improviserad föreställning där jag spelar alla roller: upptäcktsresande, cirkusartist och segrare i en osynlig tävling som jag själv uppfunnit. Jag hoppar. Jag försvinner. Jag dyker upp igen med öronen på sniskan och tungan ute som ett segel. Det ser kanske planlöst ut. Det är det inte. Det är glädje i sin mest sofistikerade och mest renodlade form.
Människorna skrattar. De säger saker som “men titta på honom!” och “han är ju helt galen!”. Jag hör det. Jag noterar det. Jag fortsätter.
För det finns ett slags frihet i högt gräs som inte går att förklara för den som aldrig varit två decimeter över marken med hela världen som hinderbana. Det är som att allt annat försvinner. Inga andra. Inga grannar. Ingen logik, bara jag och gräset och den enkla sanningen att jag är en tax, och det här är mitt element.
Du borde testa, om du någonsin får chansen, men spring inte efter mig. Du kommer inte hinna ikapp.
av Mikael Winterkvist | jul 12, 2025 | Bluesky, Mastodon, Nöje, Threads, Twitter |

I en bransch där filmbudgetar på hundratals miljoner blivit norm, finns det filmer som mot alla odds har slagit igenom stort – med nästan inga pengar alls. Här är tio exempel på filmer med minimal budget och maximal utdelning.
De har inte bara spelat in sina kostnader – de har blivit guldgruvor.
The Blair Witch Project (1999)
Den kanske mest kända lågbudgetsuccén. Filmen kostade ungefär 60 000 dollar att spela in och drog in cirka 248 miljoner dollar globalt. Den smarta marknadsföringen bidrog starkt till succén.
Paranormal Activity (2007)
Hela produktionen gick på runt 15 000 dollar. Med en viral kampanj och skräck som klickade med publiken blev resultatet över 190 miljoner dollar i intäkter.
Mad Max (1979)
George Millers kultklassiker från Australien spelades in för ungefär 350 000 dollar. Den drog in över 100 miljoner globalt och satte Mel Gibson på kartan.
Napoleon Dynamite (2004)
Kostade bara 400 000 dollar att göra. Den knasiga indiekomedin blev en kultfilm och drog in drygt 46 miljoner.
Halloween (1978)
John Carpenters banbrytande skräckfilm kostade 325 000 dollar att producera men spelade in över 70 miljoner världen över. Den satte standarden för hela slashergenren.
Once (2007)
En irländsk musikalfilm som spelades in för cirka 150 000 dollar och drog in över 20 miljoner. Lågmält, vackert – och otroligt lönsamt.
El Mariachi (1992)
Robert Rodriguez debutfilm kostade bara 7 000 dollar att göra. Genom en distributionsdeal med Columbia Pictures drog filmen in över 2 miljoner.
Rocky (1976)
Budgeten låg på knappt 1 miljon dollar. Den spelade in över 225 miljoner och blev starten på ett ikoniskt franchise.
Super Size Me (2004)
Morgan Spurlocks dokumentär om McDonald’s matbudgeterades till 65 000 dollar men spelade in över 20 miljoner världen över.
Clerks (1994)
Kevin Smith gjorde filmen för 27 000 dollar, finansierad av kreditkort. Den drog in över 3 miljoner och blev en indieklassiker.
Källor:
av Mikael Winterkvist | jul 12, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter |

SkyShowtimes nya originalserie Langer vill vara en psykologisk thriller i lyxförpackning, där en seriemördare rör sig bland slipsar, fasader och finansiella maktspel, och det lyckas – delvis. Serien är elegant, sparsmakad och välspelad, men ibland går ytan före nerv.
Piotr Langer är en ung affärsman som ärver sin fars finansbolag. Under den välkammade ytan döljer han ett liv som seriemördare – oupptäckt men inte osynlig. Polisen misstänker, men saknar bevis. När en kvinna vid namn Nina dyker upp och söker hans närhet, förskjuts balansen.
Kontrollerad
Jakub Gierszał gör Langer till en lågmäld och kontrollerad figur – alltid samlad, ofta iskall. Julia Pietrucha som Nina är mer återhållsam i uttrycket, men tillför ett visst mänskligt djup. Tillsammans skapar de ett spel som håller intresset uppe, även om scenerna mellan dem ibland känns mer konstruerade än levande.

Serien bygger stämning med precision – det är tyst, elegant, välkomponerat, men just det strama greppet blir ibland en begränsning. Här finns få emotionella toppar, få riktigt oväntade vändningar. Du förstår vart det är på väg, och det rör sig dit med kontrollerade steg, ibland alldeles för långsamt. Langer har ett problem med tempot.
Langer är inte ointressant. Den gör mycket rätt, särskilt vad gäller ton, tempo och bildspråk, men det blir mer en välpolerad yta än en nervig berättelse. Det du minns är stilen – inte spänningen. Det är en Dexter men i en annan miljö.
Du hittar Langer på: SkyShowTime
Betyg

av Mikael Winterkvist | jul 12, 2025 | Bluesky, Mastodon, Reportage, Threads, Twitter |

I en värld där nya appar ersätter gamla på några månader, finns det fortfarande kod som skrevs för över 60 år sedan – och som fortfarande gör jobbet varje dag.
Det handlar om program som byggdes för att hålla, ofta skrivna i språk som COBOL och Fortran, och som körs på system där det helt enkelt skulle bli för dyrt – eller för riskabelt – att byta ut dem.
MOCAS – från 1958
Det amerikanska försvarsdepartementet använder fortfarande ett program som heter MOCAS (Mechanization of Contract Administration Services), utvecklat 1958. Det skapades för att hantera kontrakt och betalningar till försvarskontraktörer, och har körts utan avbrott i över 60 år. Programmet är skrivet i tidig COBOL, och driftas fortfarande på IBM‑mainframes.
Fortran – från 1957
Programspråket Fortran är ett av de äldsta i världen och används än idag – särskilt inom forskning, ingenjörsvetenskap och numeriska beräkningar. Många fysik- och klimatsimuleringsprogram som togs fram på 1970- och 80-talen lever kvar i uppdaterad form, men med en kärna som är flera decennier gammal.
SABRE – från 1960
Amerikanska flygbolaget American Airlines utvecklade tillsammans med IBM ett bokningssystem kallat SABRE. Det lanserades 1960 och låg till grund för dagens globala bokningssystem. Delar av den ursprungliga logiken används fortfarande inom modern resehantering.
IRS – Skatteverkets program i USA
Den amerikanska skattemyndigheten IRS kör fortfarande program som utvecklades på 1960-talet för skattedeklarationer och hantering av avdrag. Även här används COBOL, och varje år lappas och lagas systemet snarare än ersätts – eftersom hela landets skattesystem bygger på det.
Banksystem i COBOL
Runt om i världen – även i Sverige – finns fortfarande banksystem i drift som skrevs i COBOL på 1970-talet. Många av dessa hanterar centrala funktioner som löneutbetalningar, banköverföringar och kontohistorik. De fungerar – och därför får de leva vidare.
Varför byter man inte ut dem?
Att uppgradera innebär ofta en risk – systemen är stabila, vältestade och sammanlänkade med många andra. Att skriva om dem i modern kod skulle kunna kosta hundratals miljoner och ta flera år, och det finns dessutom få programmerare kvar som kan läsa och underhålla den gamla koden.
Källor: