Joachim Rønnings Tron: Ares är den tredje återkomsten till det digitala nätet, The Grid, och är mer av allt – mer storslagen, mer effekter och mer teknik och ett försök att ta franchisen i en mer filosofisk riktning, där konflikten mellan människa och maskin flyttas från den digitala världen till vår egen.

Filmen kretsar kring Julian Dillinger (Evan Peters), sonson till den ursprungliga Ed Dillinger, som släpper ut det superintelligenta programmet Ares (Jared Leto) i den fysiska världen. Spänningen ligger i Ares utveckling från en perfekt militär konstruktion till en entitet som börjar ifrågasätta sin programmering och utveckla mänsklig empati.

Visuellt är Tron: Ares en bländande upplevelse. Rønning har med framgång skapat en mer ”industriell” och rå estetik som kontrasterar mot den neonlysande lystern från föregångaren Legacy. Det är en film som bäst avnjuts på en stor bioduk, fylld av tung kontrast och mörka scener.

En svag historia

Det som lyfter filmen är soundtracket, komponerat av industribandet Nine Inch Nails. Musiken har hyllats som filmens ryggrad i kontrast till den något blodlösa handlingen. Jeff Bridges återkomst som Kevin Flynn ger några välkomna, om än korta, stunder av nostalgi.

Tyvärr lider filmen av en grundläggande historia som är tun och ofokuserad. Vissa kritiker har kallat filmen ”tanklöst tråkig” och anmärkt på att den tappar i energi mot slutet, där den övergår i en ”pixlad monsterfilm” där ”verkligheten inte har kapacitet att hantera nätets eleganta, blodlösa tilltal”. Dialogen är svag, och dramatiken som Leto och Greta Lee (som ENCOM-chefen Eve Kim) försöker bygga upp känns ofta ansträngd.

Slutsats

Tron: Ares är tekniskt kompetent och har ett strålande soundtrack, men lyckas inte leverera en berättelse som matchar dess visuella ambitioner. Den har beskrivits som ”rolig men lättglömd futuristisk fluff”. För fans av franchisen ger den en ny, mörkare estetik, men den lyckas inte fånga magin från sina föregångare och lämnar oss med en känsla av att det digitala nätet borde ha stannat just där – i det digitala.

Filmen är tyvärr en besvikelse på biograferna och lyckades inte ens spela in sin budget på 180–220 miljoner dollar.

Betyg