av Mikael Winterkvist | maj 17, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter |
Morgnar i mitt hushåll är ett spektakel. Jag vaknar först, såklart. Jag har en inbyggd klocka som är exakt inställd på “tio minuter före frukost och tillräckligt tidigt för att orsaka panik”.
Först: stirrblicken. Jag placerar mig fotändan på sängen och bara… tittar. Intensivt. Min människa försöker ignorera mig. Rör sig lite. Drar täcket över huvudet.
Växlar
Jag växlar till viskgrymt. Det är inte riktigt ett skall – mer ett ljud som säger: “Jag kan hålla på hela dagen.” Hen mumlar något ohörbart. Jag svarar med ett djupt suckande ljud som får väggarna att skaka.
Sen kommer det – det magiska momentet: foten når golvet. Spelet är igång! Jag rusar till matskålen med ett tempo som säger “akut hungersnöd i zon Puck”. Min människa hasar efter, fortfarande i något slags pyjamas-liknande tygmisstag.
Här fattar hen sitt första allvarliga felbeslut.
Kaffet först.
Alltså… hen går till köket – och ignorerar min tomma matskål! IGNORERAR DEN! Hen häller upp kaffe, mumlar nåt om “behöver vakna först”.
Jag stirrar. Skålen stirrar. Världen stannar.
Efter några minuter (och ett dramatiskt skrap med tassen mot skålen – en klassiker) kommer frukosten äntligen. Lite torra kulor. Jag kastar i mig maten för att demonstrativt visa att jag är mycket nära att gå under av hunger.
Människan säger då: “Du har fått precis den mängd du ska ha.”
Det är möjligt att det finns rekommendationer, att det finns de som tror sig veta hur mycket mat jag ska ha men jag är Puck, ingen bonnig schäfer, jag är en tax med krav.
Så börjar varje dag. Jag sätter tonen. Människan följer efter, trevande, medan jag vakar och övervakar. Jag vägleder.
Ibland viskar jag till skålen som en slags besvärjelse: En dag kommer köttbullarna åter.
av Mikael Winterkvist | maj 10, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter |
av Puck, tax (korthårig, majestätisk, matintresserad)
Låt mig börja med att säga: jag gillar min människa. Hen är rätt okej. Visst, ibland glömmer hen att maten ska serveras omgående, att vi ska gå ut direkt efter det att kopplet har satts på och att vi inte behöver gå ut i skogen om det blåser mycket utomhus. Hen har inte heller riktigt förstått att duvor är fullkomligt livsfarliga djur som ska undvikas till varje pris.
Trots de bristerna så är det stora hela är det en hanterbar relation. Jag styr, hen följer – ungefär som det ska vara.
Min människa tror hen är min chef. Det är bland det roligaste jag har hört. När vi går på promenad är det jag som väljer vägen. Jag använder något som kallas “plötsligt och intensivt stopp vid intressant doft”. Det fungerar varje gång. Människan muttrar, men stannar. Jag vinner.
Lättlurad
Det märkligaste är hur lättlurad hen är. Ger jag hen den där “jag-har-aldrig-ätit”-blicken och ”jag är nära att dö”, så är det fullt möjligt att få dagens första mål mat redan strax efter sju på morgonen. Jag är inte dum – jag har en magisk blick och jag vet det.
Människan pratar också med en röst som är… ska vi säga… lite pinsam? Det är bebisrösten. “Pucki-duu, har du bajsat klart?” Snälla någon, jag är en värdig jägare med anor från grytjakt. Jag kan ta en grävling. Jag kräver respekt, och kanske en leverpastejmacka. Det senare har aldrig hänt. Jag har haft oturen att ha en människa som har haft en väldig massa hundar vilket betyder att människan har ”principer”. Helt onödigt om du frågar mig.
Suckar
På det hela taget så tror jag att min människa faktiskt bryr sig om mig. Hen har satt en röd sak runt halsen på mig vilket var en grunka som skulle hindra en hund från att skälla från början men innandömet är urplockat. Grejen gick tydligen sönder med en tidigare hund så nu sitter det en liten bricka som hen kan pejla – om jag skulle komma bort. Vilket naturligtvis är direkt förnedrande. Jag har de flesta generna gemensamt med en varg och vem har väl hört talas om att en varg kommit bort, någonsin?
Fast, när jag kryper nära i soffan och suckar sådär tungt – då fattar jag att människan är min. På riktigt. När hen kliar mig bakom örat på precis rätt sätt… ja, då kan jag tänka mig att behålla hen ett tag till.
Men bara om matransonerna utökas, ordentligt.
Jag har ett rykte att upprätthålla.
av Mikael Winterkvist | apr 27, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter |
Puck är nu sju månader och han är sedan länge en del av vår vardag, och vi är en del hans. vardag. Den sociala träningen rullar på, nu inte särskilt medveten eller inplanerad. Han är med överallt helt enkelt. Däremot så har vi tränat honom på inkallning, på att vara lös under promenader.
Han har ett koppel på sig under den träningen, utifall han ser något, blir skrämd eller om vi måste få tag på honom snabbt. Du kan aldrig på förhand förutse allt som kan inträffa eller hur din hund kan reagera så för att ha koll på Puck så har han en lång löplina. Han är alltså kopplad, hela tiden, och linan är så lång så att vi kan stoppa honom, direkt. Dessutom är det på en gångstig, promenadstigar, med minimal risk att han skulle kunna störa något vilt eller liknande.
Första träningen
Första vändan och träningen så kunde han dra iväg max 10 meter innan han vände sig om för att se var vi var. Andra gången så gick vi åt ett håll, lät honom springa före och sedan tvärvände vi för att se om han hade koll på oss. Det ingår också i träningen för att kontrollera och säkerställa att din hund hela tiden har koll på dig. Löplinan som han har är på 15 meters så det fanns god marginal.
Puck drog aldrig längre bort än 3-4 meter den här gången och han upptäckte direkt om vi ändrade riktning. Full koll med andra redan andra träningen.
Han stannar direkt på tillrop och han kommer direkt om vi kallar på honom – vilket inte är detsamma som att han kommer att göra det om han skulle se något, en annan hund eller något annat intressant, därav löplinan.
Nöje
Ett nöje och beteende som snabbt kommit de senaste veckorna är att sitta i sängen och titta ut mot den förskola som vi har som närmaste granne. Inledningsvis så ville han berätta för oss att det fanns inkräktare på parkeringen och ute på gården förskola mitt emot men nu har han insett att de vuxna inte utgör något hot. Barnen däremot skäller han aldrig på.
Puck uppträder på samma sätt utomhus. Vuxna kan han vara lite försiktigt, avvaktande mot, men barn vill han fram och hälsa på direkt.
Som de flesta taxar så är Puck sol och värmdyrkare, Han ligger gärna ute på en inbladade balkongen när solen når dit eller så hittar han infallande sol i lägenheten.
Puck är nu sju månader och han väger ganska exakt åtta kilo – mer än vad en dvärgtax egentligen ska väga – vilket inte spelar den minsta roll.
av Mikael Winterkvist | apr 17, 2025 | Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Det är skärtorsdag, en del jobbar halvdag, dagen för helgdag (långfredag) solen skiner – i alla fall här i Skellefteå så Puck jag jag passar på att önska alla en riktigt glad påsk!
Magasin Macken tar inte ledigt utan rullar på hela helgen. Puck däremot sitter på balkongen, i solen (jo han sitter sådär, bilden är inte arrangerad).
Glad Påsk på er!
av Mikael Winterkvist | apr 13, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Puck har nu passerat sju månader och varje dag är ett nytt äventyr, det finns alltid något nytt att upptäcka även om en del ritualer och vanor smugit sig in.
En ovana är att vakna mellan 3-4 och och vilja ha lite mat, mindre än hälften av vad han brukar att äta och när det inträffar så finns det två saker att välja mellan – det första är att hålla ut och stå ut med hans gnällande (som aldrig upphör) eller kliva upp, ge honom en halv kopp mat och gå och lägga sig sedan.
Ni får själva gissa vilket alternativ jag väljer.
Trappor
Trappor är något nytt. Puck har lärt sig att gå i trappor. Inledningsvis inte i alla trappor. Är stegen för korta så att hans långa kropp inte ryms så kan han fortfarande vägra, titta på en ungefär som ”Är du inte riktigt riktig?. Alla som har en tax eller som haft en tax i familjen känner igen de där blickarna. Taxar är kända för att leverera dömande, fördömande blickar och Puck är inget undantag.
Trapporna hemma är av den vridna formen där stegen är kortare ju längre in mot väggen som du kommer och det tog ett tag för Puck att lära sig att hålla sig i ytterkurvan. hans kurvteknik är nu fullt i klass med vilken formel 1 förare som helst. Notera i videon nedan, när han ska upp, hur han går rakt på och och sedan vrider upp kroppen i första böjen.
Taxar och trappor är ett speciellt kapitel och det gäller som ägare att hålla koll på hur din tax klarar just trappor. Den långa kroppen är inte byggd för trappor för att uttrycka det enkelt så grundregeln är – inte för många långa trappor för att spara taxens rygg.
Avvaktande
Det finns några saker som Puck inte gillar – blåsigt väder, kallt väder och duvor. Den senare har vi rätt gott om häruppe, bara runt knuten i skogen och de ger som bekant ljud ifrån sig och Puck ser dem inte och då kan de utgöra ett hot.
Han har reagerat på andra saker tidigare och exponeras han för det han är smårädd och avvaktande för så släpper hans försiktighet ganska snabbt. Det här med duvor för förmodligen ett övergående problem, tills han hittar något nytt att vara skeptisk till.
Äventyr
Vi har renoverat vårt kök och haft hantverkare springande i lägenheten under några dagar. Elektrikern var rolig, vvs:aren likaså och en av två snickare. En av snickarna, själv hundägare gjorde sitt yttersta med att försöka att vinna Pucks gunst men icke.Han blev utskälld varje morgon.
Skåp och lådor vare roliga leksaker tills de kom på plats med dörrar, vred och luckor och inte var lika tillgängliga längre. Under renoveringen flyttades hans matskålar in på toaletten vilket inte alls gillades.
Vissa vanor och rutiner ruckar han inte på.
Längst ned i vårt hus bor Ove, en katt. En ovanligt cool katt ska tilläggas som har en spång in till sin balkong och ett alltid öppet fönster vilket gör att Ove kommer och går lite som han vill. Katter är som bekant nattdjur och den sena promenaden som jag och Puck tar (jag har kvällspasset) så brukar Ove sitta där ute på sin sten, strax utanför porten.
Ritualen är alltid den samma – Puck och Ove kollar först in den andre, på respektfullt avstånd, innan de sakta närmar sig varandra, nosar helt kort innan de går vidare till sitt. Det ungefär som ”Jaha, okej det var du, men dåså”.
Puck gillar inte mobiltelefoner och sitter du och tittar i din och han vill påkalla din uppmärksamhet så trycker han sig helt sonika förbi, trycker undan din mobiltelefon som för att säga ”Du, jag är här nu.” Här finns ett undantag – när något av barnbarnen lägger sig intill honom, med en, mobiltelefon i händerna för att se på ”Bolibompa”, ”Chicky”, ”Bluey” eller vad som gäller just nu, den här veckan. Då ligger han kvar i sin korg – han och barnbarnen delar inte sällan korg.
Älskar
Puck är tax och taxar älskar sol så vår inglasade balkong är en ny favoritplats nu när våren nalkas. Dessutom kan han sitta där och hålla koll på hela innergården och allt som sker. Tanterna som bor i porten intill och som krupit ur vinterns kokong och som öppnar dörren till vårt lusthus, plockar fram solarna och sitter där i vårsolen.
De som jobbar skift och som kommer hem eller som åker. Hemtjänsten som gör sina besök och så gårdens alla andra hundar och katter. Det är mycket att hålla reda på.
Puck är nu sju månader, väldigt mycket tax, vilket är detsamma som att du som ägare kan glömma allt det som heter personligt, eget utrymme. Glöm också egentid, respekt för att du kanske gör något viktigt eller något annat som innebär att din tax inte kan få all uppmärksamhet. Han hänger med överallt, handlar, går på stan, fikar på café, busar med barnbarnen, tar sina promenader och växer så sakteliga. Det där med växten är också att vi funderar på hur mycket dvärg han faktiskt är, eller ska vara. Han närmar sig nu åtta kilo, vilket enligt de flesta beskrivningar är för mycket för en dvärgtax. Nu spelar det på det hela taget ingen roll, ingen roll alls faktiskt.
Han köptes som dvärg och har vi nu inte fått den hund vi köpt så får det vara så. Vi har fått en hund som är den hund vi ville ha och det är det viktigaste. Är Puck inte en dvärgtax så lär han lägga på sig något kilo till – om vi ska utgå ifrån Kennelklubbens rasbeskrivning.
Gräs
Förutom sol och bra väder, barnbarn och bus med leksaker så älskar Puck en sak till – gräs under tassarna. Efter en lång vinter med snö och is så letar han upp snöfria platser i sin närhet, nu när våren kommer. Vi har en plats med höga tallar i närheten av bilparkeringen där vi bor, där snön ligger tunnare och där det blir snöfritt med fjolårsgräs ganska tidigt. Det är en av Pucks favoritplatser och en promenad börjar där, och avslutas ofta där. Två besök per promenad innan vi vill gå in. På vägen till och från bilen så måste ett besök avläggas och 2-3 tallar måste kollas in innan vi går vidare.
