av Mikael Winterkvist | dec 5, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads |
Tid för att läsa: 2 minuter
Frågan kanske te sig en smula märklig då svaret borde vara ett självklart nej men Lantmäteriets generaldirektör Susanne Ås Sivborg sitter fortfarande kvar trots en räcka märkliga turer runt det faktum att myndigheten läckt försvarshemligheter- i flera år utan att göra något.
Lantmäteriet har haft öppna databaser med information, kartor och annat som innehållet försvarsinformation, känslig sådan. Hela den här affären handlar om bristande hantering av sekretessbelagd information som det brukar heta på myndighetssvenska.
I jobbet
Lantmäteriet har inte prövat utlämning av handlingar, vilket de, liksom alla andra myndigheter faktiskt är att att göra. Det ingår i jobbet för att uttrycka det enkelt men det har alltså Lantmäteriet inte gjort och försvarsinformation har lämnats ut, trots varningar, påtalande och det har pågått i flera år – vilket ju är rent åt helvete för att använda klarspråk.
När detta uppdagades – vilket är detsamma som att medierna i allmänhet och Expressen i synnerhet fick tag på det så försökte generaldirektören tona ned det som hade hänt, under flera år. Det är möjligen en ryggmärgsreflex, hos inte bara generaldirektörer, utan kanske hos de flesta chefer som inser att det de ansvarar för, den verksamhet de är satta att hålla ordning på inte alls är i ordning.
Längre
Generaldirektör Susanne Ås Sivborg gick längre än så. Hon instruerade cheferna under sig att mörka det som hänt i kontakterna med regeringskansliet samtidigt som hon själv ljög för samma regeringskansli – och om hon inte ljög så valde honom medvetet att utelämna en rad viktiga detaljer.
Det här finns att läsa i minnesanteckningar som Lantmäteriets förra chefsjurist Maria Monthure skrivit ned och lagt i ett kassaskåp på myndigheter i Gävle.
”Generaldirektören uppgav att den totala bilden medvetet inte har kommunicerats med Regeringskansliet och att detta var ett strategiskt val”
Det är vackert formulerat och betyder i klartext att generaldirektören valde att ljuga och undanhålla information för regeringskansliet – i förlängningen regeringen – därför att det var bäst strategiskt.
Det här har Expressen grävt upp och de har plockat ut minnesanteckningarna:
”Chefen för verksamhetsområde HR ställde frågan till generaldirektören om vilken strategi myndigheten har i dialogen med Regeringskansliet, varvid generaldirektören uppgav att den totala bilden medvetet inte har kommunicerats med Regeringskansliet och att detta var ett strategiskt val. Generaldirektören sa att vi naturligtvis ska svara på frågor från Regeringskansliet, men att vi inte har kommunicerat att bristerna vad gäller sekretessgranskning är något som har framkommit även innan den nu aktuella incidenten.”
Hela bilden
Nu visar det sig att cheferna under generaldirektören inte gjorde som hon sa. Den förre säkerhetschefen Peter Wengrud och en medarbetare poet till regeringskansliet och gav hela bilden.
Peter Wengrud har naturligtvis av precis samma skälls som den förre chefsjuristen Maria Monthure sett till att inte bli delaktig i generaldirektör Susanne Ås Sivborgs mörkläggning.
Susanne Ås Sivborg har nu kallats till civilministern och riksdagens försvarsutskott för att svara på frågor.
Det kan bli en kort nedräkning innan Lantmäteriet söker en ny generaldirektör och den så kallade elefantkyrkogården, som sorterar under regeringskansliet, får en ny medlem – Susanne Ås Sivborg.
av Mikael Winterkvist | dec 4, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads |
Tid för att läsa: 2 minuter
Kvällstidningarna kan nu kasta sig över mordet på Catrine da Costa, igen. Nu med en helt annan vinkel – för att återupprätta den så kallade rättsläkaren och obducenten. Lite självrannsakan hade varit klädsamt och på sin plats för när denna rättsskandal rullades upp 1984 så frossade samma kvällstidningar i detaljer om mordet och utredningen.
Under hela utredningen så läcktes detaljer till medierna, läs kvällspressen. Snabbt pekades en allmänläkare och en rättsläkare ut som misstänkta och i kvällspressen berättades detaljer om vittnesmål, bland annat från allmänläkarens då drygt ett-åriga dotter som påstods ha bevittnat hur läkarna styckat Catrine da Costas kropp.
Skrivning
Tingsrättens mycket märkliga skrivning om att det var bevisat att de båda styckat kroppen men att de inte kunde påtalas då brottet var preskriberat återgavs också. En skrivning som försatte läkarna i en Kafka-liknande omöjligt juridisk situation. De hade inte åtalats för att ha styckat kroppen, inte fällts för att ha styckat kroppen och därmed så kunde domen inte överklagas.
Hela den här processen spelades upp i en stämning där läkarna beskrevs som märkliga kufar. Rättsobducenten var intresserad av skräckfilmer, hade en flickvän som var punkare och han hade ett avvikande beteende rätt allmänt. Allmänläkarens tidigare hustru hade begått självmord några år tidigare vilket ju naturligtvis ansågs vara suspekt. Kvällstidningarna spelade en stor roll i att sätta press på utredare, poliser och åklagare och piska upp en stämning som ledde fram till vad som nu ser ut att vara en rättsskandal fullt i nivå med Thomas Quick – där samma kvällstidningarna också spelade en viktig roll i att köra hela den utredningen ned i diket.
Haveri
Det är naturligtvis inte så att kvällstidningarna bär ett ansvar för det juridiska haveriet. Vi ska ha ett rättssystem som inte låter sig påverkas av stora svarta rubriker i medierna. Vi ska ha ett rättssäkert system som inte resulterar i att enskildas liv och hela tillvaro slås i spillror därför att utredare och åklagare helt tappar omdömet men vi ska också ha medier som tar ansvar och som inte agerar som egna domstolar.
Samma kvällstidningar som medverkade till att skapa en stämning där läkarna var skyldiga skriver nu om rättsskandalen, utan självrannsakan eller eftertanke och det är allt annat än klädsamt. Det gynnar knappast tilltron till journalistik och journalister.
av Mikael Winterkvist | dec 4, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads |
Tid för att läsa: 2 minuter
Två kabelbrott på internet-kablar mellan Finland och Sverige fick den ansvarige svenska ministern Carl-Oskar Bohlin att tala om att regeringen såg allvarligt på det inträffade – fast det visade sig att på det hela taget vare en skitsak, eller två skitsaker kanske snarare.
”Finsk polis utreder vad som har hänt och på grund av omständigheterna kring det inträffade misstänks sabotage. Regeringen står i kontakt med ansvariga myndigheter och följer händelseutvecklingen”, var ministerns kommentar.
Carl-Oskar Bohlin hävdade att det fanns misstankar om sabotage och att finsk polis utträdde saken – som om det senare var särskilt dramatiskt.
Nu förhåller det sig så att polis ofta, för att inte säga väldigt ofta utreder saker utan att det för den skull är det minsta dramatiskt. Speciellt inte som att finsk polis snabbt kunde konstatera att skadorna var på land och att i det ena fallet så var den skyldige en grävmaskinist. Kort efter att den utredningen slutförts så kunde samma finska polis konstatera att skada nummer två också var ett misstag, en olycka.
Inga misstankar
Tilläggas kan att det inte alls fanns några misstankar om brott, vare sig när det gäller skada nummer eller skada nummer två – alltså inte ens innan den finska polisen visste hur kablarna hade skadats. Det var ett påhitt inne i huvudet på en svensk minister som blåste upp ingenting till någonting. Ingenting i det här fallet är en grävmaskinist och ett bygge. Ingenting i så måtto att det ingalunda rör sig om något sabotage utan om klantighet, försumlighet och slarv. Den ena kabeln lagades dessutom redan under förmiddagen, några timmar senare, och nu, dagen efter så ska den andra kabeln också vara lagad.
Ponera att Carl-Oskar Bohlin istället hade sagt:
– Vi vet inte exakt vad som har hänt, finsk polis utreder skadorna men de utreds inte som ett misstänkt sabotage och innan vi vet vad som har hänt så kan jag inte kommentera saken mer än så.
Korrekt
Det hade inte bara varit korrekt utan också ett uttalande som hade byggt på de faktiska förhållandena. Så här i efterhand så väljer Carl-Oskar Bohlin att kasta svensk polis under bussen och hävdar att han återgett vad den svenska polisen meddelade honom. I så fall kan konstateras att svenska medier tämligen omgående fick fram att kabelbrott nummer ett var en grävmaskinists fel och att ingen av utredningarna gällde sabotage. Den informationen hade Carl-Oskar Bohlin också snabbt kunnat få fram – ett enkelt telefonsamtal hade räckt – innan han lämnade sina kommentarer. Det hade varit ansvarsfullt rent av och det vi ska kunna förvänta oss av våra folkvalda i allmänhet och ansvariga ministrar i synnerhet. .
Då hade i och för sig inte finskt polis fått sig ett gott skratt åt en svensk minister som engagerade munnen innan hjärnan var aktiverad och en skitsak hade inte landat högt upp på nyhetsmediernas agenda. Då hade vi även undvikit en massa oro för att ”ryssen kommer”.
av Mikael Winterkvist | dec 3, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads |
Tid för att läsa: < 1 minut
Jag försöker ha det mesta av den information som jag behöver ha tillgång till i vårt moln, synkroniserad. Då jag också drar runt med en del aktuell data som tillhör kunder så har jag flera molnkonton. Normalt sett borde det inte vara ett problem – men det kan bli ett moln för mycket.
Nyligen satte jag mig ned för att synka en del dokument och noterade att det jag lade till lokalt inte dök upp i molnet – filerna synkades inte.
Felsökning, ny synkning, allt var grönt men lika fullt – det saknades filer.
Jag kastade in en testfil och kunde konstatera att den inte skickades till molnet fast jag satt och såg på när det gjordes. Såg på, som i att se hur molnlösningen skickade filen dit den skulle. Loggfilerna visade att filen hade skickats men jag hittade den inte, kunde inte se den.
Småsvor
Så jag satt där, småsvor för mig själv tills tanken slog mig – är jag och rotar runt i fel moln?
Naturligtvis – av outgrundlig anledning så hade jag skapat identiska kataloger, samma namn på två ställen – i två olika moln. När filen lades i rätt moln så dök filen upp där jag trodde att den skulle dyka upp – direkt.
Lösningen – döp om mappar/kataloger och se till att bara ha samma information på ett ställe.
Ett moln för mycket!
av Mikael Winterkvist | dec 3, 2024 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads |
Tid för att läsa: 2 minuter
Intels VD tvingas att lämna bolaget med omedelbar verkan efter beslut av styrelsen. När stora bolags chefer går, utan att det har utsetts ens ersättare så finns det bara en slutsats som kan dras – chefen har sparkats.
Pat Gelsinger hade jobbat inom Intel i mer än 40 år, fram till igår. Han hade i stort sett jobbat sig igenom alla nivåer i bolaget och kan Intel – trots det så lyckades han inte vända yttranden nedåt, han lyckades inte få fart på verksamheten igen och när uppköpsrykten började att florera så var krisen ett faktum – om det inte var det redan tidigare.
Intels chef avgår utan att en ersättare är utsedd
Störst
Det fanns en tid när Intels var störst, jätten på marknaden som tillverkade processorer, grafik-kretsar, modem – praktiskt taget allt i en persondator och alla dess tillbehör. Intel var störst – ohotade. De tillverkade de första processorerna för MacBook Air, tillsammans med Apple skapades en extra liten processor. och världen tunnaste bärbara dator.
Sedan hände något. Intels generationer av processorer var inga stora prestandahopp. Det var ingen stor skillnad mellan de nya och de gamla processorerna och till det kom buggar som ledde till att användarnas datorer fick sänkt prestanda, i efterhand för att säkerhetsbuggarna skulle kunna åtgärdas.
Mobila utvecklingen
Intel missade hela den mobila utvecklingen – fick aldrig fart på utvecklingen av Intel för smarta mobiltelefoner, surfplattor och andra enheter och tillråga på allt så misslyckades Intel även med att tillverkar mobila modem. Det slutade med att Apple köpte hela den verksamheten, allt, utrustning, mjukvara och närmare 2 000 anställda.
Intel är fortfarande stora, inte minst i serverhallarna men på konsumentsidan och de enheter som företagen köper till sina anställda så har Intel backat.
Apple Silicon
Till det kommer att det prestigefyllda samarbetet med Apple är ett minne blott. Den här texten skrivs på en dator som förvisso har fläktar och som borde behöva ha fläktar och som borde generera en massa värme och dra en massa ström när den belastas med tunga uppgifter. Nu är det här en Apple Silicon-dator och jag har inte hört fläktarna, ännu, och föregångaren, en tre år gammal modell startade fläktarna sammanlagt 7 gånger på drygt tre år. Jag vet för jag räknade gångerna, inte vid något tillfälle gick fläktarna mer än 4 minuter, och på ganska låga varvtal.
Apple har helt övergett Intel, köpt Intels modemtillverkning, och designat egna kretsar och processorer baserade på ARM och det har gått fort. På bara några år så har Apple ”städat” bort Intel och det är inte Apples fel helt och hållet att Intel nu är där Intel är men beslutet att helt byta plattform har varit en bidragande orsak.
Tydlig signal
För Apples byte till en egen plattform handlade inte bara om att lämna Intel. Det var också en klar och tydlig signal att Apple inte trodde på Intel längre och bedömde att Intel inte skulle kunna designa, producera och leverera de kretsar som Apple anser sig behöva.
Intel hade förlorat sin innovationsförmåga – det var signalen och den hörde fler än Intel och Apple.
Den hörde en hel värld.
av Mikael Winterkvist | nov 30, 2024 | Bluesky, Krönikor, Threads |
Tid för att läsa: 3 minuter
– Du, varför skriver du egentligen?
– Du, det var faktiskt en riktigt bra fråga. ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt. Jag har alltid skrivit.
– Jag menar numera är du ju inte journalist, du har inte betalt för att skriva?
– Det där är inte riktigt sant. Jag skriver ofta texter åt mina kunder men det är riktigt att jag inte skriver på heltid. Jag är inte journalist längre och har inte varit det på många år.
– Ändå skriver du?
– Jag skriver för att jag älskar att skriva. Jag älskar språk, texter, och jag läser massor även om jag inte är boknörd.
– Det har aldrig blivit en bok då?
– Jo, faktiskt det har det blivit. Jag har skrivit en bok om mediaträning tillsammans med min gode vän Annica Bray som vi använder i våra utbildningar. Den korrekturläses i denna stund och ska snart tryckas.
– Kan man köpa den boken, vad heter den?
– Boken heter ”Ljug Inte” och nej, den kan du inte köpa. Den får du som deltagare i våra utbildningar.
– Sen skriver du här, på bloggen?
– Det gör jag dagligen, mest morgon och kväll. Jag fyller på med notiser, texter och krönikor för en hel dag, sen jobbar jag med annat innan jag plockar fram datorn på kvällskvisten och skriver en stund.
– Varje dag?
– Varje dag.
– Varför?
– Två orsaker, den första därför att det är roligt och den andra därför att det ingår som en del i det jag kallar för omvärldsbevakning. Jag läser en massa får att hålla koll och i det jobbet så tyckte jag en gång i tiden att om jag läser en massa så kan jag lika gärna skriva också så kanske andra vill läsa.
– Det måste gå åt en massa tid?
– Det har jag inte funderat så mycket på. Tiden går fort när du har roligt och jag skriver snabbt.
– Fast du har inget betalt?
– Jo, faktiskt lite. Magasin Macken har börjat att ge ett tillskott, lite intäkter så bloggen drar sina egna kostnader men visst, ska jag räkna ihop skrivandet, testandet av funktioner, kodande, programmerande och utvecklandet av funktioner så går det ju inte ihop, inte på långa vägar.
– Hur kom det sig att blev Magasin Macken då?
– Macken kommer från Apple och Mac, magasin när jag ville göra något mer rejält av bloggen. Macken kommer också från dåtidens gamla bensinstation. Den som låg vid infarten eller utfarten i byn. En liten mack med en föreståndare, en bänk utanför där gubbarna satt och ljög och en plats som fungerande som ett slags nav i ett litet samhälle. Bloggandet jag faktiskt hållit på med långt innan det hette blog och bloggande. Då skrev jag om mest om säkerhet.
– Nu skriver du mest om Apple?
– Inte bara om Apple. Kanske snarare om Apple-användare i en digital värld med sociala medier, nöje, tv och film, böcker och musik.
– Lite nördigt?
– Mycket nördigt, ibland men jag försöker att hålla det hyggligt rent från de allra mest invecklade tekniska sakerna. Macken riktar sig mot vanliga användare, inte tekniker, programmerare eller designers.
– Har du träffat folk från Apple, förresten?
– Ingen kändis, ingen i den den högsta ledningen men visst har jag träffat folk från Apple.
– Varit på en keynote?
– Nej, inte det heller, inte på någon WWDC eller på något Apple-event överhuvudtaget.
– Varför blev det Apple då?
– En lång histria kort – en av sönerna kom en dag hem med en Mac. På den vägen är det.
– Äger du en Androidpryl?
– En tv med android, charmig sak, den kraschar ibland vilket tv-apparater inte kunde då jag var ung.
– Inget annat?
– Jag tror inte det. det är möjligt att det kan ligga någon gammal surfplatta som vi haft för test någonstans men det är inga prylar som jag använder.
– Windows?
– Nej, hemmet och kontoret är Windows-fria zoner.
– Skrivmaskin?
– Nej, den sista, en grön Halda, har pensionerats för länge sen.
– På riktigt, du har använt en skrivmaskin?
– Absolut, en rese-skrivmaskin, en grön Halda. Den hängde med i flera år innan den packade ihop under en hockeymatch mellan Södertälje Sportklubb och Djurgården får en väldig massa år sen.
– Nu har du?
– En MacBook Pro M1, en Mac mini M1 och en iPad Pro.
– Behöver du verkligen tre saker att skriva på?
– Nej, men jag vill ha minst tre saker att skriva på.
