av Mikael Winterkvist | Jun 25, 2018 | Krönikor |
Det finns stunder då jag älskar Apple och då det finns stunder då jag på ett naivt sätt är både stolt och älskar Apple. Det finns ju egentligen ingen anledning för mig att vara stolt – jag är ju trots allt bara kund men ändå.
När Tim Cook kommer ut som homosexuell så betyder det enormt mycket för den enkla och fundamentala rätten att få vara den du är och leva som du vill. När Apple protesterar mot Donalds Trumps dumheter, rasistiska uttalanden och barnfängelser så tar Cook och Apple en risk på flera plan men Apple gör det i alla fall. När Apple går längre än alla andra för att skapa schyssta villkor bland sina underleverantörer, när Apple planterar skog, bygger solfångare och ger sina anställda ledigt för att Kinna i en prideparad så är inte Apple bara annorlunda – de står upp för något.
Smart PR
Visst, det går att vifta undan allt som smart PR men det är inte smart PR att reta den politiska ledningen för ingen ska förledas till att tro att den narcissistiska treåring som USA valt till president inte uppfattar det som ett personligt påhopp på honom och bara honom. Det är dessutom inget nytt. Apple har alltid stått upp för olikheter, jämlikhet och allas lika värde. Sedan kan det alltid diskuteras huruvida Apple kunde ha gjort mer men då ska vi också komma ihåg att vi i så fall riskerar att kritisera den som gjort mest vilket kanske inte är den smartaste strategin om vi vill nå förändring.
Jag är också medveten om den svåra och komplicerade balansgång som Apple tvingas till när det exempelvis gäller Kina. En stor viktig marknad som är en diktatur med de lagar och regler som följer av det. Apple kan protestera högljutt, gå på rak kollisionskurs med regimen och därmed effektivt se till att de inte kan vara verksamma i landet.
Pride
I helgen deltog Tim Cook och flera ur Apples högsta ledning i San Francisco Pride Parade.
Cook var inte ensam. Massor av Appleanställda deltog i paraden och det är är det Apple handlar om – ett ställningstagande som inte är PR, inte politiskt korrekt reklam utan ett ställningstagande.
När Apple tar ställning, när Apple gör utfästelser och lovar att skydda mig och min information så får ni ursäkta – då är jag faktiskt stolt över Apple och en smula mallig över mina val att använda deras produkter.
av Mikael Winterkvist | Jun 24, 2018 | Krönikor |
Från tid till annan så blir jag lite trött på de program jag använder och i kombination med att program uppdateras så väcks tanken på att prova något nytt. De testerna tenderar dock till att bli allt kortare. Jag kanske håller på att bli gammal.
Firefox har utvecklats till en kraftfull och riktigt bra webbläsare efter att ha fått ordning på minnesläckor och andra buggar. Så då föddes tanken på att testköra Firefox ett längre tag. Detsamma gällde AirMail och Fantastical. Jag tänkte att jag skulle gör den långtidstest för att verkligen kolla in alternativen till Kalendern, Safari och Mail.
Halvtimme
Frågan är om den senaste testen ens blev en halvtimme, sannolikt inte. Jag startade Firefox, gjorde i ordning webbläsaren som jag ville ha den, installerade AirMail och Fantastical. Sedan startade jag Firefox, ångrade mig direkt och raderade alla program.
Jag har liksom inte tid att sitta och leta, mecka eller försöka att utröna hur saker fungerar. Det rubbar mina cirklar, stör mitt arbetsflöde och programmen kommer i vägen. Jag vill kunna jobba som jag vill och på det sätt som jag är van vid. Gäller det nya tekniker, ny kod, nya lösningar för web, design och appar så har jag inga problem att dyka ned i dokumentation och utforska. Där kan jag kasta mug huvudstupa rätt in i ett nytt projekt utan minsta tvekan men när jag jobbar så ska det vara som vanligt.
Gammal
– Du håller på att bli gammal, säger gode vännen ungefär som att ålder och konservatism skulle hör samman.
Något jag inte tror på för en sekund. Jag har vänner som är äldre jag är som skriver böcker ihop med sina barn, som kastar sig fram och tillbaka i sociala medier och som forskar varje dag och som tar varje tillfälle till att lära sig något nytt. Jag älskar själv mina fredagseftermiddagar då jag kan “grotta” ned mig i olika nya saker som jag kan lära så det är inte nyfikenheten det är fel på. Det är verktygen som jag jobbar med som ska vara de jag valt, de jag gillar och de jag känner igen och kan.
Det är som om verktygen kan komma i vägen och skymma lösningen; det nya och det jag vill upptäcka. En del program ska bara finnas där och göra det de alltid gör, fungera. De ska se ut som vanligt, fungera som vanligt och göra det e ska, som vanligt. Annars blir de ett störningsmoment.
Plattform
När det gäller min webbläsare så är det programmet som jag använder mest. Jag använder Safari därför att Safari fungera absolut bäst med Apples plattform. Mail är ett program för at hantera e-post. Det finns där men jag ställer inga krav på design, att det är snyggt eller att det har en massa finesser. Jag använder programmet för att kommunicera på det snabbaste och enklaste sättet. Detsamma gäller min Kalender.
Så det är snarare det att Firefox, AirMail och Fantastical inte tillför något extra, något som jag verkligen behöver och som gör mitt skrivande, jobbande och användande mer effektivt eller enklare.
Jag hittar ingen uppsida som det brukar heta. Det är snarare tvärtom – jag måste ibland leta efter en funktion och hela miljön känns splittrad och osammanhängande.
Slutsatsen är att det inte är jag som håller på att bli gammal – det är det att programmen inte tillför något mervärde.
Ska du lyckas att byta ut Apples program så, måste du vara bättre, avsevärt mycket bättre och det är inte AriMail, Firefox och Fantastical.
Det är deras fel, inte mitt.
av Mikael Winterkvist | Jun 21, 2018 | Krönikor |
“Sharing is Caring” brukar det heta och sedan länge så licensieras allt material på Macken X som med Creative Commons licens som tillåter att du får använda allt material här (producerat av Macken X) som du vill så länge det inte används kommersiellt.
Det betyder att texter, bilder, videor och annat som Macken X har producerat får användas fritt av andra. Undantaget är kommersiella webbplatser. De kan och får betala för sig.
EFF
För att leva som jag lär så har hag nu skapat ett konto på bildsajten Pexels och hunnit att ladda upp drygt ett hundratal bilder (fler kommer). De bilderna är helt fria att använda, även kommersiellt. Vill du använda bilderna så står det dig fritt och vill du skänka en slant och betala för dem så lovar jag att skicka varenda krona som kommer in direkt till EFF, Electronical Frontier Foundation, som slåss för ett öppet och ett fritt Internet. Du kan donera via Paypal.
Sharing is Caring!
av Mikael Winterkvist | Jun 21, 2018 | Krönikor |
Apple fortsätter att beställa tv-program för sin tv-satsning. Nu senast så ska en tv-serie för barn och om programmering göras tillsammans med produktionsbolaget bakom Sesam produceras. Frågan är hur Apple ska ta betalt för den här tv-tjänsten?
Apple har beställt komedier, barnprogram, filmer och det uppges handla om runt en miljard dollar, sannolikt är det en ännu större budget. Det är program och filmer som produceras av etablerade bolag, däribland Opray Winfreys och Reese Witherspoons olika bolag. Apple har dessutom värvat en rad nyckelpersoner från andra tv- och filmbolag så det är ingen tvekan om att det är en stor, seriös satsning. Tv-satsningen leds av de tidigare cheferna från Sony Jamie Erlicht och Zack Van Amburg.
Hittills så handlar det om 18 tv-serier och en animerad film som Apple har beställt och det lär komma mer eftersom Apple gett sig in i budgivningen om fler produktioner.
Betalt
Så till frågan hur allt detta ska viss och hur Apple tänker ta betalt?
Idag finns det Apple producerat hittills inom ramen för Apple Music. Det är några musikfilmer, Planet of the Apps och Carpool Karaoke som du kan titta på. För att bena ut svaren på frågorna så får vi lämna det vi vet och ta plats i spekulationernas och gissningarnas konferensrum.
Vi börjar med frågan om när?
Sannolikt under nästa år, 2019, och det kan vi sägas veta, hyggligt, eftersom tv-produktioner har en tidsplan.
Så hur ska Apple ta betalt då?
Kommer det att bli i som av en helt ny tjänst, en tv-tjänst eller kommer allt det du kan titta på ingå i Apple Music?
Min gissning är att det inte blir i form av en helt ny tjänst utan att tv-tjänsten kommer att ingå i Apple Music. Det kommer som ytterligare ett abonnemang, gissar jag, och du kommer att kunna se det Apple producerar om du betalar en extra slant. På sikt kanske Apple Music också kommer att byta namn och vad sägs om Apple Music & TV?
Avtal
Förutom det Apple producerar själva så är det inte otänkbart att Apple tecknar avtal för en större katalog och kan erbjuda ett bredare utbud. Apple har ju blåst liv i den gamla tv-serien “Amazing Stories”. Det är inte osannolikt att Apple även har köpt in den gamla tv-serien och har visningsrättigheterna. Apple skulle kunna bygga upp en katalog med tv- och film genom att göra som de övriga streamingtjänsterna, producera en del själv och köpa in rättigheterna för annat.
Min gissning är att tv-programmen och tv-serierna kommer som en del av Apple Music, mot ett tillägg på ditt abonnemang under 2019.
av Mikael Winterkvist | Jun 20, 2018 | Krönikor |
Föreställ dig att mail, e-post är en snubbe och att iPhone och din teleoperatör är en snubbe. Vi ska nu, strikt vetenskapligt jämföra dessa snubbar.
Du har precis packat upp din nya telefon, i butiken, pillar in SIM-kortet, tackat din leverantör för att du just blivit rånad på närmare en halv månadslön men din leverantör är nu en trevlig prick så du tackar för dig och innan du tar tag i handtaget för att lämna etablissemanget så plingar din telefon till.
Det är operatörssnubben.
– Tjena mannen, tjackat ny lur?
Det är ungdomsabonnemang så operatörssnubben pratar så där.
– Ja, jo jag har köpt en ny mobiltelefon.
– Coolt, du en sak, skulle du villa ha alla inställningar så slipper du allt meck. Jag drar liksom bara över dem till dig, mannen?
– Ja, men det vore ju oerhört praktiskt.
– Sådär, hörs mannen.
Done, klart. fixat, på plats – all problems solved.
Mail-snubben
Din leverantör ska nya server så du får ett mail med ett hot “Hej, nu på torsdag byter vi e-postserver och då måste du göra ändringar i ditt e-postkonto.”
Det är det mest hotfulla, hemskaste och värstigaste hot jag kan tänka mig.
– Hej, jag skulle vill prata med Mail-snubben?
– Jaha, men jag känner inte dig.
– Jodå, det är jag, samma jag som varit här i fem år nu.
– Jag har faktiskt inte den blekaste vem du är. Har du SSL?
– Klart jag har SSL.
– Hur vill du handskaka?
– Inte vet väl jag. Vad tycker du, hur vill du handskaka?
– Det säger jag inte.
– Men hur ska vi kunna prata med varandra då?
– Det säger jag inte.
– Skulle du kunna ge mig min e-post åtminstone?
– Nej.
– Nej, vad då nej, varför kan du inte ge mig min e-post?
– Det säger jag inte.
– Jag hatar dig!
– Jag vet, alla hatar mig.
– Varför kan du inte vara lite trevlig då, prata med oss, hjälpa till och se till att vi får vår e-post?
– Jag är från 1995.
– Kan du ge mig min e-post, jag har SSL, post 587, rätt handskakningsmetod och rätt certifikat.
– Okej då, har har du den, 415 spam, ett krav från bokklubben och en kallelse till ett urtrist årsmöte.
– Schysst, kan du skicka iväg de har mailen då?
– Jag vet inte vem du är.
– Men är du helt dum i huvudet det är ju fortfarande jag. Visst kan du väl ta min e-post och skicka den. Jag fick ju just mail av dig?
– Det är skillnad. Det är en oerhört stor skillnad.
– Så när jag kommer in genom dörren där och vill hämta min e-post då vet du vem jag är men som jag kommer in via dörren intill så har du ingen aning om vem jag är?
– Grattis, du har förstått.
– Men du, skulle inte du kunna skicka över allt precis som Operatörs-snubben. Då slapp vi ju det här traglandet varenda gång.
– Absolut det skulle jag kunna.
– Gör det då!
– Näpp!
– Näpp, varför inte det då?
– Jag är från 1995.
– Okej, nu har jag alla certifikat, alla portar, alla handskakningsmetoder, kan du ta emot och skicka min mail nu då.
– Absolut, ha en bra dag!
Jag hatar Mailsnubben.
av Mikael Winterkvist | Jun 20, 2018 | Krönikor |
The Trump administration is playing a game of choose your own facts, but every single version of this story ends with screaming children in cages.
Dahlia Lithwick, Slate
