Min nästa Mac blir en Apple Silicon men det dröjer

Min nästa Mac blir en Apple Silicon men det dröjer

blank

Jag har fått frågan flera gånger på senare tid “Ska du köpa en bärbar M1-modell nu?”. Nu vet jag inte om mina val av prylar har något större intresse men Magasin Macken är min plattform “so here goes” som amerikanen säger.

Nej, det blir ingen M1-bärbar modell därför att det som står på tur är en ersättare för min verkliga arbetshäst, min starka Ardenner, min iMac 5K. Datorn är äldsta i min maskinpark. Den gör fortfarande ett utmärkt jobb, är fortfarande fullt tillräcklig och det gör att jag ingalunda har bråttom. När det gäller bärbar dator bytte jag till en iPad Pro med Magical Keyboard och Apple Pencil i somras. Det är numera den enda bärbara dator som används som bärbar dator. Min MacBook Pro 15-tum är stationär på hemmakontoret (kopplad till extern skärm).

Två val

Det jag funderar på, så smått, är att antingen invänta en ny iMac, en iMac med Apple Silicon, eller köpa en Mac mini (M1), 16 GB RAM-modellen med en riktigt bra extern bildskärm.

En Mac mini med 16 GB RAM kostar 13 495 kronor, 512 GB lagring SSD.

Lägg till en bildskärm så kommer du in runt 20 000 kronor, förutsatt att du inte ska ha en värsting till bildskärm. LG, Asus med flera har bra bildskärmar från 4 000 kronor och uppåt. Är du beredd att kliva över 8 000 till 10 000 kronor få kan du få en välvd 34-tummare och ännu större skärmar.

Barnsjukdomar

Anledningen till att jag väntar handlar inte om att jag är rädd för barnsjukdomar (även om de finns) utan att jag just nu inte har något behov av en ny dator. När det sedan blir dags så är det en ny stationär arbetshäst som ska köpas in.

Gissa vilka som skriker högst om avgifterna i Apples butik nu?

Gissa vilka som skriker högst om avgifterna i Apples butik nu?

blank

Apple har bitvis fått hård kritik för sina avgifter i Apple Store och MacApp Store. Trots att en rad andra butiker ute på nätet har samma avgifter, 30 procent, så har fokus riktats mot Apple. Nu har Apple meddelat att de sänker avgifterna för 98 procent av utvecklarna – från 30 procent till 15 procent. Gissa nu vilka som fortfarande skriker?

Alla utvecklare som drar in mindre än en miljon dollar per via Apples butiker för program och appar får den sänkta avgiften. Enligt Apples egna beräkningar så handlar det om 98 procent av alla utvecklare men trots det skriks det och gissa nu vilka som skriker högst?

Naturligtvis, de stora utvecklarna.

De är skitförbannade därför att Apples sänkning innebär att de får det svårt att få med sig utvecklare i sina krav på Apple. Små och medelstora utvecklare har fått halverade avgifter så de lär knappast haka på Epic Games, Spotify och de andra stora bolagens kampanjer.

Är det någon som tror att det inte är exakt det Apple räknat med?

Förbannade

Intrycket av att det egentligen inte spelar någon roll vad Apple gör så kommer de stora utvecklarna att vara förstärkt av reaktionerna på sänkningen av avgifterna:

“hoping to remove enough critics that they can get away with their blockade on competition and 30% tax on most in-app purchases. But consumers will still pay inflated prices marked up by the Apple tax.”

Tim Sweeney, Epic Games

Heys grundare David Heinemeier

Det må komma som en total överraskning för David Heinemeier men det förekommer att det sätts upp tidpunkter för när en nyhet får publiceras. Ett företag kan mycket väl bjuda in till en presskonferens, inleda med att berätta att den information som de ska lämna inte får publiceras förrän ett visst datum vid ett visst klockslag. Det är inte vanligt, det hör inte till det normala men det förekommer. Det kan även gälla ett pressutskick, där är det betydligt vanligare – att informationen inte får publiceras före utsatt tid.

Press

Andra av de utvecklarna stora skriker att Apple bara gör det här för att de är satta under press från amerikanska myndigheter, EU med flera.

Ursäkta min dåliga franska men det tror fan det!

Lek med tanken att någonstans inne i Apple högkvarter sitter någon med ett dokument i sin hand och konstaterar att om Apple sänker sina avgifter för alla utvecklare som tjänar mindre än en miljon dollar per år så omfattar det 98 procent av alla utvecklare. Analysen av ett sådant beslut är att intäkterna minskar, om inte marginellt, så i alla fall i hanterbar omfattning. Följden blir sannolik att små och medelstora utvecklare inte kommer att vara lika lätta att värva för de stora utvecklarna. De små utvecklarna kommer inte att vara lika benägna att lyssna på Hey, Spotify, epic och allt vad de heter. Lägg sedan till att en sänkning av avgifterna kan leda till att trycket från amerikanska myndigheter och EU kan minskar.

Egna butiker

Sedan hör det till att de stora fortfarande kritiserar Apple. De vill kunna öppna sina egna butiker, helt på sina egna villkor, med sina egna priser. De vill inte betala någonting till Apple. Noll i avgift är det enda de nöjer sig med. Det skulle medföra försämrad säkerhet för hela plattformen och att de stora utvecklarna kan samla in all den information de vill och önskar om dig mig och alla andra användare. De stora utvecklarna vill kunna göra precis som de vill och det finns ingenting som får mig att tro att det skulle bli bättre för oss som konsumenter eller att priserna skulle bli lägre.

Facebook ger sig in i en strid som de inte kan vinna

Facebook ger sig in i en strid som de inte kan vinna

blank

Apple har hamnat på kollisionskurs med Facebook över den sociala mediajättens insamlande av data kopplade till enskilda användare. Apple konstaterar att Facebook försöker samla in så mycket data som de bara kan, på alla sätt som är möjliga, och har skarpt kritiserat Facebook i ett brev till EFF och andra rättighetsorganisationer. Facebook har svarat med den enda argumentation som kan vara möjlig – försök att framställa Apple som jätten som vill styra marknaden. Det här är en strid som Facebook dock inte har en chans att vinna.

Skillnaden mellan Facebook, Google, Amazon, och Apple blir allt tydligare och den går vid insamlande av data. Frontlinjen går vid din, min och andra enskildas data, vår personliga information. När Apple visade upp iOS 14 i somras i samband med WWDC (utvecklar-konferensen) så presenterade Apple nya funktioner med ett enda syfte – skydda det som är vårt.

Hårdare skydd

Det råder ingen som helst tvekan om att annonsörer, de som köper och säljer reklam och annonser ute på nätet, är mer än irriterade på Apples allt hårdare skydd runt användarna. Apples funktioner försvårar för Facebook och Google att samla in data om iOS och macOS-användare. Apples nya funktioner gör det också svårare för utvecklare att lägga in funktioner i appar och program som samlar in data om användaren. Ha då i minnet att Apple redan har flera funktioner som begränsar möjligheterna att kartlägga iOS och macOS-användare idag.

Det är här frontlinjen i striden går och Apple står på den ena sidan medan den uppräknade trion hamnar på den andra sidan.

Facebook saknar vettig argumentation i ämnet, och det vet Facebook. Den sociala mediajätten vet att de inte kan ge sig in i en diskussion om hur mycket de faktiskt samlar in om oss, hur all denna information bearbetas och hur skickliga Facebook blivit över tid på att gissa vad vi är intresserade av, vilka produkter som kan locka oss och vilken reklam som kan vara intressant för oss.

Facebook har ett minst sagt skamfilat rykte och det är svårt att räkna alla de tillfällen då Mark Zuckerberg suttit i utskottsförhör och bett om ursäkt för det Facebook har gjort. Skandalerna är många liksom avslöjanden att Facebook inte har kontroll över det sociala media de har byggt. Det räcker med att säga Cambridge Analytica så tvingas Facebook ned i skyttegravarna igen.

Byte av taktik

Så Facebook måste välja en annan väg och lite förvånande så tycks argumentationen inte enbart vila på att försöka att framställa Apple som ett monopol utan att Apple vill ha insamlad data för egen räkning.

As a result, they are using their dominant market position to self-preference their own data collection while making it nearly impossible for their competitors to use the same data. They claim it’s about privacy, but it’s about profit. … We are not fooled. This is all part of a transformation of Apple’s business away from innovative hardware products to data-driven software and media.

Citatet är plockat ur Facebooks svar på ett brev som Apple skickat ut till EFF och flera andra organisationer.

Det är ett byte av taktik. Nu ska Apple framställas som ett girigt monopolföretag som vill kunna samla in data om sina användare ifred och ha all data för egen del. Det må vara slipat, vid en första anblick, men det är en strategi som kommer att misslyckas därför att Apple kan visa hur data samlas in, hur den görs anonym och vad Apple använder informationen till. I botten finns något mycket enkelt – Apple har inte som affärsidé att samla in data, bearbeta den och sälja den vidare. Det har Facebook.

Uppenbar risk

Det finns också en uppenbar risk i Facebooks strategi och det är att Apple med allt sitt kunnande, sina pedagogiska färdigheter och hela sin plattform skulle gå ut och berätta i mer detalj hur Facebook samlar in data om oss, hur den bearbetas och hur informationen kan användas. Ska du skapa funktioner som begränsar ett insamlande av data så måste du naturligtvis också förstå hur informationen samlas in. Allt det vet Apple men fram till nu så har Apple avstått från att lämna ut all information, berätta allt och dra ned brallorna på Facebook, Google och de andra.

“You don’t have to be an asshole”

Orden är Steve Jobs och de kom som ett svar på en fråga om varför Apple inte sopade till Google, kastade ut sökjätten från Apples plattform sedan det stod klart att Google skulle satsa på Android, en konkurrent till Apple.

Så plocka fram läskeblask, gör dig klar att poppa popcorn för om Facebook driver detta lite längre så kommer svaret från Apple och det kan vara ett svar som Facebook inte vill se, inte vill höra och det kan leda till en diskussion om vem som äger rätten till vår personliga information.

Den striden kan Facebook aldrig vinna.

BJN: Bäst Just Nu – Den enda lista du behöver – Vecka 47

BJN: Bäst Just Nu – Den enda lista du behöver – Vecka 47

blank

Veckans Musiklista

Vecka 47

Roadkill – HBO Nordic

Politikern Peter Laurences liv faller samman trots att han avancerar politiskt. Hugh Laurie är mästerlig i denna tv-serie om makt, korruption och svek.

The Crown – Netflix

Jodå, tv-serien om kungafamiljen Windsor håller fortfarande, inne på fjärde säsongen, bara Gillian Andersson som Margareth Thatcher är värd entrépengen om du har betalat någon.

iPhone 12 Pro Max

Vassaste kameran i den bästa mobilen på marknaden.

Wikegård och Tornbring i CMore

För deras sågning av domarinsatsen och uttalandena av domarna efter det att Oscar Sundh förts till sjukhus i ambulans efter en synnerligen ful tackling av Emil Larsson, Örebro. Domaren Sören Persson beklagade att de inte fått se en repris på tacklingen under matchen. I efterhand när domarna fått göra det så stod de fast vid att det inte skulle vara någon utvisning. Emil Larsson kommer in från sidan, från “blind side” och sätter in en tackling på en spelare som inte ser honom komma.

– Den där tacklingen är aldrig okej, den var inte okej för 10 år sedan heller.

Klockrent av Wikegård som alla vet älskar tacklingar men de ska vara schyssta.

100 Years of Blues

Helvetes bra – och hör sen!

Trumps facit i rättssalarna

32-2

Smaka på den du!

 

När blev vi så förbannat lättkränkta?

När blev vi så förbannat lättkränkta?

blank

Gina Carano har en framträdande biroll i Disneys the Mandalorian. Hon har också ett Twitterkonto där hon ventilerar sina åsikter. Hon gillar Trump, tycker inte att folk ska bära munskydd och så tycks hon ha en viss fallenhet för en del konspirationsteorier. Nu har det dragits igång en kampanj för att hon ska sparkas från tv-serien.

När blev vi så lättkränkta? När förvandlades sociala medier som en rastplats för alla de som skriker på avgångar, avskedande och bannlysning så fort någon stackare sagt något mindre genomtänkt?

Jo, jag kan hålla med om att sladdarna i Gina Caranos hjärna inte tycks vara dragna riktigt som de flesta andras men än sen då?

Sparken?

Släng dig i väggen!

Kränkta ungdomar

Det är lätt att landa i ett resonemang om att det  “det var bättre förr” eller att på ett rätt trist sätt ta avstamp i “dagens unga” men det här handlar inte om en generation lättkränkta ungdomar utan om ett helt folk, ett helt land eller en hel värld som plötsligt kräver att huvuden ska rulla för minsta skitsak. Alldeles för många av er tillhör en lättkränkt grupp som ringer kvällstidningarna så snart ni hittat ett grillchips i en påse med dillchips. Då är “hela er kväll förstörd”.

Det handlar snarare om hur vi använder sociala medier och hur en del av oss tydligen tycker att det är lämpligare att gnälla på grannens taskiga musiksmack och höga ljudnivå på Twitter istället för att göra det mest logiska – kliva över till grannen och be hen att skruva ned. Sociala medier har förvandlats till en avstjälpningsplats för “arga lappar”. Ni vet de handtextade meddelandena som ibland dyker upp i tvättstugan, den gemensamma, och som påfallande ofta handlar om att det antingen är ostädat eller att någon har glömt att tömma “luddfiltret”.

Medelålders vita män

Det sägs att vi vita medelålders män är värst och det kanske är så. Kanske är den här krönikan bara ytterligare ett bevis för att så är fallet. I så fall har jag gått i min egen fälla. Det må bära eller brista ty jag är uppfattar inte mig skälv som lättkränkt. Oavsett det så tillåter jag mig att ha en åsikt för det är vad detta handlar om. Enskildas misstag, de halkar med käften eller tangentbordet och istället för krav om avgång och språken borde vi säga åt dem “be om ursäkt så kan vi gå vidare sen”.

blank

Justine Sacco är en av de mer kända exemplen. Hon hade fått nytt jobb, skulle flyga till Sydafrika och postade inlägget ovan precis innan hon klev på flygplanet. När hon landade hade hon inget jobb längre. En uppretad Twitter-mobb hade lyckats få henne avskedad. InterActive Corp sparkade henne medan planet var i luften och meddelade Justine Sacco att hon inte längre jobbade som kommunikationsansvarig.

Ja, inlägget är synnerligen korkat formulerat och som kommunikationsansvarig borde hon veta bättre men sparken?

Släng dig i väggen!

Kör illa

New Media Strategies, en mediabyrå hade Chrysler som en av sina kunder, fram till dess att en av deras anställda skrev:

“I find it ironic that Detroit is known as the Motor City yet no one here knows how to f—ing drive.”

Chrysler förnyade inte New Media Strategies kontrakt därför att människorna i Detroit  blivit kränkta av inlägget.

Skulle folk få sparken för vad de tycker om andra bilförare så skulle det snabbt uppstå en skriande personalbrist i snart sagt alla branscher samtidigt som arbetslösheten brakade i luften.

Det går att plocka fram hur många exempel som helst på dumma skärm, smaklösa skämt och korkade inlägg därför att alla begår misstag, ibland. Vi säger saker som vi egentligen inte menar eller så tycker vi att något är roligt som omgivningen inte alls förstår – eller tycker är roligt. Humor, satir och ironi är extra svårt. Det finns alltid någon som blir upprörd och känner sig kränkt.

Mobben

Två saker gör mig extra förbannad i sammanhanget – när mobben släpper loss och när mobben vinner.

Enskildas upprördhet är det enkelt att bara scrolla förbi och när jag retat mig tillräckligt på någon amatör-filosofs “oneliners” på Twitter så klickar jag på “mute”. Ni vet den där snubben som bjuder på (det är alltid en snubbe) av visdomsord om hur saker borde vara och att alla vi andra tillhör en sekt, är vänster, eller högervridna och att han och bara han har sett ljuset. Påfallande ofta har han en profilbild där han eftertänksamt drar handen genom håret, huvudet på sned och han tittar på dig liksom med budskapet att han minsann vet.

Hans sort är det bara att gå förbi. De tar sig själva på alldeles för stort allvar. Det är värre med mobben. Den skoningslösa samling individer som till slut upphör att vara tänkande individer och som agerar som en och samma och som kräver att huvuden ska rulla och att folk ska sparkas. Det är sådana mobbar som vill att Gina Carano ska sparkas av Disney, att Justine Sacco förlorade jobbet under en långflygning och som kan starta med att någons lördag “är helt förstörd” därför att det låg ett grillchips i en påse med dillchips.

Klausulen

Okej, då tar vi den sedvanliga klausulen för dig som alltid ska dra saker till sin spets och som fyller i med egna åsikter för att du ska kunna utläsa det som passar dig, eller nej, det gör vi inte. Vi drar inte igenom ett stickspår där jag ska förklara att raderna ovan inte betyder att folk får uttrycka sig hur som helst i sociala medier eller i andra sammanhang. Det är inte det jag skriver eller tycker. Till dig som tror och tolkar denna text så, det vill jag bara säga:

Släng dig i väggen!

Utgå inte från att alla har alla meddelandeprogram

Utgå inte från att alla har alla meddelandeprogram

blank

Alla har inte IRC. Alla har inte Telegram. Alla har inte Facebook Messenger. Det senare utgår alldeles för många att andra har och de skickar regelmässigt meddelanden via ett program som, oavsett om den du vänder dig till har ett konto på Facebook eller inte – du inte kan utgå ifrån att motparten har.

I klartext – utgå inte ifrån att alla i din omgivning har Facebook Messenger bara därför att de finns på Facebook. Facebook och Facebook Messenger är två olika program, två olika tjänster – samma ägare förvisso men olika tjänster och du kan hänga med på Facebook utan att installera vare sig app eller Facebook Messenger.

Bryta dig loss

Facebook är tillgängligt via webbläsaren och en stor fördel med att använda webbläsaren istället för Facebooks program och appar är att med webbläsaren så kan du bryta dig loss ur Facebooks grepp,i alla fall lite. Facebook kan inte riktigt lika enkelt kartlägga det du gör och Facebook kan inte riktigt lika enkelt samla in all den information som Mark Zuckerberg och hans kompisar tycker att du, jag och alla andra lämna ifrån oss.

Appen/programmet Facebook i kombination med Facebook Messenger innebär att Facebook då vet när, var och med vem du kommunicerar både offentligt via tjänsten och mer privat. Det senare är information som jag anser att Facebook inte har ett dugg med att göra och därför har jag inte heller Facebook Messenger. Jag har inga planar på att installera programmet heller och skulle möjligheten att använda Facebook via webbläsaren stängas samtidigt som Facebook Messenger och Facebook blir obligatorium så kommer jag att klappa igenom mitt Facebook-konto.

Chock

Nu handlar detta dock inte om mig utan om att alldeles för många utgår ifrån att omgivningen har alla deras tjänster appar och funktioner.

Alla har inte Snapchat.
Alla har inte WhatsApp.

Det kan komma som en chock men så förhåller det sig faktiskt.

Riktigt festligt blir det när du ber om information i meddelanden/SMS och mottagaren svarar via Facebook Messenger och skriver “Sådär” i Meddelanden. Den huvudsakliga kommunikationen har hela tiden gått via Meddelanden men den information du ber om skickas via – just det, Facebook Messenger.

Du kan lika lite utgå ifrån att den du kommunicerar med är tankeläsare som du kan utgå ifrån att mottagaren ska fatta att du nu bytt både program, tjänst och sätt att kommunicera.

Notiser

Du kan inte ens utgå ifrån det även om du vet att mottagaren har tjänsten/appen. Det kan exempelvis vara så enkelt som att mottagaren slagit av notiser för just denna app och tjänst. I så fall har det helt tyst hos mottagaren som inte förstår att du hoppar mellan helt olika tjänster och utgår ifrån att mottagaren ska förstår det.

Kort sagt – krångla inte till det i onödan och utgå inte ifrån att alla andra har samma tjänster som du har.