av Mikael Winterkvist | dec 6, 2022 | Krönikor |
Det var ett tag sedan nu som det talades om en iPhone-dödare men det fanns en period där snart sagt varenda lite mer avancerad smart mobiltelefon var den telefon som skulle sopa till och kanske sopa bort iPhone. Hittills så har ingen tillverkare lyckats även om Apple ingalunda dominerar överallt eller ens säljer mest telefoner under ett år.
Runt varannan smart mobiltelefon som säljs i hemlandet USA är en iPhone. I vissa åldersgrupper, yngre användare, är Apple telefon helt dominerande. Globalt ligger Apple på 20-25 procent av marknaden vilket kanske inte är så imponerande men Apple drar också in tvåtredjedelar av alla intäkter – i klartext så tjänar ingen enskild tillverkare lika mycket pengar som Apple vilket gör att det här med marknadsandelar är sekundärt.
Utmanare
Nu presenteras Nothing, svenskt bolag, som en potentiell utmanare till Apple – även om Nothing inte presenteras som en riktig iPhone-dödare men utmana Apple ska alltså telefonerna från Nothing göra. Även om det är en spännande tillverkare, svensk dessutom, och även om telefonerna har en annorlunda design, utan tvekan en viss coolhetsfaktor, så bär medierna sansa sig en smula och läsa på en del siffror.
Nothing har gått från en omsättning på runt 20 miljoner dollar till 250 miljoner dollar. Imponerande, absolut, en en bedrift, men Apple omsatte 83 miljarder dollar för det tredje kvartalet 2022. Apple omsatte alltså 28 miljarder i månaden eller 6.91 miljarder i veckan. Det är för att använda ett amerikanska uttryck ” a shitload of money”.
En miljard
Nothing har sålt tunt en miljon telefoner och runt 500 000 hörlurar (små trådlösa), hittills.
- Mer än 1 miljard konsumenter använder för närvarande iPhones.
- Sedan den första lanseringen har mer än 1,9 miljarder iPhones sålts.
- Apple levererade 206,1 miljoner iPhones 2020.
- iPhones har en andel på 65 % av smartphoneförsäljningen i USA.
- 6 av de tio mest sålda smartphonemodellerna i januari 2021 designades av Apple.
Backlinko
Premium
Jag var spekulant på en av Nothings modeller ett tag, bara för att testa och se om telefonen kunde vara en utmanare på riktigt. Den har som sagt en läcker design, är svensk (nåja) och istället för att peka finger åt Android så kan det ibland vara nyttigt att lära känna “fienden” utan för den skulle utnämna Android till en fienden. Lära känna den andra sidan snarare. Jag avstod när jag läste på och fick klart för mig att designen till trots – Nothing är ingen premiummodell. Det är en snarare en mellanmodell, tekniskt, prestandamässigt och som smart telefon betraktad.
Den har inte lagring över 256GB och den saknar de kamerafinsesser som premium-modeller har, för att nämna två saker. Nothing är också av det skälet billigare än premiumodellerna men Nothing har något som många andra Androidtelefoner i den här klassen saknar – den är förbannat snygg och den ser inte ut som andra Android-telefoner. Därför gissar jag att Nothing kan ta andelar från andra tillverkare i mellansegmentet. Det är andra Android-tillverkare som Nothing utmanar i första hand, inte Apple. Nu ska tilläggas att Nothing själva inte säger att de siktar på Apple – det är medierna som tycker det är roligt och en del rubriksättare.
Nothing Plans to Launch Smartphone in US to Take on Apple’s iPhone
av Mikael Winterkvist | dec 5, 2022 | Krönikor |
Clive Thompson, skribent för Wired och flera andra tidningar och magasin har funderat över det här med flera och fler funktioner i program – och hur de helt kan första ett bra program.
Vi har alla sett det hända med våra favoritappar. Vi får en tidig version, vi njuter av den; den gör precis vad vi vill. Var förälskade.
Men sedan, med åren, börjar utvecklarna och produktfolket proppa in fler och fler funktioner. Kanske några funktioner är användbara. Men det dröjer inte länge förrän formgivarna stoppar in tyger som överkomplicerar verktyget – och nu försöker det göra för mycket och tränger bort sitt ursprungliga rena geni.
Clive Thompson
Steve Jobs sa att en riktigt bra designer och utvecklare har förmågan att säga nej. Säga nej till önskemål om fler finesser, säga nej till användare som bara vill ha “en enda liten funktion till” och undvika att plocka in mer kod, mer design och göra om sådant som redan fungerar.
Därför ska designers och utvecklare säga nej. Blankt nej.
Microsoft
Thomsons exempel är en klassiker i designsammanhang – Microsoft Word. Det var en gång i tiden ett överskådligt, lättanvänt program tills Microsofts gjorde det Microsoft gjort alldeles för ofta, historiskt, låta användarna ta makten över utvecklingsarbetet. När användarna och de stora bolagen får sätta tänderna i utvecklingsarbetet så kommer kraven på fler funktioner, och fler funktioner och så lite funktioner till.
Till slut ser programmet ut som ovan – ikoner och en massa ikoner. Du som användare tillbringa till slut mer tid att leta efter enskilda funktioner än att använda dem (funktionerna). Du vet att funktionen ska finnas där, du har använt den några gånger tidigare men frågan är då var funktionen gömmer sig, i vilken meny eller bakom vilken ikon?
Programmet har blivit särintressenas slagfält med funktioner som efterfrågas av få men som finns där som om de var viktiga.
Därför ska designers och utvecklare säga nej. Blankt nej.
Mängder
Det går att räkna upp mängder av program som gått i samma fälla. Program och appar som gått från att vara bra appar/program med få funktioner som utvecklats och förfinats så att programmet är smalt men effektivt. De funktioner som ingår är bra funktioner, välutvecklade funktioner och programmet är lätt att använda.
Därför ska designers och utvecklare säga nej. Blankt nej.
Clive Thompson lanserar ett nytt koncept – “Maximum Viable Product”.
Tänk om fler utvecklare utvecklade en känsla för det “maximala” antalet saker en produkt borde göra – och stannade där?
Tänk om fler programvaruföretag bestämde sig, “Hej! Vi har nått den absolut perfekta uppsättningen funktioner. Var gjort. Denna produkt är fantastisk. Du behöver inte fortsätta att stoppa in saker som ingen vill ha.”
Visst, detta skulle medföra risker. Att stå still riskerar att bli föråldrat, eftersom andra konkurrenter slår in.
Jag tror att på sikt, över tid, så skulle användare se fördelen med program och appar som gör det de är bra på med ett begränsat antal funktioner.
av Mikael Winterkvist | dec 4, 2022 | Krönikor |
Elon Musk har gjort ett stort nummer av publiceringen av en intern diskussion, interna dokument gällande ett tidigare beslut av Twitter att inte tillåta vissa länkar och inlägg kopplade till information som stulits från Hunter Bidens bärbara dator. Det beklagliga i sammanhanget är att Twitters ägare inte förstår innehållet i det första tillägget i den amerikanska konstitutionen och alltså inte förstår ett bärande inslag i yttrandefriheten.
Musk, som säger sig vara extremist när det handlar om yttrandefrihet, en person som äger Twitter, en av de viktigaste plattformarna på nätet – förstår inte yttrandefrihet och han har en helt felaktig uppfattning om vad som står i den amerikanska konstitutionen.
Lite senare så väljer Elon Musk upp sitt tidigare inlägg med:
Båda inläggen är helt felaktiga och Elon Musks slutsatser är lika grovt felaktiga.
Juridik
Låt oss reda ut detta steg för steg och det handlar om grundläggande juridik och att hålla reda på vem som är vem och vem som representerar vem.
Den myndighet som Elon Musk blandar in existerar inte. Det är Joe Bidens valkampanj men kom då ihåg att Joe Biden inte var vald till president och hans valkampanj utgör inte på minst sätt någon myndighet. Det är ett politiskt parti – inget annat. Joe Bidens valkampanj bad Twitter att plocka bort en del inlägg, bland annat nakenbilder på Hunter Biden – det var inte på minsta sätt något order och den kom absolut inte från någon myndighet utan det var en önskan.
- Slutsatsen att det skulle vara en order är helt fel.
- Slutsatsen att det kom från en myndighet är helt fel.
Därmed är också slutsatsen att det skulle vara ett brott mot yttrandefriheten och det första tillägget i den amerikanska konstitutionen är grovt felaktigt, juridiskt och på alla andra sätt. Det kanske är onödigt att tillägga men konstitutionens första tillägg handlar inte om privata aktörer utan precis som den svenska yttrandefrihetslagen så handlar det om staten kontra privatpersoner.
Samma fel
Elon Musk gör precis samma fel som så många andra, inklusive journalister, krönikörer och skribenter och tror att yttrandefrihetslagstiftningen reglerar förhållandet mellan privatpersoner eller förhållandet privatpersoner kontra privata bolag eller organisationer. Något förenklat och utan att krångla in sig i detaljer så är det inte fallet. Den amerikanska lagstiftningen tar sikte på, liksom den svenska, på vad staten för göra mot privatpersoner – inget annat.
Ägaren till Twitter och en person som säger sg vara för yttrandefrihet, en yttrandefrihetsextremist, vet alltså inte hur och vad lagstiftningen syftar till vilket är lite mer än bara anmärkningsvärt.
Detta innebär att det första tillägget skyddar Twitter, Biden-kampanjteamet och den demokratiska nationella kommittén. “TWITTER-FILER” som släppts hittills beskriver inte ett brott mot det första tillägget. Istället beskriver de oberoende, privata aktörers utövande av rättigheter till First Amendment.
Publiceras
Märk väl att detta inte handlar om vad som skulle publiceras eller hur saker skulle tillåtas att publiceras. Diskussionen handlar inte om huruvida uppgifterna om Hunter Biden skulle publiceras eller Twitters beslut i ärendet. Det handlar om påståenden om att detta skulle vara att Twitter gav efter inför order från en myndighet och att detta skulle vara ett brott mot yttrandefriheten. Båda är helt fel vilket Elon Musk faktiskt borde känna till.
En invändning skulle kunna vara att detta är en massa juridiska detaljer, inte viktiga för sammanhanget, men utan att luta dig mot vad lagen faktiskt säger så är du snabbt ute på tunn is. Drar du juridiska slutsatser så borde du veta vad dagen säger – eller hur?
Elon Musk påstår att Twitter skulle ha tvingats att censurera postade inlägg och att det i sig är ett brott mot yttrandefriheten.
Det finns inga bevis för något sådant tvång (åtminstone än så länge) i Hunter Biden-affären och utan sådana bevis så är detta historien om privatpersoner som fattar beslut som de hade rätt att fatta. Inget annat.
av Mikael Winterkvist | dec 4, 2022 | Krönikor |
En känd, eftersökt nynazist får tillbaka sitt konto på Twitter, efter att ha varit avstängd i över tio år. Det första inlägget handlar om att ge sitt stöd till en färgad kändis som uttryck sin beundran för Adolf Hitler. Upp och ned vända värld världen och ett bevis på att “min fiendes fiende är min vän”.
Andrew Anglin grundade The Daily Stormer, The Daily Stürmer, en nynazistisk tidskrift vilket betyder att en nynazist, nationalsocialist och rasförespråkare ger sitt publika och offentliga stöd till Kanye West, som är svart. Anglin ger även Kanye West sitt stöd för hans presidentkampanj 2024. Ett val som Kanye West har mindre än minimala chanser att vinna.
Adolf Hitler
Kanye West uttryckte också sin beundran för Adolf Hitler i Alex Jones Infowars, en högerextremistisk, konspirationsteoretisk webbplats och webkanal. En svart artist uttrycker sin beundran för en historisk person som är ansvarig för mordet på sex miljoner judar och ytterligare flera miljoner romer och andra som ansågs vara undermåliga från en rasideologisk synvinkel. West förnekade också forintelsen i samma intervju med Alex Jones, något som han delar med Andrew Anglin.
Så här har vi en svart artist som backas upp av en känd nynazist.
Nej, den tror jag inte någon såg komma och som det brukar heta – “min fiendes fiende är min vän”. I de sociala mediernas tidevarv och i en tid då eftertanke räknas i tiondelar av en sekund så blir det upp och ned vända världen. Hitler och hans hantlangare skulle aldrig ha befattat sig med Kanye West. Han är svart, en underlägsen ras och alltså inte en del av det Tredje Rike som Hitler vill bygga. Denna vidriga ideologi bygger på en förvirrad tanke om att människors hudfärg avgör om de ska få leva eller inte.
Skadestånd
2022 tycks det inte spela någon roll. Nu kan en svart artist sitta i en högerextremistisk kanal, där programledaren dömts för förtal och ska betala miljardskadestånd, och berätta om hur mycket han beundrar Adolf Hitler. en av de första som rycker ut och ger honom sitt stöd är en känd nynazist – eftersökt för att betala ett miljonskadestånd för att iscensatt en trakasseringskampanj riktad mot judar i Montana. Något som fastställdes i en dom från 2019.
Har världen blivit tokig?
Ja, lite.
av Mikael Winterkvist | dec 4, 2022 | Krönikor |
Magasin Macken startade som en enkel dagbok som handlade mest om data- och informationssäkerhet. Det var innan ordet blog hade myntats och existerade. Texterna från den tiden är för länge sedan förlorade men texterna som ingår i Macken finns kvar och detta är text nummer 44 000.
Magasin Macken är fortfarande en blogg; det är ingen journalistisk produkt, ingen tidning i traditionell betydelse utan en blogg, min blogg. Den drivs med journalistiska ambitioner och med en journalistisk målsättning men det finns ingen redaktion, inga anställda journalister, ingen chefredaktör eller nyhetschef. Det finns en enda person som skriver, jag. Skrivandet är en del i min omvärldsbevakning, något som jag behöver för mitt jobb. Jag har alltid skrivit och aldrig slutat att skriva sedan jag lämnade journalistiken i mars 1996. Då skrev jag min sista artikel, blev chef för ett IT-bolag som byggde olika tekniska lösningar för nätet och år 2000 gick jag över till mitt eget bolag som hela tiden funnits där – i olika roller och med olika innehåll. Grunden till Winterkvist.com är ett handelsbolag som startades 1989 och som numera är ett aktiebolag.
Magasin Macken
Det fanns ingen plan att starta Magasin Macken. Det föll sig så efter några års skrivande och sedan det till min stora förvåning började strömma till läsare. Macken kommer naturligtvis efter Apple och deras datorer. Ordet magasin lades till för att ge någon slags vink om att det är en blogg, ett magasin som en digital livsstil. Urvalet görs på exakt samma sätt som alltid – jag skriver om det som intresserar mig. Egotrippat så det förslår men efter att ha skrivit om mängder av ämnen (som journalist) som jag i ärlighetens namn inte är särskilt intresserad av så vill jag skriva om det jag är intresserad av och bara om det jag är intresserad av. Så det är Magasin Macken.
Nu är Magasin Macken på väg mot en mer formell tillvaro med ansvarig utgivare och därmed sätts det här med journalistik på sin spets. Det kommer inte att betyda något annat än att det kommer att bli en ännu mer tydlig skillnad mellan nyheter och tyckande. En gräns som jag försökt att upprätthålla hela tiden men med en ansvarig utgivare kommer också ett ansvar.
Podd
Det finns en videopodd och inom kort kommer det första avsnittet av ljudpodden. Det är två viktiga delar av Magasin Macken som jag hoppas att kunna utveckla framöver.
44 000 texter är en hel del. Allt är nu inte långa texter, i samlingen finns recensioner, krönikor, notiser och korta texter. Den äldsta texten är från 2011 men de flesta äldre texterna är från 2014 och 2015. Det var då det satte fart på allvar. det var då bloggen skapades och blev en blogg så jag brukar sätta hösten 2014 som startdatum för Magasin Macken.
Macken fyller också en annan viktig funktion – som testbädd där jag provar olika saker vilket kanske kan låta som fullständigt livsfarligt, testa saker i en skarp miljö. Över tid och under åren så har det inte bara visat sig fungera utan också vara till stor hjälpt för att utveckla saker för mina kunder. Jag testar saker på Macken i en skarp, riktig miljö för att se hur och om det fungerar.
Framtiden
Framtiden då?
Ingen aning. Macken har liksom levt sutt eget liv hela tiden så den utvecklas dit den utvecklas och den enda målsättningen just nu är att satsa mot text nummer 45 000.
av Mikael Winterkvist | dec 1, 2022 | Krönikor |
Donald Trump bjuder in till middag på sin stora anläggning, Mar-a-Lago. Kanye West finns med bland de få gästerna och han har med sig förintelseförnekaren och rasisten Nick Fuentes. Trump ska alltså äta middag med en antisemit och förintelseförnekare.
Naturligtvis får middagen efterräkningar, Trump får kritik, och Trump tar till den sedvanliga ursäkten “han visste inte”. Trots att de flesta andra som har en hum om amerikansk politik vet vem Nick Fuentes är så vet Donald Trump inte det. Trump vet vad Kanye West (jag ger inte fem spänn för att karln tycker att vi ska kalla honom för något annat – inte för något annat skäl än att han tycker det) har sagt på senare tid och han vet att ett stort antal företag sagt upp alla kontakter med West. När det sedan gäller Nick Fuentes så även om Trump inte vet vem han är så ska Trumps medarbetare göra det. I annat fall så bör Trump omgående byta ut delar av sin stab. Det är det du har medarbetare till. De ska kolla vilka du ska träffa, vilka som vill träffa dig och de ska filtrera bort olämpliga middagsgäster.
Känner dem inte
Nu är detta ingen engångsföreteelse. Det är så har det brukar gå till. Trump träffar någon, tar en bild tillsammans med någon, är med på en middag eller en träff, sedan visar det att i efterhand är det den tidigare ledaren för Ku Klux Klan, en av de ledande medlemmarna i någon av de paramilitära, högerextremistiska grupperna i sydstaterna eller vid gröänsen mot Mexiko. Donald Trump känner dem inte, säger han, och uppenbarligen så bryr han sig inte heller om att han ser till att legitimera de här individerna, deras organisationer och i en förlängning deras politiska budskap också.
När det sedan dyker upp bilder eller videoklipp så förklarar Trump att den utpekade bara är en ytlig kontakt, någon han knappt ens träffat. Så lät när det gäller Jeffrey Epstein vars ö, lägenheter och hus Trump besökt mer vän en gång. Trump har träffat Ghislaine Maxwell, Epsteins partner dom dömts till 20 års fängelse för trafficking, sexuella övergrepp och mened men de förvandlades plötsligt bara till ytliga kontakter som Trump inte träffat på mycket länge.
När det gäller West och Fuentes så publicerades inlägg i sociala medier ett par timmar innan middagen och då visste många vem Fuentes var. Det framgick av inläggen nämligen men ingen blåste av middagen, ingen ingrep och Trump hade ett möte med Nick Fuentes och Kanye West.
Sekunder
Det tar några sekunder att pocka fram information om Nicke Fuentes:
Nicholas Joseph Fuentes, född 18 augusti 1998, är en högerextrem[amerikansk politisk kommentator och internetpersonlighet. Han beskriver sig som en paleokonservativ[8] och beskrivs av andra som vit nationalist och antisemit. Han ger ut podden America First with Nicholas J. Fuentes. Fuentes youtubekanal med samma namn blev permanent avstängd i februari 2020 med hänvisning till brott mot företagets policy om hatretorik.
Nick Fuentes är ledare för den så kallade groyperrörelsen, en högerextrem vit nationalist organisation, som gjort sig känd för sin fejd med den högerkonservativa studentorganisationen Turning Point USA och dess grundare Charlie Kirk. Anhängare till Fuentes har bland annat besökt möten anordnade av Turning Point USA och häcklat deltagarna, bland annat ett möte som Donald Trump, Jr. deltog i.
Wikipedia
Fälla
Nu har det framkommit uppgifter om att middagen kan ha varit en fälla, gillrad av den kontroversielle Milo Yiannopoulos som numera är politisk rådgivare åt Kanye West.
“The master troll got trolled”
Milo Yiannopoulos uppgifter bör tas med en nypa salt. Han är en provokativ figur långt ute på högerkanten, tidigare medarbetare på Bredbart, men beskrivningen av resan, vilka som reste med och hans bild av hela middagen stämmer:
“I wanted to show Trump the kind of talent that he’s missing out on by allowing his terrible handlers to dictate who he can and can’t hang out with,” Yiannopoulos told NBC News.
“Trump was totally blindsided”
NBC News
