Skulle jag kunna få ställa några frågor?

Skulle jag kunna få ställa några frågor?

– Skulle jag kunna få ställa några frågor?
– Ja, alltså jag kom precis och har lite bråttom …

– Jo, men bara några frågor. Vi använder uppgifterna för att förbättra din upplevelse här.
– Upplevelse, jag kom hit för att leta efter lite information och jag vet inte om det är en speciell upplevelse.
– Jo, men snälla svara på mina frågor, visst kan du väl göra det?
– Jag kom hit för att få tag på lite information, inte för att bli intervjuad, men okej om det går fort då.
– Toppen, är du ett företag eller en privatperson?
– Privatperson
– Kom du hitta för att … välj ett alternativ
– Okej, då har jag valt
– Hur är din upplevelse av vår plats. Hittade du det du sökte?
– Det vet jag inte, du klev in och stoppade mig
– Var det bra och värdefull information du hittade?
– Det vet jag inte, du klev in och stoppade mig
– Hur tyckte du att det gick att leta efter information på den här platsen?
– Det vet jag inte, du klev in och stoppade mig
– Vad tycker du om våra nya lokaler?
– Det vet jag inte därför att du stoppade mig, här i dörren. jag har inte fått komma in, ännu.
– Vad säger du om informationen och den text du letade efter. var den välskriven?
– Det vet jag inte därför att jag har inte lyckats komma in, inte lyckats att leta och ännu mindre lyckats att få läsa någon information. Du står i vägen hela tiden.
– Okej, sista frågan – vad ska vi gör för att bli bättre?
– Det kan jag svara på – att du flyttar på dig, slutar att ställa dig i vägen i dörren, innan jag kommit in och att du slutar att ställa frågor som jag omöjligen kan besvara därför att du ställer dig i vägen och inte släpper in mig.
– Du låter inte helt nöjd, vad skulle du sätta för betyg på oss då – ett till fem där fem är det högsta betyget?
– Jag skulle sätta en etta?
– Oj, det var ett lågt betyg, vad är anledningen?
– Det står en envis typ redan i dörren, innan jag kommit in och stoppar mig.

Detta sagt till alla er som tror att en undersökning, en popup och en massa frågor är ett bra och värdefullt sätt att mäta webbplatsens tillgänglighet och vad användarna tycker om den.

Jodå, du bryr dig visst om dina data – det är var gränsen går som skiljer oss åt

Jodå, du bryr dig visst om dina data – det är var gränsen går som skiljer oss åt

”Jag har inget att dölja så mig gör det inget” – har du hört det förut? Kanske sagt det själv? Det är hur som helst inte sant. Vi bryr oss om vad som samlas in, av vem, och vi bryr oss om våra data. Vi drar bara gränsen lite olika.

Jag lägger ingen värdering i var du drar din gräns, eller jag försöker i varje fall att inte göra det. Min gräns går vid min telefon, min klocka, mina datorer och de elektroniska saker som jag använder. Den information som de lagrar är min information. Jag drar gränsen vid de program jag använder och med få undantag så undviker jag företag vars huvudsakliga affärsidé är att samla in data om mig.

Visst lät det där tvärsäkert?

Det är det inte. Jag funderar inte över min information dagligen och jag undviker inte alla tjänster, alla funktioner utan jag slarvar här och var, är tydligt inkonsekvent och bryter då och då mot mina egna regler.

Jag använder inte Google Chrome
Jag använder inte Googles lagringstjänster
Du hittar inte mycket information om mig på Facebook

Men …

Jag använder Google Fonts
Jag finns på Facebook
Jag finns på Twitter

Smart högtalare

Det finns ingen smart högtalare i mitt hem eller på mitt kontor. Det finns inga nätanslutna prylar utanför Apples HomeKit. Där går min gräns.

EFF, Electronical Frontier Foundation, applåderar Apples nya regler för Safari och sina operativsystem. Mozilla har liknande regler för Firefox. Ensam i ett hörn finns därför Google Chrome. Det är den webbläsare som samlar in mest, som berättar minst och som är en del i Googles affärsverksamhet. Googles affärsidé är att samla in information om oss och sedan sälja access till olika verktyg där den informationen används.

Kasta ut Google!

Du kan dra en ny gräns, en snävare gräns mycket enkelt – byt webbläsare. Vill du på inga villkors vis byta till Safari så finns Firefox och Brave som alternativ.

Det är en början.

Macken gör som Daring Fireball

Alla texter där John Gruber hänvisar till Bloomberg, nyhetstjänsten, har ett tillägg som berättar om den fantastiska historien om när Bloomberg i oktober 2018 ”avslöjade” att ett trettiotal amerikanska företag avlyssnades av den koniska underrättelsetjänsten.

Det skulle bland annat ha gjorts genom risgrynsstora små kretsar som installerades på moderkort och annan teknisk utrustning. De utpekade företagen, däribland Apple, Amazon och flera andra dementerade uppgifterna. Andra redaktioner, New York Times, Washington Post försökte styra uppgifterna men misslyckades. CIA och den brittiska underrättelsetjänsten påstods ha undersökt uppgifterna men nu inträffar det högst ovanliga – dessa underrättelsetjänster dementerar att de inlett några sådana undersökningar. En av Bloombergs egna källor, som namnges i texten dementerar uppgifterna.

Manipulerats

Inga andra medier lyckas styra Bloombergs påståenden, företagens egna undersökningar visar inte på att moderkort ellr anna teknisk utrustning manipulerats. Det finns, kort sagt, ingenting, utöver Bloombergs egna uppgifter som pekar mot att någon avlyssning har skett på det sätt Bloomberg hävdar. Trots det ligger texten fortfarande kvar på Bloombergs hemsida. Inga korrigeringar, ändringar eller dementier har gjorts.

Själv har läst massor, jag har pratat med säkerhetskunniga och jag har pratat med elektronikexperter. Ingen jag pratat med hittills tror på Bloombergs uppgifter. Ingen. För nyansera det hela ska tilläggas att den kinesiska underrättelsetjänsten naturligtvis avlyssnar och samlar in data. Det är det underättelsetjänster gör men det görs inte med risgrynsstora microkretsar som planteras i prylar som tillverkas i Kina på det sätt som Bloomberg påstår.

Alla som gör något gör ibland fel – Bloomberg bord medge det, hur smärtsamt det än må vara att tvingas att ta tillbaka ett av de senare årens större ”avslöjanden”. John Grubers Daring Fireball publicerar därför regelmässigt ett tillägg till alla referenser till Bloomberg som påminner om historien. Det är ett utmärkt initiativ som Macken X nu tar efter.

 Texten

* Den 18 oktober 2018 publicerade Bloomberg en längre text om “The Big Hack  där det påstås att Apple, Amazon, Super Micro Computer och ett trettiotal andra amerikanska företag avlyssnades av den kinesiska underrättelsetjänsten. Inget annat media har lyckats hitta några bevis eller indicier som stöder Bloombergs uppgifter, trots att flera omfattande försök har gjorts bland annat av Washington Post.  En av de namngivna kvällarna i Bloombergs artikel förnekar dessutom uppgifterna. 

Fram till dags dato så har Bloomberg inte tagit tillbaka sina uppgifter. 

Super Micro flyttar tillverkningen – Bloomberg har fortfarande inte dementerat sina uppgifter
Bloomberg håller fortfarande fast vid sin historia om kinesiska hackare
Bloomberg har målat in sig i ett hörn
Bloomberg hade fel och borde medge det
Bloombergs oärliga rapport

 

Politiker ska inte Twittra

Politiker ska inte Twittra

En rapp ”oneliner” som får massor av retweets, massor av gillande kommentarer – är det politik?
Ett onyanserat påhopp, att respektlöst avfärdande och ett högljutt skränande – är det politik?

Politik på Twitter är svårt och frågan är om mediet inte är omöjligt och om politik inte när för viktig för att avhandlas i fräcka, provocerande och skräniga ”oneliners”?

Är du en vuxen människa som skriver inlägg, oavsett var, och du upprepade gånger uppmanas av andra eller inser själv att det är dags att rensa bland det du har skrivit så har du ett uppenbart problem. Måste du be om ursäkt därför att du sårar folk i din omgivning så har du ett problem. Det är ditt problem. Det är du som äger det och det är du som kan göra något åt det.

Visst lät det där lagomt snusförnuftigt och drygt?

Åsikt

Det är likafullt sant, enligt min mening bör jag kanske lägga till för det är inte fakta, inte den enda sanningen utan det är min åsikt.

Ska du diskutera ett viktigt ämne så krävs nyanser. Twitter är inte riktigt lämpat för det därför att det är en mikroblogg. Twitter bygger på korta, snabba meddelanden även om det går att föra längre konversationer och det går att diskutera men det är svårt. Det är därför politiker inte ska Twittra – inte som de brukar Twittra. Politik är för viktigt för att kastas ut i ett flöde i form av korta, rappa, snabba inlägg. Det blir nyanslöst, utan reflektioner och inte minst – helt utan förklaringar. Det blir en slags standup där det handlar om att samla mest poäng – inte berätta vad du vill, vad du menar och varför du vill göra något.

Mitt råd

Skriv ett längre, nyanserat och förklarande inlägg och länka det på Twitter. är mitt råd. Jag vet nu vilka invändningar som kommer – ”folk orkar inte att läsa längre texter”, ”det blir alldeles för tråkigt” och ”ingen kommer att engagera sig”.

Är det verkligen så illa att i vårt snuttifierade samhälle så orkar vi inte läsa längre?

Är ”oneliners” det enda vi klarar av?

I så fall har vi ett långt mer allvarligt problem än en skränvänster och en skränhöger som tävlar i likes, retweets och antalet följare.

Vad gör du hemma, skulle inte du och resa?

– Vad gör du hemma, skulle inte du ut och resa?
– Jo men jag ville köpa en sak av dem men det fick jag inte.
– Så då surar du och stannar hemma?

– De sa att jag var dum också.
– Så då surar du och stannar hemma?
– Ja …
– Du tycker inte att det är barnsligt?
– Nä!
– Du tycker inte att det inte riktigt hör hemma här, i de här kretsarna?
– Nä!
– Varför inte det då?
– De är dumma. De sa att jag var dum?
– Jo men den som sig i leken ger får leken tåla. Lägg ifrån dig telefonen nu.
– Nä!
– Jo, så är det. Det var du som började och då är det bara barnsligt att sura och stanna hemma.
– Nä!
– Men lille vän, nu får du skärpa till dig. Lägg ifrån dig telefonen nu och sluta att Twittra.
– Nä!
– Har du inget annat att säga?
– De var dumma, jätte, jätte, jättedumma. När jag ville köpa en sak av dem så sa de att jag var dum. De är dumma!
– Jo, jag har förstått det men du tror inte att du kan komma över det, släppa det och gå vidare?
– Nä!
– Donald lille, du är landets president. Du har ett ansvar. Nu är det du som packar väskan och ger dig iväg på din resa.
– Nä!

Dagboken 16: Kom inte och säg att jag inte försöker

Kom inte och säg att jag inte försöker bryta mig loss ur Apples band. Uthålligheten däremot är det mer klent med.

Brave är en alldeles utmärkt webbläsare – snabbare än den nuvarande versionen av Safari och med mängder av bra funktioner men den stupar likafullt på att den inte passar in i mitt sätt att jobba. Över tid så har jag skaffat mig ett visst flöde, ett visst sätt att jobba och en slags logistik som jag inte vill bryta eller ändra på.

Jag höll ut i över 14 dagar, fixade till Brave så som jag vill ha min webbläsare men likafullt. Den var nära men räckte inte ända fram.

Huvudsakligen är det flödet för att skriva och jobba med Macken som inte riktigt fungerar.

  • Handoff

Jag kan inte se öppna länkar i andra enheter

  • Öppna i nytt fönster

Av outgrundlig anledning så öppnas inte länkar i bakgrunden i News Explorer i Brave

  • Lösenord

Jag är mer beroende av Keychain i iCloud än jag trodde. Det fungerar helt enkelt mycket snabbare och smidigare i Safari.

Detsamma gäller tvåfaktor-inloggningar. Där kan jag skriva in meddelanden direkt – koderna direkt i Safari.

Det är små saker men viktiga saker. Därför – tillbaka till Safari.