Insticket: Varför alla tror att mobilen lyssnar?

Insticket: Varför alla tror att mobilen lyssnar?

Det händer förr eller senare. En konversation vid köksbordet om en ny kaffemaskin följs av annonser för exakt den modellen i sociala flöden. Reaktionen är omedelbar. Telefonen måste lyssna. Någon annan förklaring verkar orimlig.

Misstanken är begriplig. Enheten ligger ständigt inom räckhåll. Mikrofonen är alltid närvarande. Appar har tillgång till både kamera och ljud. I en tid där integritet diskuteras dagligen är steget inte långt till slutsatsen att allt registreras. Problemet är att känslan sällan är detsamma som bevis.

Den mer sannolika förklaringen är mindre dramatisk men betydligt mer effektiv. Annonssystem bygger på omfattande datainsamling om sökbeteenden, klickmönster, platsdata och tidigare köp. Algoritmer analyserar dessa signaler och drar slutsatser om intressen. När en annons sedan träffar rätt upplevs det som övernaturligt, trots att det i själva verket är statistisk sannolikhet.

Människans perception spelar också en avgörande roll. Fenomenet där något plötsligt tycks dyka upp överallt efter att ha uppmärksammats kallas ofta frekvensillusion. När ett ämne blir aktuellt för oss registrerar vi det oftare. Annonser som tidigare passerade obemärkta får plötsligt betydelse. Sambandet upplevs som orsakssamband, även om det inte är det.

Teknikföretag har dessutom starka incitament att undvika hemlig ljudavlyssning i kommersiellt syfte. Den juridiska och reputationsmässiga risken vore enorm. Att samla in beteendedata via godkända spårningsmekanismer är både billigare och säkrare ur ett affärsperspektiv. Algoritmer behöver inte höra våra samtal för att förutse våra val.

Det innebär inte att oron är obefogad. Datainsamling är omfattande och ofta svår att överblicka. Appar kan ha fler behörigheter än användaren är medveten om. Platsdata, sökhistorik och interaktioner ger en detaljerad bild av vardagen. Känslan av att vara övervakad bottnar därför i en verklig komplexitet, även om mikrofonteorin inte är huvudförklaringen.

Föreställningen om den ständigt lyssnande mobilen fungerar som en symbol för något större. Den uttrycker en osäkerhet inför hur mycket information som cirkulerar i bakgrunden. När tekniken blir osynlig blir också kontrollen svårare att uppfatta. Det är i det glappet som misstanken växer.

En mer nyanserad syn kräver att vi skiljer mellan vad som är tekniskt möjligt och vad som är rimligt och dokumenterat. Algoritmernas träffsäkerhet är imponerande, men den bygger på mönsterigenkänning snarare än hemliga avlyssningar i vardagsrummet. Förklaringen är mindre spektakulär än teorin, men betydligt mer trovärdig.

Frågan är därför inte om mobilen lyssnar i hemlighet. Frågan är hur väl vi förstår den data vi redan lämnar ifrån oss frivilligt. Där finns den verkliga diskussionen.

Slut på tystnaden: Ljudföroreningar tar över det offentliga rummet

Slut på tystnaden: Ljudföroreningar tar över det offentliga rummet

blank

Du möter dem överallt: på bussen, i väntrummet eller i matbutiken. Det rör sig om de nya ljudförorenarna som utan förvarning förvandlar det offentliga rummet till sitt privata vardagsrum genom att använda högtalartelefon eller spela upp videoklipp på hög volym.

Fenomenet har blivit ett av de största irritationsmomenten i vardagen där bristen på hänsyn skapar en ljudmatta som ingen har bett om. Du tvingas in i ett samtal mellan två personer, ett privat samtal, där det är oklart om båda parter faktiskt förstår och vet att allt

Gemensam respekt

När du sitter på tåget och tvingas lyssna på ett privat samtal, eller när personen bredvid scrollar genom sociala medier med gäll musik, bryts en tyst överenskommelse om gemensam respekt. Du får uppleva hur tröskeln för vad som anses vara acceptabelt beteende har flyttats. Hörlurar har gått från att vara en självklarhet till ett tillbehör som många helt enkelt struntar i.

Motreaktionerna börjar nu komma från officiellt håll. Flygbolaget United Airlines tar täten genom att införa strikta regler mot beteendet. Kravet för att titta på film, lyssna på musik eller använda sociala medier ombord på deras plan är att du använder hörlurar. Vägran innebär en risk att bli avkastad från flyget. Personen kan även bli helt svartlistad från framtida resor med bolaget.

Hårda linje

Flygbolagets hårda linje är ett tecken på att toleransen för ljudföroreningar håller på att ta slut. Det som tidigare hanterades med en trött suck från medresenärer har blivit en fråga om ordningsregler och avtalsbrott. Genom att likställa ljudstörningar med annat störande beteende markerar man att den personliga friheten att föra oväsen upphör där andras rätt till lugn börjar.

Det var väl ett jävla gnällande – Apple är inte skyldig dig någonting

Det var väl ett jävla gnällande – Apple är inte skyldig dig någonting

blank

Apple lanserar alldeles för dyra bildskärmar som inte har stöd för Intel-baserade Mac-datorer. Apples nya MacBook Neo har för lite enhetligt minne. Apples iPhone 17e kostar för mycket. Det gnälls och klagas på Apple ute på nätet – om allt.

Låt oss börja med bildskärmarna.

De är dyra och därför råder jag ingen som inte verkligen har ett stort behov av att köpa just Apples bildskärmar att slänga upp 34 000 kronor för dem.

Nu är det knappast så att det råder någon brist på alternativ. Du sitter inte i sjön utan kan välja en rad andra bildskärmar. Dell, BenQ, Samsung och en rad andra leverantörer har snarlika, i stort sett likvärdiga bildskärmar – som dessutom är billigare.

Apple är inte skyldig dig eller någon annan att leverera just den bildskärm du vill ha till just det pris som passar din plånbok.

Sex år sedan

I juni 2019, runt sex år sedan, lanserade Apple sin sista Intel-baserade Mac-dator. Tiden sedan dess har kännetecknats av en sak – Apple fasar ut Intel till förmån för M-hårdvara.

Nu lanserar Apple två dyra bildskärmar som inte har stöd för Intel-baserade Mac-datorer och det tas till intäkt för att Apple inte är pålitliga, tvingar användare att byta hårdvara och att allt detta görs av girighet.

Hur då?

Sitter du med en Intel-baserad Mac – köp inte Apples dyra 27-tums skärmar. Köp en annan skärm.

Problem solved!

iPhone

iPhone är för dyra och det är för liten skillnad mellan modellerna.

Japp.

Uppdatera då inte varje år. Köp inte en ny telefon varje år.

iPhone 17e är inte värd sina pengar. iPhone 17 Pro Max är för dyr.

Köp en annan telefon.

Problem solved!

Vi vill

Det finns mycket Apple borde göra men Apple är inte skyldig dig, mig eller någon annan att göra som vi vill. Gillar du inte det Apple gör – välj en annan leverantör.

Det är inte svårare än så.

Det är en sak att önska sig, hoppas och föreslå. Att gnälla och beklaga sig över att Apple inte levererar exakt det som just du vill är något annat.

Bildskärmar

Skulle jag köpa en ny bildskärm i dag skulle jag inte lägga mina pengar på något under 32 tum. Det gjorde jag inte heller när jag köpte nya bildskärmar för några år sedan. Jag har i dag en utmärkt välvd 34-tums Dell och en 34-tums Samsung. Nej, det är inte Apple. Bildkvaliteten är utmärkt men ljudet lämnar en del i övrigt att önska. Det råder mina Bose-högtalare bot på.

Min poäng är enkel – kan Apple inte uppfylla dina krav och önskemål, köp något annat men gnäll inte på Apple.

Trendbarometern: Vinnare och förlorare i teknikvärlden just nu

Trendbarometern: Vinnare och förlorare i teknikvärlden just nu

blank

AI-hårdvara: Upp

Intresset för nya typer av AI-enheter fortsätter att växa. Diskussionen rör sig bort från appar och skärmar och mot små, kroppsnära prylar som arbetar diskret i bakgrunden. Idén är att tekniken ska fungera som ett lager ovanpå vardagen snarare än som något som kräver ständig uppmärksamhet.

Integritet som designargument: Upp

Integritet har gått från juridisk formulering till konkret produktfunktion. Tydliga indikatorlampor, lokal databehandling och hårdvarubaserade skydd börjar ses som ett konkurrensmedel. Användare förväntar sig allt oftare att integritet byggs in från början i produkten.

Sociala medier-trötthet: Upp

Misstron mot flöden och algoritmer växer. Diskussioner om botar, syntetiskt innehåll och manipulerade berättelser har flyttat från teknikforum till bredare samhällsdebatt. Fler börjar ifrågasätta vad som faktiskt är äkta i de digitala flödena.

Diskret teknik: Upp

Teknikprodukter blir allt mer designade för att smälta in i vardagen. Prylar som liknar smycken, accessoarer eller kläddetaljer prioriteras framför synliga och tekniktunga produkter. Designen ska signalera kvalitet snarare än teknik.

Öppen exponering av kameror: Ned

Produkter med synliga kameror möter större social skepsis. Acceptansen ökar först när tydliga visuella signaler visar när inspelning sker. Transparens i hårdvaran blir därför viktigare än tidigare.

Traditionella sociala medier: Ned

De stora plattformarna tappar gradvis sin självklara position som digitala mötesplatser. Flöden som domineras av algoritmer, annonser och rekommenderat innehåll gör att många användare upplever mindre kontroll över vad de faktiskt ser.

Teknik som kräver uppmärksamhet: Ned

Produkter som kräver att användaren tittar på ännu en skärm eller öppnar ännu en app får allt svårare att motivera sin existens. Utvecklingen går mot teknik som arbetar i bakgrunden och kräver mindre aktiv interaktion.

Traditionella smartklockor: Avvaktande

Smartklockemarknaden har nått en punkt där de flesta funktioner redan finns. Innovationen sker nu främst i mjukvara, hälsodata och integration med andra enheter snarare än i själva formfaktorn.

Tänk om någon hade berättat för dig om framtiden då du var barn – hade du trott dem?

Tänk om någon hade berättat för dig om framtiden då du var barn – hade du trott dem?

En familj tittar på svartvit film på en gammal TV i ett vardagsrum med träpanel, medan en annan familj använder moderna digitala enheter och streamingtjänster i ett modernt hem.

Föreställ dig att någon hade berättat om framtiden för dig, hur allt ska bli, hur du kommer att jobba och vad du kommer att jobba med.

Hade du trott dem?

I mitt fall handlar det om en barndom när det fanns en, ja en (1) tv-kanal i Sverige. När TV2 startade sina testsändningar på eftermiddagar var svenska folket tvungna att köpa en extra box till sina tv-apparater för att kunna ta emot en kanal till. TV-världen var svartvit. Färg-tv fanns men var dyrt och hade ännu inte slagit igenom i de breda folklagren.

När du blir stor kommer du att ha med dig kontoret överallt. Du kommer att kunna jobba var du vill, när du vill och du kommer att ha kunder över nästan hela världen. Flera av dem kommer du aldrig att träffa fysiskt.

Inget kontor, kunder som du bara träffat digitalt. Det senare var ett helt okänt begrepp. På den tiden var världen analog.

Du kommer att kunna ta betalt för att skriva något som kallas kod och du kommer att kunna ta betalt för att bygga saker som gör en massa olika saker när du trycker på knappar som du skapar.

Jo, vi hade knappar. Mekaniska knappar och våra bilar hade en radio, med knappar. När du tryckte in en av knapparna, för att ta emot en radiokanal (som du kunde lagra), flyttade sig ett plaststreck längs en skala som visade vilken kanal du ställt in på FM-bandet. Världen var mekanisk.

När du blir stor kommer ingen farbror att komma ut, tvätta bilrutan och tanka din bil på bensinstationen.

Den farbrorn hade antingen uniform, med mössa, eller så hade han en blå, oljig overall och i fickorna fulla med trassel.

Du kommer inte att bli veterinär, men du kommer att ha en massa djur. Du kommer att skriva en massa texter som folk kan läsa på ditt ställe, där du bestämmer vad du ska skriva om. Du kommer att få betalt för att skriva under en period också, innan du börjar skriva kod och designa hur knappar och annat ska se ut.

Helt obegripligt, när du tänker efter.

Nästan alla människor kommer att vara ihopkopplade via ett jättestort nät där du kan skicka meddelanden, bilder och videor (rörliga bilder). Några av de här människorna kommer att lägga ut bilder på var de är, vad de gör och vad de äter.

Vi tar bilder på det vi äter, lägger ut dem på ett stort nät och andra skriver och kommenterar.

Den där coola klockan med digitala siffror som du kan räkna med (detta är flera år senare än det ovan) kommer du att kunna ringa med, skicka bilder med och få påminnelser om saker du ska göra och komma ihåg. Du vet, som Dick Tracy.

Som Dick Tracy, inte en chans!

Alla kommer att ha en telefon i fickan. En egen telefon, med eget telefonnummer, utan sladd och utan att det kostar extra att ringa långt.

En telefon utan sladd, utan annan taxa för riksamtal och där det inte ens kostar extra att ringa utomlands.

Det tror jag inte på.

Jo, det var så sant. Du kommer att ha något som kallas dator. Ungefär som killarna på NASA har i dag för att räkna ut hur de ska ta sig till månen och hem. Du vet, rymdfärderna som sänds direkt och som så många tittar på.

När tittade du på en rymdfärd senast?

Apropå tv, du kommer att ha fler tv-kanaler att titta på än du kan räkna till och de kommer inte från luften utan via en liten kontakt i väggen, samma sladd som innehåller hela det stora nätet.

Coolt, så jag kan se vad jag vill, även före halv fem då Språka börjar och efter 23.30 på kvällarna?

Du kan se vad du vill, när du vill och du kan välja mellan att se sådant som sänds direkt eller så kan du välja att se en film, en tv-serie, och du kan se flera avsnitt direkt om du vill.

Så filmer och tv-serier ligger i bibliotek liksom, som jag kan välja från?

Exakt så, och du har allt i en liten svart låda med snygga ikoner som visas på tv-skärmen. Du styr dem med en fjärrkontroll från soffan eller sängen.

Vad då, så jag behöver inte stiga upp och trycka på en knapp?

Nej, du styr allt med fjärrkontrollen. Sa jag att skärmen kan vara jättestor, om du vill ha det?

Större än 19 tum menar du?

Nästan ingen kommer att ha en tv på bara 19 tum. De flesta kommer att ha en tv på 40 tum eller mer.

Vad då, 85–90 tum, eller?

Du kommer att ha en så stor tv i ditt vardagsrum.

Lägg av, inte en tv över 80 tum. Det tror jag inte på.

Du kommer att ha en 64-tums tv i sovrummet.

Två tv-apparater? Det kommer ingen att ha råd med.

Bilen du kör kommer att gå på el.

Hahaha, så du laddar den i vägguttaget?

Nästan.

Nu ljuger du för mig. Allt det här kommer inte att bli verklighet när jag blir stor.

Du får väl se.

Insticket: Streamingkriget som ingen vinner

Insticket: Streamingkriget som ingen vinner

blank

Det började som en befrielse. En tjänst, ett abonnemang, ett enormt bibliotek. Reklamfria filmer och serier på begäran. Kabel-tv kändes plötsligt föråldrat. Streaming framstod som lösningen på allt det tittare länge hade irriterat sig på.

Sedan kom fragmenteringen.

I dag är marknaden uppdelad i ett lapptäcke av plattformar. Exklusiva rättigheter låser in innehåll bakom separata betalväggar. Den serie som alla pratar om finns på en tjänst. Den där filmen du vill se ligger på en annan. Sporten sänds någon helt annanstans. Resultatet är en situation där den som vill ha tillgång till “allt” tvingas prenumerera på flera aktörer samtidigt.

Ekonomin

Ekonomin blir snabbt tydlig. Flera månatliga avgifter staplas ovanpå varandra. Det som en gång marknadsfördes som ett billigare alternativ till traditionell tv riskerar att bli lika kostsamt, om inte dyrare. Användaren tvingas göra prioriteringar, hoppa mellan abonnemang eller acceptera att missa delar av utbudet.

Plattformarna befinner sig samtidigt i en hård konkurrens om uppmärksamhet. Originalproduktioner lanseras i snabb takt. Budgetarna är höga. Marknadsföringen är aggressiv. Ändå försvinner många titlar lika snabbt som de kom. Utbudet växer, men känslan av överblick minskar.

Algoritmerna spelar en central roll. Rekommendationer styr vad som syns och vad som hamnar i skymundan. Innehåll designas för att hålla kvar tittaren snarare än för att bli långlivade klassiker. Binge-tittande blir norm. Upplevelsen är intensiv men kortvarig. Nästa premiär ersätter snabbt den förra.

Reklamfinansierade nivåer

Samtidigt experimenterar flera aktörer med reklamfinansierade nivåer. Den reklamfria drömmen är inte längre självklar. Paket med annonser marknadsförs som billigare alternativ. Gränsen mellan traditionell tv och streaming suddas ut. Det som en gång var revolutionerande börjar likna det man ville ersätta.

Streamingkriget framställs ofta som en kamp mellan bolag. I praktiken är det tittaren som navigerar slagfältet. Valen är fler än någonsin, men enkelheten är borta. Utbudet är enormt, men splittrat. Bekvämligheten finns kvar, men till priset av ökad komplexitet.

Ingen aktör kan ensam vinna utan att marknaden förändras i grunden. Exklusivitet driver abonnemang, men fragmentering tröttar ut publiken. Balansen är svår. För mycket konkurrens skapar förvirring. För lite konkurrens minskar valfriheten.

Streamingens första fas handlade om frihet. Den andra handlar om uppdelning. Frågan är om nästa fas kan handla om överskådlighet igen, eller om publiken får vänja sig vid att hålla flera fjärrkontroller i samma hand.