av Mikael Winterkvist | mar 22, 2026 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter |
Jag jobbade på tidningen Norra Västerbotten, Norran, i en god bit över femton år. En tidning som nyligen meddelade att den bara kommer att tryckas tre dagar i veckan, hälften mot tidigare då Norran var en sexdagarstidning. Ett beslut som flera andra tidningar fattat – den tryckta versionen dras in av ekonomiska skäl.
Det kan vara ett tecken i tiden – vi läser och konsumerar information och nyheter digitalt.
Det kan också vara ett tecken på att tidningsbranschens sätt att tackla en ny tillvaro, med hårdare ekonomiska krav, är att spara, att göra den produkt som färre köper sämre.
Här finns ett problem – digitalt är inte detsamma som tryckt. I den digitala världen måste du vara kortare, snabbare, rappare och ytligare därför att vår förmåga att behålla koncentrationen är sämre. I tryck är tidningen svårslagen när det handlar om att förklara komplicerade saker, en riktig papperstidning alltså.
Sviker mig inte mitt minne så var det Svenska Dagbladet som skrev ned allt som sades under 30 minuters Rapport. Det blev två sidor i tidningen; två sidor text och rapportering under en halvtimme tv.
Norran
När jag flyttade upp till Skellefteå, för många år sedan, var det första jag fick veta att jag måste ha Norran, annars skulle jag vara helt borta i alla samtal. Det visade sig vara sant och jag blev prenumerant, började plugga ekonomi och juridik i Umeå, pendlade och sökte sommarjobb på Norran. Jag lämnade Norran många år senare, gick över till reklambranschen och den digitala världen. Numera betraktar jag medie-Sverige utifrån.
Jag läser Norran sporadiskt, den är inte nödvändig längre, och när jag slår på tidningens RSS-flöde så möts jag av inte mindre än sex fastighetsaffärer på morgonen när jag vill ta mig en titt på vad som har hänt lokalt. Det är blåljusnotiser, bolagsregistreringar och fastighetsaffärer som presenteras som nyheter.
På den tiden jag sprang runt på redaktionen var det notiser, pluggmaterial med lågt nyhetsvärde. Fanns det en liten bit vit, tom tidningsyta så kunde den fyllas med en notis från polisen, ett registrerat bolag eller ett sålt hus.
Media-Sverige
Det ser likadant ut i Luleå, Umeå och på många ställen i medie-Sverige. Platser där det har funnits två tidningar, en konkurrens som numera bara är en hägring, en illusion. Det är de facto en tidning, bara färgen på framsidan och ledarsidan skiljer, allt annat görs av en och samma redaktion.
Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten är alltså samma tidning, ägda av samma ägare med samma redaktion. Det gäller även Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad.
Samtidigt är det lite för enkelt att skylla allt på medierna. Vi läser mindre, är villiga att betala mindre och medierna slåss nu om annonspengar med sociala medier. Annonskakan har växt på senare år, men inte i förhållande till utbudet av ställen som du kan annonsera på.
Sverige – total annonskaka
Idag (2024)
- Cirka 83,5 miljarder kronor
- Cirka 90 miljarder kronor om även produktion och vissa marknadsaktiviteter räknas in
- För 5 år sedan (cirka 2020)
- Cirka 70–75 miljarder kronor
Pandemin påverkade marknaden och gav en tillfällig nedgång
För 10 år sedan (cirka 2015)
- Cirka 65–70 miljarder kronor
Stabil tillväxt före det digitala skiftet tog fart fullt ut
Utveckling i korthet
- 2015: cirka 65–70 miljarder kronor
- 2020: cirka 70–75 miljarder kronor
- 2024: cirka 83,5 miljarder kronor
Det viktiga
Tillväxten i Sverige har varit relativt begränsad jämfört med globalt. Ökningen ligger på ungefär 20–30 procent över tio år.
Det avgörande är i stället hur pengarna har flyttats.
Internet är i dag den största kategorin, omkring 38 miljarder kronor. Samtidigt har traditionella medier tappat. Nyhetsmediernas andel är i dag mindre än tio procent av den totala annonskakan.
Granska
Till detta kommer en annan utveckling – de som medierna ska granska samlar på sig allt fler kommunikatörer. I takt med att antalet journalister på Norran minskat har antalet kommunikatörer inom Skellefteå kommun ökat. Det finns inga officiella uppgifter, men för tio år sedan fanns det drygt 40 journalister på redaktionen, i dag runt hälften. Redaktionen har halverats på tio år.
Det finns inga officiella siffror för hur många som jobbar som kommunikatörer i Skellefteå kommun, anställda av kommunen, men en snabb sammanräkning ger vid handen att det är ungefär samma antal, runt ett tjugotal. Läggfer du till de som inte är renodlade kommunikatörer men som sysslar med kommunikation utlåt så dubblas antalet vilket innebär att lite rundnätt räknat så finns det dubbelt så många kommunikatörer inom Skellefteå Kommun som det finns journalister på lokaltidningen.
Tredje statsmakten, de som ska granska makten, blir färre medan makten – om uttrycket tillåts när det gäller Skellefteå kommun – blir fler. Samtidigt som de som ska granska blir färre läggs specialredaktionerna ned. Journalister med spetskompetens blir färre. Få medier har i dag en medicinredaktion, en kommunreporter, en regionreporter eller grävande journalister. Färre ska göra mer samtidigt som alla är allmänreportrar.
Försämra
I det perspektivet funderar jag över om lösningen på mediernas problem är att försämra produkten. Så mycket hann jag läsa av företagsekonomi att det strider mot beprövad vetenskap och kunskap.
Tänk om något mediehus, en tidning, en tv-kanal eller en radiokanal skulle våga gå mot strömmen – skapa mer journalistik, försöka utveckla produkten till något bättre. Skicka ut journalister i skolorna, berätta om sitt jobb, berätta varför unga ska läsa tidningen, lyssna på radio och titta på nyheterna på tv.
Det kanske vore värt ett försök?
Källor:
- IRM (Institutet för reklam- och mediestatistik) – Årsrapport 2024 – IRM
- Journalisten – Nyhetsmediernas andel av annonskakan – Journalisten
- IRM – Statistik och översikt av reklammarknaden i Sverige – IRM
av Mikael Winterkvist | mar 22, 2026 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter |
Red Hot Chili Peppers
Posörer, aldrig gillat dem. Medioker musik, numera föredettingar ioch nära ”one jaet wonders”.
Nirvana
Cobain, ett musikaliskt geni? Tveksamt. Jo, jag vet att det är som att svära i kyrkan men när han jämförs med John Lennon och andra blir jag bara full i skratt.
Rap/Hip-Hop
Jag vet; det är de slitna bostadsområdenas musk, gettonas ton och puls. Det är de förtryckta, de nedtrycktas musikk. Allt det där vet jag men det fanns andra som gjorde det långt innan och som gjorde det bättre, Bob Marleyh oich grannarna, och de sjung, de pratade inte.
Skrikiga tv-kommentatorer
Du behöver inte skrika, hela tiden. Du behöver inte skrika åt allt och blanda inte ihop tv och radio. I det förstnämnda ser vi det du ser och således behöver du inte berätta det vi ser, eller ska se.
Tröttsammast
Android eller iPhone, macOS eller Windows, eller varför inte Linux?
Lägg ner – nu!
Öppna handboken
”Apple, hur kan jag få slut på lagringsutrymme när jag köpt 2TB?”
Öppna handboken och lär dig skilja mellan iCloud och lagringsutrymmet i din iPhone, ärthjärna.
Drygt, överlägset?
Värre än Yes.
iPad Pro
Förlåt mig Apple men är det inte snudd på bedrägeri att sälja en iPad för så här mycket pengar?
Bank-ID
Staten har lagt över allt ansvar på bankerna, som skapat en egen standard, som de klotnrollerar ioch som de flesta av oss användare.
Bra va?
Övervakningsamhällets våta dröm – en app, en tjänst och en inloggning som alla använder.
Björklöven
Säg det inte till någon annan, lova det?
Jag tror de går upp, jag hoppas de går upp för fatta vilka derbyn det skulle bli – derbyn på riktigt, inte som mot det där laget norrut.
Fast det kan du inte säga om du bor i Skellefteå, så då gör jag inte det.
av Mikael Winterkvist | mar 22, 2026 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter |
Jag skriver som AI – det säger appar och tjänster som påstår att de kan upptäcka AI-genererat material. Då jag vet vad jag har skrivit och när jag har skrivit det vet jag att apparna och tjänsterna har fel, men vad händer om folk tror att de kan använda en app för att upptäcka AI-material?
Första indikationen fick jag från en läsare som rakt ut frågade om jag genererade texterna med AI. Han hade provat en av alla dessa appar och tjänster som hävdar att de med stor säkerhet kan känna igen AI-genererat innehåll. Texten han frågade om var en av mina krönikor, en text med en massa tyckande där inte en enda rad var skapad med AI. Den var däremot rättstavad, kollad med AI, vilket jag återkommer till, för det är enligt de här apparna en indikation på att innehållet är genererat med AI.
Anders Bjarby, moderator i Facebookgruppen AI Sverige, har testat appar och tjänster och hans slutsats är att Turnitin, GPTZero och ZeroGPT, med flera, inte kan, inte fungerar och inte levererar det de påstår. De känner inte igen AI-material med någon större säkerhet, helt enkelt.
Rättstavade texter
Enligt de här tjänsterna finns det tecken på texter som genererats med AI – ett av dessa tecken ska vara att texterna är rättstavade. De innehåller inga stavfel och mänskliga texter, skrivna av riktiga människor, bör innehålla stavfel. Jag skriver snabbt, men ibland slarvigt, snubblar på tangenterna och mina tidigare texter innehöll en del stavfel – fram till nu, då jag kör texterna genom ChatGPT och kollar stavningen.
Numera är det få, mycket få stavfel i mina texter som publiceras här, och det ska då vara ett tecken på att de är AI-genererade.
Tankestreck är också ett tecken på AI. Nu har jag använt tankstreck i mina texter ända sedan jag började skriva, liksom semikolon. Det är också ett tecken på AI, och använder du långa tankstreck så är det ännu mer ett tecken på AI.
Skolarbete
Precis som Anders Bjarby konstaterar i sina utmärkta sammanställningar och analyser är det grundläggande problemet att de här apparna och tjänsterna inte fungerar – och att de används av lärare och andra som tror sig kunna avslöja när AI har använts. Konsekvenserna kan bli att en uppsats eller ett skolarbete underkänns därför att analysen gjorts med ett verktyg som inte fungerar.
En gång för många år sedan kom en av sönerna hem från skolan, skitförbannad därför att hans lärare hade underkänt ett skolarbete där datorer skulle användas. Han hade, helt på egen hand, satt samman en hemsida, rent tekniskt. Läraren sänkte hans betyg därför att läraren visste att grabbens pappa jobbade ”med data”, och slutsatsen var att eftersom hemsidan med alla dess funktioner var avancerad, komplex och fullt ut fungerande så hade jag gjort merparten av jobbet.
Till saken hör att jag inte hade en aning om skoluppgiften. Jag kontaktade läraren och förklarade hur det låg till, men läraren vägrade att ge sonen ett korrekt betyg. Han var fortfarande övertygad om att sonens tekniska kunskaper inte räckte till för att skapa det han nu hade skapat. Sonen är i dag utvecklare och tjänar avsevärt mycket mer än sin far på sina färdigheter.
Lika omöjligt att diskutera med som den här läraren kan situationen bli om din text har granskats med något av alla de här verktygen som säger sig kunna upptäcka AI, men som inte kan det.
AI
Jag använder AI i första hand som hjälpmedel för att samla in underlag till texter och för att skapa illustrationer. Det kan vara en faktaruta, statistik eller annat researcharbete som jag överlåter åt ChatGPT, Gemini, Claude och andra AI-tjänster som jag använder.
Som ett test frågade jag ChatGPT om den skulle kunna skriva som jag. Svaret blev att ja, om jag matade in 30–40 texter som jag hade skrivit skulle ChatGPT kunna göra en analys av mitt sätt att skriva. Sedan skulle den kunna skriva ungefär som jag skriver.
Jag frågade Gemini om samma sak och fick ett snarlikt svar.
Så då gjorde jag det, och ett femtiotal texter senare har jag två AI-tjänster som säger sig kunna skriva ungefär som jag skriver. Det kan de inte, men de kommer betydligt närmare mitt sätt att hantera det svenska språket, och kompletterat med en del språkregler ser det rätt okej ut – men bara rätt okej.
Språkliga regler
När jag kör rättstavning har jag matat in språkliga regler som skulle kunna tyda på att en text är AI-genererad. Jag inleder exempelvis inte meningar med sammanbindande ord som att, och, men och så vidare – ord som binder samman huvudsats och bisats. I min värld som språkpolis gör du inte det. Det är fel.
Ingenting av det här indikerar att det är AI, och vare sig tankstreck, att en text är rättstavad eller att den följer vissa språkliga regler indikerar någonting annat än att rättstavning och grammatik kan ha lagts på, manuellt eller automatiskt. Börjar en trettonåring skriva som en Nobelpristagare är det däremot en tydlig indikation på att AI är inblandad, men det krävs inget AI-program för att konstatera det.
Ironiskt nog används AI för att upptäcka AI, där utgångspunkten är att en text inte går att lita på därför att den har skrivits av AI.
Slutsats – du kan inte lita på tekniken.
För att upptäcka att AI har använts används AI eller något annat hokus pokus, och det programmet och den tekniken förväntas vi lita på.
Den ekvationen går inte ihop.
Vill du nu kolla den här texten så kan jag berätta att den kollad med ChatGPT, stavning och grammatik. Jag har också anlänt både långa och korta tankstreck. Texten ska inte innehålla meningar som inleds med sammanbindande ord. När jag då kör den via någon av de tjänsterna så är resultatet att texten med 80-90 procents säkerhet är generad med AI.
Det mina vänner är rent skitprat.
Jag petade in en svordom där för det gör inte AI, svär.
av Mikael Winterkvist | mar 21, 2026 | Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter |
Skribenten svär, ofta, och har du problem med svordomar så har du härmed blivit varnad.
Jag har ingenting mot reklam – tvärtom. Jag jobbar med reklam och andra former av kommunikation dagligen. Med det sagt: hur i helvete kan någon surfa runt på nätet utan en annonsblockerare?
Jag vill läsa en text. Jag klickar på en länk och möts av en uppmaning att slå på webbplatsens nyhetsbrev.
Varför då?
Jag vill läsa en text. Jag klickar på en länk och möts av en uppmaning att sätta betyg på webbplatsen.
Varför då?
Jag vill läsa en text. Jag klickar på en länk och möts av en uppmaning att välja vilka kakor (cookies) jag kan tänka mig att acceptera.
Varför då?
I exemplet ovan kan jag inte välja ”Acceptera bara nödvändiga tekniska kakor” eller ”Neka alla kakor”. Nej då – jag förväntas sitta och klicka mig igenom hundratals, tusentals kakor, fördelade på olika leverantörer av reklam.
Varför skickar en webbplats ut 400–500, till och med tusentals kakor till sina besökare?
Jag vet naturligtvis svaret – pengar – men ändå: hur hamnade vi här?
Några exempel, Helge!
Shubham Bose tog en titt på en av världens största tidningar, New York Times:
I went to the New York Times to glimpse at four headlines and was greeted with 422 network requests and 49 megabytes of data. It took two minutes before the page settled. And then you wonder why every sane tech person has an adblocker installed on systems of all their loved ones.
49 megabyte – och en sida som det tar minuter att ladda ned. Naturligtvis visas texter och annan information direkt, men i bakgrunden fortsätter sidan att laddas i minuter.
Det är cookies, trackers och mängder av annan data som skickas och samlas in.
Samtidigt skriver New York Times om dataintrång, bristande integritet, datatrålare ute på nätet och om hur vi alla kartläggs. Tidningen varnar, slår larm och berättar om andras bristande moral, etik och övertramp.
Läsa en text
Om din huvudsakliga verksamhet är att producera information borde en rätt viktig del rimligen vara att se till att publiken kan ta del av den.
Jag ställer frågan rakt ut i luften, för när du försöker läsa en text möts du av en popup-ruta som frågar om du vill betygsätta webbplatsen, slå på nyhetsbrevet eller ta del av erbjudanden som prenumerant.
Du får inte läsa i fred.
När du kommit en bit ned i texten möts du av reklam mitt i texten, som upptar merparten av skärmen, så att du tvingas scrolla vidare för att hitta var texten fortsätter.
Du får inte läsa i fred.
De som vill förmedla information struntar i att reklam mitt i löpande text förstör hela läsupplevelsen.
Aftonbladet gör det. Expressen gör det. Hela tidnings-Sverige gör det. Internationella medier gör det. Alla gör det.
Ifrågasätts
Sedan ifrågasätts läsaren om hen använder en annonsblockerare. Då är du plötsligt ett allvarligt hot mot hela världen. Du är motståndare till allt – inte bara den text du försöker läsa – utan du hotar en hel bransch för att du smiter undan annonser.
Hur fan ska jag kunna läsa er information då?
Fullt med reklam
Det finns gott om exempel där startskärmen är full med reklam, eller där du tvingas klicka dig vidare från en annons som täcker hela sidan. Det kan handla om så mycket reklam att startsidan består av 89–90 procent reklam och 10 procent text och information.
Stora, seriösa publicister, skribenter, författare, krönikörer och journalister accepterar att den information de producerar störs, skyms och förstörs av reklam.
Du har granskat ett bolag i månader, hittat en mängd märkliga affärer och levererar sedan ett stort avslöjande – som förstörs av reklam, videor mitt i texten och sponsrat innehåll som får läsaren att tappa tråden och gör det svårare att fortsätta läsa.
Hur känns det?
Annonser
Magasin MACKEN drog en gång i tiden in pengar på Googles annonser – rätt hyggligt med pengar faktiskt. När Google började publicera textannonser mitt i löpande text fick jag nog. Jag försökte först stoppa just de annonserna, men de blev fler och fler. Google tyckte också att det var en bra idé att lägga banners i toppen av sidan, reklam i högerkanten och avsluta den designmässiga misshandeln med att trycka in banners mitt på startsidan.
Jag kastade ut Google och deras pengar.
Detta är inte sagt för att slå mig för bröstet och berätta hur moraliskt och etiskt oklanderlig jag är – det är jag inte – utan för att visa hur de som säljer reklam agerar. De kapar i praktiken din webbplats, och försöker du hålla ordning på dem kan det snabbt bli ett heltidsjobb.
Min poäng är att annonser behövs. Annonser är nödvändiga för att du, jag och alla andra ska få tillgång till viktig och bra information. Även skribenter har räkningar att betala.
Kostnader
Du kanske invänder att detta är en försumbar kostnad för att informationen ska finnas på nätet, men låt mig då tillägga att den stora kostnaden landar hos dig som konsument. Vi kan ringa billigt i dag och skicka massor med gratis sms, men operatörerna tar fortfarande betalt för datatrafiken, även om gratistilldelningen ibland är generös.
Stora, tunga webbplatser drar datatrafik, och i slutändan är det du som betalar via ditt abonnemang. Du betalar alltså dubbelt – dels genom att genomlida reklam, och sedan direkt via ditt abonnemang.
Så jag ställer frågan igen: hur fan kan någon surfa runt på nätet i dag utan en annonsblockerare?
Läs mer:
Så här ser kartläggningen av dig ut – ute på nätet
Arga Gubben: Vad i helvete är detta TV4?
Detta förba… tjat om kakor – det här är ren och skär idioti
av Mikael Winterkvist | mar 21, 2026 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter |
En vikbara iPhone har länge varit ett av mobilbranschens mest envisa rykte. Samsung, Huawei och flera andra tillverkare har redan lanserat modeller som kan vikas ihop som en bok eller ett snäckskal. Apple har däremot hållit sig utanför. Trots det återkommer uppgifter gång på gång om att företaget arbetar med en egen lösning.
Någon officiell produkt finns ännu inte, men en rad uppgifter från leverantörskedjan och etablerade Apple-analytiker ger en bild av vad Apple kan vara på väg att utveckla.
Flera analytiker menar att Apple under flera år har testat olika konstruktioner för en vikbar iPhone. Uppgifterna pekar mot en design där telefonen öppnas som en bok. I stängt läge fungerar den som en vanlig iPhone med en yttre skärm. När enheten fälls upp förvandlas den till en betydligt större skärm, ungefär i storlek med en liten surfplatta. Den typen av konstruktion används redan av andra tillverkare, men Apples fokus sägs ligga på att göra lösningen mer robust och mindre kompromissfylld.
Efter år av rykten om två olika vikbara spår pekar allt nu på att Apple har skrotat planerna på en mindre ”flip-modell”. Istället satsar företaget allt på en ultra-premium-enhet, ofta kallad iPhone Fold, som förväntas landa lagom till iPhone 18-serien under hösten 2026.
Skärmen
Skärmen är ett av de största tekniska problemen. Vikbara telefoner har länge haft ett synligt veck i mitten där skärmen böjs. Apple sägs arbeta med paneler som ska minska eller nästan eliminera detta veck. Leverantörsuppgifter pekar mot OLED-paneler i storleksklassen runt sju till åtta tum när telefonen är uppfälld. Flera rapporter har också nämnt att Apple testar olika gångjärnskonstruktioner för att göra mekaniken stabil och slitstark.
Just gångjärnet anses vara en avgörande komponent. En vikbar telefon måste kunna öppnas och stängas tusentals gånger utan att konstruktionen blir glapp eller att skärmen skadas. Patent som Apple har lämnat in beskriver olika lösningar för hur trycket i skärmen kan fördelas när den böjs. En del av dessa patent handlar om materiallager som ska skydda skärmen och samtidigt göra den mer flexibel.
Tjocklek
En annan fråga gäller tjocklek och batteri. Vikbara telefoner riskerar att bli både tjockare och tyngre än vanliga modeller. Apple brukar lägga stor vikt vid att enheter ska kännas tunna och välbalanserade, vilket gör konstruktionen mer komplicerad. Flera analytiker menar därför att Apple väntar tills tekniken gör det möjligt att bygga en vikbar telefon utan att kompromissa för mycket med storlek och batteritid.
Tidpunkten för en lansering är fortfarande osäker. Flera bedömare inom Apples leverantörskedja pekar mot mitten av detta decennium som en möjlig startpunkt. Andra menar att Apple kan vänta ännu längre om tekniken inte uppfyller företagets krav på hållbarhet och användarupplevelse.
Priset
Priset väntas i så fall bli högt. Vikbara telefoner ligger i dag i ett av mobilmarknadens dyraste segment. En vikbar iPhone skulle sannolikt placeras i den absoluta toppklassen och bli en av Apples mest exklusiva modeller.
Apples strategi har ofta varit att vänta tills en teknik är mogen innan den introduceras i företagets egna produkter. Historien med smarta klockor och surfplattor visar att Apple ofta går in senare än konkurrenterna, men försöker förfina konceptet och göra det mer användbart i vardagen.
Frågan är därför inte bara om Apple utvecklar en vikbar iPhone. Den större frågan är när företaget anser att tekniken är redo. Ryktena fortsätter att cirkulera, men tills Apple själv presenterar en produkt återstår bara en sak: att vänta och se om nästa stora steg för iPhone faktiskt blir en skärm som kan vikas.
Poängen
Så vad skulle poängen med en vikbar iPhone vara då förutom det uppenbara, en store skärm?
Ta en titt på bilden ovan där kalendern visas i ena delen och filer i den andra delen. Där kan poängen och den funktion finnas som motiverar en vikbar iPhone. Två appar rullar, parallellt och samtidigt och det har sina uppenbara fördelar om du exempelvis söker igenom filer i molnet och kan se dem öppnade i skärmens andra del.
Här finns en en ny funktion, en funktion som tar tillvara den delade skärmen och kommer det en iPhone Fold så rakna md att Apple har utvecklat andra lösningar för en vikbar iPhone.
Priset lär landa högt, räkna med att iPhone Fold bryter igenom 20 000 kronors-gränsen för startmodellen.
av Mikael Winterkvist | mar 19, 2026 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Det pågår ständigt ett lågintensivt nödläge i teknikvärlden. Batterier sägs förstöras om de laddas över natten, uppdateringar påstås göra telefoner obrukbara och artificiell intelligens beskrivs som både mänsklighetens undergång och slutet för varje kreativ yrkesroll. Dramaturgin är effektiv. Problemet är att den sällan stämmer.
Batterihysterin är ett skolexempel. Människor oroar sig för att en mobil som laddas till hundra procent ska “slitas ut” på rekordtid. Samtidigt är moderna enheter byggda med mjukvarustyrd laddningsoptimering som anpassar sig efter användarens beteende. Tekniken är inte perfekt, men den är heller inte dum. Resultatet blir en paradox där människor är mer stressade över sin batteriprocent än över hur de faktiskt använder sina enheter.
Uppdateringspaniken
Uppdateringspaniken följer samma mönster. Varje ny version av ett operativsystem möts av inlägg om katastrofer, seghet och förstörd batteritid. Några enskilda problem förstoras till allmängiltiga sanningar. Majoriteten märker knappt skillnaden, förutom att funktionerna blir fler och säkerheten stärks. Ändå lever föreställningen kvar om att varje uppdatering är ett vågspel.
AI-skräcken är den senaste och kanske mest spektakulära varianten. Verktyg som kan skriva, rita eller analysera data tolkas som direkta ersättare för människor. Resonemanget missar att teknik historiskt har förändrat arbetsuppgifter snarare än utplånat dem i ett slag. När nya verktyg dyker upp skapas en berättelse om total omvälvning. Verkligheten visar sig oftare vara mer nyanserad och betydligt långsammare.
Algoritmer
Fenomenet bygger delvis på hur digitala plattformar fungerar. Algoritmer premierar starka känslor. En balanserad analys sprids sämre än en alarmistisk varning. Resultatet blir en informationsmiljö där överdriften är normen och där det mest dramatiska scenariot får störst uppmärksamhet.
Samtidigt finns verkliga problem som sällan får samma genomslag. Integritetsfrågor, datainsamling och beroendeframkallande design är mer komplexa och mindre klickvänliga än en viral tråd om batterihälsa. Diskussionen hamnar därför snett. Energin läggs på fel saker.
Teknikens största icke-problem handlar i grunden om kontroll. När något känns komplext och svårbegripligt uppstår en vilja att hitta enkla hotbilder. Batteriprocenten blir konkret. Uppdateringen blir en symbol. AI blir ett monster eller en frälsare. Narrativet är lätt att ta till sig och ännu lättare att dela vidare.
Nykter hållning
En mer nykter hållning kräver något tråkigare än panik, nämligen proportion. De flesta enheter är robustare än ryktet gör gällande. De flesta uppdateringar är förbättringar, även om de inte är revolutioner. De flesta tekniksprång är just språng, inte jordbävningar.
Teknik utvecklas snabbt, men människors reaktioner följer ofta samma gamla mönster. Varje ny funktion tolkas som början på slutet. Varje förändring beskrivs som en kris. I efterhand visar det sig gång på gång att dramat var större än effekten.
Den verkliga frågan är inte om batteriet laddas till hundra procent. Frågan är varför vi så gärna vill tro att det är där dramat finns.
