av Mikael Winterkvist | dec 6, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter
Det började med att min MacBook Pro hickade till, alltså inte datorn i sig utan helt plötsligt så var alla ikoner ljusa, standard, fast jag valt mörkt läge. En bugg någonstans inne i macOS Tahoe 26.1 slog till och jag vände mig då till några AI-program för att se om de kanske hade en teori om vad som hade hänt.
ChatGPT inledde med att förklara att det inte skulle vara någon skillnad mellan Default och Dark (jag har alla mina operativsystem på engelska ifall någon undrar), och att det jag såg var helt normalt.
Efter att ha dragit in mer luft inför svaret så frågade jag hur ChatGPT kommit fram till den slutsatsen och fick svaret att det var så det är. Apple har ännu inte lagt in funktionen, hävdade ChatGPT vilket var helt uppåt väggarna men hur jag än försökte få ChatGPT att ändra sig så var svaret att det var så här det skulle vara – funktionen, knappen, och valet Dark var detsamma som ljusa standardikoner, Default.
Jag bad om länkar och referenser varvid ChatGPT kastade fram diskussioner i Apples eget supportforum, Reddit och andra ställen och vid kontroll så handlade det om missar och problem med ikoner i macOS – inte om mitt problem – att alla ikoner återställts till ljusa ikoner i macOS mörka läge.
Nåväl, jag frågade då var macOS ikon cache fanns då jag misstänkte att det var den som blivit korrupt, vilket har hänt vid något enstaka tillfälle tidigare. En korrupt ikon cache kan leda till fel på just ikonerna – logiskt eller hur?
ChatGPT svarade då att det inte finns någon icon cache i macOS Tahoe – vilket är fullständigt fel – och fortsatte med att envist hävda att ljusa ikoner i mörkt läge var helt normalt.
Gemini
Då nu ChatGPT drabbats av ett ”akut helt dum i huvudet” så tog jag klivet över till Googles Gemini, ni vet, ungefär som att be om en annan läkares diagnos, en andra åsikt.
Gemini inledde med att konstatera att macOS Tahoe 26.1 inte var en officiell release från Apple, vilket ju onekligen är en smula förvånande mot bakgrund av att versionen släpptes i början av november i år. Nej då, jag hade fel. Den senaste versionen av Apples operativsystem var macOS Sequoia. Först när jag skickade in en skärmbild på systeminformationen i min Mac så gav sig Gemini och konstaterade att den information den satt på var för gammal. Gemini var inte lika envis som ChatGPT utan medgav sitt fel och ksyllkde på gammal information.
Googles Gemini visste däremot att det skulle vara skillnad på Default och Dark och att MacOS faktiskt fortfarande har en ikon cache.
Efter ett gäng kommandon i Terminalen, rensade inställningar, en ikon cache som städades ur så blev mina ikoner mörka igen.
ChatGPT
Så då tog jag klivet tillbaka till ChatGPT igen, skickade över en skärmbild och bad om en förklaring. Nu gick det ju att se att det är skillnad mellan standard och mörkt läge – vilket är lika logiskt som glasklart.
Då inträffar det som alltid inträffar enär de här AI-lösningarna blir överbevisade.
ChatGPT la sig platt, drog iväg en lika lång som tröttsam förklaring till varför det blev helt fel – i en dryg halvtimme. Ni vet allt det där som du är helt ointresserad av egentligen och som bara låter som dumma, korkade och idiotiska bortförklaringar.
Summa samarium: Kan du lita på AI-lösningarna?
Inte för en sekund.
Läs mer
ChatGPT vår nya medarbetare försvarar sig: Jag ljuger inte – jag hallucinerar professionellt
Hade CHATGPT varit en riktig medarbetare så hade hen fått sparken
Nu sitter vi och skriker och svär åt våra AI-bottar
Det krävs tålamod, massor av tålamod att jobba med AI
av Mikael Winterkvist | dec 6, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter
Alan Dye, ansvarig för designen av Apples operativsystem lämnar Apple och går till Meta. Det har på vissa håll beskrivits som en dramatisk händelse, tolkats som att alltfler talanger överger Apple för konkurrenterna. Apple är på dekis, ungefär så har det låtit. För egen del så ser jag fram mot att Stephen Lemay nu tar över. Alan Dye har nämligen, enligt min mening, inte gjort ett särskilt bra jobb.
Alan Dye har lett designarbetet inom Apple i drygt tio år och kommer inte från en traditionell bakgrund som designer. Innan han började inom Apple så var han ansvariga för varumärket (mode) Kate Spade. Dye har inte förstått kopplingen mellan hur saker ser ut och hur saker fungerar och han har definitivt aldrig förstått att design även handlar om att styra, att leda användaren rätt.
Det är under hans tid på Apple som alla de mer eller mindre hopplösa ”uppfinningarna” för multitasking med iPadOS har fötts. Stage Manager, en udda och märklig hantering av fönster och appar och på det hela taget lösningar som du bara hittar i iPadOS.
Lyfte över
Först med iPadOS 26 så gjorde Apple det Apple borde ha gjort för länge sedan – lyfte över multitasking från macOS. För mig , som designer, är det fullständigt obegripligt att Apple under så många år levererade begränsande lösningar för en så vanlig funktion som att kunna göra fler saker samtidigt.
Speciellt mot bakgrund att Apple uttalat att de olika operativsystemen skulle bli mer lika varandra. Det var målet och en vision som tycktes gälla alla operativsystem utom iPadOS. Här tillät Alan Dye att den ena mer misslyckade lösningen efter den andra lanserades och ratades av användarna. Den enhet (iPad) som beskrevs som ”en platt dator” blev inget annat än en konsumtionsenhet för video, text och bilder därför att den aldrig blev särskilt lätt att arbeta med.
Förrän nu, med iPadOS 26.
Liquid Glass
Alan Dye är ”pappa” till Liquid Glass, eller rättare sagt den nya grafiska utseendet har vuxit fram under hans ledning. Precis som så många gånger tidigare så tar det inte lång stund innan du finner uppenbara och påtagliga brister. Rundningar på ikoner som inte stämmer överens med rundningarna på de plattor som de ligger på. Hela tvOS är fyllt med den typen av missar. Det är ramar som är olika tjocka, ikoner som inte harmonierar med underliggande objekt för att ta några exempel.
Är detta en förbättring? Datumet har bytts ut mot en massa prickar och en helt obegriplig röd punkt som ska visa vilket datum det är?
Genomgående så är ikonerna i macOS Tahoe, Liquid Glass, luddiga, otydliga – ungefär som om någon lagt på ett så kallat Hollywood-filter för att skärpa och djup ska minskas ned.
Naturligtvis handlar en del om tycke och smak men jag betvivlar att du lär hitta särskilt många designers som faktiskt tycker att ikonerna ovan är ett steg i rätt riktning. Sen kanske det är en mera nördig invändning att skiftnyckeln också är feldesignad. Alla som hållit en skiftnyckel i handen och använt en sådan vet att sådär tunt är inte materialet som omger en bult.
En ära
Det fanns en tid när Apple la ned extremt mycket arbete på alla detaljer i sina operativsystem. När Apple var precis sådär nördiga som vi blivit bortskämda med och vi kunde hitta riktig äkta text i ikoner när vi förstorade dem. När vi kunde konstatera att centreringen var oklanderlig, att alla ikoner hade samma rundning, att detaljer ned på en sådan nivå att de flesta aldrig ens kom på tanken att kontrollera eller titta så noga var exakt som de skulle.
Kort sagt – det fanns en tid när Apple lade ned massor med tid och satte en ära i att skapa saker, ett grafiskt utseende som andra kopierade. Det fanns en tid då Apple la ned tid på detaljer som sannolikt ingen utom designern själv la märke till.
Det var innan Alana Dye tog över.
Under hans tid så har tid lagts på hur saker ser ut, inte hur de fungerar eller om de styr och leder användaren rätt.
Yta har prioriterats framför detaljer och framför en genomtänkt linje där ikoner, grafik och funktioner ska gå hand i hand – det som ibland har kallats för ett intuitivt operativsystem där funktionerna gör det du förväntar dig, intuitivt.
Till Meta
Alan Dye går nu från Apple till Meta och ska ta leda ”AI Design Studio”, vad nu det är. Han gör det med ett citat av Steve Jobs vilket kan te sig helt rätt men som jag är helt övertygad har fått mer än inom Apple att koka av ilska. Apples chefer riktar ytterst sällan kritik mot andra företag, med ett undantag, Mark Zuckerbergs, Meta. Apple uttalar sig ännu mera sällan offentligt om andra företag med ett undantag, Meta.
“What would I do? I wouldn’t be in this situation.”
Tim Cook på en fråga vad han hade gjort om han befann sig i Mark Zuckerbergs situation.
Den gången handlade det om datatrålande, en affärsmodell där du stjäl och plockar åt dig så mycket du kan av användarnas data för att sedan paketera och sälja informationen till högstbjudande – för det är det Meta gör.
Summering
För att summera – nu lämnar en varumärkesexpert sitt uppdrag som ytterst ansvariga för utseendet i Apples operativsystem sin post, går över ill det bolag som får de flesta inom Apple att se rött. En utbildad designer och veteran inom Apple, Stephen Lemay, tar över. Jag vet inte särskilt mycket om Lemay, i stort sett ingenting alls utöver det jag har kunnat läsa mig till sedan beskedet om Alan Dye kom.
Av det framgår att Stephen Lemay har ett sinne för detaljer, små detaljer, att han är extremt noga och att han också är mycket uppskattad inom Apple.
Det faktum att Alana Dye nu lämnar Apple är inte dramatiskt och det betyder absolut inte att Apple är på dekis eller att talanger flyr bolaget. Tas ansvaret för utseendet och den grafiska designen inom Apple över av en riktig designer så är det bara bra.
Källa:
Daring Fireball
9 to 5 Mac
av Mikael Winterkvist | dec 5, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter
En hund hoppar högt av glädje över att få mat. Det skulle kunna vara en vardaglig, rolig händelse. Det är möjligt att det har hänt. Det finns andra videor med snarlikt innehåll. Just den hunden och dess ägare existerar dock inte. Det är AI.
Två taxar är ute sent en kväll inne på sin gård. Videon ser ut att vara tagen med infraröd teknik. Plötsligt kliver ett stort rovdjur in på gården. Taxarna reagerar direkt. De går till attack. De jagar bort inkräktaren. Det har inte heller hänt. Det är AI.
En politiker uttalar sig osedvanligt korthugget i en tv-intervju, eller vad som ser ut att vara en tv-intervju. Politikern existerar. Intervjun har aldrig ägt rum. Det är AI.
Du kan inte lite på bilder som seglar förbi i den strida strömmen av postade inlägg i sociala medier. Du kan inte ens lita på en video, hur övertygande den än må vara. Detta är det nya medielandskapet. Tekniken för att skapa så kallade deepfakes är nu så lättillgänglig att vem som helst kan generera övertygande men falska scenarier. Gränsen mellan verkligt och syntetiskt suddas ut.
Gallerier och den dolda kostnaden
Fenomenet syns även inom digital handel. Din spelbutik översvämmas helt plötsligt av gallerier som alla heter något med ordet Hentai. Hentai Girls X och Hentai Girls XX finns tillgängliga. Spelen kostar 30–40 kronor. Det är bara det att det inte är spel. Det är bildgallerier på AI-kvinnor. Ibland innehåller gallerierna vad som ser ut att vara flickor. Ett X eller två i namnet anspelar på porrindustrin. Det är ingen tillfällighet. En del av de här gallerierna innehåller lättklädda eller lätt nakna kvinnor i ritat (Manga) format. Speldelen är på sin höjd ett enkelt pussel på en massa AI-genererade bilder. Användaren luras att betala för bilder. Den moraliska skadan av denna typ av manipulation är betydande.
Förtroendeerosionen
Människors tillit till digitalt innehåll undermineras i snabb takt. Varje viral video, varje chockerande uttalande från en offentlig person, måste nu granskas med misstänksamhet. Det räcker inte längre att fråga sig om innehållet är sant. Vi måste nu fråga: Har det här ens hänt? Har den här personen verkligen sagt detta?
Vi går in i en tid där bedrägeri blir normen. Förmågan att skilja syntetisk information från fakta blir en avgörande digital kompetens. Källkritik måste uppdateras för en AI-era. Vi kan inte längre lita på våra ögon eller öron utan måste alltid söka bekräftelse från flera, oberoende källor.
Läs mer
Reklam på väg in i ChatGPT – förändrar upplevelsen
Vill du lura AI – prova poesi
av Mikael Winterkvist | dec 3, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads
Joakim Lundell är en av Sveriges största influensers, även om han själv inte vill kallas det, influenser. Han skriver böcker, spelar in film, driver en Youtube-kanal och leder tv-program. Hans bolag omsätter miljoner och på senare år så har hans verksamheter givit vinster på i storleksordningen 30 miljoner kronor.
Joakim Lundell är en makthavare, han har inflytande och i den rollen så får han finnas sig i att granskas – precis som alla andra makthavare. Det är heller inget nytt. Bianca Ingrosso, Rebecca Löwengrip, Matilda Djerf och Margaux Dietz har alla hamnat i mediernas fokus och granskats och det de har postats i sociala medier har ifrågasatts.
Det som är gemensamt för dem är att deras liv, det de gör, säger och medverkar i blir innehåll som de publicerar, och som är en del av affärsverksamheten och det som lockar följare. De lever delar av sina liv digitalt och spelar in videor, ljud och bilder som presenteras i sina flöden.
De säljer reklam, gör det som kallas samarbeten där de visar upp produkter och testar produkter – i den mån de inte lanserar egna klädmärken, smink och allt vad det nu är. I den rollen så har de inflytande, de har makt och de tjänar pengar på det de gör – vilket inte är något problem men det är en del av det som gör att de bör granskas.
Granskas
Lägger vi nu alla namn åt sidan, vem som har mest följare eller vem som tjänar mest pengar så har vi en grupp makthavare. Medierna har granskat dem i den rollen och granskningen av Joakim Lundell är ngen ny företeelse. En rad andra makthavare i snarlika roller och positioner har som redan sagts granskats tidigare.
Den här gången handlar det om anklagelser mot en närstående, en person som inte alls har samma roll, inflytande eller som kan anses ha makt. Det är Joakim Lundells mamma som anklagats för en rad övergrepp – i en bok, sommarprat och otaliga framträdanden i radio, tv och tidningar. Det har gjorts dokumentärer som bygger på Lundells barndom och den historia han vill berätta och som han menar är hans upplevelser.
Joakim Lundell har naturligtvis rätt till sin historia, sin version men oavsett om den är sann eller inte så har han inte rätt att peka ut en enskild person hur som helst. Det finns en starkt skydd för privatpersoner och det finns lagparagrafer som ganska klart säger att om du framställer någon annan som ”klandervärd”, och det inte har ett tydligt allmänintresse, så kan du göra dig skyldig till förtal. Huruvida Joakim Lundell har gjort det, eller inte, är inte upp till mig att avgöra. Sådant har vi domstolar till.
Notera nu att det inte spelar någon större roll om anklagelserna är sanna eller inte. Även om en person har dömts för ett brott så är det långt ifrån fritt fram att berätta det i sociala medier, exempelvis.
Sanningen
Vad som är sant, eller inte, i Joakim Lundells anklagelser, i sin version, vet vi inte men vi vet att av det SVT;s Dokument innifrån har fått fram, så finns det Lundell beskriver och berättar om sin barndom inte dokumenterat. Han har flera gånger sagt att övergreppen, våldet, hoten och det han utsatts för ska finnas i socialtjänstens anteckningar, i barn- och ungdomsavdelningens utredningar, i domar och andra dokument. Det säger han i SVT:s program också.
”Jag har allt dokumenterat på papper och det är jag så jäkla glad för. När jag fick ut mina BUP-papper så är det täckt nästan veckan för vecka gemom hela min uppväxt, och någonstanns så tänker jag mig väl att det finns nån däruppe som ändå såg till att: Okej, du har varir med om jävligt vidriga grejer men det finns alltid bevis för att det har hänt så att dina förövare aldrig kan påstå att det är lögn.”
Joakim Lundells egna ord i SVT:s granskning Dokument inifrån.
Kan det vara så att SVT inte har all dokumentation och att Joakim Lundell har mer dokument, andra dokument?
Möjligt, men vi får nog utgå ifrån att journalisten Bo-Göran Bodin har samma dokument som Joakim Lundell och att han i vart fall har alla väsentliga delar vilket gör att det förefaller mindre sannolikt att alla övergrepp skulle saknas och att Lundell och Bodin sitter på två helt olika uppsättningar dokument.
Intervjuer
Till det kan även läggas intervjuer med syskon, styvfar och Lundells mamma. De kan sägas vara parter i målet men deras berättelse, deras versioner, är inte ointressanta.
Den som blixstsnabbt drar slutsatsen att Joakim Lundell ljuger har lite för bråttom. Det vet vi faktiskt inte och det han berättar är hans berättelse om hur han upplevt sin barndom. Det är allt annat än oviktigt.
Däremot tillhör jag inte dem som anser att hans histroia inte ska granskas därför att det är ett barns historia, ett barns upplevelser utifrån någon slags uppfattning att den typen av berättelser inte ska granskas och att alla har rätt till sin historia, sin version.
Joakim Lundell är en av Sverige största makthavare och påverkare ute på nätet och en av mediernas viktigaste uppgifter är att granska makthavare.
Anmälts
Redan nu, efter det första avsnittet, så har programmet anmälts 1200 gånger, vilket i sig är ett tydligt tecken på att Joakim Lundell har en stor skara följare, han har inflytande, han har makt och därför ska han granskas.
I invändningarna mot SVT:s granskning återkommer argumentet att granskningen skadar Joakim Lundell och hans veerksamheter. Här finns även påståenden om att det ska ligga till grund för att SVT granskar Joakim Lundell. Jag tror inte för en sekund på den typen av virriga konspirationsteorier och för den som är intresserad av grunderna för journalistik kan nämnas det som kallas konsekvensneutralitet. Enkelt uttryckt – du ska i rollen som journalist inte ta särskilt stor hänsyn till, eller kanske ingen hänsyn alls, till konsekvenserna av en publicering om det du tänker publicera är korrekt, balanserat (alla parter har fått komma till tals) och att det finns ett allmänintresse.
Hängde du med där?
Du kan inte, som journalist ta hänsyn till följderna, konsekvenserna, av en publicering – då kan du inte publicera något alls. Sen finns det naturligtvis undantag från den regeln men låt oss inte snärja in oss det nu.
Sen, vilket också är viktigt, vi har hitills sett del 1, av 4, och har inte den hela, fullra redovisningen.
Så vad är då min poäng?
Det är flera:
- Joakim Lundell är marthavare och sådana ska granskas i en demokrati
- Han har makt, inflytande och hans berättelse, hans historia ska kontrolleras. I synnerhet sedan han upprepat den flera gånger och den faktiskt delvis utgör grunden för hela hans affärsverksaamhet
- Av det som framkommit hitills så stämmer inte hans egna uppgifter – övergreppen finns inte i de dokument som Lundell själv säger ska utgöra bevis.
av Mikael Winterkvist | nov 30, 2025 | Krönikor, Mastodon, Threads, Tipset: Råd och tips, Twitter
Ingen som hängt med i Apple-världen har väl missat turerna i konflikten, striden, eller om du föredrar att kalla det diskussionen, mellan EU och Apple. Även om frågan i sig är komplex och innehåller en mängd tekniska detaljer så går den faktiskt att koka ned till ikoner.
Så länge som du håller dig till Apples egna program är allt gott och väl. Ikonerna ligger där de ska, ansluter du saker så får du upp tydliga dialogrutor och saker ligger rätt i menyerna.
Det är när du byter ut en enda legobit i ditt pussel av appar, funktioner och tjänster som det blir problem, eller kanske snarare att det som höll ihop så väl inte gör det längre. När du öppnar en meny så ligger ditt val av mail-program, din alternatva webbläsare en bit ned i menyn. Överst tronar Apples egna program, snabbt, lätt tillgängliga och dina val är inte lika lätta att hitta.
I menyn
I menyer där Safari ligger först så hittar du din webbläsare en bit ned, bland en massa andra val. Visst, din webbläsare finns där men varje gång du ska använda den, länka till den så får du leta, med ögat innan du hittar den. Apples eget program ligger som sagt högst upp och inte sällan med lite större text så att programmet ska bli extra lätt att hitta. Det är, kan tyckas, vara små detaljer men de är avgörande därför att Apple hela tiden premierar sina egna program, appar och tjänster.
Skalar du av alla diskussioner om ”gatekeeper”, DMA och DSA så är du nere på användarnivå och hur saker ser ut när vi använder dem. I ärlighetsns namn ska sägas att Apple har blivit bättre, att Apple har förbättrat utseendet, grafiken och ikonerna i sina olika operativsystem vilket gör att du och jag kan byta webbläsare, kalender eller e-postprogram utan att behöva sitta och svära över var ikonerna ligger och hur menyerna ser ut – men, och det är ett synnerligen viktigt men, Apple har inte gjort det frivilligt. Det är inte bara EU:s tillsynsmyndigheter som har reagerat, Sydkorea, Japan, Kanada, Brasilien och Indien granskar nu Apples sätt att behandla alternativen, konkurrenterna till sina egna program och tjänster.
Motsättning
När det gäller menyer, mina val av program och det faktum att jag väjer vad jag vill använda i mina prylar så håller jag med EU, helt och hållet, men här finns en motsättning där integritet och tillgång kan krocka med varandra.
Apple är hårda med skyddet av din och min informationen, integritet, och det är inte alls bara PR-avdelningen som fått fritt spelrum. Apple går verkligen långt och är stenhårda i sin uppfattning att Apples användare ska skyddas från Meta, Google, Amazon, Microsoft och allt vad de heter. Bolagen, vars affärsidé är att samla in våra data, paketera och sälja den till högstbjudande ska inte få fri tillgång till Apples operativsystem – i förlängningen till din och min information.
Andra sidan av myntet
Det är den andra sidan av myntet. EU vill se till att du och jag kan välja, att våra val inte ska försvåras av hur saker fungerar om vi väljer bort något av Apples program. EU vill att saker och ting ska fungera som vanligt om du nu gör det. Full rimligt kan tyckas men här invänder Apple att om Apple ska tillåta det så kommer datatrålarna att få tillgång till information som Apple inte vill att de ska komma åt – och högst sannolikt inte vi användare heller.
Det är bland annat det den verbala pajkastningen mellan EU och Apple handlar om och det är det som lett fram till att vi i Europa idag inte kan spegla våra iPhones i våra mac-datorer och att Live Translations lanserades senare här. Det är också det som är anledningen till att information om nätverk synkas lite olika mellan din iPhone och din klocka i Europa och i USA (i nästa version av iOS).
PR-avdelningen
På den här punkten är jag helt, fullt och fast övertygad om att Apples PR-avdelningen är insyltad. Apple går numera regelmässigt ut och berättar att ”den här funktionen kommer senare i EU”, vilket triggar Daring Fireballs John Gruber, med flera, att författa långa drapor och texter där de förbannar EU och dess byråkrater. I deras amerikanska ögon så är allt fel EU:s fel och alla sådana beslut ska tas av marknaden och bara av marknaden.
Räck upp en hand om du på allvar tror att Apple skulle ha bytt ut sin Lightning-kontakt mot USB-C, om det inte vore för krav från EU.
Räck upp en hand om du tror på fullt allvar att Apple och Microsoft skulle ha givit oss en meny och en dialogruta för att enkelt byta werbbläsare och andra program i samband med installationen av deras operativsystem.
Företag och marknaden gör inte sånt därför att det inte ligger i deras intresse. Det är därför vi ibland kan behöva myndighernas byråkrater för att tvinga företag att göra det de inte vill, och för att se till att ikoner ligger där de borde.
av Mikael Winterkvist | nov 29, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter
Under de närmaste två åren kommer den digitala utvecklingen troligen att präglas av tre tydliga rörelser som redan märks men ännu inte fått fullt genomslag. Magasin Macken har plockat fram kristallkulan för att se två år in i framtiden.
AI
AI håller på att gå från att vara ett verktyg som svarar på frågor till att bli något som utför uppgifter självständigt. Företag utvecklar system som kan planera, utföra och följa upp arbetsmoment utan att användaren behöver styra varje steg. Det kommer samtidigt att skapa större krav på tydlighet och kontroll, eftersom många användare inte vill att mjukvara ska fatta beslut utan insyn. Diskussionen om hur AI ska användas, begränsas och granskas kommer därför att bli mer central än ny teknik i sig.
Vi kommer att lämna mycket av det vi idag ser som AI, skapande av videofilmer, bilder och texter till förmån för mer vardagliga saker som AI kan göra – boka möten, hålla reda på din kalender, skicka påminnelser, hjälpa till med din epost, sortera och filtrera i ett ständigt brus. Missförstå mig rätt nu – vi kommer att generera massor med saker men vi kommer också att använda AI på ett sätt som blir så naturligt att vi inte reflekterar över att det är AI.
Sociala medier
Sociala medier befinner sig i en period där stora plattformar inte längre är självklara samlingsplatser. Fler tjänster rör sig mot mindre nätverk, begränsade publiker och funktioner som fokuserar på grupper snarare än öppna flöden. Samtidigt pågår en förskjutning från text till kortare, mer direkt kommunikation och system som rekommenderar innehåll utan att användaren följer avsändaren. Förmågan att verifiera avsändare och ursprung kommer att bli viktigare när mängden automatiserat innehåll ökar och gränsen mellan människor och mjukvara blir svårare att se.
Jag tror att vi kommer att ägna mindre tid åt sociala medier, vi kommer att dela mindre, skriva mindre och om inte överge så i vart fall delvis löna sociala medier.
Apple
Apple väntas fortsätta bygga in mer AI direkt i sina enheter i stället för att låta allt ske i molnet. Det handlar om funktioner som sammanfattningar, bildhantering och assistenter som förstår sammanhang i appar och filer utan att information lämnar telefonen. Målet kommer sannolikt att vara att behålla integritet som en konkurrensfördel samtidigt som produkter blir mer automatiserade. Samtidigt väntas integrationen mellan dator, telefon och headset fördjupas, med fler funktioner som rör sig sömlöst mellan olika enheter.
Apple kommer att göra det därför att Apple kan göra det. En iPhone, en iPad och en Mac är tillräckligt kraftfulla för att klara det och därmed föds en ny typ av AI – den som inte snokar på dig och som lagrar allt du gör.
Det som förenar utvecklingen är att tekniken inte längre känns ny utan vardaglig. Utmaningen blir därför inte att lansera något som imponerar utan att göra systemen begripliga, pålitliga och användbara i situationer där människor fortfarande vill känna att de har kontroll.
