Kommentar till Trumps intervju: När lagboken ersätts av den starkes rätt

av Mikael Winterkvist | jan 11, 2026 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter

Vi står inför en tid där de institutionella grundvalarna för världens mest inflytelserika demokrati skakar i sina fundament. Donald Trumps deklaration om att presidentmakten endast begränsas av hans egen moral markerar slutet på den era av maktdelning som definierat USA sedan nationens födelse.

Genom att öppet åsidosätta kongressen, domstolarna och internationella fördrag utmanar han inte bara sina politiska motståndare, utan själva idén om att lagen står över ledaren. Denna utveckling tvingar oss att omvärdera allt vi tagit för givet om global stabilitet och det demokratiska systemets hållfasthet i en värld där suveränitet har blivit en handelsvara.

Donald Trumps långa intervju med New York Times är därför skrämmande läsning. Den visar med stor tydlighet att Trump anser sig stå över alla demokratiska institutioner, lagar, senat och representanthus och internationella lagar. Han styr, ingen annan.

Maktens nya ansikte: En jämförelse av doktriner

För att förstå vidden av presidentens uttalanden krävs en blick på de principer som styrt USA:s agerande sedan 1945. Tidigare har den liberala världsordningen vilat på idén om att även stormakter vinner på att följa gemensamma spelregler.

Maktens nya ansikte: En jämförelse av doktriner

För att förstå vidden av presidentens uttalanden krävs en blick på de principer som styrt USA:s agerande sedan 1945. Tidigare har den liberala världsordningen vilat på idén om att även stormakter vinner på att följa gemensamma spelregler.

Analys: Demokratins fundament i gungning

Det faktum att en president uttryckligen sätter sig över de institutioner som är satta att kontrollera exekutivmakten innebär en fundamental kris för den liberala demokratin. Demokratin vilar på principen om rättsstaten (Rule of Law), vilket innebär att ingen människa, oavsett ämbete, står över lagen.

Det amerikanska systemet är byggt på checks and balances, där kongressen har makten över krigsförklaringar och Högsta domstolen (HD) har sista ordet i lagtolkning. När en president deklarerar att domstolar endast har makt under ”vissa omständigheter” och att han kan paketera om olagliga beslut för att kringgå rättslig prövning, undermineras hela systemets integritet. Om kontrollfunktionerna ignoreras förvandlas presidentposten från ett folkvalt ämbete till en envåldshärskares position.

Prejudikatets farliga väg

Genom att hävda att endast USA:s styrka avgör vad som är rätt, skickas en signal till resten av världen att den starkes rätt nu gäller. Detta skapar ett farligt prejudikat, om USA ignorerar internationell rätt med hänvisning till nationell säkerhet, förlorar landet den moraliska auktoriteten att kritisera när stater som Kina eller Ryssland agerar på samma sätt mot sina grannländer. Resultatet blir en mer instabil värld där osäkerhet och militär upprustning ersätter diplomati.

USA kan knappast, med trovärdighet, kritisera Putin för kriget i Ukraina, samtidigt som Trump anfallit, gripit och fört bort Venezuelas president.

Inhemsk osäkerhet och militarisering

Hotet om att använda militären och nationalgardet mot den egna befolkningen eller lokala myndigheter är kanske det allvarligaste hotet mot den interna demokratin. Det raderar den viktiga gränsen mellan polisarbete och militär krigföring. När rädslan för repressalier och oförutsägbara militära aktioner blir ett styrningsverktyg, tystnar den politiska oppositionen och det fria ordet begränsas.

Sammanfattningsvis innebär denna utveckling att demokratin inte längre skyddas av lagar, utan av en enskild individs dagsform och personliga övertygelser. Det är en bräcklig grund för en supermakt och en osäker framtid för den fria världen.

Det betyder också, konkret och i praktiken, att Donald Trump, med det republikanska partiers välsignelse har monterat ned den amerikanska demokratin. USA är inte ett demokratiskt land längre.