Taggen 74: Mötet – bakom en sluss i härdat glas och förstärka dörrar

av Mikael Winterkvist | mar 30, 2025 | Bluesky, Mastodon, Taggen, Threads, Twitter

Taggen hade fått en tid och en plats. Tisdag 10.30 och när han anlände till adressen så var det rådde det ingen tvekan om att innanför glasdörrarna, bakom de två Securitas-vakterna, receptionen och slussen in så låg landets underrättelsetjänst. Den som tvekade det minsta kunde läsa ”Säkerhetspolisen”, på en vit, hög mur stod Säkerhetspolisen.

Taggen passerade vakterna, öppnade den tunga glasdörren och gick fram till receptionen där ytterligare en Securitasvakt mötte honom, En glaslucka öppnades.

– Jag heter Tage Turesson och ska träffa Isaksson, när han skulle formulera meningen så slog det honom att han inte visste vad Isaksson hette i förnamn.

– Per Isaksson, ja jag ser det här. Slå dig ned så ringer han honom, svarade mannen på andra sidan glaset.

Taggen vände sig om, slog sig ned i en mindre grupp med möbler som hade tydliga drag av läkarmottagning. Möbler längs väggen, neutrala, stolar, två soffor och ett diskret mindre bord. Allt kliniskt rent och till skillnad från en läkarmottagning så fanns inga tidningar, absolut ingenting att läsa.

Slussen intill receptionen öppnades och Isaksson uppenbarade sig. Han tog några snabba steg mot Taggen, sträckte fram handen.

– Välkommen, tack för att du tar dig tid och komma och lyssna på oss, sa han och vände i samma sekund tillbaka mot slussen i glas.

– Skriv in dig och ta en besöksbricka, sa Isaksson och pekade mot en liten pulpet med en besöksbok och besöksbrickor som hängde i neutrala blå, halsband.

Bricka

Taggen skrev in sig, tog en bricka och gick in i slussen som bar in i huset. Slussen bestod av dubbla, tjocka glasväggar och dörrar som låstes upp från receptionen och den som tog emot besökaren. Du släpptes in genom den första dörren av receptionen, inne i slussen så öppnades nästa dörr med bricka och passerkod som den som tog emot dig matade in.

Väl inne i huset så var besökaren mottagarens ansvar.

Som besökare så tog du dig däremot inte särskilt långt. Utan passerkort och koder så nådde du bara första våningen och då bara besöksrummet, såvida du inte försökte forcera solida och förstärkta dörrar. Hela huset var byggt i olika lager, likt en lök. Ju längre in mot centrum du kom, desto fler kontroller och desto högre säkerhetsklassning krävdes för att få komma in.

Taggen tog sig in i det första lagret och då bara till ett större besöksrum.

– Slå dig ned, sa Isaksson.

– Vill du ha något, kaffe, vatten?

Taggen tackade artigt nej.

– Nej, tack det är bra.

–Ok, då kanske vi ska komma till saken. Ett ögonblick bara så ska jag kalla på en av våra analytiker, sa Isaksson och tryckte ned en knapp på snabbtelefonen som stod mitt på bordet de satt runt.

– Jag kommer, svarade en röst.

Isaksson bekräftade inte det som redan var sagt. Han tittade bara på Taggen och nickade.

Inom en minut öppnades dörren bak i rummet och en gänglig man i 30-35 årsåldern klev in med en dator under armen som han snabbt kopplade upp mot den väggfasta skärmen som tändes upp.

– Det här är en av våra säkerhetsanalytiker och tekniska experter, sa Isaksson utan att nämna mannen vid namn.

– Jag kanske ska ge en kort bakgrund, sa mannen, klickade till på datorn som visade en äldre karta på väggen, före murens fall och Sovjetunionens kollaps.

– Öst kontra väst, det där kan du säkert, och Sovjetunionens kollaps. Det som hände därefter var att en mycket stor mängd underrättelsefolk blev arbetslösa, inte minst i det tidigare Östtyskland. Det här var teknisk kunnigt folk som måste försörja sig på något sätt så de exploaterade möjligheterna att lura folk på pengar bland annat via nätet. Se satte upp falska investeringsbolag, falska ekonomiska system och falska avkastningsrapporter i rätt sofistikerade investeringsbluffar.

Mannen bytte bild på skärmen och visade en mängd eleganta broschyrer, reklammaterial och en webbplats som visade hur investeringar utvecklats.

– Det här är oerhört smarta bedragare som jobbar långsiktigt. De ber dig om en mindre investering, runt 5 000 kronor, som de sedan visar ur snabbt den växer men inte till onormala siffror. De här systemen visar på en tillväxt på runt tusenlappen på ett kvartal, en mycket god avkastning men inte för fantasifull. Vill du ta ut det du satsat, inklusive vinsten, så är det inga problem. Här tar bedragarna en risk men de vet också att om du kan öka en investering på 5 000 kronor till 6 000 kronor på runt tre månader så kommer du att sätta in ännu mer pengar nästa gång. Är du med så långt, frågade mannen plötsligt.

– Jag är med svarade, Taggen.

– Bra. De här bedragarna jobbar inte bara långsiktigt utan de siktar också på utvalda offer och för att komma över de uppgifter de behöver så attackerar de ibland andra, i den närmaste kretsen runt det utvalda offret och det är här du kommer inte i bilden. Du har blivit hackad, din adressbok är stulen och av misstag så användes din uppkoppling, ditt abonnemang, en längre period av de här bedragarna. Jag gissar att det landat en rätt saftigt telefonräkning hos dig rätt nyligen?

– Ja, jo, det stämmer, bekräftade Taggen.

– Gott, det var ett misstag. De tänkte bara använda din uppkoppling, ditt abonnemang för att plocka in vad du gjort senast, plocka åt sig geodata, adressboken och lite annat men glömde att koppla ned och när du sedan resta runt, vistades i London, så kostade det en massa pengar. För att dölja sitt misstag aktiveras ditt e-postkonto så att det skulle hämta e-post rätt frekvent liksom väderdata och en del annat. De dolde snabbt sitt misstag och fick dig att tro att det var du som hade missat.

– Så det var det inte, fråga Taggen.

– Nej, du hade ställt in prylarna rätt, din mobiltelefon för att vara mer exakt.

– Men ursäkta, hur har de kommit åt min mobiltelefon. jag har en iPhone, de ska ju vara rätt säkra, frågade Taggen.

– Det är en förbaskat säker telefon men du har knäckt din telefon och då är den inte alls lika säker längre, svarade mannen utan att titta på Taggen.

– Häng med nu, sa han och bytte bild på skärmen igen.

Nu visades någon slags övervakningssystem, enkelt i designen, ingen grafik, rutor som visade en massa rullande data och Taggen dig slutsatsen att det handlade om trafikdata.

– Nu tar jag över din telefon, sa mannen och knappast snabbt in några kommandon.

Taggens telefon vibrerade och på skärmen visades en notis ”Ho, ho, ho – jag har blivit hackad”.

– God Jul, eller nått sa mannen, med ett skratt.

Taggen blev sittande med telefonen i handen som om han inte riktigt trodde på det han tittade på.

Taggens iPhone var mycket riktigt knäckt därför att den annars inte gick att ansluta till det svenska mobilnätet. Apple hade ännu inte lanserat iPhone i Sverige eller stora delar av Europa.

– Din pryltokighet kostade dig din säkerhet, sa mannen, plocka ihop sin dator och lämnade rummet lika snabbt som han kommit.

– Vi har innehållet i din telefon, allt, sa Isaksson som fram till dess hade suttit tyst.

Taggen kände en iskylda sprida sig längs ryggraden och hans hjärna gick på högvarv – vad hade han i sin iPhone och vad hade han lagrat sedan han skaffade den?

Han visste att det inte fanns några källor, uppgiftslämnare i telefonen av den enkla anledningen att dels så hade Taggen sällan kontakt med några visselblåsare, dels lagrade han aldrig känsliga uppgifter i din dator eller i sin mobiltelefon. Det hade han lärt sig i lumpen av en gammal grå, veteran. En fanjunkare som inledde med att berätta för de nyinryckta att visserligen var Sverige neutralt och skulle stå mellan stormaktsblocken men fienden kom oavsett det från öster.

Taggen funderade på vad han hade gjort, vad han hade lagrat och vad som kunde finnas i telefonen.

– Lugn, sa Isaksson.

– Det finns i stort sett ingenting komprometterande. Porrsurfar du så gör du det inte på din mobiltelefon och det mesta är jobbrelaterat. Vi hittade några tveksamma kvitton som satts upp som representation men det är skitsaker, ingenting vi sysslar med, fortsatte Isaksson.

– Jaha, så vad vill ni då, frågade Taggen.

– Vi vill att du ska fortsätta att vara hackad och att du ska hjälpa oss att om möjligt locka fram de här bedragarna, svarade Isaksson.

– Ni sysslar inte med kvitton men är intresserade av bedragare, frågade Taggen.

– Smart, Thuresson, smart. Nu förhåller det sig så att de här bedragarna ibland sysslar med utpressning också och de har plockat åt sig lite smaskiga saker som de har hittat hos en försvarspolitiker. Det sysslar vi däremot med.

– Så ni vill ha min hjälp att locka fram bedragarna, hur ska det gå till då, frågade Taggen.

– Låt oss fundera på den saken, vi vill veta om du är med?

– Hur ska jag kunna veta om jag är med när ni inte vill berätta vad det är ni vill att jag ska göra?

– Du ska ta emot och lagra en del uppgifter om en ekonomichef på ett större företag som kommer att framstå som ett lämpligt offer för bedragarna. När de tömmer din telefon, för det har de inte gjort ännu så kommer de att hitta honom.

– Okej, sen då?

– Det blir inget sen då, Du kan inte skriva om detta, inte prata om det men om vi lyckas få tag på bedragarna så kommer vi att se till att du får informationen före alla andra, men då kommer det att se ut som ett helt vanligt polisingripande mot gripna bedragare. Du kommer få tillgång till åklagaren, offer och de delar som vi kan släppa förutsatt att du skriver det ungefär som vi vill.

– Och om jag inte gör det?

– Då skiljs våra vägar här och nu och vi kommer att förneka att du har varit här, att det här mötet överhuvudtaget har ägt rum och väljer du att skriva om det så kommer kvitton och den annat att lämnas över till Ekobrottsmyndigheten. Det fanns inte mycket på dig Thuresson men tillräckligt för att stöka till din tillvaro ett tag framöver i alla fall. Det gör vi inte som en hämnd utan för att vi måste. Vi är trots allt poliser.

Taggen insåg med ens att det var allvar. Kvittona var några middagar som inte var jobbrelaterade, en och annan våt kväll på ett bättre etablissemang i Tyskland, London och Hannover. Det senare inkluderade även en runda i Hannovers porrkvarter, Red Light District, och tidningen tillät inte avdrag för stripshower och drinkar men på kvittona stod vara mat uppsatt. Dyr mat förvisso men bara mat. Namnen på baksidan var inte heller jobbrelaterade eller ens riktiga. Taggen hade gjort det många andra gjorde, låtit företaget ta en dyrare nota i samband med en resa. En nöjeskväll som blev till en arbetsmiddag.

En utredning skulle resultera i en smäll på fingrarna, löneavdrag och kanske indragna arbetsresor en tid framöver men inte mycket mer män så.

– Du kvittona är som du uttryckte det nyss, en skitsak, och det vet du, men kan jag få exklusiv access till materialet och det kan bli en serie artiklar så är jag med.

– Jag sa att du var smart, Thuresson, och det står jag fast vid, log Isaksson.

– Vi hör av oss, sa han och reste sig som för att markera att nu var mötet över.