Jag fattar det inte

Jag älskar USA, kulturen, människorna, maten, sporterna och den smältdegel som den unga demokratin har blivit och har varit. Jag har haft en stor respekt för presidentämbetet och även om jag inte sympatiserar med familjen Bush eller höll med Ronald Reagan så upprätthålls alltid en respekt för uppdraget att leda landet USA.

När Bill Clinton drogs in i en otrohets-skandal så drogs hela ämbetet i smutsen. Bill Clinton ljög, vände och vred på sanningen och försökte slingra sig undan på ett ovärdigt sätt. Ovärdigt mot demokratin och invändigt mot det ämbete som han valts till. Det utvecklade till en smutsig, utdragen och på alla sätt snaskig historia.

Respekt

Familjen Bush har innehaft ämbetet i två generationer, far och son, och även om de som sagt ligger långt ifrån mina egna åsikter politiskt så har det hela tiden handlat om politik. Sättet att leda landet har alltid handlat om klass, respekt och om en omsorg för Vita Huset och presidentämbetet. En lång rad presidenter, bakåt i tiden, har också förstått att de är hela landets president. De har försökt agera och fungera som en sammanhållande kraft. Det senare har varit viktigt de gånger då landets har drabbats av kriser, exempelvis efter 9/11 eller efter kallade skolskjutningar som drabbat USA.

Allt det förändrats med Donald Trump. Nu har Vita Husets förvandlats till en hemvist för förolämpningar, småsinthet och aggressiva påhopp. Vita Huset är centrum för upprepade attacker på politiska meningsmotståndare, medier och Donald Trump har en agenda för att splittra, polarisera och isolera USA från omvärlden. En lång rad uttalanden av den amerikanske presidenten gör också att det finns goda skäl till att anta att han faktiskt inte förstår vare sig handelspolitik, handelsbalans eller internationell ekonomi. Hans tro på att USA kan vinna ett handelskrig är bara ett exet,pel på där Trump inte lyssnat på sina rådgivare och inte vill inse att det i dagens globala ekonomi inte finns några vinnare i ett handelskrig.

Hans agerande visar tydligt att Trump inte heller förstår den konstitution som han svurit en ed på att försvara. Hans upprepade attacker på domstolar, departement och försök att påverka pågående brottsutredningar visa på en närmast förbluffande brist på insikt och förståelse hur det amerikanska samhället är uppdelat och vilken roll han själv antas spela. Presidenten må vara landets mäktigaste men med denna makt medföljer också ett stort ansvar. Ett ansvar att låta utredningar ha sin gång, att inte lägga sig i domstolarnas arbete eller kräva att departement agerar efter Trumps nycker och infall.

Twittrar

Donald Trump sitter ensam i sitt sovrum och twittrar på nätterna och det först hans medarbetare gör varje morgon är att se hur de kan mildra, släta över och ta hand om skadorna som presidenten ställt till med på bara några timmar medan han sitter och tittar på kabel-tv.

Det är så smått, så futtigt och värdigt att det inte går att klä i, eller bedriva med ord. Världens mäktigaste person sitter och sprätter oförskämdheter omkring sig på Twitter som en omogen tonåring med ett så snävt, naivt perspektiv att det finns skäl till att ifrågasätta Trumps mentala hälsa.

Bland det mest skrämmande jag lyssnat till på länge är Bob Woodwards telefonsamtal med presidenten där Woodward försöker förklara för honom att han under två och en halv månad försökt få till en intervju med Trump med anledning av den bok Woodward nu publicerat. Trump hävdar att ingen pratat med honom vilket med facit i hand mycket väl kan vara sant. Trumps egna medarbetare törs inte låta presidenten möta journalister öga mot äga, ensam så de undanhåller information från honom. Ledande republikanska partiföreträdare är med i konspirationen som går ut på att hålla Trump isolerad så långt som det är möjligt. De enda gånger Trump släpps fram i är i de rallyn och valmöten som han aldrig upphört med trots att det är två år sedan han vann valet. Då släpps presidenten lös och i den atmosfären låter han som en skiva som hakat upp sig – medierna ljuger, vill inte berätta om vilken förträfflig president han är och hur mycket han gjort för USA.

Karbonkopia

Överhuvudtaget så är det repetitiva i det Trump säger ena kännetecken. Han upprepar sig, rabblar samma siffror, samma argument och även hans Twitterflöde har tendenser av att se ut som en karbonkopia på dagen innan. Du vet redan innan du börjar att läsa hans ändlösa haranger av påhopp vad hans flöde kommer att bestå av. Bob Woodwards bok avfärdas som lögner och påhitt. Medierna ljuger och fabricerar källor. Allt är lögner utom det Donald Trump säger. Alla är emot honom utom hans närmaste.

Det är så skruvat, vridet och sjukt att om det inte hade handlat om en supermakt, dess president och varit verklighet så hade det kunnat vara något som kokats ihop i huvudet på en av Hollywoods regissörer.

Jag fattar inte att det amerikanska folket släppte fram den här clownen.
Jag fattar inte att demokraterna lät det hända.
Jag fattar inte att republikanerna nu inte gör det som förväntas av dem – stoppar karln.

Kan det vara så illa att hoppet står till en före detta FBI-chef som driver sin utredning framåt och uppåt, stenhårt – utan läckor, utan intervjuer, utan uttalanden, utan twittrande och utan att berätta någonting förrän han är redo att göra det?

I så fall är i första hand USA mycket illa ute och det som nu kan göras är att slå tillbaka i mellanårsvalen, ta tillbaka senaten och möjligen även kongressen. Det saknas 23 röster i Kongressen och 2 röster i Senaten för demokraterna att förvandla Donald Trump till en president som måste försöka att styra med dekret och veton. Här är problemet ett demokratiskt parti som tycks mer splittrat än någonsin och vars ledning ser ut att vara allt annat än beredda på stod. En ledning som skickade fram Hillary Clinton vilket är en viktig delförklaring till varför Donald Trump valdes till president. En ledning som förlorade presidentvalet till en grälsjuk, okunnig, obildad superegoist som under hela sitt vuxna liv omgivit sig med människor som aldrig sagt emot honom.

Jag tror att jag sätter mina pengar på Robert Mueller om jag måste välja.

Hård kritik mot anonym medarbetare i Vita Huset

Sedan New York Times publicerat en anonym artikel om motståndet mot Vita Trump, inne i Vita Huset, så har en debatt med hård kritik brutto ut i amerikanska medier. Kritiken riktas mot den eller de anonyma tjänstenamn och rådgivare i Vita Huset som undanhåller dokument från presidenten för att förhindra överilade beslut, något som har kallats för en administrativ statskupp.

Parallellt med den debatten så skriver ministrar och medlemmar i Trumps administration dementi-brev där Trump hyllas, allt för att distansera sug från innehållet i New York Times text och för att dementera att de skulle vara författaren och läckan. Dementier och hyllningar som Trump sett till att publicera på sitt Twitter-konto samtidigt som han i tal anklagar den anonyme skribenten för att vara en landsförrädare. I övrigt så ser hans twitterflöde ut som vanligt med en ström av lovord för allt det han har gjort som president, hur storartad han är som ledare och hur bra det går för USA.

Vita Husets presstalesperson, Sarah Huckabee Sanders, uppmanar också läsare att kontakta New York Times och kräva att tidningen avslöjar vem som skrivit texten.

Kritik

Samtidigt så får New York Times och den som skrivit texten kritik. Tidningen för att ha publicerat en anonym text och skribenten för att å ena sidan göra bedömningen att Donald Trump inte är kapabel att led landet och inneha ämbetet och å andra sidan inte inleda processen att avlägsna honom.

If the president’s closest advisers believe that he is morally and intellectually unfit for his high office, they have a duty to do their utmost to remove him from it, by the lawful means at hand. That duty may be risky to their careers in government or afterward. But on their first day at work, they swore an oath to defend the Constitution—and there were no “riskiness” exemptions in the text of that oath.

The Atlantic

You claim, on the opinion pages of the “failing” New York Times no less, that senior officials working for the president of the United States “are working diligently from within to frustrate parts of his agenda and his worst inclinations.”

“I would know,” you add dramatically. “I am one of them.”

Sorry, what was the point of this particular piece? And what is it that you want from the rest of us? A thank-you card? A round of applause? The nation’s undying gratitude?

Screw. You.

The Intercept

Skämt

Texten har också lett till en massa skämt, bland annat på Twitter.

 

New York Post publicerar artikel från motståndet inne i Vita Huset

Knappt har Donald Trump hunnit att lägga ifrån sig telefon och twittra klart för natten förrän nästa skandal blossar upp runt Vita Huset och nu är det inte Bob Woodwards avslöjande bok utan en debattartikel i New York Times – I Am Part of the Resistance Inside the Trump Administration.

Texten är skriven av en anonym medarbetare, en högre uppsatt medarbetare inne i Vita Huset och den bekräftar på punkt efter punkt Woodwards bok och den bild som målas upp är medarbetare som inte gör det presidenten säger åt dem. De fattar egna beslut, går bakom ryggen på Trump för att hålla landet utanför allvarliga diplomatiska  konflikter och för att stoppa Trumps nycker och infall.

The dilemma — which he does not fully grasp — is that many of the senior officials in his own administration are working diligently from within to frustrate parts of his agenda and his worst inclinations.

I would know. I am one of them.

To be clear, ours is not the popular “resistance” of the left. We want the administration to succeed and think that many of its policies have already made America safer and more prosperous.

New York Times

Situationen

Föreställ er situationen – USAs folkvalde president stoppas av sina egna närmaste medarbetare från att genomföra sina beslut därför att han är för lynnig, impulsiv och okunnig. Det är den precis administrativa statskupp som Woodward målar upp i sin bok. Grunden till att Trumps medarbetare agerar på detta sätt är också skrämmande ich oroande.

The root of the problem is the president’s amorality. Anyone who works with him knows he is not moored to any discernible first principles that guide his decision making.

Although he was elected as a Republican, the president shows little affinity for ideals long espoused by conservatives: free minds, free markets and free people. At best, he has invoked these ideals in scripted settings. At worst, he has attacked them outright.

Donald Trump kallar sig republikan och blev vald med det som plattform men han agerar inte som en republikan. Därför plockar hans medarbetare undan dokument och ser till att Trump bara får se det som anses vara nödvändigt.

25 tillägget

I sammanhanget namns också det 25:e tillägget vilket beskriver en process för hur en olämplig president ska avlägsnas från ämbetet – bara den diskussionen är något om inte unik men i alla fall mycket, mycket ovanligt i den amerikanska historien. Tillägget röstades igenom 1965 och fastställdes 1967 och har fokus på vad som ska hända om en sittande president inte kan sköta sina åtaganden, temporärt eller permanent. Ändringarna i processen genomfördes som en direkt följd av mordet på president John F. Kennedy och detta för att det inte fanns ett regelverk för vad som skulle ha skett om även vide president Lyndon B. Johnsson hade skadats eller dödats. Den tidigare proceduren förskrev i vilken ordning makten skulle överföras om presidenten inte kunde sköta sitt uppdrag.

Sektion 1 säger att om presidenten dör eller avgår så ska vice presidenten ta över

Seckton 2 säger att om vicepresidenten avgår eller dör så ska presidenten nominera en ny vice president som sedan röstas igenom av kongressen genom majoritetsval

Sektion 3 säger att om presidenten meddelar senaten och talmannen att hen inte kan fullfölja sina uppgifter så ska vice presidenten träda in presidentens ställe fram till dess att presidenten, skriftligen meddelar något annat.

Sektion 4 säger att om en majoritet av kongressen finner att den sittande presidenten inte är lämplig att innehan ämbetet så ska han avslögsnas och vicepresidenten ska ta över som president. Här finns formalia som föreskriver att en majoritet av kongressen ska göra det skriftligt till den sittande presidenten, till senaten och till talmannen.

Tillägget har åberopats flera gånger i modern tid. Spiro Agnew avlägsnades som vice president 1973 och samma tillägg ledde till att Gerald Ford tog över ämbetet efter Richard Nixon efter Watergate-skandalen. Tillägget åberopades igen inför tillsättandet av Nelson Rockefeller som blev ny vice president efter Gerald Ford. Makten har också lämnats över av flera sittande presidenter under medicinska behandlingar. George W. Bush tog över en kort tid för Ronald Reagan ich Bush själv läömnade över för en tid till Dick Chaney. Det är alltså ovanligt men inte helt unikt.

Skulle nu tillägget användas för att avlägsna en sittande president mot dennes vilja så är det mycket ovanligt.

Given the instability many witnessed, there were early whispers within the cabinet of invoking the 25th Amendment, which would start a complex process for removing the president. But no one wanted to precipitate a constitutional crisis. So we will do what we can to steer the administration in the right direction until — one way or another — it’s over.

Woodwards bok avslöjar en administrativ statskupp

Woodwards bok avslöjar en administrativ statskupp

Donald Trump utmanas nu av en av de riktigt blytunga journalisterna som kommer med en rad avslöjanden om Trumps Vita Hus i sin nya bok. Bob Woodward visar hur illa Trump-administrationen fungerar och hur Vita Husets medarbetare hela tiden försöker att parera en lynnig, paranoid president.

Trump kommer garanterat att försöka att vifta bort boken “Fear: Trump in the White House” och han kommer att angripa Bob Woordward på alla se sätt som han brukar göra. Trumps problem här är att Bob Woodward nu inte är vilken dussinjournalist som helst. Det är den journalist som avslöjade Richard Nixon, tillsammans med Carl Bernstein, och vars artiklar ledde fram till Watergate-skandalen och som ledde fram till att Nixon tvingades att avgå.

Telefonsamtal

Washington Post har nu lagt ut och publicerat ett längre telefonsamtal mellan Woodward och Trump där Bob Woodward frågar varför Trump inte velat prata med honom om boken. Det är ett närmast absurt samtal där Trump oavbrutet berättar vilken förträfflig president han är. Han rabblar samma mantra om arbetslöshetssiffror, ekonomin, hur många företag som flyttar hem och hur bra det går för USA samtidigt som Bob Woodward försöker förklara för Trump hur han under månader försökt nå fram till honom för en intervju.

Inledningsvis förnekar Trump att han hört talas om boken och han förnekar att någon pratat med honom ända tills Woodward berättar att han pratat med flera av Trumps närmaste medarbetare, ett stort antal senatorer och ledare inom det republikanska partiet. Först då, och på en direkt fråga så medger Trump att han hört boken nämnas.

Woodward ringer till Trump för att förklara att boken nu publiceras utan att Trump själv beretts tillfälle att uttala sig, intervjuas och svara på frågor. Donald Trump lyssnar knappt utan fortsätter att berätta att han är USAs bäste president någonsin.

Boken

Boken kommer snabbt förvandlas till politisk sprängstoff. Det Bob Woodward avslöjar är en administration i sönderfall. Trumps medarbetare plockar undan dokument för att Trump inte ska se dem och fatta usla beslut. Rådgivare pratar bakom ryggen på presidenten och försvarsministern Jim Mattis har liknat Trump vid ett 5-6 årigt barn. Stabschefen John F.Kelly har tappat tålamodet helt och kallat landets president för en idiot och tillagt att det är det värsta jobb han någonsin har haft. Det är en administrativ statskupp där en president undanhålls information och dokument för att medarbetare försöker förhindra honom från att fatta överilade beslut.

Medarbetarna har att hantera en president som kastar sig över twitter tidiga mornar och på söndagseftermiddagarna från sitt sovrum som internt döpts om till “the devil’s workshop”. Vita Huset ska också hantera en president som hånar och som är oförskämd mot snart sagt alla sina medarbetare, senatorer och medlemmar av administrationen. Hans nycker och infall måste också hanteras.

After Syrian leader Bashar al-Assad launched a chemical attack on civilians in April 2017, Trump called Mattis and said he wanted to assassinate the dictator. “Let’s fucking kill him! Let’s go in. Let’s kill the fucking lot of them,” Trump said, according to Woodward.

Mattis told the president that he would get right on it. But after hanging up the phone, he told a senior aide: “We’re not going to do any of that. We’re going to be much more measured.” The national security team developed options for the more conventional airstrike that Trump ultimately ordered.

Washington Post

Det är på alla sätt en skrämmande och oroande bild av ett ämbete i förfall och en administration som inte fungerar på grund av en folkvald president som lever helt i sin egen värld. Det är en mindre skara av Vita Husets innersta krets som nu gör sitt bästa att hantera en president vars ilska kan lamslå hela “West Wing” i dagar.

Fake News

Bob Woodward har nästan uteslutande används förstahandskällor, han har pratat med ett mycket stort antal människor i och utanför Vita Huset. Boken,Fear: Trump in the White House” ,bygger på de fakta Woordward har fått fram under en mängd djupintervjuer. Den är skriven av en prisbelönt journalist som är känd för sitt metodiska, noggranna arbete och den innehåller en rad avslöjanden om en allt annat än normalt fungerande administration.

Trump kommer aldrig att förstå innebörden i den konstitution som han lovat att stå upp för

Donald Trump fortsätter sina attacker på Jeff Sessions, det amerikanska justitiedepartementet, Robert Mueller och på den konstitution som han med handen på Bibeln lovat att stå upp för och försvara.

I sitt sedvanliga twittrande nattetid från Vita Huset så kommer en tirad av anklagelser och påståenden.

Hela den samlade underättelsetjänsten har entydigt pekat ut Ryssland och 12 GRU-agendet har pekats ut i Robert Muellers utredning. Donald Trump underkänner deras analyser och utredningar och det faktum att en sittande president underkänner sina egna underättelseorganisationer och väljer att lita mer på den utpekade, Ryssland, är inte bara något helt unikt. Det närmar sig gränsen för där det som lagligen är tillåtet.

Trump väljer också att sprida redan dementerade uppgifter vidare:

Anklagelsen om att Barack Obama avlyssnade Trump startades av Trump själv, utan bevis och när FBI utrett saken så framkom att den federala amerikanska polisen hade ett visst intresse av att hålla reda på vad flera av Trumps egna medarbetare höll på med då de faktiskt var med på möten företrädare för den ryska regimen, några av ryssarna betraktades dessutom som underättelseagenter. FBI förnekade uppgifterna om att ordern om avlyssning skulle ha kommit från Barack Obama vilket tydligen inte gjort något större intryck på Trump.

I klartext så betyder det att Donald Trump anklagar FBI för olaglig avlyssning och ett allvarligt brott mot den amerikanska konstitutionen då en amerikansk president aldrig får använda polismyndigheter för sina egna syften.

Fler exempel

Det är ytterligare exempel på Trumps anklagelser riktade mot polismyndigheter och andra där han vill styra utredningar, resultatet av utredningar och han försöker medvetet politisera polismyndigheter, justitiedepartementet – något han inte får eller ska, enligt den konstitution som han under ed sagt att han ska försvara.

Förstår inte

Det är också alldeles tydligt och uppenbart att Donald Trump inte förstår var hans egen makt börjar och slutar. Han förstår framför allt inte vad som styr de olika cheferna inom främst hans egen underättelsetjänst. De må vara republikaner eller demokrater men deras arbete styrs av juridik, lagar och konstitutionen. Robert Mueller är republikan som tjänstgjort som chef för FBI under två presidenter, George W. Bush och Barack Obama. Han var chef för FBI under 10 år och har ett absolut fläckfritt förflutet. Under hans ledning så har utredningen av Donald Trump och Trumps medarbetare nu lett fram till åtal mot:

  • Michael Flynn, tidigare en av Trumps säkerhetsrådgivare (har erkänt)
  • Michael Cohen, Trump advokat under många år (har erkänt)
  • Paul Mannafort, tidigare chef för Trumps valkampanj
  • George Papadopoulos, kampanjrådgivare (har erkänt)
  • Richard Gates, kampanrådgivare (har erkänt)

Förutom de här personerna så har Donald Trumps mångårige finanschef, Allen Weisselberg , givits åtalseftergift mot att han samarbetar med utredningen. Flynn, och Papadopoulos har åtalats och erkänt att de ljugit för FBI i förhör medan Cohen, Mannafort och Gates har åtalats för skattebrott och för att ha undanhållit stora mängder pengar på utländska konton. Paul Mannafort fälldes nyligen på åtta av arton åtalspunkter.

Sammanlagt så har nu Muellers utredning lett fram till 32 åtal mot enskilda personer, varav tolv ryska underättelseagenter och tre företag.

Detta avfärdar Donald Trump som en häxjakt samtidigt som han attackerar Tyskland, Frankrike och Storbritannien, allierade, liksom NATO och hela EU. Däremot så hyllar Trump Vladimir Putin och Kinas Xi Jinping in inlägg efter inlägg på Twitter.

 

Trump använder inte en dator

Nyligen kastade sig Donald Trump över Goole I vad som spår att vara inlägg på Twitter efter det att Trump googlat efter nyheter om sig själv.

Nu skriver Maggie Haberman, New York Times korrespndent i Vita Huset att Trump inte använder någon dator.

Jag kan inte söka att jag är förvånad. Donald Trump har gång på gång bevisat att hans kunskaper om vår digitala värld är ytterst grunda och bristfälliga. Det innebär att världens kanske viktiga politiker och beslutsfattare saknar grundläggande färdigheter i en teknik som vi användare dagligen.

Trump kan onekligen twittra, det bevisar han varje natt men han har dåliga kunskapen i att söka efter information, bristande respekt för nätneutralitet och han låter andra göra en massa saker åt honom. Saker som USAs president nog borde behärska och kunna göra själv.

Fast som sagt – jag är inte förvånad.

Mackens Fråga: Blir det en ny iPhone i år?