Taggen 79: Det här med styrspel, offside och att ha tredje gubben högt

av Mikael Winterkvist | jun 1, 2025 | Bluesky, Taggen, Threads

Ganska snart efter det att de hittat sina platser på gamla Hovet, som blivit gammalt sedan den betydligt större Globen byggts i direkt närhet, så insåg Taggen att hans hjärtas dam kunde allt om ishockey och att han i stort sett inte kunde någonting.

Veronica slängde sig med termer, som han inte förstod och hon visste på förhand vilka hon skulle hålla ett extra öga på bland motståndarna och vilka som skulle ”ta” just dem, motståndarna alltså. Det här med ”ta” funderade Taggen på ett tag men han ville inte avslöja sin ocean av okunskap så han frågade inte utan hoppades att ishockeymatchen i sig skulle avslöja det.

Han tittade sig runt och kunde notera att Veronica köpt sittplatserna på en sektion som var svart och gul, vilket alla sektioner var men just den här sektionen bestod av folk i skellefteåtröjor. Gula ränder på armarna, ett klubbmärke som påminde om motståndarnas. Det var alltså inte bara namnet utan färger och klubbmärke också som lånats in av laget från norr.

– Skellefteå bildades 1921, inspirerades av ett hockeylag från Nottingham när det gäller dräkterna och sedan av AIK som bildades långt innan dess. Så länge som lagen spelade i olika divisioner så bryddes sig ingen men nu sedan några år så harvar de runt i ligan under Elitserien och då började bråket som namnet. Till saken hör att massor av klubbar anamade de tre bokstäverna, allmänna idrotts klubben, på den tiden. Skellefteå AIK skulle vara en fotbollsklubb egentligen men det samlades en massa sporter under namnet, fotboll, friidrott och ishockey bland annat, föreläste Veronica och Taggen insåg att hon kunde en massa idrottshistoria också. I alla fall Skellefteå AIK:s idrottshistoria.

– Måste man kunna allt det där skrattade Taggen.

– Ja, om man håller på Skellefteå så är det viktigt, du vet bygdens lag, en sammanhållande kraft i ett gammal industrisamhälle, svarade Veronica, gravallvarlig.

Taggen insåg att hockey var ingenting du skämtade om.

Hade Taggen studerat AIK:s idrottshistoria så hade han kunnat lära sig att AIKs hockeysektion bildades 1921, samtidigt som Skellefteå AIK bildades. De som anser sig ha ensamrätt på de tre bokstäverna hävdar ofta att de har det därför att föreningen bildades 1891, långt före många andra föreningar. Dessutom hette inte hockeysektionen AIK, den hette AIK IF och i den verbala pajkastningen så brukade Skellefteå-anhängarna fråga om AIK ansåg ha ensam rätt på IF, idrottsföreningen, också.

Det där hade nu Taggen ingen koll på men när lagen klev in på isen så fick han snabbt klart för sig vilket lag som var hemmalag och vilket lag som var bortalag. Även om han och Veronica satt på en rätt stor sektion med Skellefteå-supportrar så var de chanslösa mot resten av publiken som bestod av 99,9 % AIK-supportrar. Den resterande lilla delen var sådana som Taggen, som satt där och funderade på varför de egentligen var där.

I Taggens fall var det uppenbart. Den rödhåriga damen som satt bredvid honom iförd en vit Skellefteå-tröja, bortadräkten, och en toppluva med Skellefteås klubbmärke hade dragit med honom och Taggen protesterade inte. Det var han alldeles för förälskad för att våga göra.

Taggen såg inte heller särskilt mycket av matchen. Han studerade sitt hjärtas dam och insåg att om det var något som fångade hennes intresse, som gjorde henne passionerad utanför sovrummet, så var det ishockey.

Veronica förvandlades till något helt annat än den samlade, lugna redaktionschef som han lärt känna. Hon förvandlades till ett onyanserat, verbalt begränsat rödhårig monster som svor i vart och vartannat ord, som fäktade med armarna, som protesterade mot alla domslut som gick mot hennes lag och som blev barnsligt lycklig när hennes AIK gjorde mål.

Taggen lärde sig ganska snabbt att när Skellefteå AIK gjorde mål då ställde du dig upp, kramades med närmaste stolsgranne, viftade med armarna i luften och jublade. En slags primitiv ritual som tydligen hörde till det här med ishockey.

När han tittade upp mot resultattavlan, som inte var en tavla utan en fyrkantig mediakub, så kunde han konstatera att bortalaget ledde med 3-1, vilket kunde förklara Veronicas lycka.

Det kunde också förklara varför hemmalaget började att skandera ”skoterraggare”, taktfast.

– Vi brukar få heta det när vi är på bortaplan, förklarade Veronica när hon såg Taggens något frågande blick.

– Skoterraggare, frågade Taggen.

– Ja, skotrar. Det finns områden däruppe där det finns fler skotrar än människor, därav skoterraggare, skrattade Veronica samtidigt som hemmalaget fick en spelare utvisad, till publikens stora missnöje.

– Nu blir det mål, förkunnade Veronica.

– Hur vet du det, frågade Taggen som först trodde att det var någon regel som sa det. Ungefär som när han var liten och spelade fotboll där tre hörnor var lika med en straff.

– AIK, vårt AIK, har seriens vassaste powerplay, svarade Veronica som om Taggen skulle veta vad powerplay var.

Han frågade inte studerade den vita isen och spelarna, kunde ganska snart räkna ut att power play borde vara att få spela med spelare mer på banan.

– AIK, det andra AIK; är dessutom inte särskilt bra i box play, la Veronica till, precis när Taggen trodde sig ha listat ut vad som var vad.

Det finns alltså powerplay, och det finns box play, funderade Taggen men insåg att box play var nog spel med en spelare mindre för AIK, hemmalaget, ställde mycket riktigt upp i det som sig ut som en box, fyra spelare.

– Kolla nu, sa Veronica

– På, frågade Taggen

– Skellefteås power play, de kör med fyra forwards och bara en back.

Taggen suckades inombords. precis när han tyckte sig förstå detta märkliga spel som kom det nya termer och han förstod att det här med fyra forwards och bara en back var något speciellt, även om han inte hade en susning om var som kunde antas vara normalt, vad som var standard.

Sen var det dags att ställa sig upp, bjuda in till kramkalas, sedan någon uppe vid blå skjutit vad som sig ut att vara väldigt hårt skott medan tre motståndare radade upp sig framför stackaren till hemmamålvakt. När pucken kom i hög fart så delade de på sig likt Moses och havet och det. blev mål.

_ Jag sa ju det, triumferade Veronica, och Taggen insåg med ens att när hon blev sådär lycklig så blev han det också. Han förstod lite eller ingenting av det här med ishockey men han förstod att det gjorde Veronica lycklig så där, på ort och ställe bestämde han sig för att studera den här sporten ingående, lära sig allt som det var värt att veta, för om Veronica blev så här lycklig av ett hockeymål så förstod han att skulle han leva vid hennes sida så var det nog bäst att han lärde sig älska ishockey.

Han insåg också att det också var helt uteslutet att älska något annat lag än Skellefteå AIK så där, på ort och ställe, bestämde sig en medelålders man, född och uppvuxen i Stockholm, utan någon som helst koppling till en liten ort långt norrut, att älska stadens hockeylag.

”Alla älskar Skellefteå AIK, Skellefteå AIK, hela Sveriges AIK” började Taggens sektion att sjunga och de hann inte in på andra varvet av ramsan innan de buades ut av resten av publiken vilket inte tyckte bekomma bortalagets supportrar det minsta. De fortsatte att sjunga innan de snabbt bytte till ”skoterraggare” och pekade mot hemmalagets stora sektion.

Taggen som nu trodde att han ändå fått ett visst grepp om det här med ishockey tappade fotfästet, igen. Bortalaget, som kom från en geografisk plats där det fanns många skotrar, kallade hemmalagets supportrar, där det inte fanns många skotrar alls, för ”skoterraggare”.

Precis när han börjat att analysera den detaljen så började hans sektion sjunga ”Hata löven, hata löven, hata Björklöven” och sedan kom en skylt upp med ett ”Håll Sverige Rent” märke fast med texten ”Håll Västerbotten rent” och ett klubbmärke, ett löv, som kastades i en papperskorg.

– Vi hatar Björklöven mer än AIK, jag kanske skulle ha sagt det, förklarade Veronica.

Taggen insåg att uppgiften att studera och lära sig ishockey skulle bli en tuff uppgift. Framför allt måste han lära sig varför ett lag från Skellefteå sjöng om ett annat hockeylag, en division under dem, på en helt annan match, mot ett helt annat lag.

– Sådär gör vi alltid, skrattade Veronica, som om det var helt uppenbart och fullständigt logiskt.

Taggen var bara förvirrad, mycket, mycket förvirrad.