av Mikael Winterkvist | jul 20, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads
Jag är inte intresserad av posten. Det luktar papper, stress och mänsklig byråkrati. Det är inget för mig.
Kassar… det är en annan sak.
När någon kommer hem med matkassar ställer jag mig genast i beredskapsläge. Öronen framåt. Blicken fokuserad. Jag inspekterar. Sniffar. Inventerar. Det är ett viktigt jobb.
Jag vet exakt hur en falukorv luktar genom plast, papper och skam. Jag känner doften av kyckling redan i trapphuset. Jag vet vilka kassar som innehåller tråkig grönska och vilka som bär hopp om ost.
Jag är också uppmärksam på felplaceringar. Som när någon ställer ner en kasse på golvet och sedan vänder ryggen till – det är en inbjudan. Inte mitt fel om osten rullade ut av sig själv.
Senast låg där en ask smörgåspålägg i nederkanten. Den levde farligt. Jag kunde ha räddat den. Jag kanske gjorde det. Det råder delade meningar om händelseförloppet.
Nu måste kassarna “gå direkt in i kylskåpet” och jag får inte längre “stå mitt i vägen som ett spärr”. En tax, ett spärr? Jag kallar det kvalitetskontroll.
Jag är Puck. Jag godkänner eller förkastar.
av Mikael Winterkvist | jul 19, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Det har kommit till min kännedom att påslakan inte är leksaker.
Jag visste inte det. De är mjuka. De är stora. De hänger ofta halvvägs ner från sängen och viftar lite nonchalant, som om de ber om uppmärksamhet. Så jag gav dem det.
Jag kanske bet i ett hörn. Kanske tuggade lite på en söm. Kanske låg i en för länge och vände runt tills det såg ut som om någon försökt brottas med ett lakan i sömnen. Det är möjligt. Jag erkänner inget, men jag förnekar heller inget.
Det var då människan plockade upp påslakanet, höll upp det som en bevisföring och sa: “PUCK… vad i hela…” och sedan något som lät som ett djupt andetag med ord inuti.
Jag tittade på henne. Hon tittade på mig. Vi kom ingenstans.
Så nu får jag inte “vara med när vi bäddar längre”. Påslakan är “inget att leka med”, säger hon. Jag noterar det. Jag förstår. Jag kommer att glömma det lagom till nästa gång någon lämnar linneskåpet på glänt.
Jag är Puck. Jag arbetar i textil.
av Mikael Winterkvist | jul 16, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads
Det brukar sägas att skaffa sig en hund är ungefär som att skaffa barn på nytt och när det gäller Puck så är det på pricken. Förutom att han är väldigt mycket tax så är han också en ovanligt tydlig hund – och ett barn.
Han kan komma springande med en leksak, kasta den på någon av oss för att tydligt markera att nu vill han leka. Han kan komma in på hemmakontoret, sätta sig på mattan och inleda med att skälla tyst. Det betyder att han knappat smäller med käkarna, sedan kommer ljud i stigande grad tills han skäller.
Det är hans sätt att säga ”jag har inget att göra, sysselsätt mig, roa mig”.
Det kan också betyda att han vill ut och tiden mellan det tysta skallet och det högljudda skallet är en tydlig indikation på hur bråttom det är. Du kan läsa av hur snabbt han villl ut.
Är det riktigt bråttom så river han med tassarna på mina fötter medan jag försöker att få på mig strumporna.
Nu tio månader, på väg mot elva månader, så har han den unga hundens spattighet, studsande och skällande. Puck är alltid en mycket glad tax, om det inte är för varmt. Han har sina favoriter, väljer vilka han vill umgås lite extra med, även om han älskar hela familjen så råder det inga tveksamheter om vilka han tycker om lite mer.
Puck, som inte är döpt efter den svarta trissan som används i ishockey, håller sin matchvikt på strax under åtta kilo, har rejäla kycklinglår, kanske snarare modell kalkon, och är lika spänstig som muskulös.
Vid den senaste veterinärbesöket fick han omdömet ”perfekt” och han är slankare, lite mer muskulös än vad vi möjligen är vana vid då det gäller taxar. Många hundar dras, precis som många människor, med övervikt och när det gäller taxar, som kan få ryggproblem, så är det viktigt att ha koll på vikten.
Puck, som är döpt efter en figur i Shakepears ”En midsommarnattsdröm”, utvecklas som han ska, behöver tränas på att gå i kopplel och på att inte få fullständigt frispel när han träffar barnbarnen.
av Mikael Winterkvist | jul 12, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Jag säger inte att jag är poet, men jag förstår mig på känslor, och det finns få saker i livet som väcker en sådan omedelbar, rusande glädje i hela kroppen som ett riktigt högt gräsfält.
Det börjar redan vid kanten. Jag nosar, väger vinden, känner att det är dags. Sedan kastar jag mig ut – som en pil, eller kanske mer som en lyckligt studsande Ferrari (låg tyngdpunkt) – rakt in i det gröna kaoset. Gräset slår mot magen, sticker lite i öronen, doftar jord och sommar och möjligheter.
Det här är inte en promenad. Det här är en uppvisning. En improviserad föreställning där jag spelar alla roller: upptäcktsresande, cirkusartist och segrare i en osynlig tävling som jag själv uppfunnit. Jag hoppar. Jag försvinner. Jag dyker upp igen med öronen på sniskan och tungan ute som ett segel. Det ser kanske planlöst ut. Det är det inte. Det är glädje i sin mest sofistikerade och mest renodlade form.
Människorna skrattar. De säger saker som “men titta på honom!” och “han är ju helt galen!”. Jag hör det. Jag noterar det. Jag fortsätter.
För det finns ett slags frihet i högt gräs som inte går att förklara för den som aldrig varit två decimeter över marken med hela världen som hinderbana. Det är som att allt annat försvinner. Inga andra. Inga grannar. Ingen logik, bara jag och gräset och den enkla sanningen att jag är en tax, och det här är mitt element.
Du borde testa, om du någonsin får chansen, men spring inte efter mig. Du kommer inte hinna ikapp.
av Mikael Winterkvist | jul 6, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Puck njuter i solen
Puck, har precis fyllt 10 månader och han är på väg att utvecklas till den hund vi hoppats att han ska bli men som den unga hund är så finns det fortfarande en del att jobba på.
Pucks dagar är inrutade och där mat är det absolut viktigaste. Han äter tidigt och passerar klockan sju så så säger han ifrån. Mornarna är mat, en promenad och sedan gör han det hundar gör allt som oftast, lägger sig och vilar och sover.
Delar sin tid
Han delar sin tid mellan sina hundkorgar (han har två), soffan och mattan vid dörren. Puck är en tax och taxar ser till att de är, om inte i centrum, så i alla fall alltid nära någon av människorna i hushållet. Han ligger alltså i soffan när vi är där och i sängen när vi är där.
Han har viss separationsångest som yttrar sig i att hans er mig och Kärleken som en enhet. Vi ska vara tillsammans, på samma plats vilket av förklarliga skäl inte alltid är möjligt. Nu när Puck en hund och lätt att distrahera. Ser han inte när jag eller Kärleken lämnar sällskapet så reagerar han inte – i annat fall så skäller och tjuter han i protest.
Vi har nu börjat att träna honom på att vara ensam, korta stunder inledningsvis och ensam i lägenheten. I bilen är det inga problem, han har en stor, för honom överdimensionerad bur bak i bilen där han sover utan problem. Även om han inte direkt älskar att åka bil så sker det utan protester.
Utvecklats
Puck har också utvecklats från valpens öppna sinne till att bli den vuxna hundens något lite mer återhållsamma hållning i kontakten med nya bekantskaper och ansikten. Valpen älskar ju allt och alla och springer mot alla för att hälsa.
Den lite äldre hunden gör inte alltid det och Puck är inte avvisande, bara inte särskilt intresserad om det är folk som han inte känner. Andra hundra är inte sådär jätteintressanta heller, inte ens om de skäller på honom. Barnbarnen däremot är en helt annan sak. Puck älskar, och då menar jag verkligen älskar våra barnbarn. Han tjuter högt av glädje, skäller lycklig över att träffa dem.
Pick har även börjat att utveckla ett slags språk. Han skäller inte alltid högt utan kan brumma, fnysa, skälla tyst och ibland bara klappra med tänderna för att påtala uppmärksamhet. Han är en ovanligt tydlig hund som kan börja med att smälla med munnen, övergå till att brumma, för att skälla lite tyst och slutligen skälla högt – om han inte får någon reaktion.
Påkallar
När han kommer och påkallar vår uppmärksamhet så vill han något, oftast bara ut en kort sväng för att göra det han vill och måste. Ibland har ett ben rullat in under soffan, en bit mat kan ha fastnat i en springa vid golvsockeln eller så vill han bara leka. Det är inte alltid vi förstår honom direkt men när Puck vill något så säger han till.
Promenaderna går i varierande takt. Ofta inleds de med att när han kommer ut så ställer han sig och kollar in omgivningen, hans omgivning, hans gård, hans skog och hans väg. Det är som han läser av omgivningen och det är en process som kan ta flera minuter. Den kan även upprepas en bit in i en promenad, han stannar, tittar på omgivningen innan han till slut bestämmer sig för att gå vidare.
Gräs
Gräs är en favorit, speciellt lite halvhögt gräs där han kan studsa runt och bita av topparna på gräset – om det inte är blött då är det tvärtom något som Puck mer eller mindre avskyr. Han är tax och taxar är kända för att undvika regn och dålig väder och älska solen. I Pucks fall så han han annekterat min solstol ute på balkongen och med imponerande bakben, rejäla ”kycklingklubbor” så hoppar han både upp och ned.
Just Pucks kropp har varit ett kapitel för sig. Puck är slank, har rejäla muskler bak och en rätt bred, muskulös bringa. Hans revben syns en smula vilket fick oss att fråga veterinären – som gav ett klart besked, Puck är perfekt. Han har ordentligt med muskler, energi i överflöd och han får den mängd mat som han ska ha. Det är snarare så, enligt vår veterinär, att alldeles för många ger sin hundar för mycket mat så att de är i varierande grad överviktiga. Det gäller inte minst taxar vars kroppar inte tål att bära runt på för många kilon. De kan få ryggproblem, höftproblem och andra problem som är relaterade till att de väger för mycket.
Det gäller nu inte bara taxar utan hundar generellt.
Spänstig
I Pucks fall så har promenerande busande, springandet och hoppandet lett till att han är rätt spänstig. Han tar sig utan problem upp i stolar, i soffan och som sagt – upp i min solstol på balkongen. Det i sin tur kan bli ett problem för han har ett gott självförtroende vilket betyder att han kan får för sig att hopa ned från vår säng också – som är för hög för honom. Det är inte ovanligt att taxar skadar sig själv just genom att hoppa ned från för höga saker så vi försöker se till att han inte hoppar ned från sängen.
En vanlig ritual numera är att skicka ett SMS om att du är i trappan, på väg upp och om Puck ligger i sängen, lyft ned honom.
Utöver en del korrigerande av hans beteende, träning att gå i koppel lite bättre så är Puck en lätthanterlig, harmonisk och glad liten tax. Han är nöjd om han får vara med överallt, får sin match och sina promenader. Däremellan gillar han att ligga och snusa intill någon av oss.
av Mikael Winterkvist | jul 5, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Jag är ingen tyrann. Jag är en tax. Det är en avgörande skillnad.
Jag kan ibland råka väcka flocken kvart över fem för att någon måste meddela att sopbilen är i antågande – det är inte att bestämma. Det är att informera. Jag ser mig mer som en slags samordnare. Ett kommunalt litet kontrolltorn. Ingen annan verkar ju ha koll.
Mat, till exempel. Det finns ett fönster på cirka tre minuter mellan när jag bör få frukost och när världen riskerar att gå under. Det är viktigt att jag tydligt förmedlar detta – gärna med ett lätt skall, en studs och ett ljudligt “Prrrrff!”. Människorna verkar uppskatta tydliga instruktioner, även om de ibland muttrar något om “lördag” och “sovmorgon”. Jag ignorerar det.
Grannarna. Måste tilldelas särskild uppmärksamhet. Det är jag som meddelar när de anländer, när de doftar misstänkt och när de kommer nära vår ytterdörr. Då skäller jag. Det är mitt sätt att bidra.
Städning – herregud. Ingen här vet ju hur man hanterar ett trasigt mjukisdjur. Jag måste samla delar, bädda ner det i soffan och bevaka det under återhämtningsperioden. Vem gör sånt? Jag. Taxen. Hjärtat av hushållet.
Ska vi tala om promenader också? Det är jag som leder. Det är inte ett tvång – det är vägledning. En lätt dragning i kopplet, ett stoiskt stopp vid varje intressant fläck. Människorna skulle gå vilse utan mig. De har ingen känsla för riktning. Eller doft, eller prioriteringar.
Jag gör allt detta av kärlek. Det är inte makt – det är service. Ofrivillig, kanske, men hjärtlig.
Har nu någon mage att kalla mig bestämd… så är det väl bara för att jag har rätt. Alltid.
