av Mikael Winterkvist | okt 5, 2025 | Bluesky, Puck, Threads, Twitter
Tag en tax, välj ut en samling leksaker, släpp loss taxen och se sedan hur länge leksakerna håller. Det är Pucks utmaning och i potten en björn, en anka, en amerikansk fotboll, en röd apa, en grön dinosaurie och en papegoja.
Leksakerna är inköpta på zoo-butiker, Biltema och Amazon. De är i olika prisklasser, alla ska vara godkända för hundar och några av dem påstås vara designade för att tåla hårda tag (läs en tax).
Leksakerna
Puck har nu tillgång till alla leksakerna, den pipande amerikanska fotbollen är favoriten, hittills och efter två dagar kan konstateras att samtliga leksaker fortfarande, något förvånande är hela.
Första offret
Redan dag 1 så blev den gröna dinosaurier av med sina två ryggfenor så han har placerats i i ”sjukstugan” i ett skåp i avvaktan på att kirurgen ska anlända och lappa ihop den med nål och tråd.
Ny rapport – kommer inom kort.
av Mikael Winterkvist | sep 21, 2025 | Bluesky, Puck, Threads, Twitter
Den rullar ut från sin station med ett surrande ljud som får min nackpäls att resa sig. Som en fiende som alltid dyker upp när man minst anar det, smyger den fram längs listerna, kryper under soffan och snurrar runt som om den äger huset, men det gör den inte. Det här är mitt hem, och jag låter ingen maskin ta över mina korridorer.
När jag hör startljudet springer jag fram och ställer mig i vägen. Den kör rakt mot mig, orädd, som om jag bara var en möbel som kan flyttas undan. Då visar jag tänderna och markerar med ett skall. Den stannar aldrig. Den vrider sig bara åt sidan och fortsätter sin bana, som en utmaning. Det är då jakten börjar.
Tassar efter
Jag tassar efter den, cirklar runt, nosar snabbt när den byter riktning. Mina ögon följer varje sväng, varje ryck, varje försök att undvika mig. Ibland springer jag framför och blockerar vägen. Ibland smyger jag bakom och väntar på rätt tillfälle. Den kanske tror att den är smart, men jag är uthålligare.
Människorna säger: ”Puck, låt den vara, den städar bara.” De förstår inte. Det här är inte städning. Det här är en invasion. Den tar mitt territorium, flyttar på damm som jag själv lagt där för att ha koll på lukterna. Den kör in under min korg, under stolarna, till och med nära matskålen. Det är ingen städare, det är en fräck inkräktare som tror den bestämmer.
Trött
Ibland blir jag trött och låter den rulla, men jag håller alltid ett öga på den. När den åker tillbaka till sin station tror den kanske att den har vunnit. Men jag vet sanningen: det är jag som har jagat hem den. Det är jag som är väktaren här.
Jag är Puck. Jag utmanar robotdammsugaren, och jag kommer aldrig ge upp.
av Mikael Winterkvist | sep 7, 2025 | Bluesky, Puck, Threads, Twitter
Människorna kallar det ”Pucks korg”. Jag kallar den mitt rullande fort.
Den är mjuk, brun och fluffig, rund som en kudde och lätt nog för mig att flytta vart jag vill. För dem är det bara en sovplats, men för mig är det en hel värld. Jag kan vältra mig ner i den och försvinna i fluffet, eller gripa tag i kanten med tänderna och dra den genom lägenheten. Den följer mig vart jag bestämmer att vi ska, som ett skepp som alltid är redo att lämna hamn.
På morgonen ställer jag den vid fönstret. Där kan jag ligga och lyssna på förbipasserande människor och barn, det spm låter i skogen hundar och bilar som kör förbi. På eftermiddagen flyttar jag den till köket. Människorna säger att jag är i vägen, men jag vet att det är den bästa platsen för att hålla uppsikt över smulorna som faller från bordet. På kvällen släpar jag in den till vardagsrummet, mitt i centrum, där jag kan hålla vakt över soffan, mattan och ytterdörren samtidigt.
Det är en lätt, rund, fluffig sak som jag flyttar lätt. Människorna ropar: ”Puck, ska du flytta?”, men jag hör inte. Jag är i uppdragets hetta. Tassarna spjärnar, kroppen lutar framåt, och jag känner den där stolta kraften som bara en tax kan känna när den flyttar på något som är större än sig själv.
Ibland välter jag korgen på högkant och gör den till en grotta. Jag kryper in, nosen först, och känner hur väggarna sluter sig om mig. Där inne är det mörkt och tryggt, och ingen kan hitta mig om jag inte vill. Ibland lägger jag leksaker i den, ibland gömmer jag ett tuggben under fluffet. Det är mitt lager, min skattkammare, och ingen annan förstår systemet.
De säger att jag stökar, att jag drar runt och lämnar märken på golvet, men de vet inte sanningen. Står inte korgen där jag vill ha den, kan balansen i huset rubbas. Den måste placeras rätt – som en mur mot intrång, som en utkikspost, som en tillflykt.
Jag vakar inte bara över korgen. Jag vakar genom den. Den är min bas, min tron, mitt vapen. Utan den vore jag bara en liten hund bland stora människor. Med den blir jag en kapten som styr sitt skepp, en väktare som aldrig lämnar sin post.
Jag är Puck. Jag vakar över min korg. Ingen får rubba den utan min inspektion.
Läs mer
Så räddar jag, Puck, hemmet från dolda faror i soffan
av Mikael Winterkvist | sep 1, 2025 | Bluesky, Puck, Threads, Twitter
Vi funderade länge. Beagle, Corgi, Dvärgschnauzer, och så blev det en tax. en brun, liten sak som vi bokade via nätet, digitalt efter att ha sett hela kullen via FaceTime.
Nu har Puck, döpt efter den busiga figuren i Shakespeares En midsommarnattsdröm, blir ett år. Vi hämtade honom i december, förra året och det tig honom ungefär fem minyetf så hade han inte bara flyttat in. han intog sitt nya hem som den självklaraste sak i världen.
Sedan dessa är han med, överallt.
av Mikael Winterkvist | aug 30, 2025 | Bluesky, Puck, Threads, Twitter
Puck har nu fyllt ett år och han är inte valp längre utan en unghund. Han är också satt i skola, en kurs i lydnad, inte för att han är olydig utan för att vi och han ska lära oss att uppföra oss.
Pucks dagar följer en viss rutin, våra också. Han vaknar vid sjusnåret, kan ligga och dra sig en stund innan det är dags för mat och promenad. Sen är det saker som ska göras, handlas, städa, husse ska jobba innan det kan bli ens vång end på stan. Oavsett vad så är Puck med, överallt.
Han har en stor hundbur bak i bilen. En bur som är en för en hund betydligt större än vad han är, drygt åtta kilo och en en dvärgtax. Vart vi än ska så är Puck med och är han hemma så är han aldrig ensam – något som vi börjat att träna på. Puck måste kunna vara ensam några timmar så förutom en kurs i lydnad så ska han nu börjat träna på att var ensam en stund.
Pucks värld
Pucks världs består av barn och barnbarn. De senare är några han älskar och där våra barn är, där finns Puck. Hans värld består av resor, buss, bil, flyg och tåg och han är fortfarande samma rätt lugna, harmoniska hund som han var som liten valp. Ser och hör han bara oss, matte och husse så går det mesta bra.
Han gillar däremot inte att stå still någon längre stund. Ska han med på någon av barnbarnens fotbollsmatcher så blir det till att ta en promenad runt planen. Puck är otålig, nyfiken och lika rastlös som unga hundar i stort sett alltid är.
Han är fortfarande lika tydlig. Vill han ut så skäller han, har benet ramlat in under soffan så visar han var och skäller. Vill han upp i sängen så säger han till. Soffan i vardagsrummet tar han sig upp och ned från själv numera. Sin lilla hundkorg drar han runt med i hela lägenheten, han kan dra ut den på balkongen och lägga sig där en stund innan han flyttar vidare.
Löpande band
Leksaker är en dyr historia. Han avverkar leksaker på löpande band och det vi köper håller sällan mer ön i bästa fall någon vecka så nu får han en leksak i taget.
Är det då inga problem med Puck?
Nej, faktiskt inte. I sällskap med andra hundar så kan vi konstatera att Puck sällan skäller, ytterst sällan utmanar en annan hund och bara undantagsvis så försöker han dra igång lek. Puck är helt enkelt inte särskilt intresserad av andra hundar, inte andra människor utanför familjen heller.
Han har sin miljö, sin tillvaro där han vet vilka som ingår och vilka som inte gör det.
Nu är han ett år och på god väg att bli en klok liten hund.
av Mikael Winterkvist | aug 20, 2025 | Bluesky, Puck, Threads, Twitter
Människorna kallar dem ”soffkuddar”. Jag kallar dem hemliga gömställen.
Varje dag ändrar de form. Ibland står de rakt, ibland ligger de som fallna soldater. Jag måste klättra upp, gräva med tassarna och trycka med nosen för att se om någon gömt något där. Doften av smulor avslöjar alltid sanningen.
När jag har ordnat dem – en kudde på golvet, en annan lutad mot armstödet – hör jag ropen. ”Puck har stökat i soffan igen!” säger de, som om de inte förstår att jag just räddat huset från osynliga intrång.
De vet inte hur farliga soffkuddar kan vara. Ett felsteg och hela hemmet kan dränkas i damm, eller värre – en förlorad smörgås kan ligga gömd där i evigheter.
Jag är Puck. Jag vakar över soffan. Ingen kudde får vila utan min inspektion.
