av Mikael Winterkvist | aug 20, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter |

Människorna kallar dem ”soffkuddar”. Jag kallar dem hemliga gömställen.
Varje dag ändrar de form. Ibland står de rakt, ibland ligger de som fallna soldater. Jag måste klättra upp, gräva med tassarna och trycka med nosen för att se om någon gömt något där. Doften av smulor avslöjar alltid sanningen.
När jag har ordnat dem – en kudde på golvet, en annan lutad mot armstödet – hör jag ropen. ”Puck har stökat i soffan igen!” säger de, som om de inte förstår att jag just räddat huset från osynliga intrång.
De vet inte hur farliga soffkuddar kan vara. Ett felsteg och hela hemmet kan dränkas i damm, eller värre – en förlorad smörgås kan ligga gömd där i evigheter.
Jag är Puck. Jag vakar över soffan. Ingen kudde får vila utan min inspektion.
av Mikael Winterkvist | aug 11, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter |

Puck har nu fyllt 11 månader och är inte längre att betrakta som valp. Han är nu en ung hund, på väg att bli tonåring. Han är också en del av vår vardag med rutiner, fortsätt träning och en viktig del av familjen.
Puck är en av de tydligaste hundar vi har haft, och vi har haft många. Han visar tydligt vad han vill och med det följer taxens envishet. Vill han gå ut så säger han till med stigande röststyrka. Han kan börja med att skälla tyst då han bara slår ihop käkarna, övergå till att brumma innan tålamodet brister och han skäller. Alla som hört en tax skälla förvånas att så mycket och ett så högt skall kan bo i den där lilla kroppen.
Tydlig
Puck talar om när han vill gå ut, när han vill leka och när han vill mysa och ligga intill. Han är en ovanligt lättläst liten hund som vet vad han vill, när han vill och som också besitter taxens brist på tålamod och envishet. Två saker står kvar på listan över saker som vi måste träna mer på, gå i koppel och att vara ensam. Puck är med överallt, i alla sammanhang och van vid att alltid få följa med. Han är med på barnbarnens fotboll, vi fikar på stan, han är med och handlar och han åker bak i sin stora bur i bilen om vi ska någonstans. Han åker bil, buss, tåg och flyger ibland – kort sagt han är med överallt och är aldrig ensam. Här måste vi träna mer och det finns med på agendan. Puck behöver också träna lite mer på att gå ordentligt i koppel även om den biten blivit betydligt bättre.

Glad hund
I övrigt – en glad, liten hund som älskar barn i allmänhet och de barn, våra barnbarn, som han känner i synnerhet. Från att vara en tax totalt utan tålamod så uppvisar han enorma mängder av den varan, tålamod, i alla kontakter med barnbarnen. De dra runt med honom i hans korg, klär ut honom, kramar och pussar honom och han får total uppmärksamhet, hela tiden, utan att protestera. Tvärtom så ser han till att vara med överallt och om det lägger sig ett visst lugn och det ska ses på tv, läsa böcker eller något annat som gör att barnen sitter still så ligger han mitt i eller nära. Han har alla chanser i världen att gå undan, om han skulle vilja och barnbarnen vet att om det händer så ska han få vara ifred – men det händer aldrig.

Ogillar
Puck är en glad tax och det är få saker som han verkligen inte tycker om – mobiltelefoner och att stå still. Ringer det i telefonen och du svarar så räkna med att bli utskälld. Puck ogillar om du riktar dit intresse åt något annat håll än mot honom. Har du telefonen uppe och sitter och tittar i den så kan Puck går rakt igenom den, trycka undan telefonen för att klargöra att nu är det han som står i fokus.
Han gillar inte heller att stå stilla för länge, den unga hundens otålighet och vilja att utforska allt i omgivningen. Sen var det här med duvorna, hans ständiga förföljare och hot. Vi har duvor runt omkring i skogen och ända sedan Puck var liten så gillar inte inte duvor, eller rättare sagt hur de låter. De sitter ofta högt upp i träden och då han inte ser vad det är så är duvor farliga.
Han är också en smula mörkrädd och promenaderna kvällstid blir av det skälet rätt korta.
Puck: 11 månader
Ras: Dvärgtax
Vikt: Strax över åtta kilo
Färg, chokladbrun
av Mikael Winterkvist | aug 3, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter

Människorna kallar dem ”skor”. Jag kallar dem potentiella bärare av nyheter från världen.
När någon kliver innanför dörren är det min plikt att kontrollera dem. Jag sniffar. Följer med nosen längs sulorna, upp över snöret och nosar på det där lilla hålet där tårna bor. Ibland slickar jag för säkerhets skull. Ingen tackar mig, men jag vet att jag räddar hemmet från okända faror.
Det är också min rättighet att flytta skorna. Inte för att jag vill, utan för att jag måste. Ordning och reda – vänster sko till höger, höger sko till ett bättre hörn. Frågar någon mig, kan jag förklara: världen är farlig och skorna kan anfalla när som helst.
Häromdagen rullade en av skorna ut i hallen helt själv. Jag tog den till soffan för att hålla den under uppsikt. Då kom höga röster. ”Puck har tagit skon igen!” sa de, som om det var jag som flyttat den.
Jag är Puck. Jag bär ansvaret för säkerheten här. Ingen sko passerar utan min godkännandestämpel.
av Mikael Winterkvist | jul 27, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter

Folk säger att jag är skeptisk till AI. Det är inte sant. Jag är bara försiktig. Jag är en tax. Det är en avgörande skillnad.
Jag har sett det hända förr (eller det har jag ju inte, jag är bara 11 månader). Någon viftar med en ny teknik, alla kastar sig över den som om den vore en skinkmacka på parkettgolv. Sedan visar det sig att mackan innehåller något oväntat – som majonnäs. Ingen vill ha majonnäs i pälsen.
AI är imponerande. Det går inte att förneka. Den kan skriva, räkna, föreslå recept, förutspå väder, analysera statistik och veta vem som låg bakom det där konstiga ljudet i köket i går kväll., men ibland känns det som att det går lite för snabbt. Som att människorna springer före utan att först sniffa runt hörnet.
Jag säger inte att du ska stanna. Jag säger bara: lyft på huvudet. Titta. Känn efter, och sedan – om det verkar säkert – kan du galoppera framåt i samma fart som ett tvättäkta korvskinn på uppdrag.
Det jag stör mig mest på är inte tekniken. Det är tonen. De där som väser att det är för sent nu, att du är ute om du inte hänger med, att det är AI eller avgrunden. Det är ett väldigt märkligt sätt att välkomna någon till framtiden på. Hade jag viftat så med svansen hade ingen velat följa med mig på promenad.
Så nej – jag är inte motståndare till AI. Jag är en tax. Jag vill bara veta att vi springer åt rätt håll innan jag börjar gräva.
Samt – jag förbehåller mig rätten att skälla, även på framtiden.
/ Puck
Allmän tax, partisk betraktare och teknikskeptisk doftanalytiker
av Mikael Winterkvist | jul 22, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Twitter

Varje dag, massor att göra, massor att stå i. Livet som dvärgtax är slit och släp!
av Mikael Winterkvist | jul 20, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads

Jag är inte intresserad av posten. Det luktar papper, stress och mänsklig byråkrati. Det är inget för mig.
Kassar… det är en annan sak.
När någon kommer hem med matkassar ställer jag mig genast i beredskapsläge. Öronen framåt. Blicken fokuserad. Jag inspekterar. Sniffar. Inventerar. Det är ett viktigt jobb.
Jag vet exakt hur en falukorv luktar genom plast, papper och skam. Jag känner doften av kyckling redan i trapphuset. Jag vet vilka kassar som innehåller tråkig grönska och vilka som bär hopp om ost.
Jag är också uppmärksam på felplaceringar. Som när någon ställer ner en kasse på golvet och sedan vänder ryggen till – det är en inbjudan. Inte mitt fel om osten rullade ut av sig själv.
Senast låg där en ask smörgåspålägg i nederkanten. Den levde farligt. Jag kunde ha räddat den. Jag kanske gjorde det. Det råder delade meningar om händelseförloppet.
Nu måste kassarna “gå direkt in i kylskåpet” och jag får inte längre “stå mitt i vägen som ett spärr”. En tax, ett spärr? Jag kallar det kvalitetskontroll.
Jag är Puck. Jag godkänner eller förkastar.