av Mikael Winterkvist | nov 15, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter |
Det hände utan att någon frågade mig först. Jag gick ut som jag brukar och väntade mig samma mjuka gräs som alltid möter tassarna, men marken hade förvandlats till något helt annat. Den var hård, kall och lät som om den sprack när jag tog mitt första steg. Jag stannade och kände efter, lyfte tassen och försökte förstå hur något som varit grönt i går kunde kännas som små vassa nålar i dag.
Det vita låg överallt och gjorde världen otydlig på ett sätt som fick mig att gå långsammare än vanligt. Jag sniffade för att känna om sommaren fanns kvar under allt det där, men det luktade nästan ingenting. Bara kyla och tystnad som smugit sig in utan att jag märkt det. Människan kallade det snö, men för mig var det mer som ett täcke som gömt min värld och lagt beslag på allt jag känner igen.
Jag gick längre in i trädgården och såg hur mina saker hade försvunnit under det vita. Min favoritpinne stack upp som om den försökte ropa på hjälp, och bollen hade frusit fast som om gräset och kylan bestämt sig för att hålla kvar den. Jag försökte dra loss den men den rörde sig inte, som om den tillhörde vintern nu och inte mig. Det gjorde mig irriterad, inte för att jag inte kan vänta till senare, utan för att jag inte förstår varför världen bestämde sig för att ändra reglerna över en natt. Jag smakade på snön för att se om den kunde förklara sig, men den smälte innan jag hann tänka klart och lämnade bara en kall känsla som inte gav mig några svar.
Jag hörde människan säga att vintern har kommit, men jag vet inte hur något så tyst, kallt och vitt kan vara något som bara ska accepteras. Jag tittade ut över gräset som inte längre var gräs och kände en sorts beslutsamhet. Sommaren må vara borta men jag tänker inte ge upp. Jag kommer undersöka allt, bit för bit, tills jag vet vad det här är för värld jag plötsligt bor i.
Jag är Puck. Jag lär mig allt genom att gå, smaka och testa, och det här är bara ännu ett mysterium som väntar på någon som mig.
Läs mer
Pucks stora leksakstest – vem överlever taxens tänder?
Puck: Blött, kallt och fullständigt onödigt.
Puck: En forskningsrapport från golvnivå
av Mikael Winterkvist | nov 8, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter |
De säger att det är mina leksaker, att de är till för mig. Jag tror inte på det längre. Inget som går sönder så lätt kan vara gjort för att hålla.
Den senaste var blå, med ett pip i mitten. Den lät roligt första minuten. Sedan tystnade den. Jag kände direkt att något måste göras. Jag bet försiktigt i kanten, bara för att se hur den fungerade. Den sprack. Pipet dog. Människan suckade. Jag förstod inte varför, jag hade ju löst problemet.
Leksakerna dyker upp lika snabbt som de försvinner. En boll, en gris, något som ser ut som ett djur men luktar plast. Jag hämtar dem, bär runt dem, tuggar lite. De klarar sig inte länge. Jag har testat alla metoder: långsamma tuggor, snabba attacker, noggrann uppföljning. Resultatet är alltid detsamma – stoppning på golvet och en människa som säger mitt namn med ett särskilt tonfall.
Ibland försöker de gömma sakerna. Lägger dem högt upp eller bakom dörrar. Jag vet var de är. Jag väntar bara tills ingen ser. Det är inte ondska, det är vetenskap. Jag måste veta hur de är byggda.
När kvällen kommer ligger bitarna kvar som spår efter en kamp jag redan glömt. Jag slickar tassarna, suckar nöjt och lägger mig på filten. Människan plockar upp resterna och mumlar något om hållbarhet.
Jag vet bara att varje ny leksak är ett löfte. Ett som jag alltid kommer att hålla.
Jag är Puck. Jag biter sönder dem, för att det är mitt jobb att förstå hur världen är gjord.
Fotnot: I den strikt vetenskapliga texten av leksaker så har nu en papegoja gått vidare, en anka har lagats två gånger, en dinosaurie har lagats en gång. Ett bitsnöre har kasserats vilket betyder att två av fems leksaker nu kastats efter två veckor testande.
av Mikael Winterkvist | okt 28, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads
Sedan jag börja att posta inlägg om Puck, vår tax, på Instagram och här på bloggen så har jag träffat en del som följer det som skrivs, och de har även träffat Puck – som inte riktigt är den hund en del förväntar sig.
Puck är inte den öppna, välkomnande hund som en del tror – inte om du inte tillhör den närmaste familjen, de han känner. Han kommer inte springande, han är inte särskilt nyfiken på dig och han är faktiskt inte särskilt intresserad vare sig av dig eller andra hundar.
Han är reserverad, inte misstänksam eller blyg. Puck kommer fram och hälsar sen är det inte mer med det.
Tillhör du familjen däremot så hoppas det, skälls det och studsas det i vild, pur glädje. Han älskar barn och barnbarn, våra närmaste och han kommer mycket väl ihåg den norska delen fast han träffar dem bara några gånger per år. Puck vet vilka som är hans familj, och vilka som inte är det. Han räknar också in några av våra bekanta, som han träffat förut, i sin familj och de välkomnas på samma sätt – även om de bara träffas någon gäng per år.
Selektiv
Puck är selektiv vilket vi upptäckte bland annat under valpkursen. När flera av de andra hundarna studsade runt och skällde oavbrutet så såg Puck mer fundersam över vad som var på gång. Han brydde sig rätt lite om de andra hundarna och de andra människorna som var där. Det han skulle göra däremot kunde han fokusera på, göra, och sedan återgick han till att se sig om, fundersam över vad de andra var uppspelta över.
Puck må se ut som en öppen och glad liten tax – och det är han men inte med alla eller i alla sällskap. Han finner sig i det mesta, har inga problem med att flyga, åka buss eller bil och han har inga problem heller med att ha en massa människor omkring sig. Han är bara inte särskilt nyfiken på dem utan mer på omgivningen, skar som händer, skar som finns där han struttar fram.
Hälsa
Ibland kommer folk, ofta barn fram och frågar om de får hälsa på honom och vi svarar alltid ”Absolut, om han vill”. För det är så det är – det är Puck som bestämmer och barn är mycket ofta välkomna men vuxna, äldre, är inte så roliga eller spännande i hans värld.
Puck är ingen rädd hund. Det är inte det att han är rädd eller blyg för andra människor eller hundar. Han är bara inte särskilt intresserad. Är vi ute och går, på stan, bland en massa folk, så vill han hela tiden vidare, se mera, se nytt, spana in omgivningen och vill därför inte stå still någon längre stund. Då säger han ifrån att nu vill han röra på sig.
Med hissade öron och svansen som en antenn drar han vidare – i sin värld.
Läs mer
Pucks stora leksakstest – vem överlever taxens tänder?
Nattpasset börjar – sen kväll med Puck
Puck: Blött, kallt och fullständigt onödigt.
av Mikael Winterkvist | okt 26, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Regnet börjar redan innan vi hunnit ut. Små kalla droppar som träffar nosen och rinner längs pälsen. Jag tittar upp mot människan som håller kopplet och undrar om hon verkligen menar allvar.
Det är blött, mörkt och luktar annorlunda – som om hela världen dragit en filt av fukt över sig.
Stegen blir korta. Jag går bara så långt som jag måste. Gatan glänser, vattnet samlas i pölar och vinden vänder hela tiden. Pälsen blir tung och jag känner hur svansen tappar sin vanliga svikt. Människan pratar uppmuntrande, men jag vet att hon också vill in igen. Ingen av oss gillar det här vädret, vi låtsas bara.
Jag stannar vid hörnet, nosar snabbt på gräset och bestämmer att det får räcka. Regnet ökar, dropparna smattrar mot öronen och varje steg hemåt känns som en befrielse.
Inne igen skakar jag av mig, en lång, bestämd skakning som skickar vattnet i alla riktningar. Jag går till filten, lägger mig tungt och suckar. Utelivet får vänta tills himlen bestämt sig.
Jag är Puck. Jag går ut, men bara precis så långt som nödvändigt.
Läs mer
Gratis är gott: Lägg till animerade fåglar i bakgrunden
Pucks stora leksakstest – vem överlever taxens tänder?
Nattpasset börjar – sen kväll med Puck
av Mikael Winterkvist | okt 5, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Tag en tax, välj ut en samling leksaker, släpp loss taxen och se sedan hur länge leksakerna håller. Det är Pucks utmaning och i potten en björn, en anka, en amerikansk fotboll, en röd apa, en grön dinosaurie och en papegoja.
Leksakerna är inköpta på zoo-butiker, Biltema och Amazon. De är i olika prisklasser, alla ska vara godkända för hundar och några av dem påstås vara designade för att tåla hårda tag (läs en tax).
Leksakerna
Puck har nu tillgång till alla leksakerna, den pipande amerikanska fotbollen är favoriten, hittills och efter två dagar kan konstateras att samtliga leksaker fortfarande, något förvånande är hela.
Första offret
Redan dag 1 så blev den gröna dinosaurier av med sina två ryggfenor så han har placerats i i ”sjukstugan” i ett skåp i avvaktan på att kirurgen ska anlända och lappa ihop den med nål och tråd.
Ny rapport – kommer inom kort.
av Mikael Winterkvist | sep 21, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Den rullar ut från sin station med ett surrande ljud som får min nackpäls att resa sig. Som en fiende som alltid dyker upp när man minst anar det, smyger den fram längs listerna, kryper under soffan och snurrar runt som om den äger huset, men det gör den inte. Det här är mitt hem, och jag låter ingen maskin ta över mina korridorer.
När jag hör startljudet springer jag fram och ställer mig i vägen. Den kör rakt mot mig, orädd, som om jag bara var en möbel som kan flyttas undan. Då visar jag tänderna och markerar med ett skall. Den stannar aldrig. Den vrider sig bara åt sidan och fortsätter sin bana, som en utmaning. Det är då jakten börjar.
Tassar efter
Jag tassar efter den, cirklar runt, nosar snabbt när den byter riktning. Mina ögon följer varje sväng, varje ryck, varje försök att undvika mig. Ibland springer jag framför och blockerar vägen. Ibland smyger jag bakom och väntar på rätt tillfälle. Den kanske tror att den är smart, men jag är uthålligare.
Människorna säger: ”Puck, låt den vara, den städar bara.” De förstår inte. Det här är inte städning. Det här är en invasion. Den tar mitt territorium, flyttar på damm som jag själv lagt där för att ha koll på lukterna. Den kör in under min korg, under stolarna, till och med nära matskålen. Det är ingen städare, det är en fräck inkräktare som tror den bestämmer.
Trött
Ibland blir jag trött och låter den rulla, men jag håller alltid ett öga på den. När den åker tillbaka till sin station tror den kanske att den har vunnit. Men jag vet sanningen: det är jag som har jagat hem den. Det är jag som är väktaren här.
Jag är Puck. Jag utmanar robotdammsugaren, och jag kommer aldrig ge upp.
