
Glad Valborg från både två- och fyrbenta!

AI Bild
AI Bild
Han har ett koppel på sig under den träningen, utifall han ser något, blir skrämd eller om vi måste få tag på honom snabbt. Du kan aldrig på förhand förutse allt som kan inträffa eller hur din hund kan reagera så för att ha koll på Puck så har han en lång löplina. Han är alltså kopplad, hela tiden, och linan är så lång så att vi kan stoppa honom, direkt. Dessutom är det på en gångstig, promenadstigar, med minimal risk att han skulle kunna störa något vilt eller liknande.
Första vändan och träningen så kunde han dra iväg max 10 meter innan han vände sig om för att se var vi var. Andra gången så gick vi åt ett håll, lät honom springa före och sedan tvärvände vi för att se om han hade koll på oss. Det ingår också i träningen för att kontrollera och säkerställa att din hund hela tiden har koll på dig. Löplinan som han har är på 15 meters så det fanns god marginal.
Puck drog aldrig längre bort än 3-4 meter den här gången och han upptäckte direkt om vi ändrade riktning. Full koll med andra redan andra träningen.
Han stannar direkt på tillrop och han kommer direkt om vi kallar på honom – vilket inte är detsamma som att han kommer att göra det om han skulle se något, en annan hund eller något annat intressant, därav löplinan.
Ett nöje och beteende som snabbt kommit de senaste veckorna är att sitta i sängen och titta ut mot den förskola som vi har som närmaste granne. Inledningsvis så ville han berätta för oss att det fanns inkräktare på parkeringen och ute på gården förskola mitt emot men nu har han insett att de vuxna inte utgör något hot. Barnen däremot skäller han aldrig på.
Puck uppträder på samma sätt utomhus. Vuxna kan han vara lite försiktigt, avvaktande mot, men barn vill han fram och hälsa på direkt.
Som de flesta taxar så är Puck sol och värmdyrkare, Han ligger gärna ute på en inbladade balkongen när solen når dit eller så hittar han infallande sol i lägenheten.
Puck är nu sju månader och han väger ganska exakt åtta kilo – mer än vad en dvärgtax egentligen ska väga – vilket inte spelar den minsta roll.
Magasin Macken tar inte ledigt utan rullar på hela helgen. Puck däremot sitter på balkongen, i solen (jo han sitter sådär, bilden är inte arrangerad).
Glad Påsk på er!
En ovana är att vakna mellan 3-4 och och vilja ha lite mat, mindre än hälften av vad han brukar att äta och när det inträffar så finns det två saker att välja mellan – det första är att hålla ut och stå ut med hans gnällande (som aldrig upphör) eller kliva upp, ge honom en halv kopp mat och gå och lägga sig sedan.
Ni får själva gissa vilket alternativ jag väljer.
Trappor är något nytt. Puck har lärt sig att gå i trappor. Inledningsvis inte i alla trappor. Är stegen för korta så att hans långa kropp inte ryms så kan han fortfarande vägra, titta på en ungefär som ”Är du inte riktigt riktig?. Alla som har en tax eller som haft en tax i familjen känner igen de där blickarna. Taxar är kända för att leverera dömande, fördömande blickar och Puck är inget undantag.
Trapporna hemma är av den vridna formen där stegen är kortare ju längre in mot väggen som du kommer och det tog ett tag för Puck att lära sig att hålla sig i ytterkurvan. hans kurvteknik är nu fullt i klass med vilken formel 1 förare som helst. Notera i videon nedan, när han ska upp, hur han går rakt på och och sedan vrider upp kroppen i första böjen.
Taxar och trappor är ett speciellt kapitel och det gäller som ägare att hålla koll på hur din tax klarar just trappor. Den långa kroppen är inte byggd för trappor för att uttrycka det enkelt så grundregeln är – inte för många långa trappor för att spara taxens rygg.
Det finns några saker som Puck inte gillar – blåsigt väder, kallt väder och duvor. Den senare har vi rätt gott om häruppe, bara runt knuten i skogen och de ger som bekant ljud ifrån sig och Puck ser dem inte och då kan de utgöra ett hot.
Han har reagerat på andra saker tidigare och exponeras han för det han är smårädd och avvaktande för så släpper hans försiktighet ganska snabbt. Det här med duvor för förmodligen ett övergående problem, tills han hittar något nytt att vara skeptisk till.
Vi har renoverat vårt kök och haft hantverkare springande i lägenheten under några dagar. Elektrikern var rolig, vvs:aren likaså och en av två snickare. En av snickarna, själv hundägare gjorde sitt yttersta med att försöka att vinna Pucks gunst men icke.Han blev utskälld varje morgon.
Skåp och lådor vare roliga leksaker tills de kom på plats med dörrar, vred och luckor och inte var lika tillgängliga längre. Under renoveringen flyttades hans matskålar in på toaletten vilket inte alls gillades.
Vissa vanor och rutiner ruckar han inte på.
Längst ned i vårt hus bor Ove, en katt. En ovanligt cool katt ska tilläggas som har en spång in till sin balkong och ett alltid öppet fönster vilket gör att Ove kommer och går lite som han vill. Katter är som bekant nattdjur och den sena promenaden som jag och Puck tar (jag har kvällspasset) så brukar Ove sitta där ute på sin sten, strax utanför porten.
Ritualen är alltid den samma – Puck och Ove kollar först in den andre, på respektfullt avstånd, innan de sakta närmar sig varandra, nosar helt kort innan de går vidare till sitt. Det ungefär som ”Jaha, okej det var du, men dåså”.
Puck gillar inte mobiltelefoner och sitter du och tittar i din och han vill påkalla din uppmärksamhet så trycker han sig helt sonika förbi, trycker undan din mobiltelefon som för att säga ”Du, jag är här nu.” Här finns ett undantag – när något av barnbarnen lägger sig intill honom, med en, mobiltelefon i händerna för att se på ”Bolibompa”, ”Chicky”, ”Bluey” eller vad som gäller just nu, den här veckan. Då ligger han kvar i sin korg – han och barnbarnen delar inte sällan korg.
Puck är tax och taxar älskar sol så vår inglasade balkong är en ny favoritplats nu när våren nalkas. Dessutom kan han sitta där och hålla koll på hela innergården och allt som sker. Tanterna som bor i porten intill och som krupit ur vinterns kokong och som öppnar dörren till vårt lusthus, plockar fram solarna och sitter där i vårsolen.
De som jobbar skift och som kommer hem eller som åker. Hemtjänsten som gör sina besök och så gårdens alla andra hundar och katter. Det är mycket att hålla reda på.
Puck är nu sju månader, väldigt mycket tax, vilket är detsamma som att du som ägare kan glömma allt det som heter personligt, eget utrymme. Glöm också egentid, respekt för att du kanske gör något viktigt eller något annat som innebär att din tax inte kan få all uppmärksamhet. Han hänger med överallt, handlar, går på stan, fikar på café, busar med barnbarnen, tar sina promenader och växer så sakteliga. Det där med växten är också att vi funderar på hur mycket dvärg han faktiskt är, eller ska vara. Han närmar sig nu åtta kilo, vilket enligt de flesta beskrivningar är för mycket för en dvärgtax. Nu spelar det på det hela taget ingen roll, ingen roll alls faktiskt.
Han köptes som dvärg och har vi nu inte fått den hund vi köpt så får det vara så. Vi har fått en hund som är den hund vi ville ha och det är det viktigaste. Är Puck inte en dvärgtax så lär han lägga på sig något kilo till – om vi ska utgå ifrån Kennelklubbens rasbeskrivning.
Förutom sol och bra väder, barnbarn och bus med leksaker så älskar Puck en sak till – gräs under tassarna. Efter en lång vinter med snö och is så letar han upp snöfria platser i sin närhet, nu när våren kommer. Vi har en plats med höga tallar i närheten av bilparkeringen där vi bor, där snön ligger tunnare och där det blir snöfritt med fjolårsgräs ganska tidigt. Det är en av Pucks favoritplatser och en promenad börjar där, och avslutas ofta där. Två besök per promenad innan vi vill gå in. På vägen till och från bilen så måste ett besök avläggas och 2-3 tallar måste kollas in innan vi går vidare.
På vakt – från tredje våningen övervakar han hela baksidan av vårt hus.
Han kom till oss i månadsskiftet oktober/november förra året. Vi flög ned till Stockholm och hämtade hem honom till Skellefteå. Nu har han precis fyllt sex månader, ett halvt år vilket är lätt att glömma då Puck är en ovanligt cool liten tax som finner sig i det mesta och han har på det hela taget bara ett enda krav – att få vara med, överallt.
Förrådet av leksaker måste hela tiden fyllas på. Han tuggar i sig leksaker på löpande band.
Han har gjort resan hem, tåg, flyg, buss och bil. Hans första resa förutom veterinärbesök och han har flyget till Norge och Oslo och hälsat på vår norska del av släkten. Han har bott på hotell, sprungit omkring och tittat på fötter i storstad och varit på restaurang, cafe´och sprungit i affärer (de som släpper in hundar).
Han har kollats av tulltjänstemän, har eget pass, och lärt sig att snö och is faktiskt går att tolerera. Han finner sig i det mesta, är med på allt och det gör att det är lätt att glömma bort att Puck fortfarande är valp.
Sova – favoritsysselsättning
De få gånger som han protesterar så är det på sin höjd ett milt, lågt gnyende för att markera att allt han måste vara med på inte är riktigt lika roligt.
Puck är en synnerligen aktiv liten hund och han måste aktiveras vilket gör att vi dragit ut på promenaderna till att bli allt längre – vilket är positivt både för honom och oss. Vi rör på oss mycket mer än tidigare. Går till och från stan, tar längre promenader runt området där vi bor, Sjungande Dalen, och de dagar då vi inte har kunnat göra det så märkes det på Puck. Då har han lite för mycket energi över och han kan också markera, tydligt, att nu vill han ut och gå.
Pucks fingeravtryck (nosen)
Sen ska också sägas att Puck inte är min hund – han är vår hund och han har också snabbt adopterats av våra barnbarn som betraktar honom lite som sin hund. Puck betraktar också oss, mig och min fru, som en enhet, som en enda enhet som alltid ska vara med honom. Måste någon av oss lämna sällskapet för möte, för att handla eller vad det nu kan vara så visar Puck tydligt att han inte är nöjd. Alla ska vara där han är och det minsta antalet är då alltså vi tre – han och de två som han bor med.
Ett nytt inslag har vi sett bara den senaste månaden – nu har vaktinstinkten i honom vaknat. Han kan sitta och titta ut från tredje våningen, morra och småskälla på de som passerar nedanför honom, undantaget barn. De tycks ha frisedel för det mesta i hans värld och han hanterar också barn på ett annat sätt än vuxna. Mera försiktigt, mera mjukt och han älskar fortfarande barn mest av allt. Han är med i deras lekar, låter sig dras runt liggandes i någon av sina hundkorgar, blir nedbäddad med leksaker och mjukdjur och tar plats intill dem när det är dags att se på tv, läsa en bok och göra något mindre aktivt.
Jag vet inte hur Puck betraktar sig själv mer än att han ser till att finnas i centrum och att han finner sig i det mesta.
Det blir lite speciellt om du ska resa med en valp som inte ens är ett halvår, något vi (som äger honom) ofta glömmer bort när det gäller Puck. Han är sannerligen ingen van resenär. Förutom resan hem, när vi hämtade honom så har han inte rest överhuvudtaget, undantaget bil och buss, kortare resor.
Vi har tränat honom socialt med promenader nere i stan, centrala Skellefteå – som jag berättat tidigare.
Nu kan hans första längre resa summeras med två flygresor, tåg, buss, bil, tunnelbana och spårvagn. Till det besök på cafeér, restauranger, Sentralstasjon, flygplatser och övernattningar på hotell – alla nya, främmande miljöer. Förutom att han charmade brallorna av alla släktingar som sett fram mot att få möta honom så har han charmat konduktörer, servicepersonal och helt okända som kommit fram för att få bekanta sig med honom. Har du en tax så hör det till vanligheterna att möta folk som tittar på dig och som sedan tittar ned och ler. En tax gör folk glada.
Jag gillar inte när hundar beskrivs som människor. När ett djur ikläds egenskaper som är en människas, inte ett djurs. En hund är en hund och en människa är en människa. Samtidigt är det svårt att att beskriva en hunds karaktär utan att klistra på hunden mänskliga egenskaper. Det enklaste sättet att beskriva Puck är ett han är en cool kille, om uttrycket tillåts. Han ligger i sin bur medan vi äter, om vi är ute på lokal för att ta ett exempel.
Det gör det möjligt att ta med Puck snart sagt överallt – i Norge – ska tilläggas för det finns en tydlig skillnad mellan vårt grannland och Sverige. I Norge och Oslo är hundar välkomna i långt mycket högre grad än här hemma. Du hittar gröna hjärtan på dörren med en hund som symbol – det är ”hundevenliga” butiker, caféer och restauranger. De flesta shopping centren är öppna för hundar och i stort sett så kan du ta med dig hunden överallt utom i matvarubutiker.
Många restauranger har ställt fram vattenskålar för de fyrfota vännerna och även restauranger som har ett stopp för hunden accepterar utan problem en hund i bur. Här hemma betraktas våra fyrfota kompisar helt annorlunda. Butiker, caféer och affärer som accepterar hundar tillhör undantagen, tyvärr.
Jodå, jag vet och förstår att det finns folk som är allergiska mot hundar och djur så bespara mig en föreläsning i det ämnet. Jag noterar att det finns en klar och tydlig skillnad mellan Norge och Sverige och jag tror inte för en enda sekund att Norge behandlar sina allergiker ett dugg sämre än vi gör här hemma. Det handlar om en inställning till husdjur och hundar, menar jag.
Nu har Puck gjort sin första längre resa och han har hängt med på allt, utan protester och en resa som kunde ha förvandlats till något påfrestande var som vilken resa som helst med den skillnaden att Puck har hängt med överallt.