av Mikael Winterkvist | sep 7, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter |
Människorna kallar det ”Pucks korg”. Jag kallar den mitt rullande fort.
Den är mjuk, brun och fluffig, rund som en kudde och lätt nog för mig att flytta vart jag vill. För dem är det bara en sovplats, men för mig är det en hel värld. Jag kan vältra mig ner i den och försvinna i fluffet, eller gripa tag i kanten med tänderna och dra den genom lägenheten. Den följer mig vart jag bestämmer att vi ska, som ett skepp som alltid är redo att lämna hamn.
På morgonen ställer jag den vid fönstret. Där kan jag ligga och lyssna på förbipasserande människor och barn, det spm låter i skogen hundar och bilar som kör förbi. På eftermiddagen flyttar jag den till köket. Människorna säger att jag är i vägen, men jag vet att det är den bästa platsen för att hålla uppsikt över smulorna som faller från bordet. På kvällen släpar jag in den till vardagsrummet, mitt i centrum, där jag kan hålla vakt över soffan, mattan och ytterdörren samtidigt.
Det är en lätt, rund, fluffig sak som jag flyttar lätt. Människorna ropar: ”Puck, ska du flytta?”, men jag hör inte. Jag är i uppdragets hetta. Tassarna spjärnar, kroppen lutar framåt, och jag känner den där stolta kraften som bara en tax kan känna när den flyttar på något som är större än sig själv.
Ibland välter jag korgen på högkant och gör den till en grotta. Jag kryper in, nosen först, och känner hur väggarna sluter sig om mig. Där inne är det mörkt och tryggt, och ingen kan hitta mig om jag inte vill. Ibland lägger jag leksaker i den, ibland gömmer jag ett tuggben under fluffet. Det är mitt lager, min skattkammare, och ingen annan förstår systemet.
De säger att jag stökar, att jag drar runt och lämnar märken på golvet, men de vet inte sanningen. Står inte korgen där jag vill ha den, kan balansen i huset rubbas. Den måste placeras rätt – som en mur mot intrång, som en utkikspost, som en tillflykt.
Jag vakar inte bara över korgen. Jag vakar genom den. Den är min bas, min tron, mitt vapen. Utan den vore jag bara en liten hund bland stora människor. Med den blir jag en kapten som styr sitt skepp, en väktare som aldrig lämnar sin post.
Jag är Puck. Jag vakar över min korg. Ingen får rubba den utan min inspektion.
Läs mer
Så räddar jag, Puck, hemmet från dolda faror i soffan
av Mikael Winterkvist | sep 1, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Vi funderade länge. Beagle, Corgi, Dvärgschnauzer, och så blev det en tax. en brun, liten sak som vi bokade via nätet, digitalt efter att ha sett hela kullen via FaceTime.
Nu har Puck, döpt efter den busiga figuren i Shakespeares En midsommarnattsdröm, blir ett år. Vi hämtade honom i december, förra året och det tig honom ungefär fem minyetf så hade han inte bara flyttat in. han intog sitt nya hem som den självklaraste sak i världen.
Sedan dessa är han med, överallt.
av Mikael Winterkvist | aug 30, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Puck har nu fyllt ett år och han är inte valp längre utan en unghund. Han är också satt i skola, en kurs i lydnad, inte för att han är olydig utan för att vi och han ska lära oss att uppföra oss.
Pucks dagar följer en viss rutin, våra också. Han vaknar vid sjusnåret, kan ligga och dra sig en stund innan det är dags för mat och promenad. Sen är det saker som ska göras, handlas, städa, husse ska jobba innan det kan bli ens vång end på stan. Oavsett vad så är Puck med, överallt.
Han har en stor hundbur bak i bilen. En bur som är en för en hund betydligt större än vad han är, drygt åtta kilo och en en dvärgtax. Vart vi än ska så är Puck med och är han hemma så är han aldrig ensam – något som vi börjat att träna på. Puck måste kunna vara ensam några timmar så förutom en kurs i lydnad så ska han nu börjat träna på att var ensam en stund.
Pucks värld
Pucks världs består av barn och barnbarn. De senare är några han älskar och där våra barn är, där finns Puck. Hans värld består av resor, buss, bil, flyg och tåg och han är fortfarande samma rätt lugna, harmoniska hund som han var som liten valp. Ser och hör han bara oss, matte och husse så går det mesta bra.
Han gillar däremot inte att stå still någon längre stund. Ska han med på någon av barnbarnens fotbollsmatcher så blir det till att ta en promenad runt planen. Puck är otålig, nyfiken och lika rastlös som unga hundar i stort sett alltid är.
Han är fortfarande lika tydlig. Vill han ut så skäller han, har benet ramlat in under soffan så visar han var och skäller. Vill han upp i sängen så säger han till. Soffan i vardagsrummet tar han sig upp och ned från själv numera. Sin lilla hundkorg drar han runt med i hela lägenheten, han kan dra ut den på balkongen och lägga sig där en stund innan han flyttar vidare.
Löpande band
Leksaker är en dyr historia. Han avverkar leksaker på löpande band och det vi köper håller sällan mer ön i bästa fall någon vecka så nu får han en leksak i taget.
Är det då inga problem med Puck?
Nej, faktiskt inte. I sällskap med andra hundar så kan vi konstatera att Puck sällan skäller, ytterst sällan utmanar en annan hund och bara undantagsvis så försöker han dra igång lek. Puck är helt enkelt inte särskilt intresserad av andra hundar, inte andra människor utanför familjen heller.
Han har sin miljö, sin tillvaro där han vet vilka som ingår och vilka som inte gör det.
Nu är han ett år och på god väg att bli en klok liten hund.
av Mikael Winterkvist | aug 20, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Människorna kallar dem ”soffkuddar”. Jag kallar dem hemliga gömställen.
Varje dag ändrar de form. Ibland står de rakt, ibland ligger de som fallna soldater. Jag måste klättra upp, gräva med tassarna och trycka med nosen för att se om någon gömt något där. Doften av smulor avslöjar alltid sanningen.
När jag har ordnat dem – en kudde på golvet, en annan lutad mot armstödet – hör jag ropen. ”Puck har stökat i soffan igen!” säger de, som om de inte förstår att jag just räddat huset från osynliga intrång.
De vet inte hur farliga soffkuddar kan vara. Ett felsteg och hela hemmet kan dränkas i damm, eller värre – en förlorad smörgås kan ligga gömd där i evigheter.
Jag är Puck. Jag vakar över soffan. Ingen kudde får vila utan min inspektion.
av Mikael Winterkvist | aug 11, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Puck har nu fyllt 11 månader och är inte längre att betrakta som valp. Han är nu en ung hund, på väg att bli tonåring. Han är också en del av vår vardag med rutiner, fortsätt träning och en viktig del av familjen.
Puck är en av de tydligaste hundar vi har haft, och vi har haft många. Han visar tydligt vad han vill och med det följer taxens envishet. Vill han gå ut så säger han till med stigande röststyrka. Han kan börja med att skälla tyst då han bara slår ihop käkarna, övergå till att brumma innan tålamodet brister och han skäller. Alla som hört en tax skälla förvånas att så mycket och ett så högt skall kan bo i den där lilla kroppen.
Tydlig
Puck talar om när han vill gå ut, när han vill leka och när han vill mysa och ligga intill. Han är en ovanligt lättläst liten hund som vet vad han vill, när han vill och som också besitter taxens brist på tålamod och envishet. Två saker står kvar på listan över saker som vi måste träna mer på, gå i koppel och att vara ensam. Puck är med överallt, i alla sammanhang och van vid att alltid få följa med. Han är med på barnbarnens fotboll, vi fikar på stan, han är med och handlar och han åker bak i sin stora bur i bilen om vi ska någonstans. Han åker bil, buss, tåg och flyger ibland – kort sagt han är med överallt och är aldrig ensam. Här måste vi träna mer och det finns med på agendan. Puck behöver också träna lite mer på att gå ordentligt i koppel även om den biten blivit betydligt bättre.
Glad hund
I övrigt – en glad, liten hund som älskar barn i allmänhet och de barn, våra barnbarn, som han känner i synnerhet. Från att vara en tax totalt utan tålamod så uppvisar han enorma mängder av den varan, tålamod, i alla kontakter med barnbarnen. De dra runt med honom i hans korg, klär ut honom, kramar och pussar honom och han får total uppmärksamhet, hela tiden, utan att protestera. Tvärtom så ser han till att vara med överallt och om det lägger sig ett visst lugn och det ska ses på tv, läsa böcker eller något annat som gör att barnen sitter still så ligger han mitt i eller nära. Han har alla chanser i världen att gå undan, om han skulle vilja och barnbarnen vet att om det händer så ska han få vara ifred – men det händer aldrig.
Ogillar
Puck är en glad tax och det är få saker som han verkligen inte tycker om – mobiltelefoner och att stå still. Ringer det i telefonen och du svarar så räkna med att bli utskälld. Puck ogillar om du riktar dit intresse åt något annat håll än mot honom. Har du telefonen uppe och sitter och tittar i den så kan Puck går rakt igenom den, trycka undan telefonen för att klargöra att nu är det han som står i fokus.
Han gillar inte heller att stå stilla för länge, den unga hundens otålighet och vilja att utforska allt i omgivningen. Sen var det här med duvorna, hans ständiga förföljare och hot. Vi har duvor runt omkring i skogen och ända sedan Puck var liten så gillar inte inte duvor, eller rättare sagt hur de låter. De sitter ofta högt upp i träden och då han inte ser vad det är så är duvor farliga.
Han är också en smula mörkrädd och promenaderna kvällstid blir av det skälet rätt korta.
Puck: 11 månader
Ras: Dvärgtax
Vikt: Strax över åtta kilo
Färg, chokladbrun
av Mikael Winterkvist | aug 3, 2025 | Bluesky, Mastodon, Puck, Threads, Twitter
Människorna kallar dem ”skor”. Jag kallar dem potentiella bärare av nyheter från världen.
När någon kliver innanför dörren är det min plikt att kontrollera dem. Jag sniffar. Följer med nosen längs sulorna, upp över snöret och nosar på det där lilla hålet där tårna bor. Ibland slickar jag för säkerhets skull. Ingen tackar mig, men jag vet att jag räddar hemmet från okända faror.
Det är också min rättighet att flytta skorna. Inte för att jag vill, utan för att jag måste. Ordning och reda – vänster sko till höger, höger sko till ett bättre hörn. Frågar någon mig, kan jag förklara: världen är farlig och skorna kan anfalla när som helst.
Häromdagen rullade en av skorna ut i hallen helt själv. Jag tog den till soffan för att hålla den under uppsikt. Då kom höga röster. ”Puck har tagit skon igen!” sa de, som om det var jag som flyttat den.
Jag är Puck. Jag bär ansvaret för säkerheten här. Ingen sko passerar utan min godkännandestämpel.
