Vi vaknar med den. Vi somnar med den. Den följer med oss till toaletten, till sängen, till köksbordet och ibland till duschen (hej, TikTok-hörlurar). Skärmen. Det är dags att säga det högt: vi är beroende.
Jag vet inte exakt när det hände, men någonstans mellan pushnotiser, Netflix, arbetsmejl och virala klipp blev skärmen en förlängning av oss själva. En sorts digital navelsträng till världen – och en trygghet när tystnaden blir för stor eller när vi bara är uttråkade och kräver underhållning, nu!.
Verkligheten
Att stirra på skärmen har blivit vår generations vanligaste mikroflykt. Vi scrollar för att vila – men det känns sällan vilsamt. Tiden försvinner i ett hav av Reels, nyheter, likes och jämförelser. Vi matas, men mättas aldrig riktigt.
Vi fortsätter. För skärmen ger ju också något: kontakt, bekräftelse, inspiration, underhållning. Det är inte svartvitt. Det är bara… mycket. Vårt belöningscentra får det ett belöningscentra vill ha – belöningar. I form av en video som leder till ett skratt eller något eftertänksamt. Vi blir beroende.
Beroendet
Det märks när vi försöker låta bli. Handen letar sig automatiskt mot mobilen. Blicken vandrar dit mellan samtal. Vi känner oss rastlösa utan den, som om något saknas. Det kanske det gör; Vi har lärt oss att livet pågår i skärmen, inte utanför den.
Vad går vi då miste om?
- En oväntad tyst minut.
- En samtalspartner som tappar tråden.
- En solnedgång vi inte riktigt såg.
Digital balans
Jag säger inte att vi ska kasta våra telefoner i sjön (gud nej, min iCloud har mitt liv). Fast kanske ställa oss frågan ibland:
Använder jag skärmen – eller använder den mig
Vi kan ju börja med små steg, för att vänja oss:
- En skärmfri halvtimme på morgonen.
- En bok istället för en skärm före läggdags.
- Titta upp – inte bara in i skärmen – på bussen, i kön, i soffan.
Skärmen är inte fienden. Den är ett verktyg. Men vi behöver bli bättre på att hålla i skaftet – innan vi förlorar greppet helt.
Så nästa gång du reflexmässigt tar upp mobilen: stanna upp. Känn efter. Och fråga dig själv: Vad är det jag egentligen letar efter – på andra sidan glaset?
