av Mikael Winterkvist | maj 29, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
Den norska animerade filmen ledde till moralpanik när den fick en 11-års gräns på svenska biografer. Det samlades snabbt in över 30 000 namn från upprörda som tyckte att barn absolut måste förskonas från den degenererade filmen som handlar om – spermier.
Namninsamlingen startades av en skolkurator och tidigare diakon, vilket möjligen kan förklara en del av upprördheten över en film som förvisso tar ut svängarna rätt ordentligt båda vad gäller innehåll, namn på medverkande och vad saker kallas men som ändå knappast innehåller något som inte svenska tonåringar ramlar över i någon form ändå i en samtid där grov porr bara är ett par klick bort.
Spermier
Filmens premiss: Inuti kroppen hos en ung man vid namn Svein utspelar sig en episk kamp när miljontals spermier förbereder sig för sitt livs resa. Bland dem följer vi Rocky, en viljestark men vilsen spermie, och hans sidekick Willy (ja, du hör nivån). Här finns Simen, Cumilla och Jizzmo – så att ni liksom hänger med på nivån på skämten Samtidigt berättas en parallell historia ovanför bältet där en tafatt tonårsförälskelse rör sig mot sitt oundvikliga klimax.
Du får alltså två historier – en förälskelse och en historia om spermier som är livrädda för att gå till spillo, landa i en strumpa, spolas ned eller simma rätt in i en vägg av gummi.
Sex
Visst, det förekommer sex, massor av sex både här och där på allehanda vis. Det är pubertalt och utforskande på ett sätt som jag föreställer mig att världens brunstiga tonåringar alltid har gjort genom historien – namninsamlingar till trots. Visuellt är filmen ett animerat smörgåsbord av testosteronstinna scener, överdrivna kroppsliga metaforer och täckande figurer som landar någonstans mellan Pixar-parodi och vuxenserietidning. För rätt publik, tonåringar, eviga barn och de som gillar sin humor rå, snuskig och skamlöst barnslig, så fungerar det säkert. det är en film att fnissa åt, ta sig för pannan, leta efter skämskudden eller bara slå av och titta på något annat, om det inte passar.
Det är också en film som är skapad för att reta gallfeber på vissa delar av vuxenvärlden och drygt 30 000 namn är väl ett bevis så gott som något på att Spermageddon lyckats.
Du hittar Spermageddon som: Hyr/Köpfilm
Betyg
av Mikael Winterkvist | maj 27, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
Sirens är en ny, mörk komediserie på Netflix som hade premiär den 22 maj 2025. Serien består av fem avsnitt och är skapad av Molly Smith Metzler, känd från succén Maid. Med en stjärnspäckad rollista där vi ser Julianne Moore, Meghann Fahy och Milly Alcock i huvudrollerna, är Sirens en satirisk och psykologiskt laddad berättelse om makt, klass och systerskap.
Dyskefunktionell stenrik familj, känns det igen?
Handlingen kretsar kring Devon, spelad av Meghann Fahy, en frispråkig och kaotisk kvinna som precis släppts ur häktet. Hon återvänder hem för att ta hand om sin sjuka far och upptäcker att hennes yngre syster Simone har blivit personlig assistent åt den karismatiska och kontrollerande Michaela Kell, spelad av Julianne Moore. När Devon försöker rädda sin syster från Michaelas inflytande, dras hon själv allt djupare in i en värld av manipulation och mörka hemligheter, belägen på en lyxig ö i New England.
Starka
Skådespelarinsatserna är starka rakt igenom. Julianne Moore gör en fängslande rolltolkning som den gåtfulla Michaela, vars charm döljer något mer illvilligt. Meghann Fahy spelar Devon med en rå och karismatisk energi som ger serien både humor och nerv. Milly Alcock bidrar med ett mer lågmält men lika effektivt porträtt av Simone, och kemin mellan systrarna är en av seriens mest intressanta delar. Birollerna med Kevin Bacon och Glenn Howerton förstärker den satiriska tonen och ger berättelsen ytterligare dimensioner.
Problemet är att vi har sett det förut, i mängder av tv-serier och filmer och det har gått lika myhcklet inflation i den här typen av produktioner som i hela genren med truecrime.
Miniserie
Sirens är en välspelad miniserie med en tung uppsättning skådespelare och det ska väl vara det senare då som ska kunna locka en tv-publik.
Betyg
av Mikael Winterkvist | maj 25, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
Vem skulle våga ta på sig rollen som legenden och ikonen Bob Dylan på film? Timothée Chalamet är uppenbarligen inte feg som skådespelare och i I A Complete Unknown kliver han in i rollen som en av 1900-talets mest gåtfulla och inflytelserika artister.
Filmen har fokus på Dylans tidigare i, 1960-talets New York, när Dylan fick hård kritik för att bytet av sin akustisk gitarr mot el – vilket sratdae en infekterad,. het och upprörd debatt i den amerikanska folkmusikvärlden. Dylan hade sålt sig hette det bland annat.
Ung Dylan
Chalamet gestaltar en ung Dylan med känslighet, karisma och små, lågmälda grepp. Han sjunger själv i filmen, bara det en enorm prestation för som alla vet så låter Bob Dylan på ett mycket speciellt sätt när han sjunger. Chalamet och lyckas att fånga både artistens kroppsspråk och den gåtfulla distans som präglar Dylans offentliga persona. Han är ingen lättillgänglig artist och mycket av hans innersta, hans privatliv har han behållit för sig själv under alla dessa år. Chalamet lyckas att leverera en nyanserad tolkning och ingen enkel imitation av legenden, som lär vara nöjd med den tolkningen.
Regissören James Mangold – som tidigare gjort Walk the Line (Johhny Cash) – fortsätter att visa fingertoppskänsla när det handlar om att skolar musikikoner och kom då ihåg att jag en synnerligen kritisk betraktare då Dylan och Cash tillhör mina husgudar i den bemärkelsen att jag spelar dem, ofta.
Nedslag
A Complete Unknown är inte en traditionell biopic, utan snarare ett nedslag i en avgörande tid, där myten om Dylan började att ta form. Miljön är New Yorks folkrockscen med rökiga klubbar, politiska strömningar och en rastlös kreativitet. Det är också ett drama om identitet och förändring. Dylan – som vägrar vara en symbol för något annat än sig själv – brottas med både berömmelse och förväntningar. Edward Norton som Pete Seeger och Elle Fanning i rollen som Dylans flickvän tillför viktiga dimensioner till berättelsen, men det här är Chalamets film rakt igenom.
A Complete Unknown är ett poetiskt, välspelat och visuellt gripande porträtt av en ung man på väg att bli en legend.
Titel: A Complete Unknown
Regi: James Mangold
Manus: Jay Cocks och James Mangold
Premiär: Förväntas 2025
Produktion: Searchlight Pictures
Genre: Biografiskt drama / Musik
Huvudroller:
– Timothée Chalamet som Bob Dylan
– Elle Fanning
– Monica Barbaro
– Boyd Holbroo
– Edward Norton som Pete Seeger
Du hittar A Complete Unknow på: Disney+
Betyg
av Mikael Winterkvist | maj 24, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
Guy Ritchie försöker blåsa liv i äventyrsfilmen, som genre med, Fountain of Youth, som du hittar på AppleTV+. Som vanligt när det gäller Apple så är det en tung rollbesättning med med John Krasinski och Natalie Portman i huvudrollerna som de frånvarande syskonen Luke och Charlotte Purdue.
Luke Purdue (Krasinski), en charmig men oansvarig konsttjuv, övertalas av en döende miljardär (Domhnall Gleeson) att hitta ungdomens källa. För att lyckas behöver han hjälp av sin syster Charlotte (Portman), en strikt konstkurator. Tillsammans följer de ledtrådar gömda i renässansmålningar, vilket tar dem från Bangkok till Egyptens pyramider. Under resans gång stöter de på hinder i form av en Interpol-agent och den mystiska Esme (Eiza González).
Blanda lite Indiana Jones med Da Vinci-koden snålar du på ett ungefär Fountain of Youth.
Filmen har fått blandade till negativa recensioner. Många kritiker pekar på dess brist på originalitet och känslomässigt djup. The Guardian beskriver den som en “själlös affärsklassberättelse” och en “soulless misadventure” . Polygon kritiserar filmen för att vara en uppenbar kopia av Indiana Jones and the Last Crusade, med en förutsägbar handling och platta karaktärer . RogerEbert.com noterar att även om actionscenerna ibland är visuellt intressanta, blir de snabbt repetitiva och saknar utveckling .
Sammanfattning
Fountain of Youth är en film som försöker återskapa magin från klassiska äventyrsfilmer men lyckass inte helt trots en imponerande rollista och exotiska inspelningsplatser. Det är lättsam underhållning, lite äventyr, lite action, låte gåtor och ett gott sampel mellan Krasinski och Portman men filmen lyfter liksom aldrig utan stannar på lagom. Betyget ligger mellan två och tre, knappt godkänt, och var nära att sätta en tvåa men bestämde mig för att vara lite snäll.
Titel: Fountain of Youth
Premiär: 17 maj 2025
Plattform: Apple TV+
Regi: Guy Ritchie
Manus: Guy Ritchie och James Vanderbilt
Producenter: Jerry Bruckheimer, Chad Oman
Genre: Action / Thriller / Sci-fi
Speltid: Cirka 110 minuter
Språk: Engelska
Skådespelare:
– John Krasinski
– Natalie Portman
– Domhnall Gleeson
– Eiza González
Du hittar Fountain of Youth på: AppleTV+
Betyg
av Mikael Winterkvist | maj 24, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
Det var bara en tidsfråga innan världens mest sålda dataspel skulle hitta vägen till bioduken – Minecraft: The Movie. Filmen tar sig an det hart nära omöjliga uppdraget att översätta ett fyrkantigt spel utan direkt handling till en familjevänlig äventyrsfilm med hjärta, humor och pixelperfekt nostalgi.
Resultatet – en småcharmig film med en Jason Momoa (som spelar över), en Jack Black (som spelar över) och Jennifer Coolidge (som spelar över) samt en massa märkliga fyrkantiga djur och en och annan hyggligt normal människa.
Filmen följer den tonårige spelaren Harper, som tillsammans med ett brokigt gäng nyvunna vänner sugs in i Minecraft-världen genom ett mystiskt VR-äventyr som går jättefel. De måste nu samarbeta, bygga och slåss för att rädda Overworld från en ond kraft – The Ender King – och samtidigt hitta vägen hem. En klassisk “kom in i spelet”-berättelse à la Jumanji: Welcome to the Jungle, men i blockform.
Visuellt
Visuellt sett lyckas filmen förvånansvärt väl. Estetiken är trogen spelets blockiga stil men tillför en filmisk finish som gör det hela mer levande. Jared Hess (Napoleon Dynamite) regisserar med en blinkning till både slapstick och retroäventyr, och Jack Black – som röst till en butter Creeper-forskare – stjäl som väntat varje scen han är med i.
Filmen är också full av små påskägg för fans: Redstone-maskiner, portaler till Nether, tamma vargar och självklart en kort, dramatisk sekvens med lava och diamanter. Den fungerar som en kärleksförklaring till spelets kreativitet, även om den inte riktigt vågar bli lika vild som sina förebilder.
Storyn är något tunn, karaktärerna stereotyper och dialogen pendlar mellan charmigt barnslig och krampaktigt krystad. Det finns ett försök till emotionellt djup – en vänskap över gränser, en känsla av tillhörighet – men inget djupare som griper tag. De vuxna i publiken får mest hålla tillgodo med referenser och Jack Blacks energiinjektion.
Underhållande
Minecraft: The Movie är vad man kan förvänta sig av en film som bygger på ett spel där handlingen är vad du själv gör den till. Det är underhållande, färgglatt och tillräckligt självironiskt för att inte kännas som bara ren marknadsföring. För alla som hoppats på ett nytt LEGO-filmen-ögonblick är det här mer ett kul bygge än ett mästerverk och jag velade länge mellan en trea eller en fyrani betyg.
Betyg
Du hittar Minecraft: Som köp eller hyrfilm
Titel: Minecraft: The Movie
Premiär: 4 april 2025
Regi: Jared Hess (Napoleon Dynamite, Nacho Libre)
Manus: Chris Bowman, Hubbel Palmer och Allison Schroeder
Producent: Warner Bros. Pictures i samarbete med Mojang Studios
Genre: Äventyr, familj, fantasy
Längd: Ca 100 minuter
Åldersgräns: Från 7 år
Skådespelare:
– Jason Momoa
– Danielle Brooks
– Jack Black (röst)
– Emma Myers
– Jennifer Coolidge
av Mikael Winterkvist | maj 22, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
Roast on The Coast bygger på idén att bjuda in en rad komiker till ett hus, där de ska bo. På dagarna kan de ligga i solen, dricka drinkar och så på kvällen bjuds en publik in och då ska de roasta varandra.
Roasta kan beskrivas som en längre, hånande monolog, en standup, som brukar avslutas med en kärleksförklaring – lite plåster på såren i slutet. Magnus Betnér, Gina Dirawi, Per Andersson, Emma Molin, Kristoffer Appelquist och Anis Don Demina har bjudits ned till Cypern och Kristoffer Appelquists hus.
Kraschat
Hade det nu inte varit för Per Andersson så hade den här tv-serien kraschat tämligen. omgående. Visst, Magnus Betnér kan konsten att vara utstuderat elak och han locka fram skratt. De två räddar Roast on the Coast från ett totalt haveri.
Anderssons energi och Betnérs träffsäkerhet håller uppe tempot och ser till att det går att traggla sig igenom tv-serien som är i stort sett så tunn, ytlig som hela konceptet låter och framstår.
Du hittar Roast on the Coast på: Prime Video
Betyg
