av Mikael Winterkvist | jul 28, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
En småstad i 1920-talets England skakas av anonyma brev med grovt språk, och i centrum står två kvinnor: Olivia Colmans präktiga Edith och Jessie Buckleys frispråkiga Rose. Wicked Little Letters bygger på en verklig historia – men låter satiren ta över.
Wicked Little Letters balanserar mellan mysig periodmiljö och en frän ilska. För bakom de vitsiga replikerna döljer sig en skarp kommentar om kvinnors rättigheter, patriarkal makt och hur lätt det är att göra någon till syndabock – särskilt om hon är fattig, högljudd och har rött läppstift.
Olivia Colman gör ännu en gång en briljant insats som kontrollerad martyr med rädslor som pyr under ytan, medan Jessie Buckley sprakar av karisma som den vulgära Rose. Mellan dem står Anjana Vasan som den lågmälda polisen Gladys Moss – en figur som får växa i takt med att berättelsen utvecklas.
Fel kvinna
Wicked Little Letters använder ett tidstypiskt mysterium för att diskutera något större, men gör det med glimten i ögat och en stadig dos brittisk svärta. Det är både underhållande och provocerande – särskilt när handlingen når sitt rättsliga klimax. Det är också en film som vågar göra det uppenbara roligt: att ord kan vara farligare än handling, särskilt om de kommer från fel kvinna.
Titel: Wicked Little Letters
Regi: Thea Sharrock
Medverkande: Olivia Colman, Jessie Buckley, Anjana Vasan
Premiär: 2024
Genre: Drama, komedi
Kan ses på: HBO Max
Betyg:
av Mikael Winterkvist | jul 27, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
I juni 2010 dödade och styckade ”Skarakannibalen” sin flickvän i parets gemensamma lägenhet i Skara. Femton år senare återvänder han till offentligheten – inte genom en rättsprocess eller granskande intervju, utan som huvudperson i HBO:s dokumentärserie Evil Lives Here: The Killer Speaks. I avsnittet My Father, the Cannibal ges han fritt utrymme att förklara mordet – utan motfrågor.
Dokumentären är inspelad i Sverige och bygger på ett samtal mellan mördaren och hans dotter. Hon var nio år när mordet skedde. I dag söker hon svar, och hennes frågor är raka, ibland smärtsamma, men det som borde vara en uppgörelse blir en envägskommunikation. HBO ställer inga frågor. Ingen expert hörs. Ingen journalistisk granskning förekommer.
Mördaren beskriver hur han planerade mordet i syfte att bli inlåst. Han återger i detalj hur han slog ihjäl sin partner med ett svärd, styckade och åt av kroppe. Kort därefter ringde han 112 och erkände. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård och vårdades på Karsuddens sjukhus. I dag lever han i öppen vård med tillsyn, precis det han säger att han ville uppnå med sitt brutala mord.
Offret
Offret, visas i bild. Hon nämns vid namn, men hennes berättelse stannar där. Ingen i hennes närhet hörs. Ingen får beskriva vem hon var eller vad som gick förlorat. Hennes liv är närvarande – men passivt. Det är mördarens perspektiv som formar avsnittet, och hans röst som dominerar.
HBO Max släpper fram en brutal mördare, erbjuder honom en stor, bred plattform för att rationalisera, ursäkta och ge en bild där det var offrets fel att hon blev mördad. I vad som bara kan klassas som spekulativ dynga, utan motfrågor, så visas pliktskyldigast en text som motsäger den version som serveras tittaren.
Ansvar
Dottern bär ensam det journalistiska ansvar produktionen borde ha tagit. Hon försöker förstå sin pappa utan att förlåta honom. Hennes berättelse rymmer både ilska, sorg och styrka. I svensk media har hon senare beskrivit hur hon i dag arbetar med att hjälpa andra barn som vuxit upp i liknande tystnad. Hennes insats i dokumentären förtjänar respekt – men kan inte ursäkta att HBO abdikerar från sitt uppdrag.
The Killer Speaks är en spinoff till Evil Lives Here, producerad av amerikanska Red Marble Media. Serien bygger på bekännelser från dömda gärningspersoner, ofta utan motröst eller utomstående perspektiv. Kritiken mot formatet har funnits länge. Det här avsnittet gör inget för att bemöta den. I stället låter HBO en dömd kannibalmördare berätta sin historia – utan att ställa en enda vettig följdfråga och det är motbjudande.
Titel: Evil Lives Here: The Killer Speaks – My Father, the Cannibal
Plattform: HBO Max
Premiär: Juli 2025
Brott: Mord och styckning i Skara, juni 2010
Dom: Rättspsykiatrisk vård
Nuvarande status: Lever i öppen vård i Sverige
Producent: Red Marble Media
Finns på: HBO Max
Av hänsyn till de inblandade och för att inte ge mördaren extrapublicitet så publicerar Magasin Macken inga bilder ur dokumentären.
av Mikael Winterkvist | jul 26, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
Drygt trettio år efter originalet återvänder Adam Sandler till golfbanan som den argsinte Happy Gilmore. Uppföljaren har kallats både onödig och oväntad, men faktum är att Happy Gilmore 2 lyckas bättre än många andra nostalgisatsningar. Det är inte stor filmkonst – men det fungerar som underhållning.
Berättelsen tar vid när Happy, numera pensionerad och något mindre ilsken, tvingas återvända till sporten han svor att aldrig röra igen. En ny generation golfare – varav flera är influencer-profiler snarare än atleter – provocerar fram hans vrede, och plötsligt står han där igen: med sin ikoniska hockeyinspirerade golfsving och en orimlig vilja att vinna.
Sandler
Adam Sandler spelar med ett större självmedvetande än i originalet, men håller fast vid rollfigurens barnsliga aggression och totala brist på social kompetens. I andra roller syns bland andra Christopher McDonald, som gör comeback som den nu åldrade Shooter McGavin, samt nya stjärnskott som försöker ge filmen viss relevans för TikTok-generationen. De lyckas bara delvis – men det är inte heller poängen.
Regin är effektiv men anonym. Visuellt känns filmen som en Netflix-komedi från 2020 snarare än en stor bioproduktion, och det märks att mycket spelats in snabbt och billigt. Dialogen bjuder kanske inte på några stora, skratt men fungerar, hyggligt, som underhållning
Tramsigt
Happy Gilmore 2 är, likt sin föregångare, varken subtil eller särskilt elegant, men filmen är medveten om sin egen dumhet och lutar sig med självironi mot det som en gång gjorde figuren populär: en obalanserad underdog som slår tillbaka. Det är tramsigt. Det är barnsligt. Det är kul, i alla fall halvkul.
Betyg
Titel: Happy Gilmore 2
Regi: Kyle Newacheck
Medverkande: Adam Sandler, Christopher McDonald, Kelli Berglund, Jalen Brooks
Premiär: 2025
Genre: Komedi/Sport
Speltid: 1 tim 43 min
Visas på: Netflix Sverige
av Mikael Winterkvist | jul 24, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
Lively vs Baldoni på HBO Max utger sig för att skildra den infekterade konflikten mellan Blake Lively och Justin Baldoni – men resultatet är en bekväm, feg reträtt. Trots ett laddat uppmärksammat ämne, väljer dokumentären den enklaste vägen: att låta båda sidor ”komma till tals”.
Det är en berättarteknik som i teorin kan fungera, men här blir det bara ett sätt att undvika ställningstaganden. I stället för att gräva i de anklagelser som riktas mot Justin Baldoni bjuds vi på klipp med supportrar frågan båda sidor. Det hela ramas in av en berättarröst som gör sitt bästa för att hålla sig neutral – så neutral att den blir menlös.
Dokumentären handlar om Livelys anklagelser mot Baldoni om sexuella trakasserier och att han ska ha skapat en fientlig arbetsmiljö under inspelningen – som hon formellt rapporterade till Kaliforniens Civil Rights Department i december 2024. Baldoni har svarat med omfattande motstämningar på upp till 400 miljoner USD, för att användas bland annat mot Lively och hennes ombud.
Avvisats
Justin Baldonis motstämning mot Blake Lively har avvisats av en amerikansk domstol. Regissören och skådespelaren krävde 400 miljoner dollar i skadestånd efter att Lively i fjol anklagat honom för sexuella trakasserier i samband med inspelningen av It Ends With Us. Men enligt domstolen är Livelys anmälan till Kaliforniens civilrättsliga myndigheter lagligt skyddad och kan därför inte ligga till grund för en ärekränkningsprocess.
Baldoni fick möjlighet att lämna in en omarbetad stämning med fokus på kontraktsbrott – men valde att inte gå vidare.
Samtidigt pågår fortfarande Livelys ursprungliga process om trakasserier. Som ett led i den har domstolen beslutat att hon senast den 25 juli måste lämna ut tre års ekonomisk dokumentation för sitt varumärke Blake Brown. Hon ska även infinna sig för en juridisk deposition i slutet av månaden, en förhandling som sker under strikt sekretess. Blake Livelys ursprungliga stämning om sexuella trakasserier och fientlig arbetsmiljö ska tas upp i domstol i mars 2026, enligt domstolens preliminära schema.
Rykten
Inget nytt avslöjas. Inga maktstrukturer blottas, istället reduceras konflikten till en redogörelse i två delar – med varsin sida kryddat med en massa skvaller, rykten och ovederhäftiga påståenden.
Resultatet är en produktion som riskerar att nöja både Lively- och Baldoni-anhängare, men som lämnar oss andra utan något verkligt att ta med oss. När eftertexterna rullar känns det som att vi fått se ett prydligt hopklippt nyhetsinslag – inte en dokumentär med ryggrad.
Det här är gammal skåpmat, uppgrävd och ihopsatt enbart för att det handlar om en stor uppmärksammad konflikt mellan två kändisar – tro mig du missar ingenting genom att hoppa över den här dokumentären. Då slipper du be om att få tillbaka nästan en timme av ditt liv.
Jo, det här är verkligen så dåligt.
Titel: Lively vs Baldini
Genre: Dokumentär
Längd: 52 minuter
Regi: Abby Kohn
Medverkande: Blake Lively, Justin Baldoni
Premiär: 18 juli 2025
Tillgänglig på: HBO Max
Bakgrund: Behandlar konflikten mellan skådespelarna kopplad till filmatiseringen av It Ends With Us
Rättsligt läge: Baldonis stämning ogillades i juni 2025 – målet avskrivet i sin helhet
Produktion: Warner Bros. Television
Kan ses på: HBO Max
av Mikael Winterkvist | jul 23, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
Wall to Wall (originaltitel 84 Square Meters) är en koreansk psykologisk thriller som skildrar det moderna livets klaustrofobi med stor precision. I centrum står Woo‑sung, en man som säljer allt han äger för att uppfylla drömmen om en egen lägenhet i Seoul.
Tre år senare är drömmen förvandlad till en mardröm. Han är skuldsatt, ensam – och plågad av ett ständigt närvarande ljud från sina grannar.
Berättelsen utspelar sig nästan uteslutande i den 84 kvadratmeter stora bostaden, där gränsen mellan verklighet och paranoia sakta suddas ut. Ljuden – ett barns steg, en tv som står på, ett par som grälar – förvandlas till attacker mot Woo‑sungs psyke. Till slut blir själva väggarna fiender.
En tryckande atmosfär
Det som gör Wall to Wall så drabbande är hur väl den fångar känslan av instängdhet. Den trånga lägenheten filmas med en kamera som kryper nära väggar, fönster och dörrar, som om även bilden saknar andrum. Ljussättningen är dämpad, färgskalan gråbeige, och ljuddesignen är en huvudperson i sig själv.
Kang Ha‑neul spelar Woo‑sung med fascinerande återhållsamhet. Det är inte de stora utbrotten som definierar hans sammanbrott, utan tystnaden däremellan. Blicken, rörelserna, kroppen som spänner sig. Det är subtilt, men fullständigt övertygande. Det blir ett annat tempo i dialogerna då det inte är det vi är vana. vid, engelska eller svenska. Koreanska har ett annat tempo, låter helt annorlunda och samtalet blir därför inte det vi är vana vid.
Även birollerna imponerar, särskilt grannarna och föreningsrepresentanten – alla porträtterade med ett vardagligt lugn som får dem att kännas än mer hotfulla i sin normalitet.
Tematisk träffsäkerhet
Filmen är en samtidskommentar förklädd till thriller. Den handlar om ensamhet, pressen att lyckas, om skuldfällor och bostadskarriärens baksida, att hemmet – det trygga – förvandlas till ett fängelse, både fysiskt och mentalt. Här finns ingen hjälte, bara en människa som försöker överleva i en miljö som bryter ned honom steg för steg. Bakgrunden är också förankrad i verkligheten. Bostäder i koreanska Seul kostar en smärre förmögenhet samtidigt som det är där du måste bo därför det är där ditt jobb finns. Inget unikt för Seul, vi ser samma utveckling i snart sagt alla större städer.
Svagare andra halva
Filmens andra halva växlar tempo och rör sig från psykologiskt kammarspel mot mer traditionell thriller. Det blir aldrig dåligt, men det förlorar något av den tryckande, stämning som byggts upp. Slutet är dessutom medvetet öppet – för vissa effektivt, för andra frustrerande.
Wall to Wall är en stark, film som lyckas förvandla något så vardagligt som ljud från grannar till en existentiell skräck. Det är inte en film med snabba vändningar, utan en långsam förtvivlan som kryper in under huden. En thriller för den som uppskattar psykologiskt djup och tematiskt allvar – och för den som någon gång känt sig kvävd i sitt eget hem.
Titel: Wall to Wall
Originaltitel: 84 Square Meters
Regi: Kim Dae-hwan
Medverkande: Kang Ha-neul, Kim Hye-yoon, Lee Sun-bin
Genre: Psykologisk thriller
Land: Sydkorea
Språk: Koreanska
Längd: 1 tim 48 min
Premiär: 2025
Kan ses i Sverige: Netflix
Betyg
av Mikael Winterkvist | jul 21, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
När rymdpiloten Mills vaknar upp efter en kraschlandning inser han snabbt att något är fel. Skeppet är demolerat, besättningen död och han befinner sig i en okänd, ogästvänlig värld. Tillsammans med flickan Koa, den enda överlevande passageraren, måste han navigera genom ett tättbevuxet landskap fyllt av rovdjur, lera och ovisshet.
Snart står det klart att platsen de kraschlandat på inte är vilken främmande planet som helst – utan Jorden, för 65 miljoner år sedan.
Avskalad
65 är en avskalad science fiction-film, till upplägg och innehåll, som kombinerar rymddrama med urtidsaction. Mills kommer från en människoliknande civilisation på en avlägsen planet. Det här är alltså ingen tidsresa, utan snarare en slumpartad krock mellan två tidslinjer: en teknologisk rymdkultur och en jord befolkad av dinosaurier, på randen till utplåning.
Regissörerna Scott Beck och Bryan Woods – tidigare kända för sitt manus till A Quiet Place – har här valt ett mycket snävare berättargrepp. Istället för att bygga en större värld håller de sig nära karaktärerna och låter hoten komma ur landskapet, naturkrafterna och rovdjuren som rör sig genom skogen. Filmen är sparsmakad och rör sig långsamt framåt, men inte utan spänning.
Adam Driver gör en trovärdig insats som den slitna men beslutsamma piloten. Han spelar Mills med återhållsamhet, utan stora gester, men med närvaro i varje scen. Ariana Greenblatt är stark som Koa – ett barn utan språkförbindelse med Mills, men med tydligt eget uttryck. Relationen mellan dem utvecklas varsamt och fungerar som filmens känslomässiga nav.
Visuella
Det visuella uttrycket är genomtänkt. Fotot är ofta dämpat, med mycket grått, grönt och bruntoner som för tankarna till fuktig skog och tung jord snarare än klassisk science fiction. Effekterna är stabila, men används med återhållsamhet. Här handlar det mer om närvaro än bombast.
Filmen har sina brister. Tempot kan stundtals upplevas som trevande, och vissa inslag i handlingen känns konstruerade snarare än organiskt framväxta. Det finns ögonblick då regin tycks luta sig mot genrekonventioner snarare än på verklig dramatik, men trots detta bärs helheten av sin tydliga idé, sin strama form och två starka skådespelarinsatser.
65 är inte ett storslaget epos och försöker heller inte vara det. Den är en avskalad överlevnadsfilm med science fiction-ramverk, där mänsklig närhet, skuld och ansvar ges större utrymme än specialeffekter. Resultatet är inte banbrytande, men engagerande – och stundtals oväntat gripande.
Titel: 65
Regi: Scott Beck, Bryan Woods
Medverkande: Adam Driver, Ariana Greenblatt, Chloe Coleman
Genre: Science fiction, äventyr, thriller
Speltid: 93 minuter
Premiär: 2023
Språk: Engelska
Land: USA
Produktion: Columbia Pictures, Bron Studios, Raimi Productions
Distribution: Sony Pictures Releasing
Kan ses på: HBO MAX
Betyg:
