Macken har sett: War Machine – Netflix lyckas bränna miljoner på ingenting

Macken har sett: War Machine – Netflix lyckas bränna miljoner på ingenting

Vaktman i militäruniform går genom skogsområde med militär fordon i bakgrunden, symboliserar säkerhet och försvar.

Netflix senaste storsatsning War Machine är ett praktfullt haveri. Det som säljs in som en intensiv sci-fi-thriller visar sig snabbt vara en själlös kalkon som varken har spänning, logik eller fungerande effekter. Du får se Alan Ritchson i huvudrollen som rekryten ”81”, men trots hans fysiska närvaro ekar filmen helt tom.

Regissören Patrick Hughes har försökt skapa en modern version av Predator, men resultatet är snarare en pinsam parodi. Manuset är så tunt att karaktärerna inte ens har fått namn, vilket gör det omöjligt för dig att bry dig om vem som blir mosad av den mekaniska mördarmaskinen. Det är 100 minuter av soldater som skriker och springer i en mörk skog utan någon som helst militär taktik eller rimlig handling.

Det börjar annars rätt bra. En utbränd soldat som vill bli Ranger och som försöker att bli antagen för fjärde gången. Han har en historia av eldöverfall och traumatiska händelser inom armen och hade filmen utforskat den delen så hade det kunnat bli något annat än en diskekörning.

Pinsamma effekter och trötta klichéer

Det mest provocerande med filmen är hur billig den ser ut trots en enorm budget. Den utomjordiska roboten ser ut att vara hämtad från ett gammalt tv-spel och rör sig med en stelhet som dödar all form av hotkänsla. Dialogen består uteslutande av trötta militära floskler och Dennis Quaid ser mest ut att vilja gå hem och lägga sig i varje scen han medverkar i.

Du får en film som tar sig själv på alldeles för stort allvar samtidigt som den misslyckas med de mest grundläggande bitarna i ett spänningsbygge. Det är en påkostad dikeskörning som visar att man inte kan ersätta ett bra manus med stora muskler och mörk ljussättning. War Machine är inget annat än ett dyrt slöseri med din tid.

Betyg

blank

TV-Tipset: Jagad – tio dagar på flykt, klarar de att hålla sig undan?

TV-Tipset: Jagad – tio dagar på flykt, klarar de att hålla sig undan?

blank

Hur svårt är det egentligen att försvinna i dagens Sverige?

Den frågan är själva motorn i underhållningsprogrammet Jagad – kändisar på flykt, som nu finns på HBO Max. Upplägget är enkelt men effektivt. Ett antal kända svenskar får ett uppdrag: håll er undan i tio dagar.

Låter enkelt. Det är det inte.

Deltagarna måste klara sig med begränsade resurser och utan att lämna spår efter sig. Samtidigt arbetar ett team av professionella utredare för att hitta dem. Mobiltelefoner, bankkort, övervakningskameror och tips från allmänheten blir verktyg i jakten.

Resultatet är ett slags katt-och-råtta-lek i realtid där varje beslut kan bli avgörande. Ska du ringa en vän? Vågar du ta tåget? Är det verkligen en bra idé att använda ditt bankkort?

Det som gör Jagad mer intressant än många andra realityprogram är att det samtidigt säger något om hur vårt samhälle fungerar. I teorin låter det möjligt att försvinna några dagar. I praktiken visar programmet hur svårt det faktiskt är.

De som tävlar mot varandra i Jagad – kändisar på rymmen är inga mindre än: Samir Badran och Viktor Frisk, Maria och Sara Montazami, Glenn Hysén och Hasse Brontén samt Anja Pärson och Filippa Rådin.

Vi lämnar spår efter oss överallt

Ett köp. Ett telefonsamtal. En kamera i ett gathörn.

Programmet fungerar därför både som ren underhållning och som en påminnelse om hur uppkopplat vårt samhälle har blivit. Den som tror att det går att försvinna utan vidare får snabbt tänka om.

Tempot är dessutom högt. Jakten pågår hela tiden och deltagarna tvingas hela tiden improvisera för att ligga steget före.

Jagad – kändisar på flykt är kanske inte ett program som förändrar tv-historien. Det gör däremot något som många program missar.

Det är spännande på riktigt.

Du hittar Jagad – kändisar på rymmen på: HBO Max

AI generation disabled

AI generation disabled

En bild av tre personer i tidstypiska kläder som gestikulerar under en historisk scen, med en bakgrund av andra människor och byggnader från en äldre stadsmiljö.

AI generation disabled

Guy Ritchie tar sig an världens mest kända detektiv i Prime Videos storsatsning Young Sherlock. Serien placerar en nittonårig Sherlock Holmes i ett stiliserat London, där han dras in i en konspiration som hotar både hans familj och det brittiska imperiet. Det är en tolkning som lånar mer från Ritchies egna filmer än från Arthur Conan Doyles originaltexter.

Du får se en version av Sherlock som är mer fysisk och impulsiv än den kyliga analytiker vi är vana vid. Hero Fiennes Tiffin axlar huvudrollen med en blandning av arrogans och sårbarhet som passar seriens ton, men ibland tippar karaktären över i att kännas mer som en modern actionhjälte än ett intellektuellt geni.

Stil framför substans

Ritchies signum märks tydligt i produktionen. Det är snabba klipp, en mättad färgpalett och en intensiv koreografi i slagsmålen. Visuellt är serien imponerande och lyckas skapa ett London som känns både historiskt och modernt på samma gång. Problemet är att den frenetiska stilen ibland står i vägen för det mysterium som faktiskt ska lösas.

Logiken i pusslandet får ofta ge vika för spänningsmomenten. För dig som uppskattar Sherlocks förmåga att deducera fram svar genom små detaljer kan serien kännas något ytlig. Den fokuserar mer på äventyret och de personliga relationerna än på det rent metodiska detektivarbete som är karaktärens kärna.

Starka biroller bär upp berättelsen

Det som ger serien tyngd är skådespelarinsatserna runt huvudpersonen. Joseph Fiennes och Natascha McElhone tillför en välbehövlig pondus som Sherlocks föräldrar, och deras interaktioner ger en inblick i de familjehemligheter som format den unge detektiven. Det är i dessa stunder, när tempot saktas ner, som serien fungerar som bäst.

Young Sherlock är en underhållande actionthriller som fungerar utmärkt som lättsam underhållning. Om du letar efter en trogen tolkning av Doyles verk kommer du troligen bli besviken, men för dig som vill ha ett fartfyllt ämne med hög produktionskvalitet är det en sevärd serie.

Betyg

blank

Vägen till Milano Cortina: Ebba Årsjö och Zebastian Modin öppnar upp om livet bakom elitsatsningen

Vägen till Milano Cortina: Ebba Årsjö och Zebastian Modin öppnar upp om livet bakom elitsatsningen

blank

Den 6 till den 15 mars så pågår de Paralympiska spelen i Milano Cortina och två av medaljhoppen är Ebba Årsjö (alpint) och Zebastian Modin (längdskidor). På SVTPlay så hittar du två riktig bra dokumentärer om deras kamp för ta sig till Paralympics och en kamp mot funktionshinder – att kunna träna och tävla på elitnivå.

Ebba Årsjö

Alpinåkaren Ebba Årsjö har dubbla Paralympicsguld, men har gått sin tuffaste match med självkänslan. Född med ett skadat ben, svag muskelstyrka, utan hudlager och med kärlmissbildningar. En funktionsnedsättning som under många år doldes och hatades, men som hon nu väljer att visa upp och bearbeta. En unik bildberättelse om en 25-åring som kämpar med daglig smärta, branta pister och redan nu ser slutet på karriären.

Se programmet här

Sebastian Modin

Hur är det att vara blind och idrotta, om du dessutom är perfektionist och vill vara bäst? Längdåkaren Zebastian Modin låter sig inte stoppas av sin funktionsnedsättning. Tvärtom försöker han hitta lösningar för att göra det bästa av situationen. Han har en medaljsvit i fyra raka Paralympics, men saknar ett guld. Nu jagar han drömmen ihop med nye guiden Emil Talsi, den senaste i raden av ledsagare för en noggrann och krävande 31-åring. En öppenhjärtig berättelse med idrottsfantasten Modin som försöker bygga det perfekta teamet, men också jagar friheten med hjälp av en spännande svensk uppfinning.

Se programmet här

SVT sänder direkt från tävlingarna:

Paralympisk

Kan AI lösa Palme-mordet?

Kan AI lösa Palme-mordet?

blank

Utredningen av mordet på Olof Palme är en av världens största utredningar, om inte världens största utredning. Det handlar om runt 250 hyllmetrar med pärmar och papper. Det är förhör, tips, utredningar och analyser, men mordet är att betrakta som olöst 40 år efter att Olof Palme sköts den 28 februari 1986.

Kort innan utredningen lades ned av chefsåklagaren Krister Petersson 2020, då den så kallade Skandia-mannen pekades ut som sannolik mördare, hade allt material digitaliserats. Fem år senare avförs Skandia-mannen som sannolik mördare, och jakten på mördaren är tillbaka på ruta ett.

Konspirationen

Under åren har den ena mer fantasifulla konspirationsteorin efter den andra presenterats. Det är allt från PKK till högerextremistiska poliser.

Så här i efterhand kan det konstateras att en rad allvarliga fel begicks under de viktiga första timmarna. Det kom den så kallade Granskningskommissionen fram till efter att ha gått igenom utredningen under tre år – från 1996 till 1999. Det första, som kanske var helt avgörande, var att den dåvarande länspolischefen Hans Holmér gjorde sig själv till förundersökningsledare, vilket han juridiskt inte hade rätt till.

Enligt svensk lag:

  • Åklagare leder förundersökningar vid grova brott som mord.
  • Polisen genomför utredningsåtgärderna under åklagarens ledning.

Holmér var inte åklagare, och hans låsning vid PKK-spåret inledningsvis ledde till att han tvingades avgå 1987, runt ett år efter skotten på Sveavägen.

Holmér talade om att lägga pussel, visade upp olika fantombilder och kallade till en spektakulär presskonferens med två Magnum-revolvrar i händerna. Under hans ledning drevs utredningen åt fel håll, i vart fall inte närmare ett gripande av en misstänkt gärningsman.

Granskningskommissionen

Granskningskommissionen kunde också räkna upp en lång rad lika märkliga som allvarliga misstag. Försvarsstaben fick reda på mordet via ett telefonsamtal från ambassaden i USA, i ett läge där det svenska kuppförsvaret borde ha aktiverats. Poliser i tjänst sattes inte direkt in i jakten på Olof Palmes mördare. Avspärrningarna runt mordplatsen var initialt alldeles för små, vilket innebar att teknisk bevisning kan ha kontaminerats.

I alla dessa teorier och konspirationer fanns enskilda gärningsmän med, liksom högerextremistiska poliser och militärer. Det som nutiden ofta glömmer bort när Palme diskuteras är att det fanns ett djupt Palmehat inom vissa kretsar, ett hat som delvis finns kvar även i nutid. Palme sågs som landsförrädare och attackerades hätskt från olika grupper.

Databasteknik

Frågan är då om AI, modern datateknik och modern databasteknik kan bidra med en lösning.

AI- och databasteknik kan samordna enorma mängder data, analysera fram kontakter och bindningar mellan grupper och enskilda och komma ihåg dem. Modern teknik kan även göra sannolikhetsanalyser utifrån mängden kontaktpunkter. Det är högst sannolikt att det är till stor hjälp när så enorma mängder data ska gås igenom, som när det handlar om Palmeutredningen. Ett enkelt överslag säger att det skulle ta en enskild läsare runt tio år att läsa allt material och alla dokument.

Nu finns en nyproducerad dokumentär på TV4 om hur en grupp enskilda med specialistkunskaper inom AI, databaser och modern datateknik har slagit sig samman, byggt en AI, AiNA, och matat in allt som offentliggjorts i utredningen samt information från tidningsartiklar, poddar och tv-program. Det ska sägas att hela utredningen inte finns med. Det finns fortfarande delar av utredningen som är belagda med sekretess.

Information saknas

Under sammanställningen av allt material, och när ett specifikt spår pekar mot en grupp fallskärmsjägare, visar det sig att viktig information saknas. Däribland flygningar och radarbilder på var gruppen landat i direkt anslutning till mordet. Det innebär inte att de är mördare, lika lite som andra märkligheter innebär att någon är skyldig till mordet eller har deltagit i det, men mordet på Olof Palme måste ses i ett historiskt perspektiv och mot bakgrund av en mycket uttalad rysskräck. Det är grunden till Palmehatet, en tro på att landets statsminister var i färd med att sälja ut Sverige till Sovjetunionen.

Därför är det vare sig otänkbart eller ologiskt att mördaren, och den eventuella grupp som kan ha varit inblandad, finns i de här grupperna.

Dokumentären, I tre delar, hittar du på: TVPlay

Macken har sett: Marty Supreme och jakten på den perfekta skruven

Macken har sett: Marty Supreme och jakten på den perfekta skruven

blank

Marty Supreme är Josh Safdies första film som solo-regissör och tar avstamp i den professionella pingisspelaren Marty Reismans liv under 1950-talet. Filmen rör sig i gränslandet mellan biografi och stilistiskt drama, där handlingen följer Reismans väg från New Yorks dunkla spelhallar till den internationella elitens strålkastarljus.

Det är en berättelse om en sport som sällan får utrymme på vita duken, men som här behandlas med en intensitet som påminner om klassiska sportdramer.

Timothée Chalamet gestaltar huvudpersonen med en energi som balanserar mellan briljans och en nästan manisk besatthet. Han lyckas förmedla hur Reismans identitet är helt sammanflätad med hans förmåga att kontrollera bollen. Rollbesättningen i övrigt bidrar till att skapa en trovärdig tidsanda. Gwyneth Paltrow gör en återkomst till filmduken i en roll som ger stadga åt berättelsen, medan Tyler, the Creator debuterar som skådespelare på ett sätt som känns naturligt i den specifika miljö Safdie har skapat.

Uppoffringar

Berättelsen fokuserar på mer än bara teknisk skicklighet. Den undersöker de uppoffringar som krävs för att bli bäst inom en nisch som omvärlden inte alltid tar på allvar. Du får följa hur Marty navigerar genom en tid präglad av kalla kriget och kulturella förändringar, där bordtennisen faktiskt fungerade som ett diplomatiskt verktyg. Safdie väljer att skildra sporten med en nervig estetik som gör varje match betydelsefull, utan att för den sakens skull hemfalla åt onödiga specialeffekter.

Filmen utmanar bilden av den traditionella hjälten. Marty Reisman porträtteras som en komplex karaktär, ofta driven av ett bekräftelsebehov som gränsar till det destruktiva. Det finns en kylig realism i hur hans framgångar kontrasteras mot de personliga relationer han försummar. Istället för att erbjuda en enkel historia om triumf får du en inblick i en mans kamp för att förbli relevant i en värld som ständigt rör sig framåt.

Maskerad

Produktionen fångar 1950-talets New York utan att det känns som en maskerad. Miljöerna är råa och belysningen förstärker känslan av den ensamhet som ofta följer med extrem talang. Josh Safdie visar här en mognad i sitt berättande där han vågar låta karaktärernas inre liv ta plats på bekostnad av ett högt tempo. Resultatet blir en film som kräver uppmärksamhet och som stannar kvar längre än ett vanligt sportporträtt.

Du hittar Marty Supreme: Köp/Hyrfilm

blank