av Mikael Winterkvist | mar 22, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
En tidig morgon slås dörren in till familjen Coopers hem av tungt beväpnad polis. Den blott 13-årige Jamie, familjens son, är misstänkt för att ha knivmördat en jämnårig flicka.
Adolescence tar sig ann ett svårt ämne och gör det inte lättare för sig genom en mycket speciell berättarteknik, du som tittare får inte veta mer än chockade föräldrar. Du har inget försprång, vet inte redan vad som har hänt, vad polisen vet eller vad de kommer att berätta. TV-serien är inspelad med långa tagningar – ofta är ett helt avsnitt i stort sett en enda tagning vilket skapar en speciell känsla och det ger en närmast dokumentär karaktär.
Briljant
Det är briljant, genialiskt för det är svårt att hitta andra ord för en de absolut bästa tv-serierna som du hittar på streamingtjänsterna just nu. Det är välspelat, mycket välgjort och handlingen förs sakta framåt, detaljerat, långsamt från olika inbladades perspektiv. Handlingar tar en del oväntade vägar och bilden av poliserna som upplevs som stela, mycket formella inledningsvis förändras när det står klart att bevisningen mot Jamie (Owen Cooper) är mycket övertygande och omfattande. Pappan Eddie Miller spelas av Stephen Graham och jag tappat räkningen på hur många övertygande och gedigna skådespelarinsatser som han har gjort på film och tv. Han har dessutom varit om att skapa tv-serien vilket är en kvalitetsgaranti bara det.
Avslutad del
Varje avsnitt är en avslutad del – och som sagt – i stort sett en enda tagning.
Det första avsnittet handlar om gripandet och polisutredningen. I det andra avsnittet så får vi se reaktionerna på Jamies skola, några dagar efter det blivit känt att han gripits. I avsnitt tre möter Jamie sin terapeut. Han sitter på ett ungdomsfängelse, får behandling och stöd. I det avslutande avsnittet har det gått ett år och handlar om familjen Miller och hur gripandet påverkat dem.
Adolescence marknadsfördes inte särskilt hårt av Netflix vid premiären men ganska snart så hittade tittarna till den annorlunda, välgjorda berättelsen och Adolescence började att leka sitt eget liv, omskriven, lovordad och i sociala medier har tv-serien fått höga betyg vilket lockat tittare. Nu är Adolescence en av de tv-serier som setts mest – och som också har fått de bästa omdömena ute på nätet.
Jag är sparsam med ett del att femmor i betyg men här vore det grovt tjänstefel att inte göra det. Det här är det bästa du kan se just nu, inte bland det bästa, utan det bästa.
Du hittar Adolescence på: Netflix
Betyg
Så gjordes tv-serien:
av Mikael Winterkvist | mar 16, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
“The Pitt” är dramaserie från en akutmottagning men ingen vanlig traditionell dramaserie – varje avsnitt är en en timme, plockat ur ett pass på 15 timmar, och varje avsnitt är avslutat. TV-serien har också beskrivits som en av de mest realistiska och trovärdiga skildringarna av en akutmottagning i en amerikansk storstad.
The Pitt har också ett annat inslag – en mycket detaljerad, trovärdig och korrekt beskrivning av alla medicinska behandlingar och procedurer, vilket lett till att tv-serien sägs ha blivit mycket populär bland blivande och varande läkare. Det kan nu bli lite för mycket av den varan, termer, behandlingar, namn på extremiteter så släpp det mesta av den dialogen. Personalen i The Pitt pratar som sjukvårdspersonal med tonvis med facktermer som du förmodligen inte kommer att förstå mycket av så filtrera bara bort allt det pratet så tar du dig lättare in i och igenom The Pitt.
Läkaren
Tv-serien utspelar sig på På Pittsburgh Trauma Medical Hospital, ett fiktivt sjukhus, där den rutinerade läkaren Michael “Robby” Rabinavitch (Noah Wyle) försöker hålla ihop akutmottagningen, sin egen roll och sitt eget liv. Runt honom finns Tracy Ifeachor som Dr. Heather Collins och Katherine LaNasa som sjuksköterskan Dana Evans, nyckelfigurer som vi får följa både i sina yrkesroller och privat.
Läser du igenom de övervägande positiva recensionerna av The Pitt så återkommer att ord mycket ofta – realism. Samtidigt så är The Pitt en smula konventionell, vanlig, för hur många tv-serier från ett sjukhus har vi sett där personalen slåss mot oförstående chefer och en helt igenom underfinansierad verksamhet?
Så även om formatet är lite annorlunda så är The Pitt bitvis en traditionell tv-serie inifrån ett sjukhus – även om det inte är ER och den vanliga mer stereotypa skildringen av vita rockar.
Du hittar The Pitt på: Max
Betyg
av Mikael Winterkvist | mar 16, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
När Simon Stålhags bok ”Passagen” skulle bli film så kallade Netflix in bröderna Russo, hällde en gigantisk summa pengar över budgeten som skapade en kalkon och vad som mycket väl kan vara 2025 års sämsta film.
På engelska heter filmen ”The Eletric State” och handlar om ett framtida samhälle där robotar gjort uppror, förklarat krig mot människorna och förlorat detta krig sedan en übersmart snubbe Ethan Skate (Stanley Tucci) kommit på en stor klumpig sak som du sätter på huvudet för att kunna styra en robotkropp medan du är på en annan plats.
Fosterhem
Här bor Michelle (Milli Bobby Brown) placerad i fosterhem av staten sedan hon förlorat mamma, pappa och lillebror Christopher (Woody Norman) i en krock med en hjort. De vuxna runt henne sitter med stora trattliknande saker på huvudet hela dagarna och befinner sig kroppsligen på en plats men mentalt på en annan plats. En liknelse av dagens Internet, naturligtvis. alla de traditonella inslagen finns, en superskurk, ett globalt nät som superskurken kontrollerar och så en massa elaka robotar som stängts in i ett gigantiskt fängelse som övervakas av flygande drönare.
En dag vandrar en liten robot in hemma hos Michelle, en robot som ser ut som tv-figuren Cosmo med stor gult huvud, ett målat leende, och påstår sig vara brodern Christopher. För det är så i den här filmen att robotarna ser ut som seriefigurer och de leds av en robot som ser ut som Mr Peanut, jo, på riktigt.
Michelle måste ta sin i den avstängda zonen (såklart) för att hitta brodern som hålls fången och på vägen och för att ta sig dit så springer hon på Keats (Chris Pratt) som kör lastbil och försöker sig som smugglare.
Dålig film
Det finns filmer som du hela tiden sitter och funderar över vad det är du ser, medan du sitter där och ser, filmen. Du kan liksom inte sortera ut om det är uselt, uruselt, om det är en kalkon eller varför filmen överhuvudtaget är gjord. Du funderar över varför skådespelarna gör det de nu gör och du får ingen ordning på någonting till du inser att svaret är att det är en oerhört dålig film. Det är därför dialogen är så krystad, platt och det är därför i stort sett ingen relation mellan figurerna i filmen ens är i närheten av att fungera. Det är därför en av huvudfigurerna klipper sig i filmen utan förklaring varför eller ett uns till underlag varför det överhuvudtaget är med i filmen.
Det är därför en av huvudrollerna, Michelle, står och läser vad som skulle vara ett brandtal för att vi människor ska umgås och inte sitta isolerade vid en skärm inte fungerar utan bara är sockersött sliskigt och vidrigt på ett sätt som till och med skulle få Disney att ställa sig i skamvrån.
Finns det då inget förlåtande med Passagen, ingenting som lyfter filmen i alla all lite?
Rösterna, fungerar, för en hel del av budgeten på hissnande 320 miljoner dollar (!) har gått åt till att plocka in Woody Harrelson som Mr Peanuts röst. Röstskådespelarna fungerar, det ska medges. Resten är en kalkon och då ska jag be om ursäkt å alla kalkoners vägnar. Ni har verkligen inte förtjänat att liknas vid den här filmen.
Du hittar Passagen på: Netflix
Betyg
av Mikael Winterkvist | mar 15, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
Valet av en ny påve är en strikt reglerad mycket traditionell process där kardinaler från hela världen låses in för att rösta och de får inte komma ut förrän en ny påve har utsetts.
Det är en mycket sluten, till stora delar hemlig process som Konklaven handlar om och filmen är också en mycket detaljerad genomgång av hur denna process går till, hur kardinalerna röstar men hade det bara handlat om böner och röstningsritualen så skulle detta ha blivit en kort redogörelse över hur den katolska kyrkan med drygt 1.3 miljarder utövare väljer kyrkans högsta ledare.
Bok
Filmen Konklaven bygger på thrillerförfattaren Robert Harris bok och det borgar för att valet av påve är långt mer dramatiskt än att bara handla om en strikt process. Harris har kryddat det hela med konspirationer, köpta röster och en utdragen strid mellan huvudkandidaterna som vill ta över efter den påve som oväntat gått bort. Protokollet föreskriver att den nye påven måste väljas med två tredjedelars majoritet vilket inte sällan leder till omröstning, efter omröstning, efter omröstning i en seg, långt utdragen ritual.
Uppdraget att leda hela denna process faller på kardinal Lawrence (Ralph Fiennes) som samlar katolska kyrkans mäktigaste ledare i Vatikanen. Själv vill han inte bli påve, tvärtom så vill han klara av valet så snabbt som möjligt för att sedan sig dra sig tillbaka. Han vill se kardinal Bellini (Stanley Tucci) som ny påve som utmanas av John Lithgow, kardinal Tremblay.
Kamp
Det här är politik, religion och en kamp om makten i den katolska kyrkan och förutom kardinal Lawrence så ser syster Agnes (Isabella Rossellini), den enda kvinnan som tillåts vistas bakom kulisserna, det som spelas upp i den slutna bubbla som kardinalerna lever i.
Konklaven, Conclave, är en långsam, välspelad och mycket välgjord film med Ralph Fiennes i en av sina absolut bästa roller. Han kompletteras av Isabella Rossellini och Stanley Tucci i en film som trots sitt långsamma tempo inte är seg och utdragne och som inte saknar dramatik och överraskande inslag.
Du hittar Konklaven som: Hyr/köpfilm
Betyg
av Mikael Winterkvist | mar 15, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
The Apprentice, svenska Ali Abbasis film om Donald Trumps tidiga år som blivande fastighetsmogul i New York, är inte en av Trumps favoritfilmer, tvärtom så ska presidenten uppriktigt hata filmen. Det är lätt att förstår varför – Donald Trump framställs i allt annat än i positiv dager.
Filmen startar med Richard Nixons klassiska citat ”I´m not a crook” och redan där anslås tonen filmen igenom för Donald Trump är en skurk, och han framställs som en sådan. Trump som spelas av Sebastian Stan är inledningsvis kuvad, osäker och ständigt på jakt efter faderns gillande och bekräftelse. Av en tillfällighet möter han Roy Cohn (Jeremy Strong) , en tuff, brutal advokat som lär honom tre regler:
- Attackera, attackera, attackera
- Förneka allt.
- Erkänn aldrig ett nederlag och utropa dig alltid till segrare
Tre regler som det är tydligt att Donald Trump använder sig av fortfarande och med lögnen som verktyg och vapen.
Svin
Filmen visar Trumps utveckling från en osäker, sökande ung man som med faderns pengar i ryggen utvecklas till den han är idag – ett fulländat narcissistiskt svin. I Roy Cohn skola så utvecklas till slut studenten till att bli ännu mer utstuderad, ännu mer hänsynslös och kösmblokall än läraren. Donald Trump överger Roy Cohn när det står klart att hans advokat drabbats av HIV och AIDS och är döende av samma skäl som Trump gått fram att vara demokrat till att landa långt ut till höger ärkekonservativ. Det var ett sätt att ta sig ytterligare några steg uppåt i karriären.
Lappa ihop
Trump försöker lappa ihop förhållandet med sin gamla läromästare och advokat och arrangerar en födelsedagsfest där Roy Cohn får ett par manschettknappar i guld med diamanter. Trumps dåvarande hustru Ivana Trump (Maria Bakalova) kan dock berätta för Roy Cohn att bilder är falskt och diamanterna är kubisk zirkonia. Manschettknapparna är lika falska som Donald Trump själv.
Ali Abbassi har även plockat med fettsugningarna, den begynnande flinten som börjat att titta fram och Trumps kamp mot klockan och det egna åldrandet. I en scen finns också den våldtäkt som Ivana Trump senare berättat om så det är en allt annat än positivt bild som målas upp av USA:s nuvarande president, eller för att beskriva Trump med Nancy Pelosis ord ”Vi vet vem Donald Trump är, en fastighetsskojare från New York, vi kan hans sort”.
Du hittar The Apprentice som: Hyr/köpfilm
Betyg
av Mikael Winterkvist | mar 9, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
Running Point är en lättsam, underhållande komedi av det där amerikanska slaget med en lagom blandning av humor, värme, snabba kast och där ingenting tillåts att ta för lång tid. Det gäller att hålla kvar tittaren och underhålla.
Running Point med Kate Hudson i huvudrollen (jo, det är Goldie Hawns dotter) bygger löst, mycket löst på historien om familjen som äger Los Angeles Lakers, familjen Buss, där pappan, Jerry Buss, köpte basketlaget och byggde upp det till en dynasti i den amerikanska proffscirkusen. Efter faderns bortgång så utbröt en maktkamp om olika positioner i Los Angeles Lakers innan dotter, Jeannie Buss, till slut blev den som nu driver klubben.
Lakers
Hela den historien kan för övrigt ses på Max – Legacy: The True Story of the LA Lakers där du också hittar Winning Time: The Rise of the Lakers Dynasty – en dramatisering av historien om hur Lakers värvade storspelare som Magic Johnson, och byggde upp en av dominanterna i amerikansk basket.
I Running Point är det mer humor och komedi och mindre drama. Det är lättsmält i ett högt tempo där Kate Hudson visar att hin har minst lika stora talanger inom genren som hennes mor. TV-serien inleds med att Los Angeles Waves chef Cam Gordon (Justin Theroux) fumlar med sin crackpipa, samtidigt som han försänker att köra bil, vilket slutar med att han kör rätt in i en restaurang. Här att försöka hantera skandalen så skickas Sam Gordon till rehab och systern Isla Gordon (Kate Hudson) får abrupt hoppa in i rollen som klubbägare och chef. Förklaringen till det är enkelt – hon kan mer om basket än de övriga bröderna Sandy (Drew Tarver) och Ness (Scott MacArthur). Ganska snart dyker ytterligare en bror upp, Jackie Moreno (Fabrizio Guido) som pappan inte berätta något om för familjen.
Waves
Klubben och laget heter alltså Los Angeles Waves och har synnerligen fula tröjor, till skillnad från Loas Angeles Lakers. Det här är en tv-serie, en komedi, som är väldigt mycket lagom. Den sticker inte ut åt något håll och gör inte anspråk på något annat än att roa dig en stund – vilken den också lyckas med.
Du hittar Running Point på: Netflix
Betyg
