Streamingsverige bjuder på en spännande duell under vecka 49 (1–7 december). Klassiska julfilmer kämpar mot mörka seriedramer om tittarnas uppmärksamhet.
TV-seriernas strid:
Listan över TV-serier toppas av den nya sensationen Pluribus. Samtidigt håller storfavoriten Stranger Things fast vid en stark andraplats. Svenskarna verkar också dras till det spännande och övernaturliga, med serier som Talamasca: The Secret Order och den skräckinjagande IT: Welcome to Derry på topplistan.
Filmernas oväntade vinnare:
Filmlistan uppvisar en tydlig och lite oväntad splittring. De älskade julklassikerna Love Actually och Ensam hemma har klättrat in i toppen. Förstaplatsen knips dock av det intensiva actiondramat Warfare. Tittarna verkar vilja ha både julmys och adrenalinkickar!
Dessa listor är baserade på JustWatch popularitetspoäng för filmer och TV-serier streamade i Sverige.
Joachim Rønnings Tron: Ares är den tredje återkomsten till det digitala nätet, The Grid, och är mer av allt – mer storslagen, mer effekter och mer teknik och ett försök att ta franchisen i en mer filosofisk riktning, där konflikten mellan människa och maskin flyttas från den digitala världen till vår egen.
Filmen kretsar kring Julian Dillinger (Evan Peters), sonson till den ursprungliga Ed Dillinger, som släpper ut det superintelligenta programmet Ares (Jared Leto) i den fysiska världen. Spänningen ligger i Ares utveckling från en perfekt militär konstruktion till en entitet som börjar ifrågasätta sin programmering och utveckla mänsklig empati.
Visuellt är Tron: Ares en bländande upplevelse. Rønning har med framgång skapat en mer ”industriell” och rå estetik som kontrasterar mot den neonlysande lystern från föregångaren Legacy. Det är en film som bäst avnjuts på en stor bioduk, fylld av tung kontrast och mörka scener.
En svag historia
Det som lyfter filmen är soundtracket, komponerat av industribandet Nine Inch Nails. Musiken har hyllats som filmens ryggrad i kontrast till den något blodlösa handlingen. Jeff Bridges återkomst som Kevin Flynn ger några välkomna, om än korta, stunder av nostalgi.
Tyvärr lider filmen av en grundläggande historia som är tun och ofokuserad. Vissa kritiker har kallat filmen ”tanklöst tråkig” och anmärkt på att den tappar i energi mot slutet, där den övergår i en ”pixlad monsterfilm” där ”verkligheten inte har kapacitet att hantera nätets eleganta, blodlösa tilltal”. Dialogen är svag, och dramatiken som Leto och Greta Lee (som ENCOM-chefen Eve Kim) försöker bygga upp känns ofta ansträngd.
Slutsats
Tron: Ares är tekniskt kompetent och har ett strålande soundtrack, men lyckas inte leverera en berättelse som matchar dess visuella ambitioner. Den har beskrivits som ”rolig men lättglömd futuristisk fluff”. För fans av franchisen ger den en ny, mörkare estetik, men den lyckas inte fånga magin från sina föregångare och lämnar oss med en känsla av att det digitala nätet borde ha stannat just där – i det digitala.
Filmen är tyvärr en besvikelse på biograferna och lyckades inte ens spela in sin budget på 180–220 miljoner dollar.
Titel: Tron: Ares Regissör: Joachim Rønning Manus: Jesse Wigutow Skådespelare: Jared Leto, Greta Lee, Evan Peters, Jodie Turner-Smith, Hasan Minhaj, Gillian Anderson, Jeff Bridges Genre: Science fiction / action Speltid: 119 minuter Premiär: 2025 Originalspråk: Engelska Musik: Trent Reznor och Atticus Ross Kan ses i Sverige: Hyr/Köpfilm
Troll 2, uppföljaren till Netflix norska monstersuccé från 2022, gör precis vad de flesta Hollywood-uppföljare gör: den blir större. Regissören Roar Uthaug (känd från Vågen och Tomb Raider) har fått en utökad budget för att ta den nordiska mytologins jättar till nya, episka höjder.
Denna gång återvänder paleontologen Nora Tidemann (Ine Marie Wilmann), som nu brottas med skuldkänslor efter händelserna i den första filmen. När ett nytt, och ännu farligare, troll hotar en norsk stad tvingas Nora och teamet – inklusive ministerns rådgivare Andreas (Kim Falck) – in i en ny äventyrlig jakt.
Skattjakter
Filmen utökar universumet genom att dyka djupare in i norsk folktro och historia, med inslag av National Treasure-liknande skattjakter på jakt efter uråldriga hemligheter. Miljöerna är lika storslagna som i den första filmen, och de visuella effekterna (CGI) håller hög klass men det gör tyvärr inte skådespelarinsatserna eller om det är regin som brister.
Troll 2 är intensiv och storslagen, eller den försöker vara det, men det blir för mycket upprepningar, för mycket repriser från den första filmen. Det blir ett stort, platt spektakel som saknar den lekfullhet och charm som gjorde originalet till en global succé.
Militären
När militären kommer in i bilden och agerar enligt alla stereotypa bilder av hur militärer löser saker så blir det paj av allting. En del scener är pinsamma sämre kopior av allt från Rambo till valfri actionrulle från Hollywood. Problemet är att det har aldrig nordisk film lyckats med någonsin – att kopiera Hollywood, för det är bara Hollywood som kan göra Hollywood.
Upplösningen är en tramsig, förutsägbar pekoral som ska bädda för en tredje film.
Frågan är varför?
Troll 2
Detalj
Information
Originaltitel
Troll 2
Genre
Monsterfilm, Äventyr, Katastroffilm
Premiärår
2025 (Baserat på Netflix-releasen)
Land
Norge
Språk
Norska
Regi
Roar Uthaug
Manus
Tryggve Allister Diesen (troligen)
Skådespelare)
Ine Marie Wilmann (som Nora Tidemann), Kim Falck (som Andreas)
Dokumentären Sean Combs: The Reckoning skildrar en av musikbranschens mest inflytelserika figurer genom ett allt annat än smickrande perspektiv. Filmen bygger upp en tydlig kontrast mellan den offentliga bilden av Sean Combs som entreprenör och hitmakare och de vittnesmål som under senare år förändrat hans ställning i kulturen.
Dokumentären följer utvecklingen från en tid då hans namn förknippades med glans och framgång till den period då anklagelserna började forma ett helt annat narrativ. Resultatet blir en berättelse där ett framgångsrikt imperium gradvis ställs mot frågor om maktmissbruk, kontroll och tystnadskultur.
Intervjuer
Filmen använder intervjuer med tidigare medarbetare, artister och personer som arbetat nära Combs. Deras vittnesmål ger dokumentären ett allvar som skaver, eftersom de inte handlar om kändisskvaller utan om strukturer som kunnat bestå under lång tid. Dokumentärens styrka ligger i hur den låter flera röster bygga upp en samlad bild i stället för att luta sig mot dramatiserade grepp. Produktionen undviker att skapa sensationella ögonblick och låter i stället berättelserna utvecklas i sin egen takt. Det gör framställningen mer trovärdig och ger utrymme för nyanser som annars lätt hade gått förlorade.
Det mest engagerande i dokumentären är hur den belyser den kultur som möjliggjorde Combs framgångar. Filmen synliggör hur lojalitet, status och beroendeställningar kunde göra det svårt för personer i hans närhet att agera eller berätta. Den visar också hur länge anklagelser kan ligga i skuggorna innan de når offentligheten och hur en hel bransch påverkas när maktstrukturer utmanas. Dokumentären är därför inte bara en skildring av en individ utan också en berättelse om musikvärlden och de osynliga villkor som ibland styr den.
Omsorgsfullt
Helhetsintrycket är att Sean Combs: The Reckoning är en omsorgsfullt sammanställd dokumentär som tar sitt ämne på allvar. Den försöker inte driva en tes utan presenterar material som ger publiken möjlighet att dra egna slutsatser. Filmen fungerar både som ett porträtt och som en bredare undersökning av vad som händer när en ikon möter ett förändrat samhällsklimat där tidigare handlingar granskas på ett helt annat sätt. Dokumentären ger därför ett värdefullt sammanhang för att förstå varför anklagelserna mot Combs fått så stor betydelse och hur de påverkat bilden av honom i dag.
Rivaler
Nu ska, i ärlighetens man sägas att dokumentären gjorts av en av Sean ”Diddy” Combs rivaler, Curtis ”50 Cent” Jackson – och att Combs dömts till ett flerårigt fängelse som ett resultat av anklagelserna.
Personligen så är jag hela likgiltig inför hela den här världen – rappare, hip hop, mode, ord och trender som musikgrenren förknippas med. Helt sant var nu inte det för jag avskyr såväl rap som hip hop, innerligt. Det är inte heller så att jag applåderar det skjutande och mördande som också tycks höra till den här genren – inte bara USA utan globalt och som bekant även här hemma i Sverige.
Det som är intressant är hur pengar och framgång korrumperar och det yttrest tragiska faktum att Sean Combs och många med honom, män med makt och pengar, på ett så vridigt sätt missbrukar sin ställning och skadar unga kvinnor som har en musikdröm eller som vill försöka att ta sig fram i musikbranschen.
Nu finns 50 Cents omtalade dokumentär om Sean ”Diddy” Combs att se på Netflix – en dokumentär som Sean Combs advokater gjort sitt bästa för att stoppa.
Sean ”Diddy” Combs riktar hård kritik mot Netflix och sin mångåriga rival 50 Cent efter att dokumentärserien om hans liv och kontroverser nu släppts. Den skandalomsusade artisten och musikmogulen, 56 år, avtjänar nu de första månaderna av sitt fyraåriga fängelsestraff, kopplat till prostitutionrelaterade brott. Hela processen fram till rättegången och straffet har bildat en lång följtetong i medier världen över.
Anklagar
Sean ”Diddy” Combs anklagar Netflix för att ha använt stulet material och beskriver den nya serien i fyra delar, Sean Combs: The Reckoning, som ett skamligt angrepp. Combs advokater uppges ha varit i kontakt med Netflix för att på de grunderna stoppa dokumentären men idag har dokumentären trots det opremiär på streamingtjänsten.
Serien påstår sig ge en djupgående granskning av mediemogulen, musikikonen och den dömde gärningsmannen, och innehåller tidigare opublicerat videomaterial från Combs och personer i hans närhet. Serien låter även två jurymedlemmar från rättegången berätta, för första gången, hur de kom fram till sin delade dom.
Sean Combs framträder i en ny dokumentärserie i fyra delar av den Emmy- och Grammybelönade producenten Curtis ”50 Cent” Jackson och den Emmybelönade regissören Alexandria Stapleton. Sean Combs: The Reckoning skildrar ett omskakande porträtt av mediemogulen, musikikonen och den dömde gärningsmannen. Genom kraftfullt och tidigare opublicerat material, tillsammans med exklusiva intervjuer med personer som en gång fanns i hans närhet, berättas historien om en inflytelserik och företagsam man, hans skimrande imperium och den dolda värld som samtidigt växte fram under ytan.
Prime Video avslutar året med en rad stora premiärer där action, drama och etablerade franchises står i centrum. December bjuder på allt från nya originalserier till uppföljare i populära universum och flera filmer som kompletterar månadens tyngre titlar.
Utbudet rör sig mellan fantasy, thriller, humor och högoktanig action, och variationen gör att både långtidstittare och nya abonnenter får något att se fram emot under årets sista veckor – och inte minst Fallout säsong 2.
Warfare – premiär 1 december
Oh. What. Fun. – premiär 3 december
Spartacus: House of Ashur – premiär 6 december
Fallout (säsong 2) – premiär 17 december
From the World of John Wick: Ballerina – premiär 26 december
