av Mikael Winterkvist | jul 23, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
Wall to Wall (originaltitel 84 Square Meters) är en koreansk psykologisk thriller som skildrar det moderna livets klaustrofobi med stor precision. I centrum står Woo‑sung, en man som säljer allt han äger för att uppfylla drömmen om en egen lägenhet i Seoul.
Tre år senare är drömmen förvandlad till en mardröm. Han är skuldsatt, ensam – och plågad av ett ständigt närvarande ljud från sina grannar.
Berättelsen utspelar sig nästan uteslutande i den 84 kvadratmeter stora bostaden, där gränsen mellan verklighet och paranoia sakta suddas ut. Ljuden – ett barns steg, en tv som står på, ett par som grälar – förvandlas till attacker mot Woo‑sungs psyke. Till slut blir själva väggarna fiender.
En tryckande atmosfär
Det som gör Wall to Wall så drabbande är hur väl den fångar känslan av instängdhet. Den trånga lägenheten filmas med en kamera som kryper nära väggar, fönster och dörrar, som om även bilden saknar andrum. Ljussättningen är dämpad, färgskalan gråbeige, och ljuddesignen är en huvudperson i sig själv.
Kang Ha‑neul spelar Woo‑sung med fascinerande återhållsamhet. Det är inte de stora utbrotten som definierar hans sammanbrott, utan tystnaden däremellan. Blicken, rörelserna, kroppen som spänner sig. Det är subtilt, men fullständigt övertygande. Det blir ett annat tempo i dialogerna då det inte är det vi är vana. vid, engelska eller svenska. Koreanska har ett annat tempo, låter helt annorlunda och samtalet blir därför inte det vi är vana vid.
Även birollerna imponerar, särskilt grannarna och föreningsrepresentanten – alla porträtterade med ett vardagligt lugn som får dem att kännas än mer hotfulla i sin normalitet.
Tematisk träffsäkerhet
Filmen är en samtidskommentar förklädd till thriller. Den handlar om ensamhet, pressen att lyckas, om skuldfällor och bostadskarriärens baksida, att hemmet – det trygga – förvandlas till ett fängelse, både fysiskt och mentalt. Här finns ingen hjälte, bara en människa som försöker överleva i en miljö som bryter ned honom steg för steg. Bakgrunden är också förankrad i verkligheten. Bostäder i koreanska Seul kostar en smärre förmögenhet samtidigt som det är där du måste bo därför det är där ditt jobb finns. Inget unikt för Seul, vi ser samma utveckling i snart sagt alla större städer.
Svagare andra halva
Filmens andra halva växlar tempo och rör sig från psykologiskt kammarspel mot mer traditionell thriller. Det blir aldrig dåligt, men det förlorar något av den tryckande, stämning som byggts upp. Slutet är dessutom medvetet öppet – för vissa effektivt, för andra frustrerande.
Wall to Wall är en stark, film som lyckas förvandla något så vardagligt som ljud från grannar till en existentiell skräck. Det är inte en film med snabba vändningar, utan en långsam förtvivlan som kryper in under huden. En thriller för den som uppskattar psykologiskt djup och tematiskt allvar – och för den som någon gång känt sig kvävd i sitt eget hem.
Titel: Wall to Wall
Originaltitel: 84 Square Meters
Regi: Kim Dae-hwan
Medverkande: Kang Ha-neul, Kim Hye-yoon, Lee Sun-bin
Genre: Psykologisk thriller
Land: Sydkorea
Språk: Koreanska
Längd: 1 tim 48 min
Premiär: 2025
Kan ses i Sverige: Netflix
Betyg
av Mikael Winterkvist | jul 21, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
När rymdpiloten Mills vaknar upp efter en kraschlandning inser han snabbt att något är fel. Skeppet är demolerat, besättningen död och han befinner sig i en okänd, ogästvänlig värld. Tillsammans med flickan Koa, den enda överlevande passageraren, måste han navigera genom ett tättbevuxet landskap fyllt av rovdjur, lera och ovisshet.
Snart står det klart att platsen de kraschlandat på inte är vilken främmande planet som helst – utan Jorden, för 65 miljoner år sedan.
Avskalad
65 är en avskalad science fiction-film, till upplägg och innehåll, som kombinerar rymddrama med urtidsaction. Mills kommer från en människoliknande civilisation på en avlägsen planet. Det här är alltså ingen tidsresa, utan snarare en slumpartad krock mellan två tidslinjer: en teknologisk rymdkultur och en jord befolkad av dinosaurier, på randen till utplåning.
Regissörerna Scott Beck och Bryan Woods – tidigare kända för sitt manus till A Quiet Place – har här valt ett mycket snävare berättargrepp. Istället för att bygga en större värld håller de sig nära karaktärerna och låter hoten komma ur landskapet, naturkrafterna och rovdjuren som rör sig genom skogen. Filmen är sparsmakad och rör sig långsamt framåt, men inte utan spänning.
Adam Driver gör en trovärdig insats som den slitna men beslutsamma piloten. Han spelar Mills med återhållsamhet, utan stora gester, men med närvaro i varje scen. Ariana Greenblatt är stark som Koa – ett barn utan språkförbindelse med Mills, men med tydligt eget uttryck. Relationen mellan dem utvecklas varsamt och fungerar som filmens känslomässiga nav.
Visuella
Det visuella uttrycket är genomtänkt. Fotot är ofta dämpat, med mycket grått, grönt och bruntoner som för tankarna till fuktig skog och tung jord snarare än klassisk science fiction. Effekterna är stabila, men används med återhållsamhet. Här handlar det mer om närvaro än bombast.
Filmen har sina brister. Tempot kan stundtals upplevas som trevande, och vissa inslag i handlingen känns konstruerade snarare än organiskt framväxta. Det finns ögonblick då regin tycks luta sig mot genrekonventioner snarare än på verklig dramatik, men trots detta bärs helheten av sin tydliga idé, sin strama form och två starka skådespelarinsatser.
65 är inte ett storslaget epos och försöker heller inte vara det. Den är en avskalad överlevnadsfilm med science fiction-ramverk, där mänsklig närhet, skuld och ansvar ges större utrymme än specialeffekter. Resultatet är inte banbrytande, men engagerande – och stundtals oväntat gripande.
Titel: 65
Regi: Scott Beck, Bryan Woods
Medverkande: Adam Driver, Ariana Greenblatt, Chloe Coleman
Genre: Science fiction, äventyr, thriller
Speltid: 93 minuter
Premiär: 2023
Språk: Engelska
Land: USA
Produktion: Columbia Pictures, Bron Studios, Raimi Productions
Distribution: Sony Pictures Releasing
Kan ses på: HBO MAX
Betyg:
av Mikael Winterkvist | jul 20, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
Untamed är en sexdelad kriminalserie som utspelar sig i Yosemite nationalpark (även om inspelningen ägt rum i Kanada). I huvudrollen syns Eric Bana som specialagent Kyle Turner från National Parks Service.
Serien inleds med en dramatisk upptäckt: en kropp faller från klippan El Capitan. Det sätter igång en komplex mordutredning där Turner (Eric Bana) samarbetar med Park Ranger‑rookien Naya Vasquez (Lily Santiago). Under utredningen utkristalliseras en större konspiration som sträcker sig över parkens vilda marker.
Styrkor
Turner framstår som en tystlåten men beslutsam karaktär. Eric Bana gestaltning är lågmäld men fängslande. Sam Neill bidrar med vederhäftighet som Turners chef, och Lily Santiago tillför ungdomlig energi.
Miljöerna är visuellt imponerande – växtlighet, klippor och skog bär hela berättelsens ton och skapar en filmisk upplevelse mitt i dramat.
Svagheter
Handlingens mysterium följer välkända mönster och flera vändningar känns förutsägbara. Tempot är långsamt och det saknas någon verklig djupdykning i grunden för konspirationen – när spänningen sjunker står miljön kvar som seriens mest gripande aspekt.
Det finns några enkla stereotyper, den frånskilde, alkoholiserade polisen (Bana) – här handlar det om en specialagent för National Park Service Investigative Services Branch (ISB. En av USA:s många polismyndigheter som utreder brott i landets nationalparker.
Slutsats
Untamed är vackert filmad, stämningsfull och känns som en nostalgisk hyllning till moloket kriminaldrama i naturmiljö. Det är dock inte den mest nyskapande serien – den tar få risker och lämnar inget bestående intryck. Se Untamed om du uppskattar storslagen natur och lågmärkt mystik framför skarpa konflikter eller innovativ handling – och det är miljön som inkasserar ett betyg extra.
Untamed
Plattform: Netflix
Premiär: Juli 2025
Avsnitt: 6
Genre: Kriminaldrama
Huvudroller: Eric Bana, Lily Santiago, Sam Neill
Regi: David E. Talbert
Miljö: Fiktiv version av Yosemite National Park (filmad i Kanada)
Språk: Engelska (svensk text finns)
Åldersgräns: 16 år
Format: 4K Dolby Vision
Betyg
av Mikael Winterkvist | jul 19, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter
Netflix uppföljare till actionsuccén The Old Guard försöker återuppliva den odödliga legosoldatgruppen – men saknar både fart, själ och syfte.
Charlize Theron är tillbaka som Andromache “Andy” of Scythia, ledare för ett gäng odödliga krigare som genom århundraden kämpat för mänsklighetens bästa. Den här gången är gruppen splittrad efter händelserna i första filmen, men hotet från ett nytt företag som försöker utnyttja deras krafter tvingar dem samman igen.
Det finns potential i grundidén – odödliga figurer som slits mellan historiska trauman och samtida konflikter – men The Old Guard 2 lyckas aldrig förvalta sitt koncept. Tempot är ojämnt, actionsekvenserna generiska och dialogen ofta övertydlig.
Pliktskyldig
Theron gör vad hon kan, men även hennes intensitet känns mer pliktskyldig än engagerande. Nya karaktärer får för lite tid för att skapa något verkligt avtryck, och de gamla känns mest som skuggor av sina tidigare versioner.
Filmen tar sig an tunga teman – skuld, ansvar, evigt liv – men väjer ständigt för fördjupning till förmån för lättuggad action. Resultatet blir en ytlig och stundtals rörig historia som varken tillfredsställer fansen eller lockar nya tittare.
Faktaruta
Titel: The Old Guard 2
Regi: Victoria Mahoney
Medverkande: Charlize Theron, KiKi Layne, Matthias Schoenaerts, Marwan Kenzari
Premiär: 2025
Finns på: Netflix
Längd: ca 2 timmar
Betyg
av Mikael Winterkvist | jul 17, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
Paradise är en storslagen serie med tydliga ambitioner. Handlingen utspelar sig i ett enormt underjordiskt bunkersamhälle efter en global katastrof, där en president har mördats och ingen får lämna anläggningen.
I centrum står en före detta Secret Service-agent som dras in i ett intrikat maktspel och mordmysterium. Serien lyckas tidvis skapa en stark känsla av instängdhet och paranoia, men tappar ofta fokus på grund av för många parallella berättelser och idéer som aldrig riktigt får blomma ut.
Stark
Sterling K. Brown gör en stark huvudrollsprestation, och hans karaktär ger serien både emotionellt djup och en drivkraft, men trots fina insatser från både James Marsden och Julianne Nicholson känns vissa av bikaraktärerna ofärdiga.
Den tekniska kvaliteten är hög, med påkostad scenografi och effektiv ljussättning, men manusets ambitioner överträffar ibland dess förmåga att knyta ihop berättelsen. Paradise är underhållande, spännande och stundtals gripande – men lämnar också en känsla av att det kunde ha blivit något större.
För mycket
Paradise gapar över lite för mycket och ger sig på att utveckla i stort sett alla medverkande, alla karaktärerna och det blir slut lite för mycket.
Faktaruta:
Titel: Paradise
Genre: Drama, thriller
Skapare: Dan Fogelman
Huvudroller: Sterling K. Brown, James Marsden, Julianne Nicholson
Premiär: Januari 2025
Antal avsnitt: 8
Var kan du se den: Disney+
Betyg
(det är en svag trea ska tilläggas)
av Mikael Winterkvist | jul 16, 2025 | Bluesky, Mastodon, Threads, Tipset: TV och Film
Shifting Gears följer Matt (Tim Allen), en stursk änkling och veteranmekaniker med muskelbilshjärta. När hans dotter Riley (Kat Dennings) och hennes två barn flyttar in hos honom efter femton år, utlovas generationskrockar, vardagshumor och familjekänsla.
Tyvärr stannar det mesta på idéstadiet.
Tim Allen spelar samma sorts figur som han gjort i decennier – butter, motvilligt känslosam och skeptisk till allt modernt. Serien lutar sig tungt mot en förutsägbar dynamik: tradition mot framsteg, skiftnyckel mot surfplatta. Skämten landar sällan, och när de gör det är det oftast för att de känns igen från äldre, bättre format.
Ytligt
Kat Dennings har energi, men får sällan något att arbeta med. Karaktärerna runtomkring fungerar mest som stereotyper: den livlige sonen, den lillgamla dottern, den gamla vännen från verkstan som säger exakt det man förväntar sig. Allvaret som ska anas under ytan – sorg, skuld, försoning – hanteras styltigt och ytligt.
Produktionen är ren och polerad, men opersonlig. Verkstadsmiljön känns som ett kulissbygge, och interiörerna kunde lika gärna vara hämtade från vilken generisk sitcom som helst. Trots ett erfaret kreatörspar bakom serien (Mike och Julie Thacker Scully), saknas den timing och tonträff som krävs för att få en sådan här idé att lyfta.
Det är en komedi med pålagda skratt som har en fundamental brist – den är inte rolig. Jag ska erkänna att jag inte har sett hela tv-serien, utan det blev tre avsnitt och då skrattade jag en gång, en enda gång och det fanns få tillfällen att ens dra lite på munnen.
Trött
Shifting Gears är inte usel – bara trött. Den vill säga något om familj, förändring och att hitta sin plats i en ny tid, men tv-serien fastnar i gamla vanor, gamla skämt och gamla rollfigurer. Ibland räcker det inte med att byta däck – ibland måste du faktiskt byta fordon.
Faktaruta: Shifting Gears
Genre: Komediserie
Antal avsnitt: 10 (säsong 1)
Längd per avsnitt: Cirka 22 minuter
Skapare: Mike Scully, Julie Thacker Scully
Huvudroller: Tim Allen, Kat Dennings, Seann William Scott, Daryl “Chill” Mitchell, Maxwell Simkins, Barrett Margolis
Premiär: 8 januari 2025
Sänds i Sverige på: Disney+
Betyg
Här skulle de ha funnits en trailer men samtliga trailers som finns på Youtube får inte bäddas in på andra webbplatser.
