Apple-dominans bland dramaserierna: Här är alla Golden Globe-nomineringar

Apple-dominans bland dramaserierna: Här är alla Golden Globe-nomineringar

Nomineringarna för film och TV har presenterats, och de avslöjar en stark närvaro från flera av de stora streamingtjänsterna och studiorna. Årets listor är särskilt intressanta då de markerar hur Apple fortsätter att stärka sin position i toppen av TV-kategorierna.

I TV-sektionen sticker Apples dramaserie Severance ut. Serien har plockat hem nomineringar i tunga kategorier som Bästa serie – drama och har nominerade i både Bästa manliga skådespelare – drama (Adam Scott) och Bästa manliga biroll (Tramell Tillman). Även The Morning Show visar sin styrka genom en nominering i Bästa manliga biroll (Billy Crudup).

Listorna innehåller också en ny kategori för Bästa podd, vilket visar att tävlingen nu sträcker sig utanför de traditionella formaten.

Vilka som vinner avgörs under den kommande galan den 11 januari. Tills dess kan tittarna njuta av att se dessa nominerade titlar på sina respektive streamingplattformar.

Bästa film – drama

  • Frankenstein (Netflix)
  • Hamnet (Focus Features)
  • It Was Just an Accident (Neon)
  • The Secret Agent (Neon)
  • Sentimental Value (Neon)
  • Sinners (Warner Bros. Pictures)

Bästa film – musikal eller komedi

  • Blue Moon (Sony Pictures Classics)
  • Bugonia (Focus Features)
  • Marty Supreme (A24)
  • No Other Choice (Neon)
  • Nouvelle Vague (Netflix)
  • One Battle After Another (Warner Bros. Pictures)

Bästa animerade film

  • Arco (Neon)
  • Demon Slayer: Kimetsu No Yaiba Infinity Castle (Aniplex, Crunchyroll, Sony Pictures Entertainment)
  • Elio (Walt Disney Studios Motion Pictures)
  • Kpop Demon Hunters (Netflix)
  • Little Amélie or the Character of Rain (Gkids)
  • Zootopia 2 (Walt Disney Studios Motion Pictures)

Cinematiskt och box office-prestation

  • Avatar: Fire and Ash (Walt Disney Studios Motion Pictures)
  • F1 (Apple Original Films)
  • Kpop Demon Hunters (Netflix)
  • Mission: Impossible – The Final Reckoning (Paramount Pictures)
  • Sinners (Warner Bros. Pictures)
  • Weapons (Warner Bros. Pictures, New Line Cinema)
  • Wicked: For Good (Universal Pictures)
  • Zootopia 2 (Walt Disney Studios Motion Pictures)

Bästa icke-engelskspråkiga film

  • It Was Just an Accident (Neon) – France
  • No Other Choice (Neon) – South Korea
  • The Secret Agent (Neon) – Brazil
  • Sentimental Value (Neon) – Norway
  • Sirāt (Neon) – Spain
  • The Voice of Hind Rajab (Willa) – Tunisia

Bästa kvinnliga skådespelare i en film – Drama

  • Jessie Buckley (Hamnet)
  • Jennifer Lawrence (Die My Love)
  • Renate Reinsve (Sentimental Value)
  • Julia Roberts (After the Hunt)
  • Tessa Thompson (Hedda)
  • Eva Victor (Sorry, Baby)

Bästa manliga skådespelare i en film – Drama

  • Joel Edgerton (Train Dreams)
  • Oscar Isaac (Frankenstein)
  • Dwayne Johnson (The Smashing Machine)
  • Michael B. Jordan (Sinners)
  • Wagner Moura (The Secret Agent)
  • Jeremy Allen White (Springsteen: Deliver Me From Nowhere)

Bästa kvinnliga skådespelare i en film – Musikal eller komedi

  • Rose Byrne (If I Had Legs I’d Kick You)
  • Cynthia Erivo (Wicked: For Good)
  • Kate Hudson (Song Sung Blue)
  • Chase Infiniti (One Battle After Another)
  • Amanda Seyfried (The Testament of Ann Lee)
  • Emma Stone (Bugonia)

Bästa manliga skådespelare i en film – Musikal eller komedi

  • Timothée Chalamet (Marty Supreme)
  • George Clooney (Jay Kelly)
  • Leonardo Dicaprio (One Battle After Another)
  • Ethan Hawke (Blue Moon)
  • Lee Byung-Hun (No Other Choice)
  • Jesse Plemons (Bugonia)

Bästa kvinnliga biroll i en film

  • Emily Blunt (The Smashing Machine)
  • Elle Fanning (Sentimental Value)
  • Ariana Grande (Wicked: For Good)
  • Inga Ibsdotter Lilleaas (Sentimental Value)
  • Amy Madigan (Weapons)
  • Teyana Taylor (One Battle After Another)

Bästa manliga biroll i en film

  • Benicio Del Toro (One Battle After Another)
  • Jacob Elordi (Frankenstein)
  • Paul Mescal (Hamnet)
  • Sean Penn (One Battle After Another)
  • Adam Sandler (Jay Kelly)
  • Stellan Skarsgård (Sentimental Value)

Bästa regi – Film

  • Paul Thomas Anderson (One Battle After Another)
  • Ryan Coogler (Sinners)
  • Guillermo Del Toro (Frankenstein)
  • Jafar Panahi (It Was Just an Accident)
  • Joachim Trier (Sentimental Value)
  • Chloé Zhao (Hamnet)

Bästa manus – Film

  • Paul Thomas Anderson (One Battle After Another)
  • Ronald Bronstein, Josh Safdie (Marty Supreme)
  • Ryan Coogler (Sinners)
  • Jafar Panahi (It Was Just an Accident)
  • Eskil Vogt, Joachim Trier (Sentimental Value)
  • Chloé Zhao, Maggie O’Farrell (Hamnet)

Bästa originalmusik – Film

  • Alexandre Desplat (Frankenstein)
  • Ludwig Göransson (Sinners)
  • Jonny Greenwood (One Battle After Another)
  • Kangding Ray (Sirāt)
  • Max Richter (Hamnet)
  • Hans Zimmer (F1)

Bästa originalsång – Film

  • “Dream as One” – Avatar: Fire and Ash
    Music By: Miley Cyrus, Andrew Wyatt, Mark Ronson, Simon Franglen
    Lyrics By: Miley Cyrus, Andrew Wyatt, Mark Ronson, Simon Franglen
  • “Golden” – Kpop Demon Hunters
    Music By: Joong Gyu Kwak, Yu Han Lee, Hee Dong Nam, Jeong Hoon Seo, Park Hong Jun
    Lyrics By: Kim Eun-Jae (Ejae), Mark Sonnenblick
  • “I Lied To You” – Sinners
    Music By: Raphael Saadiq, Ludwig Göransson
    Lyrics By: Raphael Saadiq, Ludwig Göransson
  • “No Place Like Home” – Wicked: For Good
    Music By: Stephen Schwartz
    Lyrics By: Stephen Schwartz
  • “The Girl in the Bubble” – Wicked: For Good
    Music By: Stephen Schwartz
    Lyrics By: Stephen Schwartz
  • “Train Dreams” – Train Dreams
    Music By: Nick Cave, Bryce Dessner
    Lyrics By: Nick Cave

Bästa TV-serie – Drama

  • The Diplomat (Netflix)
  • The Pitt (HBO Max)
  • Pluribus (Apple TV)
  • Severance (Apple TV)
  • Slow Horses (Apple TV)
  • The White Lotus (HBO Max)

Bästa TV-serie – Musikal eller komedi

 

  • Abbott Elementary (ABC)
  • The Bear (FX on Hulu)
  • Hacks (HBO Max)
  • Nobody Wants This (Netflix)
  • Only Murders in the Building (Hulu)
  • The Studio (Apple TV)

Bästa TV-miniserie, antologiserie eller TV-film

  • Adolescence (Netflix)
  • All Her Fault (Peacock)
  • The Beast In Me (Netflix)
  • Black Mirror (Netflix)
  • Dying for Sex (FX on Hulu)
  • The Girlfriend (Prime Video)

Bästa kvinnliga skådespelare i en TV-serie – Drama

  • Kathy Bates (Matlock)
  • Britt Lower (Severance)
  • Helen Mirren (Mobland)
  • Bella Ramsey (The Last of Us)
  • Keri Russell (The Diplomat)
  • Rhea Seehorn (Pluribus)

Bästa manliga skådespelare i en TV-serie – Drama

  • Sterling K. Brown (Paradise)
  • Diego Luna (Andor)
  • Gary Oldman (Slow Horses)
  • Mark Ruffalo (Task)
  • Adam Scott (Severance)
  • Noah Wyle (The Pitt)

Bästa kvinnliga skådespelare i en TV-serie – Musikal eller komedi

  • Kristen Bell (Nobody Wants This)
  • Ayo Edebiri (The Bear)
  • Selena Gomez (Only Murders In the Building)
  • Natasha Lyonne (Poker Face)
  • Jenna Ortega (Wednesday)
  • Jean Smart (Hacks)

Bästa manliga skådespelare i en TV-serie – Musikal eller komedi

  • Adam Brody (Nobody Wants This)
  • Steve Martin (Only Murders in the Building)
  • Glen Powell (Chad Powers)
  • Seth Rogen (The Studio)
  • Martin Short (Only Murders in the Building)
  • Jeremy Allen White (The Bear)

Bästa kvinnliga skådespelare i en miniserie, antologiserie eller TV-film

  • Claire Danes (The Beast in Me)
  • Rashida Jones (Black Mirror)
  • Amanda Seyfried (Long Bright River)
  • Sarah Snook (All Her Fault)
  • Michelle Williams (Dying for Sex)
  • Robin Wright (The Girlfriend)

Bästa manliga skådespelare i en miniserie, antologiserie eller TV-film

  • Jacob Elordi (The Narrow Road to the Deep North)
  • Paul Giamatti (Black Mirror)
  • Stephen Graham (Adolescence)
  • Charlie Hunnam (Monster: The Ed Gein Story)
  • Jude Law (Black Rabbit)
  • Matthew Rhys (The Beast in Me)

Bästa kvinnliga biroll i en TV-serie

  • Carrie Coon (The White Lotus)
  • Erin Doherty (Adolescence)
  • Hannah Einbinder (Hacks)
  • Catherine O’hara (The Studio)
  • Parker Posey (The White Lotus)
  • Aimee Lou Wood (The White Lotus)

Bästa manliga biroll i en TV-serie

  • Owen Cooper (Adolescence)
  • Billy Crudup (The Morning Show)
  • Walton Goggins (The White Lotus)
  • Jason Isaacs (The White Lotus)
  • Tramell Tillman (Severance)
  • Ashley Walters (Adolescence)
Veckans streaminguppgörelse: Julnostalgi möter actiondrama

Veckans streaminguppgörelse: Julnostalgi möter actiondrama

blank

Streamingsverige bjuder på en spännande duell under vecka 49 (1–7 december). Klassiska julfilmer kämpar mot mörka seriedramer om tittarnas uppmärksamhet.

TV-seriernas strid:

Listan över TV-serier toppas av den nya sensationen Pluribus. Samtidigt håller storfavoriten Stranger Things fast vid en stark andraplats. Svenskarna verkar också dras till det spännande och övernaturliga, med serier som Talamasca: The Secret Order och den skräckinjagande IT: Welcome to Derry på topplistan.

Filmernas oväntade vinnare:

Filmlistan uppvisar en tydlig och lite oväntad splittring. De älskade julklassikerna Love Actually och Ensam hemma har klättrat in i toppen. Förstaplatsen knips dock av det intensiva actiondramat Warfare. Tittarna verkar vilja ha både julmys och adrenalinkickar!

Dessa listor är baserade på JustWatch popularitetspoäng för filmer och TV-serier streamade i Sverige.

blank

 

blank

Mer av allt utom själ: Storfilmen Tron: Ares lever inte upp till förväntningarna

Mer av allt utom själ: Storfilmen Tron: Ares lever inte upp till förväntningarna

Högteknologiska spel och digitala lösningar i en modern butiksmiljö.

Joachim Rønnings Tron: Ares är den tredje återkomsten till det digitala nätet, The Grid, och är mer av allt – mer storslagen, mer effekter och mer teknik och ett försök att ta franchisen i en mer filosofisk riktning, där konflikten mellan människa och maskin flyttas från den digitala världen till vår egen.

Filmen kretsar kring Julian Dillinger (Evan Peters), sonson till den ursprungliga Ed Dillinger, som släpper ut det superintelligenta programmet Ares (Jared Leto) i den fysiska världen. Spänningen ligger i Ares utveckling från en perfekt militär konstruktion till en entitet som börjar ifrågasätta sin programmering och utveckla mänsklig empati.

Visuellt är Tron: Ares en bländande upplevelse. Rønning har med framgång skapat en mer ”industriell” och rå estetik som kontrasterar mot den neonlysande lystern från föregångaren Legacy. Det är en film som bäst avnjuts på en stor bioduk, fylld av tung kontrast och mörka scener.

En svag historia

Det som lyfter filmen är soundtracket, komponerat av industribandet Nine Inch Nails. Musiken har hyllats som filmens ryggrad i kontrast till den något blodlösa handlingen. Jeff Bridges återkomst som Kevin Flynn ger några välkomna, om än korta, stunder av nostalgi.

Tyvärr lider filmen av en grundläggande historia som är tun och ofokuserad. Vissa kritiker har kallat filmen ”tanklöst tråkig” och anmärkt på att den tappar i energi mot slutet, där den övergår i en ”pixlad monsterfilm” där ”verkligheten inte har kapacitet att hantera nätets eleganta, blodlösa tilltal”. Dialogen är svag, och dramatiken som Leto och Greta Lee (som ENCOM-chefen Eve Kim) försöker bygga upp känns ofta ansträngd.

Slutsats

Tron: Ares är tekniskt kompetent och har ett strålande soundtrack, men lyckas inte leverera en berättelse som matchar dess visuella ambitioner. Den har beskrivits som ”rolig men lättglömd futuristisk fluff”. För fans av franchisen ger den en ny, mörkare estetik, men den lyckas inte fånga magin från sina föregångare och lämnar oss med en känsla av att det digitala nätet borde ha stannat just där – i det digitala.

Filmen är tyvärr en besvikelse på biograferna och lyckades inte ens spela in sin budget på 180–220 miljoner dollar.

Titel: Tron: Ares
Regissör: Joachim Rønning
Manus: Jesse Wigutow
Skådespelare: Jared Leto, Greta Lee, Evan Peters, Jodie Turner-Smith, Hasan Minhaj, Gillian Anderson, Jeff Bridges
Genre: Science fiction / action
Speltid: 119 minuter
Premiär: 2025
Originalspråk: Engelska
Musik: Trent Reznor och Atticus Ross
Kan ses i Sverige: Hyr/Köpfilm

Betyg

blank

Troll 2: Större och sämre – ett spektakel utan charm

Troll 2: Större och sämre – ett spektakel utan charm

blank

Troll 2, uppföljaren till Netflix norska monstersuccé från 2022, gör precis vad de flesta Hollywood-uppföljare gör: den blir större. Regissören Roar Uthaug (känd från Vågen och Tomb Raider) har fått en utökad budget för att ta den nordiska mytologins jättar till nya, episka höjder.

Denna gång återvänder paleontologen Nora Tidemann (Ine Marie Wilmann), som nu brottas med skuldkänslor efter händelserna i den första filmen. När ett nytt, och ännu farligare, troll hotar en norsk stad tvingas Nora och teamet – inklusive ministerns rådgivare Andreas (Kim Falck) – in i en ny äventyrlig jakt.

Skattjakter

Filmen utökar universumet genom att dyka djupare in i norsk folktro och historia, med inslag av National Treasure-liknande skattjakter på jakt efter uråldriga hemligheter. Miljöerna är lika storslagna som i den första filmen, och de visuella effekterna (CGI) håller hög klass men det gör tyvärr inte skådespelarinsatserna eller om det är regin som brister.

Troll 2 är intensiv och storslagen, eller den försöker vara det, men det blir för mycket upprepningar, för mycket repriser från den första filmen. Det blir ett stort, platt spektakel som saknar den lekfullhet och charm som gjorde originalet till en global succé.

Militären

När militären kommer in i bilden och agerar enligt alla stereotypa bilder av hur militärer löser saker så blir det paj av allting. En del scener är pinsamma sämre kopior av allt från Rambo till valfri actionrulle från Hollywood. Problemet är att det har aldrig nordisk film lyckats med någonsin – att kopiera Hollywood, för det är bara Hollywood som kan göra Hollywood.

Upplösningen är en tramsig, förutsägbar pekoral som ska bädda för en tredje film.

Frågan är varför?

blank

Troll 2
Detalj Information
Originaltitel Troll 2
Genre Monsterfilm, Äventyr, Katastroffilm
Premiärår 2025 (Baserat på Netflix-releasen)
Land Norge
Språk Norska
Regi Roar Uthaug
Manus Tryggve Allister Diesen (troligen)
Skådespelare) Ine Marie Wilmann (som Nora Tidemann), Kim Falck (som Andreas)

 

Läs mer:

TV-Tipset: Väck inte det troll som sover

Dokumentären som skalar bort glansen kring Sean Combs

Dokumentären som skalar bort glansen kring Sean Combs

blank

Dokumentären Sean Combs: The Reckoning skildrar en av musikbranschens mest inflytelserika figurer genom ett allt annat än smickrande perspektiv. Filmen bygger upp en tydlig kontrast mellan den offentliga bilden av Sean Combs som entreprenör och hitmakare och de vittnesmål som under senare år förändrat hans ställning i kulturen.

Dokumentären följer utvecklingen från en tid då hans namn förknippades med glans och framgång till den period då anklagelserna började forma ett helt annat narrativ. Resultatet blir en berättelse där ett framgångsrikt imperium gradvis ställs mot frågor om maktmissbruk, kontroll och tystnadskultur.

Intervjuer

Filmen använder intervjuer med tidigare medarbetare, artister och personer som arbetat nära Combs. Deras vittnesmål ger dokumentären ett allvar som skaver, eftersom de inte handlar om kändisskvaller utan om strukturer som kunnat bestå under lång tid. Dokumentärens styrka ligger i hur den låter flera röster bygga upp en samlad bild i stället för att luta sig mot dramatiserade grepp. Produktionen undviker att skapa sensationella ögonblick och låter i stället berättelserna utvecklas i sin egen takt. Det gör framställningen mer trovärdig och ger utrymme för nyanser som annars lätt hade gått förlorade.

Det mest engagerande i dokumentären är hur den belyser den kultur som möjliggjorde Combs framgångar. Filmen synliggör hur lojalitet, status och beroendeställningar kunde göra det svårt för personer i hans närhet att agera eller berätta. Den visar också hur länge anklagelser kan ligga i skuggorna innan de når offentligheten och hur en hel bransch påverkas när maktstrukturer utmanas. Dokumentären är därför inte bara en skildring av en individ utan också en berättelse om musikvärlden och de osynliga villkor som ibland styr den.

Omsorgsfullt

Helhetsintrycket är att Sean Combs: The Reckoning är en omsorgsfullt sammanställd dokumentär som tar sitt ämne på allvar. Den försöker inte driva en tes utan presenterar material som ger publiken möjlighet att dra egna slutsatser. Filmen fungerar både som ett porträtt och som en bredare undersökning av vad som händer när en ikon möter ett förändrat samhällsklimat där tidigare handlingar granskas på ett helt annat sätt. Dokumentären ger därför ett värdefullt sammanhang för att förstå varför anklagelserna mot Combs fått så stor betydelse och hur de påverkat bilden av honom i dag.

Rivaler

Nu ska, i ärlighetens man sägas att dokumentären gjorts av en av Sean ”Diddy” Combs rivaler, Curtis ”50 Cent” Jackson – och att Combs dömts till ett flerårigt fängelse som ett resultat av anklagelserna.

Personligen så är jag hela likgiltig inför hela den här världen – rappare, hip hop, mode, ord och trender som musikgrenren förknippas med. Helt sant var nu inte det för jag avskyr såväl rap som hip hop, innerligt. Det är inte heller så att jag applåderar det skjutande och mördande som också tycks höra till den här genren – inte bara USA utan globalt och som bekant även här hemma i Sverige.

Det som är intressant är hur pengar och framgång korrumperar och det yttrest tragiska faktum att Sean Combs och många med honom, män med makt och pengar, på ett så vridigt sätt missbrukar sin ställning och skadar unga kvinnor som har en musikdröm eller som vill försöka att ta sig fram i musikbranschen.

Du hittar dokumentären på: Netflix

Dokumentären som skalar bort glansen kring Sean Combs

Advokaternas försök misslyckades – nu är dokumentären om Diddy här

blank

Nu finns 50 Cents omtalade dokumentär om Sean ”Diddy” Combs att se på Netflix – en dokumentär som Sean Combs advokater gjort sitt bästa för att stoppa.

Sean ”Diddy” Combs riktar hård kritik mot Netflix och sin mångåriga rival 50 Cent efter att dokumentärserien om hans liv och kontroverser nu släppts. Den skandalomsusade artisten och musikmogulen, 56 år, avtjänar nu de första månaderna av sitt fyraåriga fängelsestraff, kopplat till prostitutionrelaterade brott. Hela processen fram till rättegången och straffet har bildat en lång följtetong i medier världen över.

Anklagar

Sean ”Diddy” Combs anklagar Netflix för att ha använt stulet material och beskriver den nya serien i fyra delar, Sean Combs: The Reckoning, som ett skamligt angrepp. Combs advokater uppges ha varit i kontakt med Netflix för att på de grunderna stoppa dokumentären men idag har dokumentären trots det opremiär på streamingtjänsten.

Serien påstår sig ge en djupgående granskning av mediemogulen, musikikonen och den dömde gärningsmannen, och innehåller tidigare opublicerat videomaterial från Combs och personer i hans närhet. Serien låter även två jurymedlemmar från rättegången berätta, för första gången, hur de kom fram till sin delade dom.

Sean Combs framträder i en ny dokumentärserie i fyra delar av den Emmy- och Grammybelönade producenten Curtis ”50 Cent” Jackson och den Emmybelönade regissören Alexandria Stapleton. Sean Combs: The Reckoning skildrar ett omskakande porträtt av mediemogulen, musikikonen och den dömde gärningsmannen. Genom kraftfullt och tidigare opublicerat material, tillsammans med exklusiva intervjuer med personer som en gång fanns i hans närhet, berättas historien om en inflytelserik och företagsam man, hans skimrande imperium och den dolda värld som samtidigt växte fram under ytan.

 

Läs mer

Avslöjande: Här är listan på de som investerat i Elon Musks X

 

TV-tipset: Diddy – en alltför bekant historia om pengar, makt och övergrepp