Det finns hockeymatcher som du bara ska, måste vinna

Det finns hockeymatcher som du bara ska, måste vinna

blank

När New Islanders var som sämst, och det var länge, så kunde fansen leva med om de bara vann en typ av match – de mot Rangers, eller Raggs som vi kallar dem. Detsamma gäller Skellefteå AIK. De har inte tillåtelse att förlora mot Björklöven, även om Luleå av outgrundlig anledning tycks tycka extra illa om oss. Kanske för att kört över dem i fler lite väl viktiga matcher.

Oss i sammanhanget är Skellefteå, för att vara tydlig men nu är det inte Sveriges hetaste derby som är på agendan utan derbyt och kampen om att vara bäst i New York – även om Islanders inte räknar sig till New York utan till Long Island. Det är egentligen inte konstigare än att Raggs spelar i en helt rund arena som heter Madison Square Garden.

Hat

För att du ska kunna ta dig vidare, om du inte är insatt i ishockey är det viktigt att veta att ordet hat i sammanhanget inte riktigt står för betydelsen som du hittar i akademins ordbok. Det är en slags hatkärlek där båda sidor inser att de är beroende av varandra. Med det sagt, jag hatar alla popjönsar som skyttar runt i den där förbannade blå tröjan med tvärställd text. Raggs är hockeyns motsvarighet till Los Angeles Lakers (förbannat bra basketlag för övrigt) som alla kändisar håller på. Islanders är lite grand som Leeds i Premier League – ett tag som varit på dekis i decennier, som få visste att de knappt existerade fortfarande, efter en storhetstid som ligger åtskilliga år tillbaka i tiden. Lag som varit bra, som haft en storhetstid men som ingen kommer ihåg längre, ungefär så.

Chara

Raggs har alltid varit laget i centrum, det finare laget som spelar i den klassiska arenan. Islanders å sin sida har varit det elaka laget med den tuffaste av de tuffa, Clark Gillies. Inför årets säsong så satsade Raggs på att bli elakare och värvade Ryan Reaves, förstklassig powerforward. Raggs fans kissade nästan end sig av lycka – nu skulle äntligen det där förbannade förortslaget på på käften. Sen värvade Islanders Zdeno Chara och det blev tyst. Ingen, absolut ingen är större än Chara. Regelmässigt så plockas även Ross Johnston än i matcherna mot Raggs och den som sett Jonstons spela hockey inser direkt att det inte är en tillfällighet. Islanders är fortfarande elakare.

Inför nattens match så har lagen mötts tre gånger. Islanders ledde matchserien med 2-1 och Raggs hade chansen att utjämna till 2-2 – hade, för trots att Islanders inte kommer att ta sig till slutspel så vann de matchen de ska vinna och det med 3-0. När Islanders hade skjutit 7, sju, skott så ledde de med 2-0. Ligger du under med 2.0 mot Islanders så förlorar du för de har ligans två bästa målvakter, utedass till backar, om vi bortser från lille Sebastian Aho som kom till Islanders från ett annat, synnerligen bra hockeylag.

Holmgång

Nattens match utvecklades aldrig till något krig. Raggs vet att det är en typ av match som de garanterat kommer att förlora och de kommer att gå till slutspel och då är det direkt idiotisk att utmana Islanders på en holmgång. Islanders hade inte heller någon anledning att dra igång några dumheter – av respekt för Raggs.

Här hemma i Sverige och SHL pågår det som kallas slutspel. Något som kännetecknas av att då plockas en helt annan regelbok fram. En så märklig regelbok att domarnivån låg farlig högt i den första perioden mellan Skellefteå och Färjestad. Farlig helt enkelt därför att crosschecking mot kroppen, hugg mot njurarna och nacksving i samband med varenda avblåsning kan skada spelare. Det var inte ishockey, det var det det applåderande medier kallar riktig slutspelshockey för här hemma hyllas våld, paketeras om och kallas slutspelshockey. På andra sidan Atlanten så kan två bittra rivaler spela hårt, tufft men med respekt. Hemma i SHL får vi vara glada över att inga spelare skadades – allt medan lyriska sportreportrar hyllar riktig slutspelshockey.

Egentligen bryr jag nog inte så mycket – för Islanders vann den matcha de måste vinna, som de ska vinna.

Det finns hockeymatcher som du bara ska, måste vinna

Islanders släpper inte iväg en enda spelare

blank

New York Islanders är intakt, inte en enda spelare släpptes iväg – inte Semyon Varlamov, Zdeno Chara och inte Andy Greene. Cal Clutterbuck har skrivit under ett nytt två-års avtal och Zack Parise är klar för ytterligare ett år. New York Islanders och Lou Lamoriello tror uppenbarligen på sitt manskap – det lag som sannolikt inte kommer att gå till slutspel i år men som pressade regerande mästarna till en sjunde och avgörande match förra året.

Islanders säsongsstart med 13 raka bortamatcher knäckte laget. Det blev för mycket och när sedan Covid19 slog till och matcher sköts upp och där Islanders spelade matcher med två hela femmor borta när det var som värst gjorde att laget aldrig riktigt kom in i säsongen. Det är först nu, de senaste veckorna laget går att känna igen med en stark defensiv och fyra producerande formationer framåt men det är försent.

Rivalerna

Det spekulerades att Cal Clutterbuck kunde gå till värsta rivalerna ”Raggs” (Rangers). Något som är helt otänkbart för oss som håller på Islanders. Dessbättre så var den tanken lika otänkbar för Lou Lamoriello som valde att behålla en viktig tredjedel av ”The Identity Line” – NHLs mest hatade fjärdeformation med Casey Cizikas och Matt Martin.

Det är svårt att veta vad som försiggår inne i Lou Lamoriellos hjärna och hur han ser på framtiden. Läckor är helt uteslutna – ingen läcker i Lou Lamoriellos organisation. En spekulation är att behålla laget så intakt som möjligt och sedan ge sig in i kampen om 1-2 riktigt tunga namn inför nästa säsong. Matchvinnare och spelare som kan vända en match. Den spelartyp som Islanders lite saknar i dagens lag. Möjligen en back av Erik Carlssons kaliber som kan leda spelat från bakplan och som motståndarna får svårt att manövrera ut. Komplettera det med en förstklassig sniper och målskytt så faller kanske de två sista pusselbitarna på plats för att ta hem bucklan till Long Island.

Även om Lamoriello valt att behålla alla spelare så skickade han med en varning och uppmaning under en presskonferens, efter det att tiden för spelarbyten passerats:

”Det är där vi verkligen har underproducerat i år. Jag skulle faktiskt säga att jag är besviken över vad som har hänt där. Vi får se var våra forwards är från och med nu till slutet av året.”

Där – är hur Islanders forwards har producerat och det är en ytterligare förklaring till varför ett lag som sades kunna vara en utmanare till att vinna Stanley Cup nu inte klarar av att gå till slutspel.

Känslor

Beskedet att laget behållas intakt har tagit emot med blandade känslor bland fansen. Det finns en sida som är besvikna och som önskat att få se förändringar, bytesaffärer och att spelare skulle ha bytts ut, en förändring. Andra tror på kontinuitet och tålamod. Jag tillhör de senare och visst, laget är ett år äldre nästa år och vi lär inte få se en del spelare kvar i Islanderströjan men stommen är kvar, intakt. Den här säsongen är bara att glömma, lägga till handlingarna och sen se framåt.

Nu har fotfolket tagit över – pamparna har fått vika ned sig

Nu har fotfolket tagit över – pamparna har fått vika ned sig

blank

Putin har målmedvetet, liksom så många diktatorer före honom, använt idrotten som ett propagandavapen. Idrottsliga framgångar har varit viktiga för att visa på Rysslands överlägsenhet. Nu slår Idrottsrörelsen tillbaka, isolerar Ryssland och det görs trots tveksamhet uppe i toppen, i ledningen, av flera stora idrottsorganisationerna.

Under en lång rad av år så har de stora internationella, globala idrottsorganisationerna inte bara visat sig vara undfallande inför diktatorer och repressiva regimer – den som betalat har också kunnat få stora idrottsarrangemang, stora internationella mästerskap. Ryssland har inre varit något undantag, snarare tvärtom. Putins regim har använt idrottsliga framgångar i sin propaganda trots att landet inte tillåtits att tävla under egen flagga och under eget namn. På grund av statsunderstödd doping så är ryska idrottare och Ryssland bannlysta som land men Ryssland har trots det kunnat delta. I den senaste olympiska spelet så tävlade ryska idrottare under olympisk flagg exempelvis. Ur propagandasynpunkt så har det haft lite eller ingen betydelse.

Fotboll

Reaktionen och kraven på bojkott har dock inte kommit ovanifrån, från ledningen, tvärtom. Nu är det fotfolket som reagerat och som reagerat först. Inom fotbollen så kom kraven på en bojkott av Ryssland underifrån och de svenska och de polska nationella fotbollförbunden klargjorde att de inte tänkte spela några matcher mot Ryssland oavsett var matchen skulle spelas. Sverige ska spela en playoff-match mot Ryssland som ett led i kvalificering till fotbolls-VM. Med risk för att missa spel i VM så klargjorde både Polen och Sverige att det aldrig skulle bli några matcher. Till slut reagerade det internationella förbundet, FIFA, men först sedan flera länder hakat på och satt press på FIFAs ledning.

Isolerat

Samma utveckling har vi sett inom hockeyvärlden. Här kom snabbt krav på att utesluta Ryssland och vägra att spela mot Ryssland och ryska lag. Finska Jokerit drog sig ur den ryska proffsligan KHL och till slut så insåg även det internationella ishockeyförbundet att den enda vägen är en bojkott. samma väg gick det internationella skidförbundet. Efter tryck underifrån, från folket, så vek sig ledningen och reagerade.

Idrottsligt så är ny Ryssland ett isolerat land som utestängs från tävlingar och tävlande. Det är inte bara idrottare som stoppas. Flera storlag har nu tackat ned till ryska sponsorpengar, bland annat från ryska statliga Gazprom och det handlar hundratals miljoner kronor. Ett lag som tackat nej är tyska Schalke 04 som har haft Gazprom som huvudsponsor. Den tyska fotbollsklubben har även avsatt gazproms representant i klubbens styrelse.

Bandyn var också snabba och gick ut med krav på bojkott och det svenska bandyförbundet sa tidigt att de drar sig ur bandy-VM i Ryssland.

Andra

En liknande utveckling har vi sett inom andra organisationer. Sverige ställde krav på att Ryssland skulle uteslutas fån den internationella schlagertävlingen Eurovision Song Contest men den europeiska tv-unionen tvekade – tills kravet kom från fler håll och från fotfolket. Då reagerade EBU och fattade beslutet att Ryssland inte ska få delta i årets tävling.

Fotfolket har tagit över.

Det finns hockeymatcher som du bara ska, måste vinna

Sport: Säsongen är ett misslyckande – bara att bryta ihop och komma igen

blank

Det här var säsongen då New York Islanders skulle gå för cupen, satsa på att ta sig förbi Tampa Bay och utmana om att ta hem Stanley Cup. Den förhoppningen har definitivt släckts och även om det är många matcher kvar att spela så ska det till ett större mirakel för att Islanders ens ska ta sig till slutspel.

Spelet fungerar inte för att uttrycka det kortfattat. Laget står inte att känna igen och egentligen så har spelet inte fungerat ända sedan den långa pinan med 13 raka bortmatcher som säsongen inleddes med. Lägg sedan till att Islanders spelats matcher med nästan två hela femmor borta (Covid-19) men det kan uppfattas som en ursäkt och det är en dålig ursäkt för hur laget spelar och hur spelet fungerar. New York Islanders kan leta ursäkter i all oändlighet men det kommer inte att förändra det faktum att laget inte vinner hockeymatcher. en seger följs av 3-4 raka förlustsviter och Islanders vinner dessutom mot fel lag – topplagen, när de skulle behöva vinna mot konkurrenterna närmast i ligan.

Försvarspelet

Det så starka försvarsspelet, något som kännetecknat Islanders de senaste säsongerna, finns inte där längre. Islanders förlorar numera stort och siffrorna tenderar till att se ut som innan Barry Trotz tog över. Det offensiva spelet fungerar inte alls. Normalt målfarliga forwards leverera inte längre och lägg ihop de två faktorerna så är New York Islanders idag ungefär samma mediokra lag som innan Lou Lamoriello och Barry Trotz tog över. Laget blixtrar till i en och annan match men radar sedan upp en räcka förluster – som nu då Islanders förlorat fyra av sina fem senaste matcher.

Byten

Islanders har fler problem än så vilket är uppenbart då datumet den 21 mars närmar sig. Det datum då det är stopp för spelarövergångar i NHL. Islanders har inte så mycket att byta med eller erbjuda för att kunna vaska om i laget, kanske rent av släppa den här säsongen och fundera över nästa säsong i en omstart. Cal Clutterbuck, 34 år sitter på ett utgående kontrakt, och även om han ingår i den så kallade ”Identiy Line” så är det kanske dags att fundera över ett byte eller en affär om det finns något lag som är intresserad av hans tjänster. Detsamma gäller Semyon Varlamov, målvakten, men sen är det tunt med spelare som Islanders kan köpslå med.

Gamlingarna Zach Parise, Zdeno Chara och Andy Greene lär inte vara särskilt heta på spelarmarknaden och Islanders lär knappast vilja släppa framtidspelaren Noah Dobson vars kontrakt måste säkras. sen måste Islanders bestämma sig hur svenske Sebastian Aho ska hanteras. Han har ett NHL-kontrakt som borde garantera honom speltid, envägskontakt, men har fått tillbringa mest tid på bänken. Nu flaggar Trotz för att Aho kan komma att få mer speltid men det är så dags då det – i ett lag i kris. Sebastian Aho lär inte förnya sitt kontrakt med Islanders när det nu löper ut efter säsongen, eller rättare sagt om han har en agent värd namnet så ska Aho inte skriva på för Islanders igen.

Storaffär

Det går naturligtvis att hoppas på en storaffär, en sån där affär som ger eko i hela hockeyvärlden och som tar alla sportjournalister med med överraskning men det ska vi som håller på New York Islanders nog inte hoppas på – även om det skulle kunna vara nödvändigt. Det kan vara nödvändigt att vaska om ordentligt, byta tongivande spelare, byta helt identitet och starta om. Problemet är att då ska hela ledningen inse att det lag de försökt bygga under flera säsongen misslyckats. De planer, den strategi de lagt upp, de spelare de värvat och byggt laget runt fungerar inte. Det krävs att ledningen kommer fram till att hela strategin måste göras om och att alla som varit inställda på en och samma sak enligt en plan måste tänka om, helt.

Det är antingen det eller bita sig fast vid planen, tro på den och jobba vidare.

Hur du än vrider och vänder på det så är den här säsongen över, snart.

En Islanders-legend har gått ur tiden – Clark Gillies

En Islanders-legend har gått ur tiden – Clark Gillies

blank

Clark Gillies avled igår i sitt hem, 67 år gammal. En Islanders-legend och en av tuffaste hockeyspelarna som någonsin klivit in på isen död.

Gillies, fyrfaldig Stanley Cup-vinnare, ingick i det lag och den era som spelade fem Stanley Cup-finaler och som vann fyra, 1980 till 1983.. Han tillhörde lagets ryggrad och var en fruktad spelare bland motståndarna därför att Gillies inte bara kunde spela ishockey – han kunde slåss och han backade inte för någon. Clark Gillies var Islanders polis och den spelare som alla motståndare visste skulle komma efter dig om du behandlade någon av Islanders-spelare omilt. Han ingick i kedjan Trio Grande tillsammans med Mike Bossy och Bryan Trottier och spelade i Islanders under åren 1974 till 1986. Det var på den tiden hockeyspelare inte bytte klubb särskilt ofta och Islanders såg till att behålla sitt lag intakt år efter år.

– ”Han var större än livet. När du såg Clark Gillies, du tänkte Islander, kommenterade Islanders tränare Barry Trotz sedan nyheten om Gillies död offentliggjorts.

blankImponerande

Gillies statistik är imponerande – fjärde målgörare (304), femte när det handlar om assists (359), fjärde bästa poänggörare (663) och femte när det handlar om antalet spelade matcher. (872). Gilles valdesi in i NHL Hall of Fame 2002, och hans nummer 9 pensioneraded av organisationen 1996. I tre år, 1976 till 1979 var han lagets kapten.

För mig som följt Islanders sen barnsben är Clark Gillies den stora, tunge, tuffe forwarden som alltid stod upp för sitt lag. Alla visste (på den tiden) att om du satte in en ful tackling på en Islanderspelare så skulle du inte lämna isen innan du ställts inför Clark Gillies. Alla motståndare visste att var du inne på isen så måste du hålla koll på var nummer 9 fanns för han tvekade inte en sekund om han fick en chans att köra över dig. Gillies var en klassisk powerforward och han var allt annat än bara en slagskämpe. Gillies kunde spela ishockey och han gjorde det uppoffrande i alla lägen.

Ikon

Lika tuff som Gillies var på isen så var en sympatisk människa utanför den. Gillies var en del även av det moderna, nya Islanders och en hyllad ikon som ofta fanns med vid olika tillställningar. Efter avslutad hockeykarriär så byggde familjen sitt hem, på Long island och Gillies synes ofta på Islanders hemmamatcher. För den som står utanför Islanders-familjen så är det svårt att i ord beskriva hur mycket Clark Gillies betytt för Islanders. Den stora nummer 9 var Islanders och han personifierade hela klubbens själ. Clark Gillies blev 67 år.

 

TED: Så formade mammor världen

TED: Så formade mammor världen

blank

Mothers undeniably impact and shape history — but their stories are often left out or misrepresented, says sociologist and author Anna Malaika Tubbs. This erasure limits policies to support mothers and their essential roles in society.

Citing the remarkable lives of Alberta King, Louise Little and Berdis Baldwin (the mothers of Martin Luther King Jr., Malcolm X and James Baldwin, respectively), Tubbs emphasizes the need to shift the perspective on motherhood at a cultural level — to better reflect the presence, power and influence of moms as our first leaders, caretakers and teachers. ”Would the world be different today if we had been telling their stories all along?” she asks.

 

DanishEnglishFinnishLatinNorwegianSwedishUkrainian