The Faithful svarar John Tavares

För några dagar sedan skrev John Tavares, Toronto Maple Leafs, ett öppet brev till sin tidigare fans, the Faithful. Nu har de senare, Islanders fans, svarat.

Svaret, som kommer från en av New York Islanders törsta fansajter, Lighthouse Hockey, är förmodligen inte det svar Tavares hade hoppats på.

I am guessing that you decided to send this letter, because you are shocked at seeing the outrage from me over the past 11 days. You probably did not expect to be referred to as pajama boy or see all of the angry notes. I will do my best to explain why I am so angry and what you should expect when we see each other again in February.

John Tavares sa, upprepade gånger, att han ville stanna i Islanders, att det var hans plan, att han hörde hemma på Long Island och att Islanders var hans lag. Sedan skrev han på för Toronto och postade en bild på honom som ung sovandes mellan Leafs-lakan.

I think what you fail to understand is the impact that the pajama tweet made within minutes of the breakup. That single tweet told me that you had decided this a long time ago. You did not wake up on June 30 and realize that you had this crush and decided to leave me. This was something you thought about for a long time. You say that the relationship really meant something to you, but that single pajama tweet says it meant nothing. Even your tirade about your crush in your letter, tells me you don’t really get it

Hockey handlar om passion och det är den som driver de mest inbitna, hårdaste fansen, the Faithful. Vi finns i alla föreningar och jag har svurit ve och förbannelse över mitt SSK och lovat att bränna fler säsongskort än jag kommer ihåg med Skellefteå AIK. Jag har suckat tyngre och längre över Leeds, Los Angeles Lakers och jag har aldrig jublat högre än för mitt Yankees. Ja, det ska vara för alla uppräknade lagen då. Jag har varit lika lycklig som fullständigt nedbruten med alla de här lagen. Passion på gränsen till galenskap.

Aldrig lag

Jag har frusit från knäna och nedåt i Huddinges ishall, Huddinges svinkalla ishall och jag har kört 10 mil i total tystnad med en lika nedbruten klubbdirektör. Vi startade om inför nästa säsong innan mil 11, tio en korv i Robertsfors och funderade på om inte den finske backen kunde vara något. Vi höll käft i tio mil efter att ha åkt ut mot “det där andra laget” i sudden death. Sedan laddade vi inför nästa säsong. Det är det vi gör, the Faithful. Vi byter bil, jobb, bostad och vi flyttar men vi byter aldrig lag, aldrig.

Tavares spelar i Toronto. Inte i mitt lag.

Punkt.

Sorry, John, det här köper jag inte

John Tavares har uttalat sig i ett långt, känslosamt inlägg på The Players Tribune. Han berättar om våndan och hur han slitit med beslutet att välja ny klubb och att valet föll på Toronto, hemstaden och laget han höll på som liten.

Det är långt, välformulerat, känslosamt och på gränsen till en pekoral från en ishockeyspelare som ska försöka förklara för sina gamla fans varför han lämnat dem. När han gör det så driver han in kniven ännu djupare, vrider ett par varv genom att berätta hur mycket han älskar Toronto och han kastar in en bild av honom som ung sovandes i en säng med Toronto-lakan.

The Players Tribune

En bild som han för övrigt var snabbt med att publicera efter det att avtalet blivit klart. I min värld så hade jag nog väntat ett par veckor med att publicera den bilden men John Tavares gör som han vill. Tavares hyllar fansen, the Faithful som vi kallas och han målar upp bilen av som en “community” en slags stor familj men det vet vi redan. Vi som stått bakom den här klubben ända sedan Stefan Perssons dagar och som sett slutspel missas år efter år.

Det finns egentligen ett enda problem med Tavares försök till att söka farväl – det är inte trovärdigt. NHL är business och det kan jag leva med. Spelare köps och säljs och det är ett system som båda sidor utnyttjar, spelare, agenter och klubbar. Kom då inte dragande med en massa känslomässig sirap när det är “business” vi diskuterar. Jag har enorm respekt för John Tavares som hockeyspelare och jag har full respekt för hans beslut att spela för hemmaklubben och för att han väljer att som 27-åring avsluta sin karriär med en stor “pay day”. Dessutom med ett lag som som har betydligt större chanser att vinna Stanley Cup än vad mitt Islanders har.

Bortbytt

Allt det här vet alla som följer NHL någorlunda nära. Det är business, feta kontrakt och ett spel mellan agenter och alla inblandade. I Tavares fall så hade han turen att slippa att förhandla med NHLs mest misskötta klubb på senare år och med en ägare som förbjöd sin GM att ställa Tavares inför faktum – skriv under eller bli bortbytt. För det är här skon klämmer. Tavares skrev inte under något nytt kontrakt sedan han fått löftet. Han väntade ut Islanders tills de inte fick en enda cent för honom. Det är möjligt att det var en smart agents strategi men för mig som har haft Islanders i mitt hjärta sedan många år tillbaka är detta ett faktum – det förhandlades inte, Tavares skrev inte under och gick till Toronto.

Tavares nämner inte den nye tränaren Barry Trotz, inte den nya chefen Lou Lamirello och inte den nya arenan i sitt inlägg. Han nämner inte att Islanders landade anmärkningsvärt bra draftval och att firma Trotz/Lamirello är på väg att bygga något helt nytt, vad gäller Islanders. Med det menar jag att Islanders inte har en tradition av att värva och bygga för framtiden och av att ge ett inryck av att så snabbt täppa till lagets brister som vi ser tecken till nu. Naturligtvis så kan värvningar floppa och spelare kan misslyckas men när Islanders värvar in Komarov och Filppula för att få ordning på boxplay och tekningar så är det inte som när Garth Snow värvar fjärdeformations-spelare.

Bristerna

Islander har haft stora brister de senaste åren och årets värvningar är tydliga försök att komma tillrätta med de problemen. Det här är inte Gart Snows planlösa värvande där billiga dussinlirare plockas in med alldeles för höga löner. Det är genomtänkta värvningar med tillägget att i den här branschen finns inga garantier.

Allt det berör inte Tavares. Han trycker in ett långt parti i Toronto, sitt nya lag vilket utan minsta tvekan är ett slag rätt i ansiktet för alla de som ändå valt att ta sig igenom hans text. Han ska all heder av att ha uttalat sig för för att försöka att ge en anledning och ett svar men om du ska ta farväl av någon och lämna någon – hylla inte det lag du ska spela för nästa säsong. Gör det du ska, ta farväl och låt det stanna vid det.

Tavares är före detta spelare i Islanders. I den rollen så är han ett hot och han spelar inte i rätt tröja. Jag har ingen Tavares-tröja att bränna och även om jag hade en Tavares-tröja så skulle jag inte bränna den. Jag har en tröja med Mats Lindgrens autograf på och den pryder min kontorsvägg.

Tavares? Vilken Tavares?

Jaha, han som lirar i Toronto. Bra spelare, vass avslutare och ett hot. Jag hoppas att Ross Johnston kör över honom. Det är där jag har landat nu. Tavares är historia. Nu bygger vi något nytt.

Islanders kommer inte att bli roliga att möta

Robin Lehner är inte bara Islanders nya målvakt. Han är en målvakt med en sjujävla attityd och han slåss. Matt Martin, min egen favorit, är en elak, snabbpratande forward som kryper under skinnet på vem som helst. Leo Komarov spela fult och fysiskt och jag kan fortsätta nämna fler spelare. Det nya Islanders kommer att vara det gamla Islanders.

Ross Johnston har precis skrivit på för fyra år sedan och om jag berättar att killen väger drygt 106 kilo och är nästan två meter lång. Låt mig uttrycka det så här –  Johnstons främsta vapen på en hockeyplan är inte känsliga handleder.

Islanders har just nu sju forwards som väger 90 kilo eller mer, fem av dem ligger på mellan 95 och drygt 100 kilo. Fem av de sex backarna som just nu finns med på laguppställningen väger 90 kilo eller mer. Fyra av dem ligger på en bit över 90 kilo.

Fysiskt lag

Det är ingen djärv gissning i att tro att New York Islanders inte kommer att vara det snabbaste laget i NHL. Islanders kommer inte att vara laget med de känsligaste händerna eller ha de mest tekniska spelarna. New York Islanders kommer att vara ett fysisk lag som kommer att spela på en sak – motståndarna.

Det är Old-Time hockey och den typ av ishockey som Nystrom, Gillies, Potvin och Trottier stod för. Det är den typ av ishockey som handlar om kamp, fysisk och om att smälla på så snart det finns läge att göra det. Det i sin tur betyder att Sebastian Aho lär få svårt att ta en plats. Han är helt enkelt för liten om det nu inte är så att Lamirello inser att alla backar inte kan vara skapta som utedass, stora tunga utedass. Någon måste kunna slå blixtsnabba förstapass och det kan Aho.

Ersättaren till Tavares blev inte Erik Karlsson, inte Matt Duchene – det blev Jan Kovar, poängkung från KHL. Han har snittat en poäng per match i världens näst bästa liga och om någon av motståndarna tycker att det är en bra ide att ge sig in och smälla på honom så finns det som sagt gott om spelare runt omkring honom.

Anhängare

Nu är det här sådant som jag som anhängare till New York islanders förväntas att säga. Jag ska liksom hissa flaggan och hålla den högt i alla fall tills serien startar igen. Sedan ska allt vara som vanligt och vi, Islanders, ska få på skallen igen. Det kan mycket väl bli en sån där säsong där allt rasar samman men där laget tar sig samman och kör över det där andra laget vars namn vi icke nämner. Det har en svensk målvakt; det får räcka som ledtråd.

För egen del inser jag att ishockey utvecklas och att dagens ishockey handlar om hastighet och tempo. Du ska kunna gör allt snabbare, lägre och i högre tempo än motståndarna. Hastighet är nyckelordet. Min hockey handlar om kraft och det finns ingenting jag älskar mer än en klockren open-ice. Jag älskar att se ett kan tacka ned farten på motståndarna, bromsa ner dem och sedan med rå kraft besegra dem. Det är måhända inte lika vackert som den isbalett som modern ishockey numera är men hockey ska inte vara vacker. Det ska vara blod, svett och tårar och min idol heter Clark Gillies – den elakaste spelaren som dragit på sig den tröja jag älskar.

Så det är därför jag är lite mer uppspelt än vanligt jag jag ser vilka spelare Islanders, mitt Islanders värvar in. Det värvas även till Islanders AHL-lag och det är spelare av samma kaliber som de som är tänkta för Islanders. Hårdingar.

Räcker det här då?

Modern hockey

Jag har ingen aning och jag har ingen aning om old-time hockey kan mäta sig med modern ishockey. Det får vi se när serien startar i september/oktober. Jag sig nyligen om SM-finalen mellan Skellefteå AIK och Luleå från 2013. En final som handlade om fart, En fart så hög att Luleå inte kunde hantera den. Luleå klarade inte av att möta Skellefteås offensiv och ett lagt som kan ta ett nästan obefintligt halmstrå och som straffade motståndarna skoningslöst för minsta misstag. Det var ny, modern ishockey och det är fantastiskt vackert utom på en enda punkt – när Luleå klev upp i banan, mötte tidigt och satte tacklingarna så föll “mina” spelare och det är det värsta jag vet.

Ger du dig in i en fysisk kamp så vinn. Det handlar inte om våld utan om att vinna, på alla plan och på alla sätt. Vinn inom ramen för regelboken men vinn, kör över dem, smäll på och tackla musten ur dem. Vinn.

Jag hoppas att New York Islanders är old-time-hockey 2.0. En hockey som bygger på kraft, fysik och fart.

Sedan hoppas jag att vi kör över det där laget vars namn vi aldrig nämner med sin svenska målvakt. Jag ser fram mot serien och förlusten av John Tavares har klingat av. Vi har en best i tröja 52. Han väger 106 kilo. Han heter Ross.

Det är ett helt nytt New York Islanders som nu växer fram

Det New York Islanders som Lou Lamirello och Barry Trotz nu bygger är ett helt nytt Islanders, på alla plan. En klubb som traditionellt byggts med nordamerikaner fylls nu med finnar, svenskar och spelare från andra länder. Spelare med attityd och vinnarskallar värvas in och chocken efter förlusten av Tavares börjar mildras.

Fansens favorit, Matt Martin är tillbaka, vilket betyder att Islanders kan sätta samman ligans bästa fjärdeformation igen – Matt Martin, Cal Clutterbuck och Casey Cizikas. Det kan vara ena genidrag för att få fart på de två senare, Clutterbuck och Casey Cizikas, som inte gjorde särskilt många glada under säsongen som gick. Matt Martin är en spelare med tonvis med attityd, som aldrig viker ned sig vare sig fysisk eller verbalt. Det är en förstklassig retsticka och en spelare som du hatar att möta men älskar att ha i det egna laget. Trion gjorde livet surt för motståndarna och speciellt i derbyna mot Rangers så var det Islanders fjärdefemma som effektivt tog bort alla offensiva hot med stenhårt fysisk spel. Islanders tar över hans kontrakt och behöver inte betala full lön vilket betyder att lönetaket inte påverkas fullt ut.

Lehner

Robin Lehner ersätter Halak som målvakt och här tror jag att Lamirello/Trotz inte hade något val. Det finns inga toppmålvakter kvar på marknaden och Lehner blev billig vilket gör att Islanders kan utmana om spelare så som Erik Karlsson och Matt Duchene. Kan Islanders värva Erik Karlsson, NHLs offensivt skickligaste back, så är det en fullgod ersättare till John Tavares och det betyder också att Islanders kommer att spela ena helt annan ishockey än tidigare. Det offensiva hotet kan komma bakifrån i form av Karlsson och Leddy även om det förmodligen vore en smärre katastrof att sätta ihop dem i samma backpar. Nick Leddy är mer forward än back och han har katastrofsiffror som försvarare när det handlar om plus/minus men det har å andra sidan Erik Karlsson också haft under flera säsonger.

Rykten

Som vanligt florerar en massa rykten bland spelare, agenter och journalister. Ryktena säger att Islanders gett sig in på allvar i striden om Erik Karlsson och även i kampen om Matt Duchene, en spelare som Islanders visat intresse för tidigare. Det är ett nytt Islanders som vi ser växa fram och det är ett elakare Islanders för Matt Martin är ingen snäll spelare och Leo Komariov kliver inte åt sidan.

Utmaningen ligger inte bara i att bygga ett nytt lag och det handlar om pusselbitar. Islanders släppte genom mest skott i hela ligan i fjol och släppte in mest mål. Kombinera med det undermålig tekningsstatistik, ett halvknackigt powerplay och stora problem i boxplay. Special teams fungerande helt enkelt inte.

Pusselbit 1

Tom Kuhnhackl har en pappa som alla svenska hockeyfans minns, den tyske jätten Erich Künhackl. Sonen, Tom, är dubbel Stanley Cup-mästare med Pittsburg Penguins och gissningsvis så har han värvats av två orsaker – sitt fysiska spel och han täcker skott. Tom Kuhnhackl kastade sig i vägen för 50 skott den senaste säsongen. Här finns en pusselbit, en defensiv forward som gör jobbet hemåt.

Pusselbit 2
Pusselbit 3

Leo Komarov tacklar och han tacklar mer än de flesta. Komarov landade på 14 plats i fjol i tacklingsligan. Han är dessutom en spelare som dödar utvisningar. Här är rollen att vara obekväm, ta hem jobbet och se till att få stopp på ett boxplay i sluttande nedförsbacke.

Pusselbit 4

Matt Martin är en elak spelare. Han tacklar dig, talar om för dg att han tänker göra det igen och igen. Martin är en pest att möta och nu fick Islanders tillbaka honom billigt. Fansens, och min favorit, och här har Islanders sin “Instagator”, spelaren som ska ta sug under skinnet på motståndarnas stjärnor.

Pusselbit 5

Frågan är vad som landar här?

Erik Karlsson, Matt Duchene, Artemi Panarin eller någon annan. Det är många namn, många rykten i omlopp just nu och saker kan förändras snabbt.

Islanders kan behöva en defensiv kraft och en offensiv kraft ytterligare. På backsidan finns Sebastian Aho att tillgå och han har redan visat att han inte gör bort sig i NHL med rätt backkollega. Islanders lär också pröva att plocka upp Seth Helgeson som också finns med bland backarna i Bridgeport Sound Tigers, Islanders farmarlag.

Just nu finns sex backar i laguppställningen, två målvakter och det är uppenbart att det jobbas på en eller två riktiga toppspelare. Det är för övrigt inte ens säkert att de spelare som nu värvats blir kvar. Ska du värva spets och kompetens så kan det komma att kosta och blir det fråga om en bytesaffär så kan Islanders tvingas att slippa ifrån sig spelare, pengar och draftval.

Islanders fortsätter att fylla på med spelare efter förlusten av Tavares

New York Islanders fortsätter att värva spelare och fylla på efter förlusten av John Tavares. En rad spelare, flera med ettårs-kontrakt, har värvats de senaste dagarna.

Leo Komarov, 4 år

En kanske lite oväntad värvning men Komarov har spelat under Lou Lamirellos ledning vilket kan förklara fyraårs-kontraktet. Komarov har erfarenhet från den finska högstaligan och även från KHL. Leo Komarov är en fysisk, elak, småful forward som värvats för att stärka upp Islanders urusla boxplay.

Valtteri Filppula, 1 år

Rutinerad tvåvägs-center och också en pålitlig poängmaskin, även om det inte handlar om i toppen av poängligan. Filppula gjorde 33 poäng på 81 matcher senaste säsongen och han ligger på ungefär en halv poäng per match, 30-40 poäng per säsong. Duktig tekare och han har sannolikt värvats för att stärka upp Islanders defensiv och boxplay. Amerikanska hockeyexperter skakar en smula på huvudet åt värvningen av 34-åringen ska tilläggas,

Seth Helgeson, 2 år

Stor, stark, fysisk back som har en utvisningsstatistik som sticker ut. 137 minuter i AHL senaste säsongen på 76 matcher, sammanlagt 399 minuter i utvisningsbåset på 292 matcher i NHL. Spelade senast i Islanders farmarlag, Bridgeport Sound Tigers.

Christopher Gibson, 2 år

Det här är Islanders tredjemålvakt och kontraktet är en förlängning. Spelade åtta matcher för Islanders senaste säsongen med ett snitt på strax över 90 procent (räddningar).

Mike Sislo, 1 år

Forward som plockats från AHL-laget Tucson Roadrunners. Gjorde 47 poäng på 68 matcher och har spelat NHL-matcher bland annat för New Jersey Devils. NHL-statistiken säger 5 poäng på 18 matcher.

Matt Lorito, 2 år

Här har vi en forward och poängmaskin, i alla fall i AHL, där han noterats för 105 poäng på 120 matcher för Grand Rapids Griffins. 49 poäng på 59 matcher senaste säsongen där hans lag även vann Calder Cup. I slutspelet blev det 13 poäng på 19 matcher.

Tom Kuhnhackl, 1 år

Forward, med defensiven som främsta styrka. Stanley Cup-mästare med Pittsburg Penguins. en värvning för Islanders fjärde-formation anser de amerikanska hockeyexperterna.

AHL

Nu ska tilläggas att det här inte är direkta värvningar för NHL-laget. I de flesta fall är det tvåvägskontrkat vilket innebär att spelarna sannolikt kommer att skickas till Bridgeport Sound Tigers, Islanders farmarlag i AHL.

Vi som håller på och som älskar Islanders väntar fortfarande på den stora kanonen, den riktigt stora spelaren som åtminstone ska kunna vara i närheten av att kunna ersätta Johan Tavares. Det tillsammans med en toppmålvakt står högst upp på vår önskelista.

Varför tradades inte John Tavares?

Varför tradades inte John Tavares?

John Tavares, New York Islanders största stjärna, lagets kapten, valde Toronto och därmed har Garth Snows och ägarnas kapitala misslyckande på något sätt nu drivits till sin spets. Islanders tappar sin ledare och det utan att få någonting, absolut ingenting tillbaka.

Låt oss hoppas att detta nu när slutet på åratal av misskötsel och att klubben kan starta om och bygga nytt, utan Garth Snow. och utan att ägarna Malkin/Ledecky lägger sig i den sportliga delen av verksamheten. För hur du än vrider och vänder på detta så slutar det med frågan – varför tradades inte John Tavares?

Såld

Med ett år kvar på kontraktet så bedyrade John Tavares att han ville stanna i klubben, hans hem var i Islanders och det kom lika artiga som förutsägbara uttalanden från Islanders kapten. Samtidigt framkom det att Snow inte inlett några förhandlingar och att Tavares bett om att inte bli tradad, såld. Detta är det slutgiltiga betyget för hur Islanders har skötts på senare år och ansvaret vilar tungt på ägarna Scott Malkin och John Ledecky. Tavares ville inte skriva på, bedyrade hur mycket han älskade Islanders och enligt New York Post så förbjöds Snow att se om Tavares kunde tradas, säljas innan kontraktstidens slut. Ordern ska ha kommit från Scott Malkin.

Whether a representation of ownership naivete, arrogance or foolhardiness, the organization got suckered after Malkin forbade then-general manager Garth Snow to shop Tavares as a trade-deadline rental following months in which the captain and his agent whispered sweet words of nothing into the owner’s ears.

New York Post

I ett år pågick den här charaden. Tavares berättade hur mycket han ville stanna i klubben och Snow satt overksam, stoppad av ägarna.

Resultatet ser vi nu – en superstjärna lämnar och Islanders fick inte en cent för honom.

Amatörism

Jag vet inte om skratt eller gråt är mest på sin plats men det är en uppvisning i en sällan skådad amatörism.

Det är lätt att anklaga Tavares för att ha lurat Islanders, lurat sina fans i sammanhanget men jag tror inte att saken är riktigt så enkel. Kom nu ihåg att detta är en toppspelare som levererat år efter år i en av ligans mest misskötta klubbar. En spelare som nu ska teckna sitt riktigt stora kontrakt och som samtidigt ska se till att han har en chans att vinna något. Då är valet mellan Islanders och Toronto inte särskilt svårt, inte om du dessutom kommer från Toronto. Med Tavares i laget så är Toronto en potentiell utmanare till att ta hem Stanley Cup-bucklan. Islanders saknar en toppmålvakt, ska hoppa mellan två olika arenor medan den nya byggs och Islanders ägs fortfarande av Malkin/Ledecky. Ägare som under en lång serie av år tillåtit att Long Islands stolthet i det närmaste misshandlats och till och med flyttats till Brooklyn. Islanders förtroendekapital hade tagit slut.

C:et

Hade jag varit i Tavares kläder så hade jag slutat att lyssna på Islanders för länge sedan och även med Barry Trotz och Lou Lamirello vid rodret så finns inga garantier och ingen historia att falla tillbaka på. Toronto däremot har gått från att vara slagpåse i ligan till att närma sig topplagen. Den sista pusselbiten kan mycket väl vara Tavares och Toronto kan locka med Brendan Shanahan, sheriffen som president och Mike Babcock som coach. Shanahan har visat vad han kan åstadkomma och han har föresatt sig att skapa vinnare av Toronto. Det är dessutom som sagt Tavares hemstad och på toppen av det så är som av en händelse lagkaptensbindeln, C:et, ledigt.

Tavares klubbyte är det slutgiltiga och smärtsamma beviset på hur misskött den här klubben faktiskt är men det finns ett positivt inslag- i en kris föds nya lösningar.

Tavares har lämnat ett rejält manöverutrymme för Lamirello/Trotz i form av dollar och kom ihåg att Golden Knights tog sig ända till en Stanley Cup-final med i princip bara en enda stor stjärna i laget – målvakten Marc-Andre Fleury. Det är ett hårt slag men det behöver inte vara en katastrof – inte om alla dollar i löneutrymme används på rätt sätt och här har jag oändligt mycket större förtroende för Lamirello/Trotz än för de tidigare ansvariga. 

Värvats

Nu har Leo Komarov och Valtteri Filppula värvats samtidigt som Thomas Hickey blir kvar. Det är inga uppseendeväckande värvningar, rutin, elakhet (Komarov) och en förstärkning av ett i det närmaste obefintligt boxplay (Filplula). Det är vad Islanders behöver, hårt jobbande spelare som jobbar över hela banan. Nu behövs en toppmålvakt, sannolikt en förstärkning även på backsidan och återigen kom ihåg att nu har Islanders en rätt stor kasse dollar att spendera. Det går inte att ersätta John Tavares med en spelare men det går att bygga ett starkt kollektiv. Det har Golden Knights bevisat.

Artemi Panarin, Columbus, är ett alternativ. Panarin lär inte teckna nytt kontrakt med Columbus, han har ett år kvar på kontraktet och Columbus lär inte göra samma misstag som Islanders med Tavares. Vill Lamirello ha Panarin så får han vara beredd att betala. Detsamma gäller Erik Karlsson, Ottawas toppback och lagkapten. Han har också ett år kvar på sitt kontrakt och måste köpas loss.

Som sagt, Tavares klubbyte, skapar möjligheter.

Mackens Fråga: Vad vill du se i nya Apple Watch?