av Mikael Winterkvist | mar 27, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter
Telefonnummer, privata e-postadresser, kontouppgifter, privat kontaktuppgifter och till och med lösenord har hittats publikt, offentligt ute på nätet av den tyska tidningen Der Spiegel. Det är det senaste avslöjandet som visar på skrämmande säkerhetsbrister inom Trump-administrationen.
När Mike Waltz av misstag bjöd in journalisten Jeffrey Goldberg till ett hemligt möte där ett anfall mot Huthi-rebellerna i Yemen skulle diskuteras så visar det sig bara vara toppen av ett isberg bestående av häpnadsväckande brister i hanteringen av hemlig, känslig information.
Det är också ytterligare ett bevis på hur Trumps regering och administration struntar i gällande säkerhetsregler och föreskrifter för sin kommunikation och därmed är lätta mål, mycket lätta mål, för främmande makt och agenter.
Signal
Till att börja med så finns det ett klart och tydligt regelverk som förbjuder användande av Signal eller andra liknade chat-appar för den här typen av kommunikation. USA har, precis som många andra länder, egna, skyddade, krypterade kommunikationsnät som ska användas.
Det finns även regler som förbjuder användande av egna, privata mobiltelefoner och ministrar och högt uppsatta tjänstemän brukar vanligen tilldelas skyddade, hårt krypterade telefoner av säkerhetstjänsten.
Ryssland
Under utskottsförhör, gällande skandalen där en journalist satt med under ett möte på Signal, så framkom det också att flera av deltagarna loggat in på Signal via nät i Ryssland och Asien.
Chefen för den amerikanska underrättelsetjänsten Tulsi Gabbard befann sig på resa i Asien och har under förhör sagt att hon inte vet vilket land hon befann sig i när hon deltog i mötet på Signal. Det har även framkommit att Steve Witkoff, Trumps speciella rådgivare för frågor gällande Ukraina och Mellanöstern, befann sig i Moskva, Ryssland när han deltog i mötet på Signal.
Båda har dessutom osedvanligt dåligt minne därför att de kommer inte ihåg vad som diskuterades under mötet och de kommer inte heller ihåg hur de loggade in på Signal. Steve Witkoff hävdar att han inte använt sin privata mobiltelefon vilket i så fall är ytterligt anmärkningsvärt därför att Signal inte får installeras på de telefoner som tillhandahålls av underrättelsetjänsten.
Publicerat planerna
Direkt det att skandalen om mötet på Signal briserade i amerikanska medier så förnekade försvarsministern Pete Hegseth att krigsplaner och detaljerad information om attackerna diskuterades under mötet. Pete Hegseth attackerade istället Jefferey Goldberg, den närvarande journalisten som bjudits in av misstag, och hävdade att The Atlantics uppgifter var lögner.
Jeffery Goldberg och tidningen the Atlantic har då svarat med att publicera det som sades under mötet:
The Atlantic
Av The Atlantics redogörelse framgår det klart och tydligt att Pete Hegseth berättade om mär attacken skulle inledas, vilka mål som skulle attackeras, i vilken ordning målen skulle attackera och med tidsangivelser.
Teknisk idiot
Den nationella säkerhetsrådgivaren Michael Waltz, som var den som bjöd in journalisten Jeffrey Goldberg, har försökt förklara hur detta flagranta misstag och denna, ur säkerhetssynpunkt, monumentala miss överhuvudtaget har kunnat inträffa med en förklaring som gör att det går att ifrågasätta om karln är en fullständig teknisk idiot.
Förklarar
Waltz förklarar först att han lagt in Jeffrey Goldbergs kontaktinformation under en annan persons namn och går sedan vidare och antyder att Goldberg själv skulle kunna ha med det att göra på något fullständigt oförklarligt sätt. Michael Waltz säger vidare att teknisk personal nu går igenom det som har har för att hitta en förklaring för att ta reda hur Goldberg lyckats att ta sig in på mötet.
Notera att den journalist som intervjuar Michael Waltz inte reagerar, inte ställer några följdfrågor för det som är en mycket logisk och enkelt förklaring – Waltz la in Goldbergs kontakt-information under fel namn vilket betyder att när han skulle bjuda in till mötet på Signal så skickade han inbjudan till en person som i själva verket var Jeffrey Goldberg.
Michael Waltz vill ha det till en konspiration och tycker att det är ett märkligt sammanträffande att inbjudan gick till en journalist som ”hatar Trump”.
Skandaler
De skandaler som nu rullas upp, där mötet på Signal ser ut att vara bara ett brott mot alla gällande säkerhetsregler visar med skrämmande tydlighet att Trump-administrationen är ett synnerligen lätt mål för främmande makt och spioner. Ligger dessutom kunskapsnivån på samma nivå som den av Trump utsedda nationella säkerhetsrådgivaren Michael Waltz kunnande så är det ingen djärv gissning att tänka sig att Ryssland, Kina och andra länder som har ett intresse av att ta del av det Trump-administrationen sysslar med, redan har full insyn.
Det som nu spelas upp är en fars som skulle ha kunnat plockats ur boken ”Dumskallarnas sammansvärjning”. Det är en samling inkompetenta amatörer som har blivit satta att hantera mycket hemlig information och som dessutom, vilket är ännu mer alarmerande och oroväckande, är satta att styra landet USA.
Trump-administrationens svar på chat-skandalen – angrip budbäraren
av Mikael Winterkvist | mar 26, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter
Jon Prosser, som gjort karriär på att läcka information inifrån Apple, publicerade nyligen en video där han visar upp den nya designen av iMessage. Nu svarar Mark Gurman, som också gjort karriär på att läcka information inifrån Apple, att Prossers design bygger på gamla uppgifter.
Dags att plocka fram popcorn och läskeblask, luta sig tillbaka, och studera hur detta utvecklas för att det handlar om två personer som läcker inifrån Apple som hävdar att de har bättre källor än den andra.
Namn
Som sig bör så nämner naturligtvis inte Mark Gurman Jon Prosser vid namn utan uttrycker det som att bilderna som ”flyter runt” är baserade på ”mycket gamla versioner” eller ”vaga beskrivningar” och saknar nyckelfunktioner. Gurman säger att vi kan ”förvänta oss mer från Apple i juni.”
För det är så det går till i den här lilla ankdammen med enskilda som skapat sig en egen plattform med att publicera rykten, vaga uppgifter, och uppgifter inifrån Apple. Du nämner inte dina konkurrenter vid namn därför att det skulle ge dem ett slags erkännande och du måste berätta för omgivningen att dina källor är bättre än hans källor.
Tystnad
Nu hör det inte till vanligheterna att de som publicerar den här typen av uppgifter kommenterar det andra publicerar. Konkurrenternas uppgifter brukar vanligen förbigås med tystnad därför att, som, sagt, kommenterar du det andra har publicerat så är det ett erkännande.
Mark Gurman har under lång tid varit tämligen ensam i den här genren. Jon Prosser har ägnat sig åt andra publiceringar under en längre tid men han är inte ett okänt namn i sammanhanget. Prosser var tidigare en av de mer framträdande ”läckarna” av information och rykten runt Apple. När han publicerade uppgifter och hävdade att Apple skulle arrangera en keynote på ett visst datum (den 23 mars 2021) så satte han sina ögonbryn i pant. Jon Prosser lovade att han skulle raka av sig sina ögonbryn om Apple inte arrangerade någon keynote.
Läckor
Apple arrangerade ingen keynote den 23 mars och i efterhand var det uppenbart att Apple släppt informationen internt, använt olika datum, för att avslöja interna läckor. Jon Prossers publicering av datumet den 23 mars avslöjade högst sannolikt de källor han hade inom Apple.
Hur som helst, ögonbrynen rakades av, och Prosser övergick sedan till att publicera annan information – fram till nu då han gör comeback i genren.
Nu bråkar alltså Mark Gurman med Jon Prosser och hävdar att han har bättre läckor inom Apple.
Noterbart – Mark Gurman har inga bilder, inga animationer och inga närmare, mera ingående beskrivningar av hur den nya designen ser ut. Gurman avfärdar Prossers uppgifter utan att med ett enda exempel berätta hur den nya designen ser ut, eller vad det är i Prossers uppgifter som inte stämmer.
Jon Prosser publicerade dessutom sina första uppgifter om att Apple jobbar på en ny design långt före Mark Gurman, för flera veckor, nästan två månader, sedan. Förmodligen är det där skon klämmer – någon annan hann före, långt, långt före.
Invites
För egen del (inga andra jämförelser med tungviktarna Prosser/Gurman) så har jag skrivit om uppgifterna om att Apple jobbar på ett nytt utseende i iOS, iPadOS och macOS. Stämmer uppgifterna, och det finns en del som talar för det, så finns ett exempel som alla kan studera – den nya appen Invites i iOS 18. Den appen skiljer sig från övriga appar som ingår i IOS.
Då den nya designen sägs ska bygga på utseendet i Apple Vision Pro, Apples glasögon, så kan den designen också studeras.
Kortfattat så handlar det om skarpare, ljusare färger, transparenta objekt, plattor och dialogrutor.
Nu kan dessutom Apples inbjudan till årets inbjudan till årets WWDC, Apples konferens för utvecklare läggas till raden av ”bevis”.
Notera färgerna och de transparenta siffrorna (genomskinliga). Det är ingen tillfällighet utan en ledtråd till vad det är Apple kommer att visa upp under sin inledande traditionella keynote.
(Nej, jag tänker inte satsa mina ögonbryn)
Nya Invites skvallrar om helt ny design av iOS och iPadOS
av Mikael Winterkvist | mar 24, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Notiser, Threads, Twitter
I helgen publicerade Mark Gurman nya uppgifter om att Apple har stött på problem med utvecklingen av planerade Apple Watch SE, som enligt Gurman ska ha ett skal i plastmaterial. Problemen är så allvarliga att klockan kanske inte kommer att lanseras, skriver Gurman i sitt nyhetsbrev.
Uppgifterna om att Apple arbetar på en Apple Watch SE publicerades för runt ett år sedan av Mark Gurman – och bara av Mark Gurman. Inga andra nyhetsförmedlare har publicerat uppgifterna, med egna och andra källor än Mark Gurman. Då skulle klockan lanseras under året, alltså under 2024 – vilket som alla vet inte hände.
Nu uppger Gurman att Apple stött på kvalitetsproblem och att en klocka med ett skal i ett platsmaterial. Han är ensam om uppgifterna, det finns inga andra källor och andra andra medier har publicerat uppgifterna.
Backar
Vill du vara elak så backar Mark Gurman nu från sina tidigare uppgifter och kommer med en halvdan förklaring till varför hans påstående att en Apple Watch SE skulle lanseras under 2024 inte blivit verklighet,
Redan när uppgifterna publicerades första gången så var min spontana reaktion ”Hur passar plast in i Apples miljöprogram och miljöarbete?”
Jag inväntade fler källor, andra uppgiftslämnare, och publicerade en kort notis från Engadget när det visade sig att Apple inte lanserade någon Apple Watch SE i plats hösten 2024.
Fler exempel
Här är några fler exempel:
I december 2021 publicerade Gurman uppgifter om att Apple kommer att lansera iPad-modeller som kan laddas trådlöst.
I juni 2021 kunde Mark Gurman berätta att Apple testade iPad Pro-modeller med större skärmar än 13-tum och att de nya modellerna kunde lanseras inom några år. Bevisen var kod i iOS 16, som då inte existerade som en betaversion för utvecklare och ännu mindre som publik betaversion. Gurman hänvisade till kod i en version av iOS som bara existerade inom Apple. Uppgifterna kunde alltså inte verifieras och det ska också sägas att Gurman inte påstod att Apple tänkte lansera nya, större iPad-modeller. Nyheten var med andra ord att Apple testar nya produkter.
Idag, 2025, efter flera lanseringar av nya iPad-modeller så är den största modellen en 13-tums modell.
I juni 2021 publicerade Mark Gurman uppgifter om att alla iPad-modeller och alla Mac-modeller skulle ha Face ID ”inom några år”.
I februari 2022 så kom Gurman med uppgiften att Face ID skulle komma i iMac-modeller före MacBook Pro-modeller.
I februari 2023 kom uppgifter om att Apple hade planer på att lansera en iPhone Ultra.
I augusti 2023 berättade Mark Gurman att Apple planerade en helt ny design av Apple Watch med ett nytt fäste för armbanden bland annat. Den nya designen kommer att lanseras 2024 eller 2025 så vi vet inte om Gurman har rätt, eller om han har fel. Apple kan komma att lansera en ny design av Apple Watch i år.
Bra källor
Mark Gurman har, det ska också sägas haft rätt, och det råder ingen tvekan om att han högst sannolikt har bra källor inom Apple – men påfallande ofta så publicerar han uppgifter som inte går att verifiera, som Apple garanterat inte kommer att bekräfta eller kommentera. Han har också fel, om lanseringar, om nya kommande produkter och det är också noterbart att Mark Gurman aldrig backar, aldrig medger att publicerade uppgifter uppenbarligen varit felaktiga.
Det senare hade haft ett minst lika stort nyhetsvärde, som de ursprungliga uppgifterna. Gurman hade kunnat fråga sina källor varför det inte blivit någon lansering, varför Apple skjutit upp sina planer eller skrotat dem.
Har Mark Gurman rätt i sina uppgifter, att Apple har planer på att lanserade nya produkter med vissa nya egenskaper, så är det en minst lika stor nyheter att få veta varför Apple ändrat sig.
Den typen av texter publicerar Mark Gurman aldrig.
Hittar på
Jag är inte ute efter att skjuta ned Mark Gurman och jag påstår inte att Gurman ljuger eller hittar på, men jag ska ärligt medge att jag tvivlar på att allt det han publicerar har sin grund i det trovärdiga källor berättat för honom. Som källa betraktat så har han fallit rätt ned i opålitlighetens källare för att ha publicerat ovederhäftiga, felaktiga uppgifter på senare år.
Exemplen ovan har jag valt ut därför att de har handlat om stort uppslagna uppgifter, med Mark Gurman som enda källa, och för att det har handlat om stora förändringar som Gurman påstår att Apple planerar. Det handlar om nya produkter som Apple aldrig har lanserat.
Gurmans uppgifter bildar också ett mönster. Det är uppgifter som Apple inte kommer att kommentera, uppgifter som Apple inte kommer att bekräfta, eller dementera därför att det gör Apple aldrig. Det är uppgifter om produkter som Apple testar vilket jag inte betraktar som nyheter överhuvudtaget. Nu kan den typen av uppgifter vara intressanta ändå men det är ingen nyhet att Apple testar nya lösningar, nya designlösningar och nya produkter. Det är en större nyhet om Apple inte gjorde det.
Keynotes
Mark Gurman har också, vid flera tillfällen, publicerat uppgifter bara några timmar innan Apple har arrangerat en av sina keynotes, sin produktvisningar. Det kan då framstå som att Mark Gurman är först med uppgifterna, att han har osedvanligt bra källor inom Apple och han kan då bekräfta sina egna uppgifter och framstå som trovärdig.
Här finns ett problem. Uppgifterna har då redan skickats ut av Apple med ett så kallat embargo vilket betyder att Apple släpper information, på förhand, till medier, mot ett löfte och en förbindelse att inte publicera några uppgifter före att visst datum och ett visst klockslag. Vanligen så handlar det om att uppgifterna får publiceras när Apple avslutat sin keynote.
Konkret så innebär det att en rad utvalda medier har alla uppgifter om vad Apple kommer att visa upp och lansera.
Mark Gurman och Bloombergs nyhetsbyrå ingår inte i den kretsen utan Gurman har sannolikt en källa, bland de som fått informationen, vilket gör att han kan publicera uppgifterna – för alla andra. Det är inte heller första gången som Bloombergs bryter ett sådant embargo (se nedan).
Slutsater:
Jag litar inte på Mark Gurman och det är därför jag tonar ned det han publicerar och påstår – oftast bara i form av en notis, ibland inte alls. Utifrån det ovan så tycker jag inte att du ska lita på honom heller.
Tillägg
Den 1 augusti 2024 bröt Bloomberg medvetet mot det embargo som nyheten om en stor fångutväxling mellan Ryssland och USA var belagt med. Ingen information skulle publiceras förrän flygplanet med de som frigivits hade nått internationellt luftrum. Den överenskommelsen bröt Bloomberg mot och riskerade därmed hela utväxlingen där personer frigivits ur ryska fängelser.
* Den 18 oktober 2018 publicerade Bloomberg en längre text, The Big Hack , där det påstås att Apple, Amazon, Super Micro Computer och ett trettiotal amerikanska företag avlyssnades av den kinesiska underrättelsetjänsten. Inget annat media har lyckats hitta några bevis eller indicier som stöder Bloombergs uppgifter, trots att flera omfattande försök har gjorts bland annat av Washington Post. En av de namngivna källorna i Bloombergs artikel förnekar dessutom uppgifterna.
Fram till dags dato så har Bloomberg inte tagit tillbaka sina uppgifter.
Super Micro flyttar tillverkningen – Bloomberg har fortfarande inte dementerat sina uppgifter
Bloomberg håller fortfarande fast vid sin historia om kinesiska hackare
Bloomberg har målat in sig i ett hörn
Bloomberg hade fel och borde medge det
Bloombergs oärliga rapport
Av det skälet så använder Magasin Macken mera sällan Bloomberg som källa och alltid med denna text som tillägg.
av Mikael Winterkvist | mar 23, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter
Utan förvarning så godtar min Mac mini inte mitt lösenord. Jag kan inte logga in och slå på funktionen att låsa upp datorn med min Apple Watch. Ingen fara tänker jag och gör ett nytt försök, och får samma svar – fel lösenord. Lätt irriterad så skriver jag lösenordet långsamt, samma resultat och nu är det liksom inte roligt längre.
Nåja, inga problem, jag har det ju i min lösenordhanterare – så klart!
Upp med Bitwarden, kopierar lösenordet och klistrar in det – nix, det är fel lösenord och nu när det definitivt inte roligt längre.
Jag ser framför mig hur jag är utestängd från min Mac mini och sliter tag i min MacBook Pro för att se till att jag är inloggad med något konto i alla fall, som administratör.
Skärmdelning
Upp med fjärrstyrningen och in på min Mac mini. Nu plötsligt godtas mitt lösenord och jag börjar att fundera över vad det är jag håller på med egentligen. Hur skriver jag mitt lösenord är frågan. Jag blundar och skriver det i Notes. Det ser okej ut. Jag skriver det igen det ser fortfarande okej och rätt ut med en liten skillnad, Nu har jag av outgrundlig anledning skrivit en bokstav versalt. Jag provar igen, rätt lösenord och jag börjar att inse att något i mig ibland får mig att peta in en och samma bokstav versalt.
Lösenordshanteraren däremot borde ju absolut inte göra det så varför blir det fel när jag använder den?
Förklaringen är enkel – och det är inte så att Bitwarden slänger in versaler lite här och var eller att jag har drabbats av något slags mystiskt ovälkommet program som lever rövare med mig. Felt är mitt och bara mitt.
Manuellt
När lösenordet skulle skrivas sin i Bitwarden så skrev jag in det manuellt vilket inte orsakat något problem förrän nu, långt senare då jag måsta sätta min tillit till programmet efter att ha fått någon slags partiellt blackout. Jag har gjort samma misstag, petat in en versal bokstav där det absolut inte ska vara någon stor bokstav.
Jag gör en ny test och skriver in lösenord i Notes medan jag blundar. Det är en blandad kompott men sägs runt var 10-15 gång så smyger sig en versal in. Jag kan inte förklara varför men det är som om mitt muskelminne spelar mig ett spratt.
Du lär dig något nytt, varje dag, och jag vet nu alltför väl att jag inte kan lita på någon, inte ens mig själv.
av Mikael Winterkvist | mar 23, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter
– Det är en sak jag måste berätta, vi vet inte om det finns en förening på måndag, bara så att du vet.
Året var 1997, Skellefteå AIKs klubbdirektör Pea Israelsson hade bett mig hoppa in och jobba med hemsidan, kommunikation och där det behövdes.
Det var så under rätt många år – du hoppade in, gjorde det du kunde, hjälpte till med du kunde och du jobbade utan en krona i betalning. På ett advokatkontor i Skellefteå låg en konkursansökan. Skellefteå AIK hade halkat efter med skatter och skulder, levt över sina tillgångar under alldeles för många år och nu hann verkligheten ifatt föreningen. Den helgen (innan måndagen) samlades en massa kloka människor, vägrade att ge upp och började att ringa runt för att jaga pengar.
Kronofogden
På måndagsmorgonen ringdes det viktigaste telefonsamtalet – det till Kronofogden. Alla pengar hade inte samlats in men en tillräckligt stor del så att det kanske kunde vara möjligt att få till stånd en avbetalningsplan på resten av skulderna. Kronofogden gav klartecken, en plan lades fram, godkändes och klubben var räddad – fem i tolv.
Så nära var det att Skellefteå AIK – idag en av de mest välmående föreningarna inom all svensk idrott och den framgångsrikaste ishockeyföreningen i landet de senaste 10 åren. Efter räddningsoperationen så sitter det i väggarna – respekten för ekonomi, pengar och inte minst respekten för föreningen. Nya ledare kallades in som hade en framträdande egenskap – att säga nej till högre spelarbudgetar, säga nej till spelarköp och hålla hårt i plånboken. Lars Karlgren, chef för Sparbanken i Skellefteå var ordförande under flera år och sedan kom Björn Thulin chef inom Boliden in. Bra ledare som kunde läsa och hålla en budget. Pea Israelsson kom in som klubbdirektör och han lärde oss att har du inga pengar så måste du tänka i nya banor. Pär Nordlund kom in och han lärde oss ”Ingen är större än föreningen”.
I ett hörn av allt det här kom jag in som ansvarig för klubbens hemsida, webradio, bilder, video och det jag kunde hjälpa till med.
Ideell
Skellefteå AIK då var en ideell förening. Sportgruppen med Gunnar Eriksson och Michael Engström jobbade gratis, liksom de flesta av oss andra. Vi jobbade gratis och vi jobbade länge och ofta. Jag mer eller mindre bodde uppe i ”ladan”, ”templet” och det som idag heter Skellefteå Kraft Arena. Jag reste med laget, tusentals mil, upp till Kiruna, ned till Östersund, Stockholm och Västerås. Jag har suttit och försökt att piska upp något slags intresse för tredje perioden i en match mot Hammarby då Skellefteå ledde med 8-9 mål i ett tomt ödsligt Globen. Det var tomt uppe på pressläktaren men en god bit bort satt en ensam figur, Hammarbys sportchef Leif Boork. Han var i stort sett lika uttråkad som jag så han var inte svårövertalad att hoppa in som hockeyexpert under sista perioden.
Ritual
Mycket av arbetet utvecklades till ritualer. Jag käkade lunch två gånger i veckan på samma restaurang, samma mat, samma tid därför att vi båda, klubbens sportchef och jag fick för oss att om vi inte gjorde det så skulle laget förlora. Jo, så tokig och ologisk blir du. Vi båda var på något sätt i alla fall lite lättade när AIK, för så heter laget här uppe, föll mot ett lag som för länge sedan. glömt bort. Nu kunde vi käka lunch var vi ville i fortsättningen.
Inför varje hemma-match så gick jag ned till omklädningsrummet och gjorde en intervju med någon av tränarna. På vägen dit så var jag tvungen att stanna och byta några ord med först Sten och sedan Georg, de legendariska tvillingarna. Tvungen i så måtto att om de ville prata med dig så pratade du med dem. Punkt. Tvillingarna ingick i inventarierna och de var med överallt, alltid.
Jag har rest hem, i bil, efter att ha åkt ut ur kvalserien, på övertid mot laget söderut, vars namn vi icke nämner. Jag har stått uppe på läktaren i Leksand i en sista avgörande match och sett en av de märkligaste ishockeymatcherna jag någonsin har beskådat. AIK tappade allt inför möjligheten att äntligen nå det mål som vi jagat så länge. En enda ynka poäng var det som krävdes och för. motståndet stod Leksand för som inte hade någonting att spela för. Mora gick upp den gången och du kunde släppa en knappnål, och höra den, länge efteråt – i bussen och på flyget hem.
Nästa säsong
Vi knöt näven i fickan och sa till oss själva att nästa säsong, då jä… Det gjordes T-shirts med den texten för övrigt. Det skrevs om mer pengar, högre budgetar och mer pengar till laget men Skellefteå visste att det var en livsfarlig väg att slå in på. Sportchefen Peo Larsson smidde en plan tillsammans med Lasse Marklund och Janne ”X:et” Erixon. Juniorer skulle flyttas upp, få en plats i färde femman och för det krävdes mer träning, målinriktad träning från J18 och uppåt. Det stormade i lokaltidningen. Insändare efter insändare protesterade mot elitsatsningen men AIK trodde på sin metod och sin strategi.
En kväll i match mot Bofors för alla pusselbitar på plats – AIK tog ledningen, drog ifrån, Bofors krigade sig ifatt och jag blev utskälld för att jag hela tiden vidhöll ”det här vänder Bofors aldrig på”. Du säger inte sånt med ett måls marginal, hårt nedpressade i egen zon. Det är att ”jinxa” och det var därför Pär Wiksten (The Wannadies) så envist hävdade att Skellefteå AIK inte skulle vinna SM och förlora alla matcher som var kvar i intervjun med TV4 inför den match som ledde fram till ett fjärde SM-guld. Något laget söderut inte har klarat av och inte heller laget norrut.
Sluta
Där och då bestämde jag mig – det blir inte roligare än så här. Går AIK upp, vilket jag var övertygad, om så skulle jag sluta. AIK gick upp, klarade trycket och sedan var det en lång väntan för alla oss fans innan laget skulle komma hem. På en pub inne i centrala Skellefteå kom någon på den briljanta idéen att åka ut till Falmark (flygplatsen) och möta laget.
Så hur löser du det?
Jag lyfte luren, ringde Skelleftebuss och lyckades med konststycket att få loss två långa ledbussar – praktiskt taget mitt i natten, i vart fall rätt sent på kvällen. På väg ut till flygplatsen kom beskedet – laget kan inte landa i Skellefteå på grund av ett ymnigt snöfall så det var bara att inta puben igen och fortsätta att vänta medan spelarna skulle komma till arenan i buss från en stad norrut som också har ett hockeylag.
Mitt i natten kom så spelarbussen och de togs emot av tusentals fans uppe vid ”ladan”. I en alkoholdimma så kom någon på att vi öppnar hallen, arenan, så kan vi festa inne. Vi låste upp, klev in för att låsa upp och få igång belysning och annat. Då gick inbrottslarmet och IQ Fiskmås 1 (ansvarig inom klubben) och IQ Fiskmås 2 (jag) stod inför en display med knappar. och funderade över vilken kod vi skulle mata in för att skulle bli tyst. Medan vi stod där som två fån så anlände vaktbolaget undrade ”Hur går det killar?” och när den som låst upp hallen hundratals gånger tidigare, och som rimligen kunde koden, tittade på mig och och frågade ”Vad tror du?” så insåg jag att det bara vara att ge upp, och gå ut igen. Firandet fick ske utanför hallen.
Hemma
Morgonen efter vaknade jag hemma med svart/gula ballonger i hela huset, en löpsedel från Norran uppsatt i hallen och konfetti i håret. Äldsta sonen hade förbarmat sig över sin far och sett till att både jag och gode vännen kom hem välbehållna. Efter att ha konstaterat att det hade runnit ned alldeles för mycket alkohol kvällen och natten innan så ringde telefonen. Det var bossen på Skellefteå buss som ringde och som ville veta vart fakturan för två ledbussar skulle skickas.
Jag blev helt tyst och han också tills han brast ut i skratt och meddelade att det normalt kostar tusentals kronor att rekvirera en buss men att jag skulle slippa att betala. Vi hade ju ändå gått upp i Elitserien.
Det gick några veckor och sedan ringde Sveriges Radio och frågade om jag kunde tänka mig att sända ishockey ett par gånger i veckan men det är en helt annan historia. Jag blev kvar inom hockeyn.
Idag mår Skellefteå AIK bra, för att inte säga mycket bra. Damerna har tagit steg upp i högsta divisionen, spel.at slutspel, J20 har vunnit SM liksom A-laget. Det är en fantastiskt prestation och resa av en förening som var en helg från konkurs 1997.
av Mikael Winterkvist | mar 22, 2025 | Bluesky, Krönikor, Mastodon, Threads, Twitter
Jag har ägt några iMac-modeller under åren och älskat dem alla – fram till den nuvarande modellen. Förutom att den är estetiskt ful så är det inte en dator för ett proffs.
Visst, den finns i en massa roliga färger, visst den är tunn, supertunn, über, mega, bauta-tunn men den (ursäkta) är trist, platt och anonym. Det här med tunn och Apples ständiga jakt på att hyvla av hundradels millimetrar på allt de designar är en tävling som jag inte riktigt förstår. Möjligen ligger det någon slags designmässig utmaning som tydligen är enormt lockande men med tanke på debaclet med tangentbord och ergonomiskt usla möss så har den tävlingen gått över styr i mina ögon.
Suverän
Hur som helst, iMac, var en smått suverän arbetshäst under många år. Grym bildskärm, packad med prestanda och allt i ett – den ultimata datorn för proffset. Sen kom någon inom Apple på att lansera en uppdaterad Mac mini och sedan konkurrera med sig själva med Mac Studio – allt med de riktigt tunga proffsen satt och väntad på en ny Mac Pro. iMac slaktades och gjordes om till en kontors- och hemmadator med en 24-tums skärm.
24-tum?
Ett tag fanns en mörk modell, en iMac Pro men den försvann också.
Ful
Det finns två fel med den nuvarande modellen – den är ful och skärmen är för liten. Nederkanten är i färg medan hela överdelen är vit, eller ljus, i vart fall ingen färg. Jo, jag fattar – överdelen är gemensam för alla modellerna, alla färgerna, men snyggt är det inte. Äpplet är satt på baksidan som om Apple skäms för nya iMac – berätta inte på framsidan att det är en Mac ty denna tingest är icke något vi äro stolta över.
Nåväl, utseende och design är en smaksak men en iMac ska ha ett äpple – på framsidan.
Skärmen, 24-tum, gjorde att jag aldrig ens övervägde att köpa nya iMac som ersättare för min tidigare stora 27-tums iMac. Jag köpte en 34-tums widescreen och köpte en Mac mini istället då jag räknade med att det skulle dröja innan det kom en ny, stor iMac. Det visade sig att jag fick rätt (för en gångs skull) och jag räknade också med att en iMac med en 30+-skärm, 32- eller 34-tum, skulle innebära ett pris som var av modell större.
Avskyvärt
Jag tittade lite snabbt på Apples nya 27-tums bildskärm, Studio Display, och konstaterade att Apple ville ha mer än dubbelt betalt så mycket betalt för teknik, högtalare och annat än konkurrenterna. Jag gjorde det ingen Apple-skalle av rang får göra – jag köpte inte bara ett annat märke utan Samsungs kopia – M8.
Jo, jag vet det är avskyvärt, klandervärt och ett etikettsbrott av monumentala proportioner så håll det för dig själv. Säg det inte till någon, snälla.
Nu tittar jag ibland på min Mac mini M1, en pålitligt arbetshäst som tjänstgjort med den äran sedan den lanserades. Jag tittar på den för att det kan var dags att uppgradera och då kommer en iMac in i bilden – en stor iMac. Tillsvidare så får den ta över uppgifter som servern.
Jag investerare i en MacBook Pro Max 14-tum istället. Så Apple, vill ni ha mer av mina stålars – spotta ur er en stor iMac, i rymdgrå eller svart med ett äpple på framsidan – då kan vi snacka sedan.
