Monster: Ed Gein – berättelsen om verklighetens skräckikon

av Mikael Winterkvist | okt 11, 2025 | Bluesky, Threads, Tipset: TV och Film, Twitter

Monster: berättelsen om Ed Gein är den tredje delen i Ryan Murphys Netflix-serie om verkliga brottsfall som skakat USA. Efter Jeffrey Dahmer och bröderna Menéndez står nu den ökände gravplundraren och mördaren från Wisconsin i centrum – mannen som senare inspirerade filmfigurer som Norman Bates och Leatherface.

Till skillnad från Dahmer-serien, som följde mördaren i modern tid, är den här historien mer nedtonad och långsammare. Serien börjar i det stillsamma, lantliga 1940-talets USA där Ed Gein bor ensam med sin djupt religiösa och kontrollerande mor. Det är därifrån serien försöker förklara hur en tillbakadragen man förvandlades till en symbol för amerikansk skräck.

Faktiska händelserna

Netflix-versionen försöker hålla sig nära de faktiska händelserna där mycket av obehaget ligger i miljöerna – den slitna gården, de kalla vintrarna och den tystnad som präglar det lilla samhället där alla känner alla. Ed spelas med en sorts obehaglig ömhet, som gör honom både tragisk och skrämmande. Det är ingen ursäktande skildring, men den ger ändå utrymme för att förstå den sociala isoleringen, den psykiska ohälsan och det religiösa förtryck som drev honom allt längre in i mörkret. Charlie Hunnam är briljant, helt enkelt lysande i gestaltningen av en person som på alla sätt kan sägas vara fullständigt galen och som först sedan han gripits, diagnosticerades som schizofren.

Invändningar

Flera invändningar kan dock göras. I Charlie Hunnams gestaltning så har Ed Gein en ljus röst, nästan kvinnlig röst, men i de bandinspelningar som finns, från polisförhören, så har Gein inte alls en särskilt ljus röst. Hunnam säger sig ha fått lyssna på en inspelning från det första polisförhöret och format rösten utifrån det men det finns inspelade polishör med Gein där han har en rätt normal, manlig röst.

Det finns inte heller bevis för att han var nekrofil, att han var kannibal eller hade ett förhållande med Adeline Watkins, som utpekas som den som uppmuntrade Geins brott. Det finns inte heller några bevis för att Gein skulle ha haft ett förhållande med ett av offren, Bernice Worden, som är det enda mord som Gein faktiskt dömdes för. Skaparna av tv-serien har tagit sig långtgående ”konstnärliga friheter” för att uttrycka det milt och i vissa avsnitt handlar det mer om att stapla bisarra händelser och brutala inslag på varandra än att faktiskt försöka att berätta historien om Ed Gein.

Serien är trots det välgjord, med dämpade färger och långsamt berättartempo. Det finns brutala sekvenser, blodiga sådana, men i huvudsak så består skräcken av ett stilla, tryckande mörker som kryper fram ju längre tiden går.

Slaktaren

Seriemördaren Ed Gein, känd som ”Slaktaren från Plainfield”, föddes den 27 augusti 1906 i La Crosse, Wisconsin. Han hette egentligen Edward Theodore Gein och var det andra barnet till George och Augusta Gein samt yngre bror till Henry.

År 1914 flyttade familjen till en 195 tunnland stor gård på landsbygden utanför Plainfield. Huset saknade både elektricitet och rinnande vatten. Modern Augusta styrde familjen med hård hand och formade Eds världsbild genom en strikt, religiös fostran. Hon lärde honom att kvinnor var syndiga och farliga och läste ofta högt ur Bibeln för sina söner – särskilt berättelsen om Noas ark, som hon använde som varnande exempel och hävdade att en ny syndaflod en dag skulle komma för att rena världen från kvinnors synder.

Isolerade uppväxten

Den isolerade uppväxten gjorde att Ed och Henry höll sig undan från jämnåriga och undvek all form av umgänge utanför skolan. Istället hjälpte de till med arbetet på gården under moderns noggranna uppsikt. Ed hade dessutom ett utseendemässigt handikapp – ett så kallat ”lat öga” – vilket gjorde honom till ett lätt mål för mobbning i skolan.

Ed Gein, brutala brott inspirerade skräckfilmer som Psycho, The Silence of the Lambs och The Texas Chain Saw Massacre, satte skräck i det lantliga Wisconsin under mitten av 1900-talet. Gein rörde sig i de snötäckta fälten kring den lilla staden Plainfield, där han påstods ha mördat och skändat kvinnor. Gein grävde upp kroppar från kyrkogårdar och tog med sig kroppsdelar hem för att använda dem på sätt som chockade hela världen när brotten avslöjades.

Sex människor tros ha fallit offer för Ed Gein, men han erkände bara två mord varav han hävdade att det ena var ett misstag, en olycka. Brodern, som Ed Gein slår ihjäl med ett vedträ i tv-serien, rubricerades som kvävning i läkarrapporten och i juridisk mening så är Ed Gein ingen seriemördare.

När polisen till slut slår till mot gården där Ed Gein lever ensam så hittas lik och likdelar efter ett stort antal personer. De flesta av dem hade Gein grävt upp på kyrkogården. En del kroppar har styckas, eller delats med motorsåg. Hud och delar av kropparna har använts för att skapa masker. Därav så har Ed Geins brott, påstådda brott, hamnat i populärkulturen, allt från Hitchcocks Psycho, till Motorsågsmassakerns Leatherface och När lammen tystnar. 

Eftertänksam

Monster: Ed Gein är mer eftertänksam än tidigare avsnitt. Den visar inte bara ett brott utan ett helt samhälle som inte ville se vad som pågick. Det är obehagligt, men också märkligt sorgligt liksom den påverkan som Ed Geins brott och hans offer har haft på populärkulturen. Hans brott populariserades, blev kult och han fick efterföljare och mördare som beundrade och kopierade honom – Charles Manson, Jeffrey Dahmer, Ted Bundy, Edkund Kemper och Richard Speck.

Det finns ett inslag i tv-serien där Ed Gein hävdar att han lämnade sådana uppgifter till FBI så att Ted Bundy kunde gripas – han fick uppgifterna i brev av Richard Speck, en annan känd mördare, inte heller det är belagt, eller bevisat.

Blandat mottagande

TV-serien har fått ett blandat mottagande. Amerikanska kritiker tycker att tv-serien är för utdragen, för långsam och att det kunde ha ägnats mer tid åt inverkan på populärkulturen, alternativt att det är lite för många stickspår, sidohistorier. För egen del så har jag en förkärlek för det långsamma berättandet, utvecklandet av alla delar och karaktärer i en historia men ska du berätta en historia som bygger på en verklig person och verkliga händelser så får du inte ta dig vilka friheter som helst.

Det borde ha varit fullt tillräckligt att berätta historien om Ed Gein utifrån det han faktiskt gjorde och utan hitta på makabra händelser. Trots det så är serien så välgjord, så välspelad och intelligent upplagd att betyget blir högt.

Betyg