Visst, vi kan kalla den MacBook Pro med M4 Max för en “bärbar dator” – men egentligen är det ett rymdskepp förklätt i aluminium. Den här lilla kraftpaketen levererar upp till 18,4 teraflops i grafisk prestanda. Det är siffror som för bara ett par decennier sedan hade fått forskare att skrika av glädje – eller möjligtvis av rädsla.
Låt oss sätta det i perspektiv.
Cray-1
Cray-1, lanserad 1975, var världens snabbaste superdator. Den såg ut som en futuristisk fåtölj, vägde ett ton och behövde ett helt rum för sig själv. Prestanda? Cirka 160 megaflops. Det betyder att MacBooken är ungefär 115 000 gånger snabbare. Du skulle kunna rendera en Pixarfilm – och hinna brygga kaffe – innan Cray-1 ens fått igång ett Excel-ark.
Hoppar vi till Cray-2 från 1985, som kunde nå 1,9 gigaflops, ser vi att Apple-datorn är över 9 000 gånger snabbare. Cray-2 var kylvattensdriven (!) och krävde underhåll som en mindre ubåt. Din MacBook? Den blir ljummen om du kör tre 4K-videor samtidigt.
Sedan har vi ASCI Red, som i slutet av 1990-talet blev den första datorn att spränga 1-teraflopgränsen – en milstolpe inom superdatorhistorien. Den vägde 70 ton och förbrukade el som en mindre svensk stad. M4 Max gör 18 gånger bättre ifrån sig – på batteridrift, utan att höra ut som ett jetplan.
Vad betyder det här?
Det betyder att en student på ett café med en MacBook 2024 har mer datakraft tillgänglig än vad NASA hade under hela 80-talet. Det betyder att grafikdesigners, filmklippare och AI-utvecklare numera kan jobba på tåg – med maskiner som presterar bättre än gårdagens mest avancerade forskningscentraler.
Det betyder också att du, med din dator i knäet, i praktiken sitter med teknik som skulle ha räknats som hemligstämplad för 30 år sedan.
Ändå klagar vi ibland på att Safari “känns lite seg”.
Det är komiskt, och ganska fantastiskt.
Källor:
