Analyserna och de insamlade uppgifterna pekade åt ett och samma håll och uppgifterna var både oroväckande och anmärkningsvärda. Nu hade alla data körts igenom klustret tre gånger med samma resultat.
– Han kan vara journalist, sa Sommargren när Jakobsson kommit en bit i den sammanställningen med alla slutsatser.
Jakobsson svarade inte utan fortsatte att läsa vidare. Gruppen hade utan tvekan gjort ett grannlaga arbete. Hopp, försök att dölja sina spår fanns med och även om underlaget fortfarande var tunt så hade analysera av kommandon, enkla slarvfel och annat lagts till och de pekade mot en person som arbetade som journalist och teknisk krönikör på en av landets största facktidskrifter.
Hade de nu hittat den skyldige så hade de också rent informativt vandrat rätt in i ett minfält. Medierna skulle utan tvekan ta ställning för sin kollega om det skulle bli aktuellt med ett rättsligt ingripande. Skulle åklagare och polis blandas in och om mannen skulle gripas så skulle det bli svårt att komma undan de informella mått och steg som lett fram till gripandet. De hade tagit genvägar och ur strikt rättssäkerhetssynpunkt så var det ett fett köttben som media skulle frossa på i veckor och se till att hålla kvar uppe på löpsedlarna lika länge.
Kombinationen med en journalist som grips misstänkt för dataintrång skulle inte ens en nybakad sommarvikarie missa. Medierna skulle utgå ifrån att mannen varit på jakt efter något stort och de skulle snabbt följa efter i hans spår och då fanns en uppenbar risk att Jakobsson och hans grupp skulle bli kända. Något som helt enkelt inte fick inträffa.
– Hur fan gör vi, frågade Sommargren när Jakobsson suttit tyst ett tag.
– Ja du, vad fan gör vi om det är den här killen?, svarade Jakobsson uppenbart bekymrad över den vändning ärendet nu tagit.
– Är vi säkra på att det är han?, frågade Jakobsson till slut.
– Inte säkra. Det kan vi aldrig vara och jag har satt två man på att kartlägga honom och han tekniska kunskaper. Sättet han jobbar på stämmer liksom inte överens med en snubbe som gått på en folkhögskola direkt efter gymnasiet och som kommit till datatidningen via olika jobb på lokaltidningar, svarade Sommargren.
– Du menar att sättet att jobba kan ligga på en för hög teknisk nivå?
– Utan tvekan och hans artiklar och krönikör ger liksom inte den bilden. Killen är för lite nördig för att uttrycka det enkelt, summerade Sommargren.
Jakobsson öppnade mappen med uppgifterna om den misstänkte databrottslingen.
– Sven Tage Thuresson, 47 år, journalist på landets ledande facktidskrift, kan det verkligen vara vår man, frågade sig Jakobsson och tittade på bilden av en lite luggsliten, medelålders man som såg ut att ligga så långt ifrån stereotypen av en databrottsling som du kan komma.
Ändå pekade en rad tekniska data mot Thuresson och tillsammans med insamlad information om hur han har rört sig, hans resor och var han befunnit sig geografisk vid olika tidpunkter bildade ett tydligt mönster som bara kunde leda fram till en enda rimlig slutsats. den de sökte var svensk och han var journalist. Det första var absolut inget problem. Det andra var ett problem, ett stort sådant.