Nu kommer kraven på mer övervakning
Nu kommer kraven på mer övervakning
Direkt efter terrordådet i Stockholm lovordades det svenska öppna samhället. Polisens och räddningspersonal hyllades, med all rätt, enskildas insatser prisades och politiker uttalade trotsigt att terroristerna inte kan vinna. I spåren av all värme och empati kommer nu kraven på mer övervakning.
Fler kameror, mer avlyssning, mer spaning, mer resurser, mer makt och ovanpå det inskränkningar av våra grundlagsskyddade rättigheter. Debatten i Sverige tenderar till att följa samma mönster som i USA där grundläggande fri- och rättigheter mycket snabbt monterades ned i jakten på trygghet.
Naturligt
Det är naturligt att bli rädd och lika naturligt att inte vilja vara rädd. Utifrån det så är det närmast naturligt också att försöka att hitta lösningar så att vi inte blir attackerade, så att vi inte behöver vara eller bli rädda. Därför tar alltid debatten samma väg, följer samma spår och nu kommer kraven på mer övervakning.
Polisen måste få mer resurser, SÄPO måste få mer resurser, militären måste få mer resurser och FRA måste få mer resurser. Alla som kan tänkas att vilja eller kunna skydda oss måste få mer resurser så att vi kan vara och känna oss trygga.
Enkla lösningar
Vi efterlyser enkla, snabba lösningar och vi reagerar med reptilhjärnan. Klart att det ska vara förbjudet att vara medlem i farliga organisationer, läs militanta muslimska organisationer.
Varför är det tillåtet i Sverige men inte i Norge?
Vi i Sverige är ju alltid så flata, så misslyckade och här utbryter det ju alltid kaos och du kan inte lite på någon. Allt det där naturligtvis invandringens fel men just för stunden så överskuggas den slutsatsen av kravet på mer trygghet så att vi slipper vara rädda.
Nu visades sig ju faktiskt att det svenska samhället fungerade, oavsett vad exempelvis Tino Sanandij, påstår och vilken verklighetsbild han än vill måla upp.
Sverige föll inte samman; det bestående intrycket är inte kaos utan det rakt motsatta. Ett samhället som fungerade med poliser, väktare och enskilda som gjorde fantastiska insatser. Den som vill sprida en bild av kaos gör det därför att denna någon verkligen vill sprida en bild av kaos. Med risk för att bli närmast barnsligt övertydlig så är det självklart att det rådde kaos minuterna efter terrordådet. Det är inte de minuterna Tino Sanandaji beskriver. Han har ett syfte med att beskriva ett helt samhälle i förfall så då gör han det.
Trygghet
I var jakt på trygghet för att slippa vara rädda så säger vi ja, utan eftertanke, till sådant som egentligen är nedmonteringen av grundläggande fri och rättigheter. Vi förbjuder medlemskap i terrorgrupper.
Så enkelt att säga men i praktiken så innebär det att vi också ska montera ned en en del av våra grundlagar. Sedan tillkommer det där riktigt svåra som vi inte tänker på – var ska gränsen dras och vem ska dra den?
Vem ska besluta om vilken organisation du ska eller inte ska få vara medlem i?
Skitprat, invänder du, i fallet med Daesh är saken glasklar. Förbjud dem så blir vi lite tryggare.
När det gäller mördarsekten Daesh är det inga problem med gränsdragningen men låt oss ta Tyskland som har förbjud mot nazistiska organisationer som ett exempel istället. Där har lagen visat sig vara tandlös och de finns ett stort antal nazistiska och fascistiska grupper i landet.
Övervakning
London är en världen mest kameraövervakade stad. Jag bara säger det för att exemplifiera ytterligare att kameror inte förhindrar terrordåd. Vi blir inte tryggare.
I USA gavs underättelseorganisationerna närmast obegränsade resurser och full frihet efter 9/11. Enorma mängder data samlades in från enorma mängder övervakade individer men det stoppade inte terrordåd.
Terroristerna i Bryssel, Paris och Nice var kända av polisen. De utförde sina dåd i alla fall och därför kanske vi ska göra det som faktiskt brukar fungera rätt bra när det handlar om lagar och regler. Ta det lugnt.
Vi kanske inte ska fatta beslut när vi är rädda. Vi kanske inte ska gå med på att skrota delar av grundlagen oavsett vad de har för lagar i Danmark, Norge eller något annat land. Vi kanske inte ska göra som USA – gå med på att låta oss bli övervakade överallt därför att det skapar ett annat samhälle vilket är precis det terroristerna vill.
De vill att vi ska vara rädda och leta efter enkla lösningar. Så just därför kanske vi inte ska göra det. Vi kanske inte ska genomföra förändringar av vårt samhälle som faktiskt inte visat sig fungera.
