Sport och religion
Sport och religion
Nascar, den amerikanska bilsporten kör, alltid sina tävlingar på söndagar. Direkt efter gudstjänsten. Pratar du med en hockeyälskare som följer sitt lag så finns samma inslag av en tro som du hittar inom religionen. Är sport religion?
Det finns likheter och det finns också skillnader, det ska understrykas. Du hittar inte samma tydliga rivalitet inom religionen men frågan är om sporten fyller en mycket snarlik funktion som religion. Något att tro på, något att engagera sig i?
Apple
Antropologer har studerat de som gillar Apple och har kunnat konstatera att samma del av hjärnan stimuleras av Apples-fantaster som hos religiösa individer. Jag har letat för att se om det finns liknande undersökningar när det gäller sport och det visar sig att det fungerar på ett mycket snarlikt sätt även där. Det finns ritualer, ett eget vokabulär och en tro.
Gruppen, sportintresserade, är dessutom mer religiös än andra. I vart fall i USA där undersökningarna är gjorda. Jag inte är inte helt säker på att det skulle stämma om samma undersökning gjordes i Sverige. Vi är förvisso medlemmar i statskyrkan de flesta av oss men vi betraktar oss inte som religiösa och vi går inte i kyrkan regelbundet. Det gör amerikanska sportfans i högre grad än andra.
Religion
Märk väl att jag inte försöker hävda att sport är en religion eller en ersättare för religion. Snarare att sport kan fungera som en religion. Inslagen, ritualerna, vokabulär och manifesterandet är mycket lika.
Det innebär inte heller att jag hela försöker degradera religion på något sätt utan att jag för nyfiken på varför vi följer sport på det sätt vi gör.
Du kan byta jobb, bil, bostad och du kan byta partner men du byter inte lag, eller sport heller för den delen. Min egen sportsliga bana började helt fel. Jag höll på Brynäs i ishockey under ett par veckor. Tills jag besökte Scaniarinken för första gången som liten knatte och insåg hur fel jag hade.
Skellefteå
Jag höll på SSK, Södertälje, sedan dess och har alltid gjort det. Efter att ha spelat och jobbat i föreningen under några år besökte jag inte en hockeyarena på nästan tio år. Jag var less på ishockey efter att ha kajkat runt som fotograf och frusit underkroppen av mig i allt från Huddinges svinkalla lada till Scandinavium. Hur som helst så landade jag inom Skellefteå AIK, blev kvar i 10 år och utvidgade min samling av favoritlag till att även omfatta det lokala AIK.
New York Islanders och New York Yankees har alltid varit med så långt tillbaka som jag kan minnas och mitt första lag, alla kategorier var Malmö FF och min första idol var Bosse Larsson.
Sedan kom sagt Islanders, Stefan Persson och jag är inte en religiös person, långt ifrån, men när jag mötte min idol en gång för många år sedan i samband med ett junior-VM (Persson var där som scout) så var det en slags religiös upplevelse, eller så drabbades jag bara av en helt vanlig ”starstruck”.
Religiösa
Hur som helst min poäng är att vi som håller på ett lag inte sällan gör det till en sådan grad att det får smått religiösa proportioner och nu har alltså forskare kunnat konstatera att när det kommer till vår hjärna så stimuleras samma delar, av sport och Apples prylar.
