Stiftelsen är starkt kritiska till 2026 års fiskekvoter, kan strida mot EU-lagstiftningen

Stiftelsen är starkt kritiska till 2026 års fiskekvoter, kan strida mot EU-lagstiftningen

EU:s fiskeministrar har nu beslutat om fiskekvoterna för Östersjön år 2026. Kvoterna är betydligt högre än de som EU-kommissionen föreslog och riskerar att utarma Östersjön ytterligare menar Stiftelsen för Östersjölaxens Thomas Johansson.

– För laxens del så landade kvoterna på kommissionens förslag men tyvärr så avvek EU:s fiskeministrar från det föreslagna kvoterna för laxens mat, sill/strömming, och ökade fiskekvoterna, säger Thomas Johansson.

Mycket oroade

– Vi är mycket oroade för situationen i Östersjön och hur ekosystemet mår. Det är så illa att det kan ifrågasättas om kvoterna förr sill/strömming faktiskt inte strider mot EU:s egen lagstiftning, fortsätter Thomas Johansson.

Den handlar bland annat om den så kallade ”femprocentsregeln”, det som ibland kallas får en ”nödbroms”, där lekbiomassan – mängden lekmogen fisk i ett bestånd – inte får understiga den kritiska nivån ”blim”. Under denna gräns så finns det risk för att hela beståndet kollapsar.

– Stiftelsen har upprepade gånger kritiserat det nuvarande systemet där kvoterna sätts art för art, utan en tanke på att Östersjön är ett skört, känsligt ekosystem där påverkan på en art även påverkar annat liv i havet.

Källa: Stiftelsen för Östersjölaxen

blank

 

Europol stoppar smuggling av glasål – 22 ton beslagtagna

Europol stoppar smuggling av glasål – 22 ton beslagtagna

blank

Myndigheter från 21 länder i Europa och utanför har samarbetat med Europol för att stoppa organiserade kriminella grupper som ligger bakom den illegala handeln med glasål.

Den senaste fasen av Operation Lake, som pågick från oktober 2024 till juni 2025, avslöjade omfattande smuggelnätverk och stoppade transporter av levande ålar som var på väg till olagliga fiskodlingar i Asien.

Insatsen ledde till:

  • 16 131 genomförda kontroller runt om i Europa
  • 26 gripanden
  • 22 ton glasål beslagtagen
  • Organiserad brottslighet i centrum

Utredningarna visade att flera organiserade kriminella grupper styrde handeln. EU-medborgare fångade ålen via fiskeriverksamheter, medan personer med asiatiskt ursprung skötte smuggelvägarna ut ur Europa.

När ålen väl hade lämnat EU föddes den upp på odlingar och såldes vidare på världsmarknaden som laglig fiskprodukt. Enligt Europols underrättelser uppskattas upp till 100 ton glasål smugglas varje år, vilket i toppår har genererat mellan 2,5 och 3 miljarder euro.

Svarta marknaden

Denna svarta marknad hotar inte bara en redan utrotningshotad art utan göder också annan brottslighet – allt från skattefusk och livsmedelsbedrägerier till dokumentförfalskning och penningtvätt.

Smugglarna använde i stor utsträckning förfalskade handlingar för att dölja sin verksamhet. De manipulerade fångstrapporter och hittade på mottagare för leveranserna, vilket gjorde det möjligt att föra ut tonvis med levande ålar ur Europa varje år.

Ett långsiktigt arbete

Operation Lake är Europols viktigaste insats mot den illegala handeln med glasål och en av de mest långvariga internationella satsningarna mot miljöbrott. Sedan starten har operationen lett till:

  • över 850 gripanden
  • 109 ton glasål beslagtagna eller stoppade från att smugglas

Europol har samordnat arbetet, stöttat med underrättelser och analys samt deltagit aktivt under säsongen. Organisationens experter har samarbetat nära med deltagande myndigheter, hållit operativa möten och varit på plats för att bistå i pågående utredningar.

Deltagande länder och organisationer

I årets upplaga av Operation Lake deltog mer än 20 partner, inklusive brottsbekämpande myndigheter i EU-länder och tredjeländer samt EU-institutioner:

EU-länder: Belgien, Kroatien, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Spanien

Partnerländer: Albanien, Kanada, Georgien, Schweiz, Storbritannien, USA

EU-institutioner och myndigheter: Eurojust, Europeiska kommissionen (DG SANTE), Europeiska fiskerikontrollmyndigheten (EFCA), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)

Källa:
EuroPol

Ett enda beslut kan rädda den vilda laxen!

Ett enda beslut kan rädda den vilda laxen!

blank

Svensk fiskepolitik och hela debatten om fiskekvoter i Östersjön, hotade och svaga arter tenderar till att köra i diket främst på grund av två orsaker – för många har sitt ”pet project” kombinerat med en oförmåga att se vad som kan få mest effekt, snabbast.

Problemet, och låt oss utgå ifrån den vilda laxen därför att det är det ämne som jag kan bäst, är att alla vill se just sina åtgärder genomförda. Alla har sitt ”pet project” och utifrån det levereras tvärsäkra förslag på vad som ska göras och i vilken ordning saker ska göras.

Låt mig ta några exempel:

  • Tiamin
  • Sälar
  • Skarvar
  • Kiselalger
  • Smoltutsättningar
Tiamin

Tiamin, även känt som vitamin B1, är ett vattenlösligt vitamin som kroppen behöver för att omvandla kolhydrater till energi. Det spelar en avgörande roll i ämnesomsättningen och i nervsystemets funktion. Det finns rapporter som pekar mot att överdödlighet bland fiskar, däribland lax, kan vara orsakade av brist på Tiamin. Därför har också just Tiamin blivit mångas ”pet project”, där alla andra hot mot laxen överskuggas.

Ingen har hittills dock kunnat presentera en vettig plan för hur Tiamin ska tillföras laxarna. Hur ska en eventuell brist på Tiamin åtgärdas?

Dessutom så är inte forskarnas slutsatser entydiga. Tiaminbrist är en faktor av flera och det är inte heller säkert att det är en huvudorsak. Ändå framförs Tiaminbrist som nyckeln och som den helt avgörande faktorn.

Sälar

Sälar äter lax, lite beroende på vem du frågar så äter sälar olika mycket lax, per dag. Fiskare, yrkesfiskare och sportfiskare anser sig ha bättre rätt till laxen, bättre rätt än sälen, och sälen sägs ha ökat i antal, närmast explosivt.

De svenska sälstammarna har under lång tid vuxit, men under de senaste fem åren har tillväxten mattats av. Både jakt, klimat och födotillgång påverkar utvecklingen – och skillnaderna mellan arter är tydliga.

Gråsäl

Gråsälen i Östersjön har ökat kraftigt sedan 2000-talet, men under de senaste fem åren har tillväxttakten planat ut. Det totala antalet ligger omkring 40 000–50 000 individer, men årlig licensjakt och försämrad kondition hos honor har bidragit till att beståndet stabiliserats snarare än fortsatt växa.

Knubbsäl

Knubbsälen finns längs västkusten och i södra Östersjön. Populationen i Skagerrak och Kattegatt uppskattas till drygt 30 000 individer, och har varit relativt stabil under de senaste åren. I vissa områden syns dock tecken på minskad föryngring.

Vikare

Vikaren finns främst i Bottniska viken. Den totala populationen uppskattas till över 20 000 individer. Varmare vintrar och sämre isförhållanden påverkar föryngringen negativt. Samtidigt har viss jakt och minskad födotillgång lett till att tillväxten varierat kraftigt mellan år.

Ska vi tro på de här källorna så har den svenska sälstammen inte ökat explosionsartat de senaste fem åren.

En vuxen säl äter i genomsnitt 3–7 kg fisk per dag, beroende på art, årstid och tillgång på föda.

Skarv

Skarven däremot har ökat, och ökat snabbt.

Under de senaste fem åren har skarvpopulationen i Sverige fortsatt att öka kraftigt och spridit sig till fler regioner. Efter mer än en nationell fördubbling sedan 2012 har ökningen nu framför allt handlat om successiv spridning inom landet. Lokala fluktuationer – som i Stockholms skärgård – visar att populationen inte växer lika snabbt överallt.

Källor:

En skarv (mellanskarv/storskarv) äter i genomsnitt cirka 0,5–1 kg fisk per dag.

Trålning

Plocka nu fram en miniräknare och räkna fram hur mycket fisk skarven och sälen äter. Du lär inte komma i närheten av:

  • Industrifisket i Östersjön ansvarar för stora fångster, cirka 470 000 ton per år, huvudsakligen av skarpsill, strömming och bifångster, däribland lax.
  • Svenska trålare ensamma landar 30–35 000 ton skarpsill årligen – 95 % av Sveriges pelagiska fångst i Östersjön.
  • Trålning dominerar dagens industrifiske och har betydande ekologiska effekter.
Rangordning

Låt oss nu rangordna hoten utifrån vad vi människor kan påverka, vilka beslut som snabbt skulle kunna fatta för en snabb effekt – helt enkelt vad ska vi göra för att förhoppningsvis vända utvecklingen?

För att ta reda på vad som kan göras och i vilken ordning det bör göras så försöker vi rangordna hoten mot den vilda laxen. Listan kan säkert stuvas om, efter de två första hoten, och ordningen kan säkerligen också göras med en annan ordning men trots det – här är en rangordning.

De största hoten mot vild lax

1. Vattenkraft och vandringshinder

Det allvarligaste hotet mot vild lax i Sverige är vattenkraften. Dammar och kraftverk blockerar eller försvårar laxens naturliga vandring till och från lekområdena. Många älvar saknar fungerande fiskvägar, vilket leder till minskad reproduktion och fragmenterade bestånd.

2. Överfiske – särskilt industrifiskets påverkan på laxens föda

Det storskaliga pelagiska trålfisket fångar enorma mängder sill och skarpsill – arter som vild lax är beroende av under sin havsfas. Minskad tillgång på föda leder till sämre tillväxt och ökad dödlighet hos laxen innan återvandringen till älven.

3. Sjukdomar och parasiter – kopplade till fiskodling

Sjukdomar som sprids via fiskodlingar, exempelvis bakterier och laxlus, påverkar vilda laxbestånd. Parasiterna försvagar fisken och ökar risken för dödlighet, särskilt hos återvändande lax på väg upp i älven.

4. Försurning och miljögifter

Trots att kalkning förbättrat vattenkvaliteten i många älvar, är försurningen fortfarande ett problem på vissa håll. Långlivade miljögifter som dioxiner och PCB påverkar fortplantning och överlevnad, särskilt i laxens fettrika vävnader.

5. Genetisk utarmning och påverkan från odlad lax

När populationer blir små eller isolerade ökar risken för inavel och minskad genetisk variation. Utsättning av odlad lax – särskilt från genetiskt avvikande bestånd – hotar dessutom de lokala arternas anpassning och livskraft.

6. Predation från säl och skarv

På vissa platser pressas vilda laxbestånd av naturliga rovdjur. Skarv och gråsäl tar både smolt och vuxen fisk. Även om detta inte är ett huvudsakligt hot i nationell skala, påverkas vissa älvar tydligt.

Vattenkraften

Vattenkraften och vandringshinder lär vi inte kunna ändra på. De stora älvarna som är redan är utbyggda lär vi knappast kunna återställa. Vi, samhället behöver den el som vattenkraften producerar, utan vi får istället inrikta oss på att återställa de vatten som går att återställa och ta bort de vandringshinder där det är möjligt.

Sett till helheten, till hela det komplexa problemet så lär det inte ha någon stor påverkan. Det är en process att utreda dammar, gamla kraftverk och vi var en god bit på väg med den Nationella Planen, NAP, för vattenkraften men planen har skjutits up, getts nya förutsättningar flera gånger och den första målsättningen – att ge vattenkraften moderna miljövillkor – är det osäkert om det blir verklighet.

Överfiske

Här kan vi absolut få stor effekt genom två beslut:

  • 1. Stoppa allt storskaligt industriellt fiske
  • 2. Stoppa allt fiske på svaga och hotade bestånd under minst fem år
Fiskodling

Här kan vi också fatta beslut om att exempelvis ompröva vattendomarna som skrevs för decennier  sedan, då det fanns en tro på att odlad, utsatt fisk skulle kompensera vattenkraftens utbyggnad. Idag vet vi bättre men ändå finns de gamla vattendomarna kvar.

  • 3. Ompröva de gamla vattendomarna, minska mängden odlad fisk som sätts ut.

Då åtgärdar vi dessutom hot nummer 5 men, här faller ett beslut tillbaka på den Nationella Planen, NAP, som skjutits upp, fördröjts och som fått nya direktiv, flera gånger.

Mljögifter

PCB och dioxiner har en lång halveringstid vilket betyder att idag får vi sota för gamla beslut. Den feta fisken i Östersjön får inte exporteras och det svenska Livsmedelsverket avråder oss från att äta den. Den innehåller för höga halter av miljögifter.

Oavsett vilka beslut vi fattar idag så kommer det att vara bestående, vilket inte är detsamma som att vi inte ska göra något men vi påverkar inte halveringstiden med beslut.

Säl och skarv

I de områden där säl och skrev utgör ett problem, och ett hot, så kan vi hålla nere bestånden med jakt, prickning av ägg och andra åtgärder.

  • 4. Ge tillstånd för licensjakt och andra åtgärder
Fyra beslut
  • 1. Stoppa allt storskaligt industriellt fiske
  • 2. Stoppa allt fiske på svaga och hotade bestånd under minst fem år
  • 3. Ompröva de gamla vattendomarna, minska mängden odlad fisk som sätts ut.
  • 4. Ge tillstånd för licensjakt och andra åtgärder

Fyra beslut skulle, med stor sannolikhet, få mycket stor effekt varav de första två, ett stopp för industriellt trålfiske i Östersjön i kombination med ett totalstopp för fiske på hotade och svaga bestånd skulle skapa tid för forskarna att ta reda på varför smolt dör i onormal utsträckning ute i havet samtidigt som bestånden förhoppningsvis återhämtar sig.

I realiteten så skulle ett enda beslut kunna få storeffekt om vi kombinerar 1 och 2.

Så det krävs i praktiken ett enda beslut men det kräver att vi släpper fokus på tiamin och andra mindre viktiga och osäkra faktorer. Det kräver att debatten riktas mot de stora industriella trålarna och mot den påverkan som de har.

Ett sådant beslut innebär inte att vi inte ska göra mer, bara att vi ska fatta besluten i den ordning som ger mest och snabbast effekt.

Källor:

Alla tecken pekar åt fel håll – ingen återhämtning för den vilda laxen

Alla tecken pekar åt fel håll – ingen återhämtning för den vilda laxen

blank

Östersjölaxälvar i samverkan och Stiftelsen för Östersjölaxen har gjort en första sammanställning, en koll av läget i våra vildlaxälvar 2025. Det som en del i det som senare i höst kommer att presenteras som året Laxrapport.

– Våra fiskvårdsorganisationer ute i landet gör ett fantastiskt jobb med att förvalta och upplåta fisket i älvar och åar. I våra vattendrag är vi sist i kedjan för att få ta del av den fantastiska resurs som starka fiskbestånd skulle kunna vara och tyvärr är det bara att konstatera att i stort sett inga tecken pekar åt rätt håll, den vilda laxen visar inga tecken på att återhämta sig nu för tredje säsongen i rad, säger Thomas Johansson, generalsekreterare i Stiftelsen för Östersjölaxen.

Några exempel:

  • Råneälven stängde sitt fiske efter lax, kort in på säsongen för andra året i rad, sedan de konstaterat att mängden lax som vandrar upp för att leka ligger på för låga nivåer.
  • Byskeälven noterar i stort sett samma mängd uppvandrande fisk som i fjol, vilket hade kunnat vara ett litet positivt tecken, men det är stor lax, lax med tre havsår eller flergångslekare vilket betyder att lax med bara 1 eller 2 havsår inte verkar finnas.
  • Torneälven, den viktigaste älven och den älv som producerar mest vild lax i Sverige lär inte nå över fjolårets uppvandring på 24 667 laxar. Torneälven räknade in 101 094 laxar 2014, för drygt tio år sedan.
  • Kalixälven räknade in nästan 9 000 laxar som vandrade upp för att leka 2024 – i år har hittills 115 laxar vandra upp i älven.

– Det här visar på att läget för den vilda laxen är akut. Fortsätter vi med ett kommersiellt fiske efter lax i Östersjön så kommer det inte att finnas någon vild lax kvar inom några år, för nu pekar kurvorna brant nedåt, fortsätter Thomas Johansson.

Orsakerna är flera:

  • En överdödlighet ute i havet – lax som vandrar ut i havet för att växa till sig dör.
  • Ett överfiske av ”Östersjöns motor”, sill/strömming, som lett till att maten är slut ute i havet.
  • En okänd andel laxar som fångas som bifångster i det storskaliga trålfisket.
  • En stor flotta med industritrålare som fiskar storskaligt, som tar upp allt som de kan fånga och som gör det extremt effektivt med hjälp av avancerad teknik.

– Orsakerna är sannolikt fler än bara fisket. Vi kan diskutera klimatpåverkan, varför smolten dör, om sälarna och skarvarna är en bidragande orsak, miljögifter och sjukdomar.  Det här är stora och komplicerade frågor att komma tillrätta med. Något vi kan göra, nu direkt  är att stoppa rovfisket ute i Östersjön och stoppa industritrålarna och vi kan stoppa allt fiske efter svaga och hotade bestånd, däribland allt fiske efter vildlax i Östersjön. Det skulle ge bestånden tid att återhämta sig samtidigt som våra forskare får försöka att ta reda på vad som hänt ute i havet. Allt som krävs är en vilja att göra det, säger Thomas Johansson.

Här kan du ladda ned årets Laxsvep: Laxsvepet 2025

EU bestraffar det finska fulfisket – men Stiftelsen kan avslöja att Finland bytt till sig laxar motsvarande EU:s straff

EU bestraffar det finska fulfisket – men Stiftelsen kan avslöja att Finland bytt till sig laxar motsvarande EU:s straff

blank

EU-kommissionen bestraffar nu Finland för att inte ha följt ICES vetenskapliga råd och det beslut som fattades av EU:s fiskeministrar inför 2024 års fiske efter lax i Östersjön. Finland får en minskad kvot med 3 126 laxar för fisket 2025 men Stiftelsen för Östersjölaxen kan avslöja att Finland redan bytt till sig i stort sett samma antal laxar inför årets fiske.

Inför beslutet för 2024 års kvoter för fisket i Östersjön så var det vetenskapliga underlaget klart och tydligt – stoppa allt fiske efter lax i norra Ålandshav och Bottenhavet. Detta för att skydda den vilda laxen, speciellt efter säsongen 2023 med dramatiskt lägre uppgång av fisk i de svenska älvarna. EU:s fiskeriministrar följde det vetenskapliga underlaget och beslutade om ett fiskestopp.

Döpte om

Finland lanserade då det som kallades för ett ”vetenskapligt fiske” där 32 båtar fiskade med två fällor vardera – sammanlagt 64 laxfällor och där fisket startade redan den 27 maj.

– Finland döpte om ett kommersiellt fiske efter vild lax och struntade i ministrarnas beslut. EU:s bestraffning är en tydlig signal om att vi inte har något behov av det finska forskningsfusket, säger Stiftelsen för Östersjölaxens ordförande Axel Wenblad.

Redan i maj förra året så skickade EU-kommissionen ett brev där Finland uppmanades att avbryta sitt ”vetenskapliga fiske” – vilket inte hörsammades. Finland fortsatte att fiska trots EU:s invändningar.

Nu bestraffar EU Finland i ett 55 sidor långt beslut där det finska vetenskapliga fisket underkänns på punkter efter punkt:

På grundval av de nedan angivna skälen är kommissionens slutsats att i) den ändrade forskningsinsatsen inte genomfördes i enlighet med de villkor som anges i artikel 25 i förordning (EU) 2019/1241, och därmed att ii) villkoren för tillämpning av undantaget enligt fotnot 2 andra stycket i tabell 8 i bilagan till förordning(EU) 2023/2638 inte är uppfyllda.

Av ovan angivna skäl har Finland överskridit den fiskekvot för lax i Egentliga Östersjön som Finland tilldelades för´2024 genom tabell 8 i bilagan till förordning (EU) 2023/2638.

Därför bör ett avdrag göras på 3 162 individer av lax från den kvot för lax från Egentliga Östersjön som tilldelats Finland genom förordning (EU) 2024/2903 för 2025.

Finland får därför en minskad kvot med 3 162 laxar inför 2025 års fiske.

Avslöjar

Trots att Finland nu bestraffas av EU så ser det ut som att vårt grannland fortsätter att gå sin egen väg och överger den gemensamma fiskeripolitiken. 

Under en konferens i finska Muonio, i oktober förra året, så lovade Finlands chefsförhandlare för fisket Orjan Bondestam att Finland inte skulle byta till sig rätten att fånga fler laxar, utöver den beslutade kvoten. 

Stiftelsen för Östersjölaxen kan nu avslöja att Finland bytt till sig en kvot på 3 000 extra laxar – motsvarande det straff som EU nu utdömer. 

Finland har dessutom bytt till sig denna extra kvot för flera veckor sedan, i god tid innan EU:s beslut tillkännagivits. 

Fulfiske 2.0

– Det betyder ju i praktiken att EU:s straff blir helt verkningslöst. EU bestraffar Finland, sänker deras kvot med runt 3 000 laxar som Finland redan har bytt till sig och det här agerandet, fulfiske 2.0, visar att Finland tänker fortsätta att gå sin egen väg och helt strunta i den gemensam fiskeripolitiken, konstaterar Axel Wenblad.

Stiftelsen för Östersjölaxen stöder EU-kommissionens beslut att bestraffa Finland.

– Vi stöder beslutet och har skrivit ett brev till kommissionen där vi säger att det är utmärkt att det görs en tydlig markering att enskilda länder inte kan sätta sig över fattade beslut. Sen är det beklagligt att Finland varit så förslagna att de bytt till sig en utökad kvot, säger Axel Wenblad.

Brevet:

Stiftelsen för Östersjölaxen stödjer starkt kommissionens beslut att vidta rättsliga åtgärder mot Finlands så kallade vetenskapliga laxfiske.

De svenska vildlaxälvarna, där vi delar Torneälven med Finland, står för mer än 90 % av den vilda laxpopulationen i Östersjön. Efter en positiv utveckling i vissa älvar tack vare starka regleringar för fisket i Östersjön och lokala insatser i våra älvar, uppvisar laxbestånden nu en mycket allvarlig situation under 2023 och 2024. Det finns flera orsaker bakom detta, en är förstås bristen på sill, särskilt i Bottenviken. En annan orsak kan vara klimatförändringar med stigande havstemperaturer.

Vad Finland gör som den viktigaste fiskenationen i norr är av yttersta vikt för förvaltningen av fiskbestånden. Mot denna bakgrund är det oacceptabelt att inte respektera de vetenskapliga råden och följa försiktighetsprincipen för att skydda den vilda laxen. Alla åtgärder som riskerar att ytterligare försämra situationen måste förbjudas. Vi stödjer därför starkt kommissionens beslut att vidta rättsliga åtgärder mot Finland.

Vidare hoppas vi att det kommande förslaget från kommissionen för fisket i Östersjön 2026 kommer att ha ett tydligt fokus på att stärka den vilda laxpopulationen i alla avseenden.

Stiftelsen för Östersjölaxen är en oberoende stiftelse. Vår vision är att återställa livskraftiga, självreproducerande laxpopulationer i de ursprungliga vildlaxälvarna i den svenska Östersjöregionen. Vi arbetar aktivt för att stödja och utveckla lokal laxförvaltning i alla vildlaxälvar som rinner ut i Östersjön. Vi arbetar även för att minska yrkesfisket med fällor i älvmynningsområdena. Starka laxälvar är ekologiskt viktiga, ger attraktivt sportfiske och skapar förutsättningar för arbetstillfällen genom välskött fisketurism.

Med vänliga hälsningar,

Axel Wenblad

Ordförande

Stiftelsen för Östersjölaxen

Här kan du läsa EU:s beslut i sin helhet:

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=OJ:L_202500864

Uppdrag Granskning – granskar fiskeripolitiken i Östersjön

Uppdrag Granskning – granskar fiskeripolitiken i Östersjön

blank

SVT:s granskande och grävande program tar sig nu ann fiskeripolitiken, storskaliga trålare och ett innanhav, Östersjön, där allt fler arter hotas. Vi delar Östersjön med en rad andra länder och det betyder att fiskeripolitiken, fångstkvoter och den resurs som havet och fisken är slits mellan en rad särintressen.

På senare år så har torsken i stort sett slagits ut, laxen är under press med högt överdödlighet ute i havet och Östersjöns
motor sillen/strömmingen är mindre i storlek och har minskat i antal inom vissa områden. Landets småskaliga yrkesfiskare vittnar om ett hav så tomt på fisk och att deras fiske knappt lönar sig längre.
Storskaliga
In i Östersjön har storskaliga industritrålare kommit med toppmoderna ekolod, fiske som bedrivs med gigantiska trålar och där merparten av fångsten inte blir mat för oss människor. Det blir fiskmjöl och fiskolja som blir djurfoder, bara en liten del blir människoföda.
I programmet finns Kågeälven med, som fram till 2023 var en framgångssaga med en återintroducerad vild lax där det fångades hundratalet laxar under de bästa åren. Under säsongen 2023 fångades endast en enda lax i älven. Kågeälven är också ett bra exempel på en älv som återställts i ursprungligt skick genom omfattande restaureringar – samtidigt som de engagerade ideella krafterna som förvaltar älven bara kan se på hur den vilda lax och den vilda öring som borde få vandra upp och leka i sin hemma-älv istället fångas ute i havet.
– Det är närmare en och en halv miljard kronor under årens lopp som har satsats på att återställa våra svenska vattendrag.
Det är enorma pengar, säger Thomas Johansson, Kågeälvens ordförande  i Uppdrag Gransknings program som sänds onsdag kväll.
Misslyckande
Axel Wenblad, nu ordförande i Stiftelsen för Östersjölaxen, då generaldirektör för dåvarande Fiskeriverket, och den som är ”pappa” till dagens kvotsystem säger i Uppdrag Granskning att det system som han var med om att arbeta fram är ett misslyckande:
– Jag känner mig bedrövad över att vi inte lyckades få stopp på fisket så att det var i balans med resursen. Där misslyckades jag.
– Att vi inte lyckas, förvalta vårt eget innanhav, så att de viktigaste fiskbestånden kan vara livskraftiga. Det är en skandal.
Uppdrag Granskning kan ses på SVTPlay från onsdag morgon och programmet sänds i SVT 1 onsdag kväll.
blank