I det sista avsnittet av HBO-dokumentären Telemarketers så ska huvudfiguren i den här dokumentären, Patrick J. Pespas, självutnämnd frilansjournalist, storma en sammanslutning av poliser i ”Michael Moore-stil.” Det finns ett problem som snart blir pinsamt påtagligt – han vet inte vem han pratar med.

Patrick J. Pespas springer efter en person och ropar ”Herr. Yates!” i ett försök att ställa en insamlingsorganisation mot väggen och även avslöja polisfackets delaktighet i det serien kallar ”den största telemarketingbluffen i amerikansk historia.”  Den Patrick J. Pespas vill ställa mot vägen heter inte Yates utan Yoes vilket blir pinsamt uppenbart när hela försöket till intervju kapitalt misslyckas.

Höga hästar

Det är alltid farligt att sätta sig på höga hästar och peka finger åt andras misslyckanden men Telemarketers är amatörer som leker journalister, som inte lärt sig hantverket och som försöker att verka i Michael Moores anda. Dokumentären börjar med ett kompisgäng som jobbar åt ett insamlingsbolag vars affärsidé är att antyda och utge sig för att vara poliser som samlar in pengar till polisen. Den riktiga polisen får i bästa fall 10 procent av de insamlade pengarna.

Det är det som är det bedrägeri som ska avslöjas och filmarna med den något udda figuren Patrick J. Pespas i rollen som den som ska ställa de viktiga frågorna. Det hela ser verkligen ut att vara ett omfattande bedrägeri med kopplingar mellan en rad olika bolag och alltså även kopplingar till det stora amerikanska polisfacket.

Det som stör mig, som tidigare journalist, är det rent ut sagt taskiga hantverket, journalistiken. Det påstådda nätet av bolag och organisationer presenteras snabbt, ytligt och osammanhängande. Bolag och organisationer nämns med förkortningar och då flera av bolagen och organisationerna har snarlika namn så blir det till slut svårt, för att inte säga mycket svårt att hålla isär vad som är vad och vilka bolag som är vilka.

Dåligt påläst

Patrick J. Pespas är ofta dåligt påläst, även när han lyckas att få en senator framför kameran – och som sagt även när han lyckas att ta sig in på en större samling där en av nyckelpersoner ska ställas mot väggen. Då har han inte ens klart för sig vad den han jagar faktiskt heter. Inget av allt det här duckar filmarna för. Det finns med i den här dokumentärserien i tre delar – vilket i ärlighetens namn är åtminstone två delar för mycket. God journalistik är inte att mjölka max ur en historia, det är att berätta den sammanhängande, logiskt och så långt och länge som historien kräver.

Telemarketers är en illa genomförd dokumentärfilm med en udda, charmig, rolig och underhållande huvudfigur som misslyckas kapitalt med det han föresatt sig – att avslöja ett omfattande bedrägeri och ställa de ansvariga mot väggen.

Du hittar Telemarketers på: HBO Max

Betyg