Min MacBook Pro köptes i februari 2021 och jag har använt den i stort sett dagligen sedan dess – och laddat den i stort sett, dagligen. Jag har dessutom laddat den helt fel, inte följt något schema och den har suttit i laddaren alldeles för länge – enligt alla självutnämnda experter.
Datorn, en MacBook Pro M1 Pro 14-tum har, enligt Apples egen funktion en batterikapacitet på 92 procent efter 30 månaders användning, varje dag, utan tillstymmelse till laddningsschema, utan att någon brytt sig ett vitten om att ladda till 80 procent, 90 procent eller leda överhuvudtaget. Någon i sammanhanget är jag.
Laddning
Jag har aktiverat optimerad laddning – det är allt. Jag arbetar på datorn så länge som jag behöver, byter ibland till en stationär Mac mini, sätter datorn i laddning och nattetid så står den för laddning. Det finns inget uppsatt schema och jag har icke ägnat en ned tanke på att iaktta en massa regler, ladda på ett visst sätt och jag har inte lyssnat för en sekund på alla dessa batteriexperter som snart sagt alla nätforum ute på nätte befolkas av. Datorn har tappat 8 procent i batterikapacitet på 30 månader.
Ett opålitligt anekdotisk bevis invänder batteriexperten. Du kan inte dra några slutsatser med bara en enda dator som underlag. Naturligtvis inte men jag har å andra sidan inte hävdat att detta utgör ett vetenskapligt bevis heller. Fast ändå – jag har haft fler datorer under åren och jag har inte funderat så mycket över hur jag ladda dem heller och då jag skriver dagbok, datordagbok, så kollade jag upp en 2-3 datorer bakåt i tiden. De tappade i snitt 3-6 procent per år i kapacitet. Jag backade inte fler datorer därför det här med optimerad laddning kom för några versioner sen i macOS. Nej, det är inte heller vetenskap, eller bevis men det har inte batteriexperterna heller, några hållbara bevis förutom deras tro.
Ris
Samma tro som får folk att 2023 på fullt allvar tro att du kan rädda elektronik, som något hällt vatten på, med ris, eller att våra mobiltelefoner avlyssnar oss bara därför att den reklam vi drabbas av ute på nätet träffar rätt.
Det finns lite för mycket rätt och fel i den här världen och alldeles för mycket tro. Nyligen fick jag veta att jag tydligen hånade Apples alla designers därför att jag klappade på ett rosa skal på min Apple Watch Ultra och hade ett armband med flamingos. Det var att svära i kyrkan, eller ännu värre, dölja något som Apple skapat. Det faktum att det är min klocka och att jag väljer rom jag vill agera reklampelare åt Apple eller inte var mindre viktigt. Därför fotograferade jag klockan och la upp bilden i sociala medier – som en protest. Klockan är i skrivande stund vit med Apples Pride-armband.
Jag har fått veta att jag är helt fel som har ett skal på min MacBook Pro. Det är också min dator men jag gör tydligen fel som sätter på ett skal på den. Jag har två skal för övrigt – ett med företagets namn (det kan jag göra reklam för) och ett med en fiskande astronaut på. Jag byter ibland av samma skäl som jag byter skal och färg på min iPhone och alltså min klocka.
Anskrämligt
Du får naturligtvis tycka att det är anskrämligt, ser för jävligt ut och att jag kommer att få brinna i helvetet över tilltaget. Det är helt okej men du ska inte räkna med att jag bryr mig eller att jag kommer att ändra beteende. Herregud (det lär vara han som dömer ut straff och som bestämmer om du ska brinna eller inte) jag har närmare hundra olika armband, ett 20-tal olika skal till klockan – ska jag inte använda dem?
Ett tag köpte jag massor med skal till min telefon som Kärleken sålde på loppis varje år sedan jag bytt iPhone och inga gamla skal passade till den nya telefonen. Det har jag slutat med, inte helt men, jag har nu inte 10-20 skal för telefonen – jag har fem, som jag byter mellan.
Jag byter bakgrunder i mina datorer också och jag sitter just nu och tillbringar en massa onyttig tid med att leka med widgets i min iPhone. Den som nu upprörs över detta kan lugna sig med att snart börjar hockeysäsongen och då kommer klockan att antingen svart och gul eller blå och orange – beroende på om Skellefteå AIK vinner eller om New York Islanders gör det. Jag med extrem medgångssupporter och uppfattar alla förluster som ett direkt angrepp mot mig som person.
Min poäng
För att komma till skott och till min poäng – sluta att oroa dig så mycket över dina prylar. Det är verktyg för att göra saker och de ska betraktas som verktyg. Ägna mer tid till att konsumera, skapa och ha roligt än oroa dig över vad som händer med dem när du använder dem.
0 kommentarer