När kärnkraftverket i Tjernobyl havererade och exploderade 1986 så förflyttades människor som bodde flera timmar från kraftverket. I den stora förflyttningen så fick husdjur inte tas med. De lämnades kvar, skulle skjutas men ett par hundra hundar hölls sig undan och idag studerar forskarna 302 hundar som bor i närheten av den betong-ingjutning, sarkofagen, som är resterna av det gamla kärnkraftverket.
Det visar sig att hundarna, som utsatts för radioaktiv strålning har en egen, helt unik uppsättning gener – som inte delas av några andra hundar. I en ny studie, publicerad i tidskriften Science Advances den 3 mars, så analyserade forskare genetiken hos hundpopulationen runt Tjernobyl, och underlaget är de 302 hundar som nu kallar kraftverket och den omgivande regionen hem. Det är första gången ett stort däggdjur i CEZ har studerats på detta sätt.
”De erbjuder en chans att se hur den hårda miljön, som inkluderar exponering för höga och låga nivåer av strålning, kan påverka DNA från djur som har levt och fött upp i 15 generationer i denna region”, säger Elaine Ostrander, en genetiker på National Human Genome Research Institute vid National Institutes of Health och författare till studien.
Inavel
Av de resultat som forskarna fått fram hittills så visar hundarna inte upp några tecken på mutationer som kan vara orsakade av radioaktiv strålning men väl tecken på invald då antalet hundar är relativt litet. Andra djur i området runt Tjernobyl har däremot uppvisat mutationer. Ladusvalor som studerats har visat sig vara hel- eller halvalbino i långt högre grad i området ön utanför.
0 kommentarer