Twitter har förvandlats till politikernas lekplats och en jakt på retweets och gilla-markeringar. Här härjar klickbetesjägarna, oneliners-artisterna och politiker som inte bidrar till respekten och intresset för politik – tvärtom så göder de politikerföraktet i en tro att medvetna missförstånd, feltolkningar och smarta kommentarer bidrar till ett normalt och sansat samtalsklimat. Det är dags att kasta ut politikerna från twitter, allihop!

Det kallas polarisering. En sjukdom som vi sett spridas i USA under hela Trump-eran och som vi naturligtvis har importerat för det ör ju så att alla dumheter från USA ska vi i Sverige också importera – USA:s 51:a delstat.

Denna farsot märkas tydligt på Twitter, mikrobloggen, där det handlar om att författa sig kort, rapport och precist. Svenska politiker har stat det i system på sitt eget sätt – misstolka vartenda ord om du kan, dra saker till idiotins spets och tro att väljarna är också är det – idioter. I frontlinjen några enstaka nättroll som kastar ut klickbeten i en strid ström. De ger sig sällan in i några diskussioner eftersom det är monologer det handlar om. I botten finns ett behov av marknadsföring därför att alla de här politikerna står inte på valbar plats och de är därför beroende av personröster för att få fortsätta att gör det de gör nu – sprida gift och galla på Twitter.

Socialdemokraterna

Socialdemokraterna har lämnat Twitter men lämnat kvar några frontfigurer, ministrar, som sitter där och kastar paj på politiska meningsmotståndare. Det är en helt igenom ovärdig munhuggning som eldas på av andra partiers olika talespersoner. Partiernas kanslier spottar sedan ur sig klämkäcka bilder med självklarheter så som “Vi vill ha en bättre skola”.

Åh fan, det finns inget parti som vill montera ned skolan ytterligare alltså?

Sen har vi de här “jag är inte dum i huvudet men jag tänker låtsas att vara det” – politiker som både kan läsa, som har en tillräcklig mängd läsförståelse för att begripa vad debattmotståndare just skrev men som väljer att medvetet missförstå därför att det på något sätt tros gagna den egna retoriken. Hela manövern bygger på att vi väljare är idioter, eller tros vara det, och att vi alltså ska tro på den uppenbara idiot-tolkningen. Nu är väljarkåren inte idioter och vantolkningarna, de medvetna feltolkningarna och hela retoriken genomskådas – naturligtvis.

På toppen av det så kastas med viss regelbundenhet in avslöjande av typen “vi skriver oss i ett skithus på landet för att få ut skattemedel i ersättning”. De om något är bevis på att ledningarna nog ändå inte är dragna riktigt rätt i skallen på en del folkvalda.

Hur många ska åka fast innan poletten trillar ned för våra folkvalda representanter?

Überfestligt blir det sedan när en folkvald står i TV och ska försöka att förklara att hon inte alls bor i radhuset i den fashionabla förorten utan, där make och barn bor, utan att hon bor hos sin morsa.

Förklaringen “bär inte sannolikhetens prägel” som det brukar heta i domar när domstolen konstaterar att vittnet ljuger som en häst travar.

Hur skulle det vara med “jag ber om ursäkt, jag har svikit väljarnas förtroende och jag tar mitt ansvar och avgår”?

Efter att ha betalat tillbaka varenda spänn naturligtvis.

Tid

Tid tycks också vara viktig i sammanhanget. Tidpunkten för när något blivit sämre är extremt viktig för handlar om det om exempelvis brottsligheten så är det tydligen extremt viktigt att kunna peka på när saker gick åt helvete för att fördela skuldbördan. Påföljd är också viktigt liksom att fullständigt negligera experter när jakten på att ge ett intryck av att vilja mest, först och störst.

Längre fängelsestraff skriker politkerna och bryr sig inte om att fängelsestraffen blivit just det på senare år – längre.
Fler poliser skriker politikerna och glömmer att poliserna blivit just det på senare år – fler.
Det var bättre förr skriker politkerna och kastar ut BRÅ:s statistik med badvattnet. Statistiken som säger tvärtom. Det var inte bättre förr.

Så håller de på, våra folkvalda, varav några inte tycks göra mycket annat än att sitta där på Twitter och spotta ur sig giftigheter. Deras politiska arbete, det de har valts till syns det hur som helst lite eller ingenting av i Riksdagsarbetet, inga förslag, ingen tid i talarstolen – de sitter på Twitter med en rätt tilltagen ersättning som betalas av oss, skattebetalarna.

Kasta ut dem

Det är dags att satsa ut politikerna nu, alltihop. Politik är för allvarligt för att avhandlas på Twitter. Det handlar om morsor och farsor som ska ta ställning om hur landet ska styras, familjer som ska ta sig en funderare över hur de vill se framtidens skola och sjukvård ska se ut. Det är pensionärer som ska fundera över om de tror på alla löften och så alla andra som i lugn och ro ska kunna ta sig tid att läsa på, studera och sen göra sitt val om några månader. Då funkar inte Twitter och frågan är om vi ska låta politikerna härja i sociala medier överhuvudtaget?

Är det nu så att du tolkar raderna ovan som att jag vill ha ett förbud, att jag efterlyser nya censurlagar och att jag vill att politiker ska förbjudas i sociala medier så ber jag dig att låta den tanken rassla runt ett varv tills du kommer fram till att så inte är fallet.

Jag tycker att politik är ett för allvarligt ämne för att avhandlas på max 180 tecken. Det var bara det.