Det pågår en SM-final i ishockey, en hockeytävling mellan de två bästa lagen i landet. Det pågår också en debattävling där lagens fans försöker berätta vilket lag som behandlas mest orättvist. Ett klipp där två hockeyspelare tappar skenan. Den ena spelaren får en knuff i ryggen av en domare, den andra får det inte och detta korta klipp utgör det yttersta bevisat på att hela världen är mot det ena laget.

Ishockey kommer aldrig att bli rättvis – inget lag kommer att kunna förvänta sig 100-procentig rättvisa – det kommer alltid att finnas enskilda händelser i en match som skulle kunna bedömas annorlunda.

Domare är också människor och så länge som saker ska bedömas och beslut ska fattas på hundradelar av en sekund så kan det bli fel, eller i vart fall inte i alla delar helt rätt eller rättvist.

Vapen

Jag såg flera av matcherna mellan Skellefteå AIK och Färjestad på plats och gillade inte det jag såg. I en och samma närkamp så hög en av lagets backar mot ryggslutet, där byxan inte riktigt skyddar sex gånger. Klubban användes som ett vapen, inte en gång utan sex gånger. I nästa närkamp kom en av lagens forwards in med händer och armar högt. Tacklingen tar i huvudtrakten. Jag såg nacksving, huvudkopplingar framför mål, spelare som kastades i isen – och naturligtvis spelare som skadades.

Det kallades “slutspelshockey” vilket är den typ av ishockey som bryter ut den här tiden av året och då domarnas bedömningsnivå hissa uppåt. I flera av matcherna mellan AIK och Färjestad så lag nivån för högt och domarna svek en av deras viktigaste uppgifter – att se till spelarna är säkra.

Farlig

I matcherna mellan Luleå och Färjestad är det tufft, hårt men nivån har kommit ned en smula, tillräckligt för att inte vara farlig. Medierna är naturligtvis lika hysteriska och de applåderar lika mycket som vanligt åt det som kallas “slutspelshockey”. Fansen tjafsar som vanligt och det finns alltid någon som lanserar konspirationsteorin att “alla är emot oss”.

Det finns ett inslag i svensk ishockey som du inte ser i NHL – detta syndiga hackande dör klubban görs till ett vapen. Hugger du med klubban i NHL så får du iskall räkna med att motståndarnas tuffar buntar ihop dig. Jag har tappat räkningen på yngre spelar som kallats upp från AHL, som sätter in en vårdlös tackling, hugger med klubban eller beter sig korkat. Det smäller direkt.

I SHL kan en spelare hugga, sex gånger med klubban, sikta mot njurarna eller ett oskyddat område och hugga till. I SHL kan du ta nacksving på en motståndare bara därför att han står framför ditt mål. Prova det i NHL och det smäller, direkt.

Respekten

Det är respekten som saknas och här kommer domarna in i bilden igen. Det är deras ansvar att leda två lag som kan uppträda som en förskoleklass därför att om domarna inte sånger gränsen så kommer spelarna att utnyttja det direkt – “du måste ju veta var nivån ligger”.

Hört det förut?

För den som nu tror att världen är emot dig och ditt lag – gå ut i vårsolen och andas. Din hjärna behöver syre.

För den som ropar efter total och gudomlig rättvisa i ett spel där människor ska bedöma händelser på en halv sekund – gå ut i vårsolen. Din hjärna behöver syre.

Vilka som vinner?

Har inte en aning och ärligt talat bryr jag mg inte ett vitten. Jag tänker gå ut i vårsolen. Min hjärna behöver syre.