Jag klickade runt bland mina kontakter, min adressbok och stötte då på två kontakter som jag vet har gått bort. Min första intention var att radera dem. Telefonnummer och annan information var ju inaktuella men precis när jag skulle bekräfta raderingen så ångrade jag mig.

Raderade jag dem så skulle de vara borta på riktigt. Det var nästan som om det var jag som i så fall skulle stå för den slutgiltiga raderingen. En digital död på något sätt. Så jag ångrade mig och lät namnen stå kvar. En av namnen tillhör en av mina allra närmaste vänner. Honom kunde jag helt enkelt inte radera.

Ett par

När det gällde en annan kontakt så ändrade jag informationen. Det var ett par där en av två gått bort. Där kändes det inte lika definitivt. Ena halvan var ju fortfarande i livet. Döden är något högst påtagligt i allas våra liv. I våra digitala liv så så kan döden orsaka mer än sorg och smärta – den kan också innebär att ett konto förblir öppet. Konton lever kvar därför att den som äger det har gått bort och glömt att lämna över uppgifterna till någon efterlevande.

Det fysisk livet är slut, över, men det digitala lever vidare. Så även i min adressbok. Vissa namn kan jag inte förmå mig att radera.