Jag inser nu varför jag inte kan, eller kommer att bli tv-kritiker. Jag kommer aldrig med någon slags trovärdighet kunna skriva som tv-program och tv-serier. Anledningen är mycket enkelt – jag tycks inte förstå mig på riktigt bra tv-serier.
SVTs kritiker sätter White Lotus på förstaplats över sin lista över årets bästa tv-serier. Jag har sett White Lotus och den kommer inte i närheten av min egen topplista. Själv tyckte jag att det var en seg , humorbefriad satir eller parodi.
Succession
![]()
En massa kritiker gillar även Succession på HBO Max. TV-serien om ett familjeföretag, en grundare och stenhård pappa som ska välja någon av ungarna att ta över. Låt det där bekant? Jo, jag tycker det också och hela historien har spelats in och spelats upp i ett oräkneligt antal varianter. Det är välspelat, välproducerat men det är en historia som vi redan sett massor av gånger.
Curb Your Entusiasm

Den här tv-serien går in på sin tionde säsong och det är ju roligt för de som gillar Larry David som Larry David. Jag gör det inte, inte alls. I mina ögon är det en poänglös tv-serie om en snubbe som var med om att ska på Seinfeld och som springer runt i verkligheten och gör bort sig, Skådespelarinsatsen består till stora delar av att prata högljutt och slå ut med händerna – se bild ovan.
Frazier
Det finns också tv-serier som jag först gillat men som över tid liksom slår över tills jag inte står ut med dem och vägrar att titta. Frazier är ett spänt exempel. Jag gillade först tv-serien om radiopsykologen som hela tiden försatte sig själv i dråpliga situationer därför att hans ego var lite för stort för hans eget bästa. Efter några säsonger så var det exakt samma koncept. Idioten lärde sig aldrig, utvecklades aldrig utan gjorde samma misstag hela tiden. En välutbildad snubbe som inte tycks utvecklas en enda millimeter är inte rolig.
Skål
Skål, en tv-klassiker, som jag inte följde varje avsnittet av men som jag ändå hade visst nöje av till Shelley Long dök upp som en av huvudpersonerna. Då slutade jag att titta, tvärt, och finns Shelley Long med i rollistan så filtreras allt hon spelat in bort vilket ju lär både småskuret, barnsligt och taskigt men jag tål inte kvinnan helt enkelt – inte efter att hon förstört Skål.
Jag föreställer mig att så barnslig får du inte vara som tv-kritiker – inte tycka om en skådespelare som spelat en roll i en tv-serie som var populär och samtida med inlandsisen. Det fungerar ju inte, eller hur?
Därför kan jag aldrig bli tv-kritiker.