Jag beställde, bokade, DLC, Happy Home Paradise direkt och laddade ned uppdateringen, direkt, men har ännu inte startat den stora uppdateringen av Animal Crossing – New Horizons. Jag sparar på den delen av spelet.
Alla som spelat ett spel, som fastnat för och i ett spel och som spelat ett spel länge vet vad det handlar om – tomheten när du spelat ett spel till slut. Du sitter där och har precis klarat en jävulskt svår nivå, nöjd med dig själv. Det är då det händer. Musik börjar att spelas upp, eftertexter börjat att rulla och känslan av triumf byts mot ett långt, utdraget, plågsamt neeeeej!
Spelet är slut. Du har vunnit. Du är bäst.
Fast ändå inte. Du har just förlorat en gammal god vän. En kompis som du har umgåtts med i massor men nu är det slut. Spelet är slut och det är över. I lätt panik så inser du också att du just klarat av spelet på den högsta svårighetsnivån och det finns inga flera utmaningar. Det är verkligen över, på riktigt.
Slutet på en tv-serie kan frammana samma känsla av tomhet och önskan om ”bara ett enda avsnitt till, snälla”.
Sparar
Därför sparar jag Happy Homes Paradise. Animal Crossing – New Horizons är ett spel som jag spelat regelbundet ända sedan det släpptes för några år sedan. Nyligen meddelade Nintendo att den stora uppdateringen till 2.0 blir den sista uppdateringen som är gratis och Happy Homes Paradise som är en stora uppdatering som du måste köpa den första och enda uppdateringen för spelet.
Sen är det slut. Animal Crossing – New Horizons kommer att uppdateras med buggfixar men alla som spelar spel vet att det är början till slutet. Inom något år så är det slut med alla uppdateringar. Då är det verkligen slut. Därför sparar jag på Happy Homes Paradise. Jag ska först spela mig less på 2.0, riktigt less och först då ska jag dra igång Happy Homes Paradise. Det kan, förhoppningsvis, skjuta upp slutet med ett år eller så.
Ni som inte spelar ni förstår inte och det är helt okej. Ni som inte spelar Animal Crossing och inte förstår varför just det spelet är så speciellt ni förstår inte heller och det är helt okej. Ni som inte tycker att en 60-åring gammal gubbe ska spela spel – er är det synd om. Det finns ingen angiven ålder då du ska sluta att ha roligt. tro mig, jag har kollat i handboken.
Därför har jag ett spel, en stor uppdatering av ett spel, installerad men jag spelar inte den delen av spelet ännu.
Ni som fattar – ni fattar,
Fyrabarns-far, farfar, morfar och egen företagare i Skellefteå med kliande fingrar. Jag skriver om fotografering, sport, dataprylar, politik, nöje, musik och film. Vid sidan av den här bloggen så jobbar jag med med det egna företaget Winterkvist.com. Familjen består av hustru, fyra barn (utflugna) och fem barnbarn.
Jag har hållit på med datorer sedan tidigt 1980-tal och drev Artic BBS innan Internet knappt existerade. Efter BBS-tiden har det blivit hemsidor, design, digitala medier och trycksaker. Under tiden som journalist jobbade jag med Mac men privat har det varit Windows som har gällt fram till vintern 2007. Då var det dags att byta och då bytte vi, företaget, helt produktionsplattform till macOS. På den vägen är det.
_____________________________________________________________________________________
Anmäl dig till Magasin Mackens nyhetsbrev
Du får förhandsinformation om Macken, våra planer och du får informationen, först och direkt till din mail. Vi lovar att inte skicka din information vidare och vi lovar att inte skicka ut mer än max ett nyhetsbrev per månad.
