Förlust mot Danmark, förlust mot Belarus och en genomklappning mot Tjeckien. Oavsett hur det går i det fortsatta VM-äventyret så är Tre Kronors insats en varningssignal. Den inhemska ligan är inte så bra som vi tror och till det kan läggas ett par hundra spelare utomlands.

Det är alltid lätt att vara efterklok med facit i hand men kanske finns det ändå något som vi som hockeynation kan ta med oss och lära oss av fiaskot – det det är ett fiasko även om Sverige skulle gå till kvartsfinal. För det krävs i skrivande stund ett mindre mirakel eller i vart fall en rad märkliga resultat som alla ska gå Sveriges väg samtidigt som vi måste vinna alla matcher som är kvar. Det senare har jag givit upp tron på efter genomklappningen mot Tjeckien.

Det fysiska spelet

Tre Kronor hade initiativet i matchen mot Tjeckien fram till den tredje perioden då tjeckerna bestämde sig för att spela tufft, fysiskt och då visade det sig att Tre Kronor inte hade någonting att svara med. Det handlar inte om kilon, fysisk styrka utan om mentalitet och där blev Sverige små. Huruvida det beror på utvecklingen i vår svenska, inhemska liga, SHL, där ishockeyn utvecklats mot hög fart, spel ute i hörnen och domare som rätt konsekvent dömer till den tacklade spelarens fördel ska jag låta vara osagt men jag tycker mig se en tydlig trend där Tre Kronor har påtagligt svårt med den fysiska delen av ishockey i internationella sammanhang.

Det finns också en övertro på alla spelare som spelar i NHL och Sverige har varit lyckosamma med att göra bra turneringar när vi har lyckats att locka hem ledande spelare från NHL. Till årets VM-turnering spelar stjärnorna i NHL fortfarande eller så har de tackat nej. VM-laget har inga NHL-spelare som är ledande i sina lag, som alltid spelar i förstafemman, powerplay och som coacherna lutar sig mot. De spelare som har tackat ja är spelare som missat slutspel därför att de lag de spelat i varit för dåliga. Det har sina risker med att kalla hem spelare med lätt stukat självförtroende, som förlorat massor under en säsong och vars lag inte får spela vidare i NHL.

Efterklok

Det är inte, för att vara elak, ledande spelare som bär ett lag – och igen. Det är oerhört lätt att vara efterklok och Johan Garpenlöv har ingen lätt uppgift därför att du tackar inte nej till NHL-spelare som vill komma och spela alltför många gånger innan du sitter där med en telefon som inte ringer och där du inte får några svar från andra sidan Atlanten. Garpenlöv kan ha hoppats på att några stjärnor skulle ha tackat ja. I ett sånt läge så hade de spelare som nu kommit till VM varit utmärkta komplement-spelare. Du bygger som bekant inte ett lag, ett kollektiv bara med stjärnor.

När nu stjärnorna tackat nej så hamnar lagbygget i ett helt annat läge. Då handlar det om spelare från tredje- och fjärdekedja som ska bära ett lag. Spelare som ska styra upp ett powerplay, som ska agera playmakers och som ska stå upp mot tuffa tjecker. Med facit i hand så var det inte såna spelare som kom till VM-laget.

Isen

Spelarna, vilka som kan komma loss till ett VM, kan vi inte styra över men vi kan ta oss en funderare över våra rinkar, storleken på de svenska hockeyrinkarna. Internationellt går utvecklingen mot smalare isytor och både NHL och KHL har mindre rinkar vilket leder till ett mera fysiskt spel och ett spel där du som spelare måste vara förberedd och veta var du ska göra av pucken när du får den. Betänketid existerar inte i internationell ishockey.

Det finns nära 100 spelare från Sverige i NHL. Räknar du in AHL, för alla som spelare i Nordamerika får inte dra på sig en NHL-tröja så kan du räkna in några spelare till. Det är i storleksordningen 4-5 landslag. Rekordåret 2018/2019 registrerades 98 svenska spelare i NHL. Det utgör nära 10 procent av det totala antalet spelare i ligan. Till det kan vi räkna ett landslag till – i KHL där det spelar 20-25 spelare per säsong. I vart fall så har det sett ut så de senaste åren. Till det kommer spelare i Schweiz, Tyskland, Österrike och Finland.

Landslag

Lite nätt avrundat så finns det 6-7 landslag utanför SHL.

Nu håller inte alla landslagsklass naturligtvis men talet om SHL som en av världens bättre hockeyligor håller inte längre – inte med så många svenska spelare utanför SHL. Det säger sig självt att Tre Kronor omöjligen kan hålla samma klass år efter år. Lägg sedan till att rätt betydande antal utländska spelare i SHL så gynnar inte det utvecklingen av vårt landslag.

Kombinera det med att andra länder inte är några blåbär längre så gör det att vi inte kan räkna med defilera hem en landskamp mot Danmark eller ens Belarus längre. Vilja slår som bekant alltid klass. Väljer du dessutom, som Garpenlöv, att ställa över en rad spelare i de två inledande matcherna – spelare som sedan visat sig vara både viktiga och ledande i de två efterföljande matcherna så indikerar det på en brist på det som brukar kallas fingertoppskänsla. I en kort turnering, som en VM-turnering, handlar mycket om att sätta samman och spela ihop ett lag – inte byta spelare i den omfattning som nu skett, med facit i hand.

Hur den här VM-turneringen nu än slutar så är en förlust mot Danmark, Belarus och fiasko-insatser. Påtagligt stora problem med att vinna mot Storbritannien är oroande även om vinster inte kommer på beställning.

Avgång

Tar sig inte Sverige till kvartsfinal så lär det inte dröja länge innan kvällstidningarnas hockeyexperter kommer att kräva hans avgång. Jag vet inte om det är lösningen för svensk ishockey. Vi får inte fler spelare som stannar kvar 1-2 år i SHL, vilket många spelare skulle må bra av, och vi får inte färre utländska spelare i den egna ligan om Johan Garpenlöv avgår som förbundskapten. Vi får inte fler spelare som behärskar den tuffare internationella ishockeyn med en ny förbundskapten.

Ska Johan Garpenlöv lämna sitt jobb så ska det vara för att han misslyckats att förvalta det spelarkapital, som ställts till hans förfogande och det är jag inte så säker på att han misslyckats med.

Vi kanske inte är bättre än så här helt enkelt och då har vi en del andra frågor att fundera över än vem som ska över Garpenlöv jobb.