För många år sedan spelade jag rätt ofta sedan kom saker emellan och jag spelade alltmera sällan. Sedan lanserades Pokémon GO som snabbt utvecklades till något som vi (jobbet) pysslade med under våra promenader. Det var en del av vårt friskvårdsarbete, något vi sysslade när vi var ute och rörde på oss. Sedan kom annat emellan, igen. Spelet lockade och drog inte riktigt lika mycket. Pokémon GO utvecklades till en uppgift som måste göras och jag insåg att jag spelade av alla fel skäl. Nu har jag hittat tillbaka och hittat rätt igen.
Spel ska vara en avkoppling, inte en last, och det var det senare som Pokémon GO tenderade att utvecklas till. I jakten på nivåer spelade jag alldeles för mycket. Det utvecklades aldrig till ett missbruk, långt ifrån men jag la lite för mycket tid på spelet. Med det så försvann också glädjen. Det blev för mycket, för ofta och när sedan spelet började att utvecklas så tillkom delar som jag inte är lika förtjust i som samlandet. Idag spelar jag förvisso dagligen men det handlar inte om mer än att jag snurrar ett stopp eller ett gym när jag ändå är ute och rör på mig.
Jag spelar Community Day, en och annan raidhour och jag hänger med, läser på och skriver men jag spelar långt ifrån lika ofta ellr mycket som tidigare. Pokémon GO som spel är något jag funderat en del över. Speciellt hur jag spelar och hur jag låter spelet att styra mig. Nu är jakten på Pokémons inte det enda spel som jag spelar.
Animal Crossing
Jag spelar Animal Crossing sedan flera veckor tillbaka och här finns en skillnad – spelet finns hemma och jag har det inte med mig hela tiden. Jag spelar på ett helt annat sätt – som avkoppling. Det är, menar jag, ett mera sunt sätt att spela. Ett spelande som inte invaderar, som inte tränger sig på och som inte är tillgängligt hela tiden, överallt. Jag spelar när jag har tid över, som avbrott.
Duke Nukem
Detsamma gäller Duke Nukem som är en förstklassig nostalgitripp. Spelet är fortfarande annorlunda det som finns på marknaden idag. Duke Nukem har fortfarande en attityd och speciell atmosfär. Det är också ett spel i mitt Nintendo Switch och spel som jag spelar när jag har tid. Hela stressmomentet är borta och det handlar om avkoppling, lite verklighetsflykt. Duke Nukem bygger också på nivåer men nu när jag hittat tillbaka till spelet så är det helt oviktigt. Jag spelar en stund och sedan får det vara bra. Jag spelar inte för att prompt ta mig vidare utan enbart för att det är roligt.
Doom
Jag har även en räcka av Doom-spelen i mitt Nintendo Switch och de spelar jag på samma sätt. Jag kastar mig in i en sparad nivå, spelar en stund, lagrar och slår sedan av. Här är nivåerna oviktiga, fullständigt. Jag spelar för att komma vidare och gör jag inte det så släpper jag ganska snabbt, byter spel och spelar något annat. När jag tröttnat på att springa omkring i samma labyrint så söker jag fram lösningen ute på nätet. Sedan kommer jag vidare utan att det utvecklas till någon stress.
Pokémon GO
Det finns inslag i Pokémon GO som jag börjar att ogilla alltmer och det handlar inte bara om Team Rocket, Battle League och de dassiga belöningarna. Det handlar om sättet att spela och att jag styrs av en massa tider. Community Day på ett visst datum, en viss tid förstår jag. Där är hela poängen att vi ska spela tillsammans även om det inte fungerar i dessa pandemi-tider men resten – raid hour, korta event och mängder av uppgifter som kräver alltmer tid.
Niantic vill styra hur jag spelar och visst, det är helt frivilligt men du kommer inte runt det faktum att Niantics strategi är att dra oss in i spelet, hålla oss kvar och se till att vi spelar mer, längre och att vi lägger mer tid på spelandet. Hela spelets grundidé att hålla dig kvar och Niantic använder alla de verktyg de har till sitt förfogande med tidsödande uppgifter där 50 Excellent Kast bara är ett exempel av flera.
Spelar du inte flera timmar per dag så kommer du inte att hinna med och klara av alla uppgifterna och det är, menar jag, ett lite osunt sätt att spela på. Framför allt därför att du låter dig styras av ett spel. Du styr inte över din tid själv. Igen – detta är naturligtvis frivilligt och jag lägger inga moraliska värderingar i om du väljer eller inte väljer att spela länge. Det är upp till var och en att spela och välja hur du vill spela. Det är inte fel att spela flera timmar per dag för att uttrycka det enkelt men jag tycker, det är min åsikt, att det inte är helt sunt.
Pekpinnar
Övertolka nu inte detta. Jag är inte ute efter att komma med pekpinnar eller berätta hur du ska spela. Det handlar inte om rätt eller fel. Det handlar om spelande och att jag tycker att Pokémon GO skiljer sig från alla mina andra spel och mitt sätt att spela Pokémon GO skiljer sig också från alla mina andra spel. Det är en reflektion över skillnaderna inget mer dramatiskt än så.
På det hela taget så är det en petitess men ändå – Niantic styr oss.
Anmäl dig till Mackens Nyhetsbrev
Du får förhandsinformation om Macken, våra planer och du får informationen, först och direkt till din mail. Vi lovar att inte skicka din information vidare och vi lovar att inte skicka ut mer än max ett nyhetsbrev per månad. Anmäl dig här
Fyrabarns-far, farfar, morfar och egen företagare i Skellefteå med kliande fingrar. Skriver om fotografering, sport, dataprylar, politik, nöje, musik och film. Jobbar vid sidan av den här bloggen med det egna företaget Winterkvist.com. Familjen består av hustru, fyra barn (utflugna) och tre barnbarn.
Jag har hållit på med datorer sedan tidigt 1980-tal och drev Artic BBS innan Internet knappt existerade. Efter BBS-tiden har det blivit hemsidor, design, digitala medier och trycksaker. Under tiden som journalist jobbade jag med Mac men privat har det varit Windows som har gällt fram till vintern 2007. Då var det dags att byta och då bytte vi, företaget, helt produktionsplattform till Mac OS X. På den vägen är det …
