blank

Ska Twitter märka, flagga inlägg som felaktiga, lögnaktiga och ska Twitter fakta-kontrollera inlägg?
Ska Facebook märka inlägg, varna användare och stoppa falska och lögnaktiga annonser?

Frågan om hur sociala medier ska hantera desinformation, lögner, överdrifter och felaktigheter är komplex, svår och allt annat än enkel.

Nyligen fakta-granskade Twitter flera av Donald Trumps inlägg och Trumps kritiker jublade samtidigt som Trump på reagerade samma sedvanliga onyanserade och obalanserade sätt som Trump alltid gör när han får kritik. Trump vill nu rival upp sektion 230 som är den lagtstiftning som skyddar  sociala medier med publika plattformar. En ironi i sammanhanget är att den förste som Twitter i så fall skulle stoppa, om lagen rivs upp, är Trump själv.

Facebook granskar idag inlägg, markerar vissa inlägg men det är fritt fram om det handlar om politiska annonser. Rena bedrägerier, bitcoinskojare och andra kan härja tämligen fritt från tid till annan. Twitter försöker också skapa någon slags balans mellan yttrandefrihet och desinformation så det är inte så att det är helt fritt fram vare sig på Twitter eller Facebook.

Balansen

Mycket av den kritik som sociala medier får är bristen på balans. Vissa saker släpps igenom, trots att de anmäls. I Facebook-grupper hetsas det mot muslimer, moskeér hotas att brännas ned, liksom synagogor och har frodas hatet i slutna grupper och stängda sidor. På Twitter härjar rasister till synes utan åtgärd.

Nu ska det sägas till de här sociala mediernas försvar att det handöar om stora plattformar, enorma mängder inlägg och som sagt mycket komplexa och svårhanterade regler.

Grundfrågan däremot är egentligen inte särskilt svår – vill vi att sociala medier ska styras av amerikanska, privatägda teknikbolag?

Vill vi att amerikanska privata bolag ska dra gränserna för vad som är sant, vad som kan publiceras och vad som inte kan publiceras?

Kan och får

Twitter, Facebook, Instagram, Linkedin med flera kan skriva sina egna regler – hårddraget så råder inte yttrandefrihet på deras plattformar, låt vara att de är publika. De här sociala medierna både kan och får reglera vad som får sägas och vad som inte får sägas, eller skrivas. Det gäller för övrigt andra medier också – radio, tv och tidningar. Du kan inte göra anspråk på deras arena och du har ingen grundlagsskyddad rätt att få vad du vill publicerat. Det är ett missförstånd att yttrandefriheten skyddar din rätt att säga det du vill. Det gör den primärt inte. Den skyddar dig mot att staten ska kunna stoppa din rätt att uttrycka dig.

Så när Trump, Joakim Lamotte och allt vad de heter skriker sig hesa över att deras yttrandefrihet kränkts när sociala medier slår dem på handleden, när skolor avbokar dem som föreläsare med mera så har nivån och diskussionen landat nere på IQ Fiskmås. De för ett jävla liv (ursäkta svordomen) men i sak har de fullständigt fel.

Tillbaka till huvudfrågan – hur ska sociala medier hantera sina plattformar?

Jag tror inte att lösningen är att Facebook, Twitter eller andra ska sitta och agera domare över vad som är sant eller inte. Det måste vi användare nog faktiskt lära oss. Du vet, källkritik, ett kritiskt tänkande ett granskande förhållningssätt till omgivningen. Samtidigt så kan vi inte komma undan att om Trump vill fylla sociala medier med falsk politisk reklam så kan han göra det. Det finns ingen jämlikhet och ingen rättvisa så det räcker inte med ett kritiskt programmerad hjärna.

Velar

Ni märker hur jag velar fram och tillbaka här antar jag?

Jag kommer från den gamla mediavärlden där det finns regler, en ansvarig utgivare och där annonser och det som publiceras granskas. Det är en, sett till regelverket väl fungerande värld. Därmed inte sagt att den världen är perfekt eller att det inte begås fel. Alla som gör saker gör för eller senare fel. det är bara de som sitter på häcken och inte gör ett dyft som aldrig gör fel. Mediernas pressetiska regler är enkla att förstå och enklare att hantera än regelverk som ska fungera i en global värld. Facebook ska kryssa sig fram mellan en enorm mängd lagar och regler beroende på i vilket land de är verksamma. Kasta sedan in en diktatur i den ekvationen så inser var och en att Twitters regelhantering är komplicerad.

Värdegrund

En lösning är att falla tillbaka till något som kan hålla sig ovanför den juridiska snårskogen. En samling regler som bygger på moral, etik och grundläggande värden som plattformen och företaget vill stå upp för – en värdegrund. Det är lättare sagt än gjort men det ger i alla fall viss vägledning i den händelse att lagar inte kan peka ut riktningen. Nu finns det fällor även i en värdegrund. Den kan bli godtycklig och den kan te sig rätt obegriplig. Ett exempel är hur amerikanska företag ibland hanterar nakenhet kontra våld. Enkelt uttryck så är det helt okej att skjuta skallen av folk på bästa sändningstid men aldrig att visa ett naket kvinnobröst.

Det finns inga enkla lösningar och det är inte att riva upp sektion 230 i den amerikanska lagstiftningen för att Twitter, Facebook och andra ska vara lättare att stämma. Det är inte heller att överlåta till amerikanska, privatägda företag att avgöra vad som är sant och inte. Lösningen är mer komplex och mer krånglig än så.

 


Anmäl dig till Mackens Nyhetsbrev


Du får förhandsinformation om Macken, våra planer och du får informationen, först och direkt till din mail. Vi lovar att inte skicka din information vidare och vi lovar att inte skicka ut mer än max ett nyhetsbrev per månad. Anmäl dig här