Champions League i ishockey är en pengastinn turnering som hittills inte lyckas att locka den stora problem hör hemma i Sverige. CHL ses som en bra uppvärmning inför serien, SHL, som startar framöver. Det är synd därför att CHL ger de hockeyintresserade en möjlighet att inte bara se nya lag utan även europeiska topplag såsom schweiziska Bern som Skellefteå AIK lyckades att slå efter straffar.

Det är tidigt på säsongen och det är alldeles för tidigt för att sätta ett betyg på årets uppsättning av AIK (de heter det häruppe) men de svar som gavs i matchen mot Bern pekade i alla fall åt rätt håll.

Högre skolan

Tom Payatt, tänkt toppcenter, visade att hockeykunskaperna definitivt ligger är av den högre skolan.  Snabb på skridskorna, svår att ta pucken ifrån och med en hockeysmartness som lurade Berns backar flera gånger, inte minst visade Payatt att han elegant kan glida undan ute i sarghörnen. Två assist är också ett tecken som pekar åt rätt håll.

Årets upplaga av Skellefteå kommer att få lita till de gamla namnen, Möller och Lindström och det märks, negativt. Alldeles för mycket lämnas över åt Joakim Lindström och i grunden inget fel i det men det måste finns fler spelare  som tar skott och som kliver in och styr spelet. Speciellt tydligt är det i powerplay där AIK måste hitta fler påtagliga och tydliga hot.

Andreas Wingerli, Albin Eriksson och Adam Pettersson såg ut att hitta varandra tämligen omgående. Berns försvar fick omgående problem med snabba omställningar och den press som AIK satte på dem. Det gick för fort för Bern helt enkelt.

Sett till matchen som helhet så hade AIK merparten av den första perioden och AIK borde ha gjort både 1-0 och 2-0 men Bern förfogar över en toppmålvakt i Niklas Schlegel som stoppade allt. Den andra perioden var mer jämn medan den tredje perioden visserligen leddes två gånger av Bern med uddamålet men som gick i svart/gula färger.

Bra svar

Bortser vi från CHL och resultat så fick AIK en massa bra svar på all träning och allt nötande. Backsidan var precis så bra som vi hade hoppats på. Arvid Lundberg är ett tillskott, liksom Philip Broberg. Nu har Skellefteå två, moderna och rörliga backar som gärna kliver med i anfallen. Petter Granberg har fått veteranen Niklas Burström vid sin sida och i år ser Granberg ut att hitta mer rätt i banan än tidigare. Burström vet vi vad vi kan förvänta oss av och han kommer säkert att infria förväntningarna. Backsidan med nykomlingarna Wilsby, Andersson och Broberg ser gedigen ut och då finns ett sparkapital i Patrik Norén som är på väg tillbaka efter operation.

Plus

Framåt så plus för Tom Pyatt, Joakim Lindström och Oscar Möller. Jonathan Berggren fick fjolårssäsongen sönderslagen på grund av skador och är närmast att betraktas som ett nyförvärv. Han tillför bra handleder och speed, massor av speed. Överlag mer ön okej insatser. Det var ett europeiskt topplag som AIK ställdes mot som redan har sagts. Richard Hugg såg ut att ha vissa problem att hitta in i spelet. Mer än en vändning i spelet var bort från puck och händelser istället för tvärtom. Nu kommer Hugg från spel på liten rink och han kommer till ett helt nytt lag och har all rätt i världen att får förvänta sig lite mer tid för att ställa om och hitta rätt. Edwin Hedberg försvann periodvis helt i matchen vilket är synd därför att där har AIK ett offensivt vapen och inte minst  oerhört rappa skridskor. Hedberg har alla verktygen i lådan som krävs för att bli en riktigt bra hockeyspelare – speed, bra handleder och ett bra skott men spelet har inte lossnar i den svart/gula tröjan, ännu.

Betyg

Så vad är det vi ser i årets AIK då?

Ett topplag, ett lag som ska gå till slutspel?

Målet måste naturligtvis vara det, annars finns det ingen anledning att hålla på och spela ishockey överhuvudtaget. Skellefteå AIK är ett etablerat lag i SHL och jag noterar att hockeyexperterna tippar AIK på runt plats 6-9.  Ett mittenlag med andra ord. Årets trupp är billigare och yngre än tidigare år men jag är inte övertygad om att laget ska ha blivit sämre för det. Slår du ett av Europas bättre lag på hemmaplan efter straffar och efter att ha fört matchen långa stunder ich skapat tillräckligt mycket för att vinna så handlar det om att få ordning på den sista tredjedelen – sträckan in mot mål. Det är väl möjligen det då, ett litet orostecken, att AIK kommer att ha svårt att göra mål i år igen.

Den slutsatsen är det dock alldeles för tidigt att dra.

%d bloggare gillar detta: