”Jag har inget att dölja så mig gör det inget” – har du hört det förut? Kanske sagt det själv? Det är hur som helst inte sant. Vi bryr oss om vad som samlas in, av vem, och vi bryr oss om våra data. Vi drar bara gränsen lite olika.

Jag lägger ingen värdering i var du drar din gräns, eller jag försöker i varje fall att inte göra det. Min gräns går vid min telefon, min klocka, mina datorer och de elektroniska saker som jag använder. Den information som de lagrar är min information. Jag drar gränsen vid de program jag använder och med få undantag så undviker jag företag vars huvudsakliga affärsidé är att samla in data om mig.

Visst lät det där tvärsäkert?

Det är det inte. Jag funderar inte över min information dagligen och jag undviker inte alla tjänster, alla funktioner utan jag slarvar här och var, är tydligt inkonsekvent och bryter då och då mot mina egna regler.

Jag använder inte Google Chrome
Jag använder inte Googles lagringstjänster
Du hittar inte mycket information om mig på Facebook

Men …

Jag använder Google Fonts
Jag finns på Facebook
Jag finns på Twitter

Smart högtalare

Det finns ingen smart högtalare i mitt hem eller på mitt kontor. Det finns inga nätanslutna prylar utanför Apples HomeKit. Där går min gräns.

EFF, Electronical Frontier Foundation, applåderar Apples nya regler för Safari och sina operativsystem. Mozilla har liknande regler för Firefox. Ensam i ett hörn finns därför Google Chrome. Det är den webbläsare som samlar in mest, som berättar minst och som är en del i Googles affärsverksamhet. Googles affärsidé är att samla in information om oss och sedan sälja access till olika verktyg där den informationen används.

Kasta ut Google!

Du kan dra en ny gräns, en snävare gräns mycket enkelt – byt webbläsare. Vill du på inga villkors vis byta till Safari så finns Firefox och Brave som alternativ.

Det är en början.