Det ser ut att bli tvärstopp för New York Islanders mot Carolina Hurricanes. Underläge med 3-0 i matcher och problemen är lätta att se för alla – offensiva brister.

De två första hemmamatcherna förlorades med udda målet, 0-1 efter förlängning i match nummer ett. Då efter en rad stolpskott och ribbskott. Detsamma i match nummer två. Islanders hade press, skapade chanser men sköt antingen tätt utanför eller i målramen.

Otur?

Knappast, tur är något du förtjänar och ishockeyns matematik är lika enkel som brutal – gör du bara 1-2 mål per match så talar. statistiken mot att du kommer att vinna. Carolina gick segrande ur två täta, tuffa bortamatchen. Matchen som Islanders hade behövt vinna för att kunna rubba motståndaren. Nu gick båda Islanders hemmamatcher fel väg och det är få lag som har styrkan, fysiken och den mentala kapaciteten att vända på en spådan matchserie. Inte så mycket på grund av de egna bristerna utan på att det finns en motståndare som växer och som stärks. I grundserien slutade det 2-2 efter fyra matcher.

Leta fel och förklaringar

När det går mot så är det naturligt att leta fel och förklaringar. Lehner gör ett fatalt misstag då han ska spela ut pucken. Visst, det var ett misstag men samtidigt så gjorde Carolina fem mål och Islanders bara två. Visst, två av målen kom i öppen kasse så skillnaden är mindre än vad resultatet visar men samtidigt så hade Carolina satt sig i den sitsen, inte Islanders. Du befinner dug på den plats, i den sist som du förtjänar. Det finns inga enkla förklaringar, eller bortförklaringar. Jonny Boychuck saknas i laget men är det någon som tror att Carolina inte har skador och skavanker?

Är det läge att ge upp?

Ge upp

Absolut inte. Den här matchserien är inte över förrän den sista och avgörande matchen blåses av. Så länge chansen finns så finns chansen. Det är hjärtat som talar. Hjärnan talar ett annat språk och kanske är det där det finns en förklaring. Hjärnan, det mentala, kanske tagit slut efter en tuff matchserie mot Penguins?

Jag har sett det förr med andra lag, som jag följt ännu närmare än Islanders. Jag har stått i omklädningsrum med ett lag som uppvisar alla tydliga tecken på att vara slutkörda mentalt. Som tvingats att ladda ut allt de har och lite till mot en tuff motståndare och som nu ställs inför en ny, ännu svårare uppgift.

Det är där, just där, som de enskilda spelarna prövas individuellt och det är då du direkt ser vilka som leder, vilka som blir ledda och vilka som tagit slut. Jag har naturligtvis ingen aning om hur det ser ut i Islanders. Jag gissar bara, funderar och spekulerar medan husguden LeMarc spelar ”Det finns inga mirakel”.

Jag hoppas att han har fel.

Mackens Fråga: Ska Facebook delas upp?
Share This