Jag brukar sällan ställa mig i ledet och ropa på enskildas avgång så snart minsta misstag har begåtts. Det är bara människor som aldrig gör något som aldrig gör fel. Vi andra gör bort oss och vi gör fel. Frågan är då om du kan sitta kvar som chef på en av Sveriges största tidningar efter att ha publicerat flera artiklar med minst sagt tveksamt innehåll?

Det är som bekant skillnad på fel och fel och misstag och misstag. Publicerar du sen serie artiklar där en forskare på lösa grunder anklagas för att vara spion så är det ett publicistiskt misstag som helt enkelt inte ska få förekomma. Det måste finnas ett redaktionellt säkerhetsnät som granskar, som ifrågasätter och som filtrerar bort den typen av påhopp och anklagelser. . Även om det kan ryckas vara övertydligt så vill jag niga understryka att jag inte sitter på mer kunskap än någon annan. Jag har läst och följt med som många andra. Skillnaden är att jag har jobbat på ett antal redaktioner under som journalist, vilket inte betyder att jag är expert på något sätt.

Det jag tycker mig se är en tolkning av lösa rykten, tunna påståenden och vaga antydningar i akt och mening att helt bygga upp en anklagelseakt. Aftonbladets kultursida har letat efter indicier som pekar ut Martin Kragh som en fuskande forskare som dessutom kan antas vara lejd av den brittiska underrättelsetjänsten

Ponera

Ponera att det skulle vara sant och att det fanns tillräcklig grund för att tro att det är sant. En svensk forskare, Rysslandsexpert, har värvats av brittiska underättelsejänsten. Det är en ”kioskvältare” med mycket stort nyhetsvärde men Aftonbladets nyhetsredaktion har inte skrivit om det, inte heller de brittiska tidningarna som tagit del av samma dokument som läckts till medierna efter ett intrång i den brittiska tankesmedjan Institute for Statecraft datorer. Ett intrång som brittiska utrikesdepartementet misstänker utfördes av ryska hackare och här bland en massa dokument finns Martin Kragh omnämnd men inte mycket mer än så.

Martin Kragh själv har sagt i en kommentar att han tillfrågades om att jobba för tankesmedjan för några år sedan men att han avböjde.

Nu har en av alla dessa artiklar avpublicerats vilket innebär att Aftonbladet har kommit fram till, i efterhand, att innehållet inte stämmer. Det i sig när mycket allvarligt.

Vrider

Hur jag ännu vrider och vänder på hela den här historien så ger den intryck av att vara en synnerligen tunn soppa som kokats i akt och mening att skandalisera en enskild forskare som en hämnd för en tidigare forskningsrapport. När publiceringarna granskas och ifrågasätts så vill Åsa Linderborg inte svara på frågor, inte Lena K Samuelsson eller Lena Mellin heller.

Inga andra medier har hakat på det faktum att Aftonbladet anser att Martin Kragh är ett demokratiskt problem och att han påstås vara spion. Det finns bara en rimlig förklaring till det – inga andra medier har funnit skäl till att publicera uppgifterna därför att det inte finns skäl att anta att de är korrekta.

Så då kommer vi tillbaka till frågan om Åsa Linderborg kan sitta kvar som kulturchef?

Det är inte upp till mig att avgöra men någonstans måste det finnas en gräns för hur grova anklagelser som en tidning kan tillåtas att få publicera utan att det blir konsekvenser för den ytterst ansvarige om det visar sig att uppgifter är felaktiga. På en punkt behöver vi inte ens fundera över den frågan. Aftonbladet har redan dragit tillbaka en publicerad artikel. Vad gäller de övriga artiklarna och de övriga uppgifterna så har Aftonbladet inte kunnat lägga fram några ytterligare bevis eller uppgifter som backar upp och stöder det som publicerats. I fokus finns en svensk forskare och rysslandsexpert, en enskild invid, med familj, vänner och bekanta som naturligtvis tagit mycket illa vid sig av ett dussintal artiklar under lång tid.

Klickat

En lång rad artiklar, under lång tid med rader av anklagelser tyder på att Aftonbladets interna, redaktionella system har klickat. Det kan behövas göras mer än att byta ut en kulturchef.