When Anthony Bourdain rose to fame in the early aughts, the celebrity-chef-industrial-complex was reaching its most bloated moment. Food Network stars like Mario Batali, Bobby Flay, Wolfgang Puck, and Emeril Lagasse were seemingly everywhere at once, using their very familiar faces to launch countless restaurants, with which they had varying degrees of actual connection. Bourdain was different. Sure, he had been a chef, but a chef-for-hire, and not always a successful one. He wrote his famous first piece in the New Yorker in 1999, after closing one flopped fine-dining restaurant and taking a more modest executive chef gig at Brasserie Les Halles.

Källa: Slate

Fyrabarns-far, farfar, morfar och egen företagare i Skellefteå med kliande fingrar. Skriver om fotografering, sport, dataprylar, politik, nöje, musik och film. Jobbar vid sidan av den här bloggen med det egna företaget Winterkvist.com. Familjen består av hustru, fyra barn (utflugna) och tre barnbarn. Jag har hållit på med datorer sedan tidigt 1980-tal och drev Artic BBS innan Internet knappt existerade. Efter BBS-tiden har det blivit hemsidor, design, digitala medier och trycksaker. Under tiden som journalist jobbade jag med Mac men privat har det varit Windows som har gällt fram till vintern 2007. Då var det dags att byta och då bytte vi, företaget, helt produktionsplattform till Mac OS X. På den vägen är det ...

Mackens Fråga: Vilka Apple-prylar har du?
Share This