Nu inleds jakten på syndabockar och nu kommer förslagen på snabba, enkla lösningar och i förlängningen kraven på mer övervakning och mer kontroll. Debatten följer ett alldeles för enkelt och förutsägbart mönster när politiker och andra ska försöka att framstå som handlingskraftiga.

Theresa May har redan börjat och krävt att nätjättarna Facebook, Twitter och andra gör mer för att stoppa extremister. Toryledaren och den brittiska premiärministern sa i ett uttalande att nu får det vara nog och efterlyste mer insatser från nätets aktörer och efterlyste även ny lagstiftning.

Kryptering

Det är så det börjar. När sedan orden ska övergå till handling så kommer krav på att stoppa kryptering, att teknikföretagen ska tvingas att lämna ifrån sig krypteringsnycklar, ökad övervakning och i sammanhanget lär enskilda program och tjänster pekas ut.

WhatsApp, Signal, Telegram och iMessage brukar vara ”the usual suspects” huvudsakligen därför att trafiken är starkt skyddad med kryptering. Det är bara att räkna ned innan vi har ett nytt fall där Apple ställs vid skampålen och antyds vara beskyddare av terrorister därför att Apple vägrar att låsa upp en låst iPhone.

Det är nu naiva tillskyndare och nyttiga idioter kommer dragandes med ”jag har inget att dölja så mig gör det ingenting”. Omvänt betyder det att alla som har invändningar har något att dölja och i en förlängning vill skydda terrorister. Det blir för svårt att omfamna tanken att det faktiskt är fullt möjligt att vara mot terrorister och extremister just därför att de vill knäcka ett öppet, fritt samhälle. Avståndstagandet mot ökad övervakning, inskärningar i våra fri och rättigheter och regleringar av internet och kryptering bottnar i ett avståndstagande från den övervakning som deras handlingar kan leda till. I en förlängning handlar det om att inte spela terroristerna rätt i händerna.

Skydda sig

Får då inte ett samhälle skydda sig mot terror?

Självfallet. Ett demokratiskt samhälle inte bara bör utan ska slå vakt om grundläggande demokratiska värderingar men vi måste också reda ut styrkeförhållandena här innan vi går vidare. Staten i sammanhanget är den starkare och varje maktmedel som sätts i händerna på staten innebär att ett maktmedel ges till den redan starke. Individen är den som är skyddsvärd och varje lagreglering måste ske med juridisk långsamhet. Det tar tid att stifta lagar och det tar ännu längre tid att stifta bra lagar. Det ska ta tid att stifta lagar om lagen ska ta hänsyn till de konsekvenser den kan ge upphov till. Lät det där flummigt?

Okej, vi ska inte stifta lagar och driva igenom lagar i en stämning av upprördhet och i en jakt på syndabockar och enkla lösningar är en förkortad version.

Vi ska speciellt noga akta oss för att lyssna på politiker som försöker använda terrordåd och tragedier för att sno åt sig enkla och billiga politiska vinster. Politiker som försöker tävla i sitt avståndstagande och som skapar topplistor över vilka hot som är farligast och som redan i nästa andetag pekar finger och vet vilka syndabockarna är – de stora teknikföretagen och deras program, appar och tjänster.

Dåligt minne

Hoten förändras över tid och vi tenderar till att ha dåligt minne. Backa historien några decennier så hette hoten IRA, ETA, RAF och Europa plågades av terror, kidnappningar. Då handlade det om mestadels vänsterrörelser som slogs för frigörelsen från en stat som de uppfattade som ett hot.

Historiskt så har också praktiskt allt nytt uppfattats som ett hot. Den äldre och minnesgode kommer ihåg när en helt vanlig VHS-bandspelare uppfattades som helt livsfarlig. Även hoten följer ett förutsägbart mönster och nu pekas det finger mot smarta telefoner och det vardagliga användandet av program, appar och tjänster. Nu är det nätet som är farligt, eller som kan vara farligt, och nu lovar politikerna att de naturligtvis förstår allt det som är bra och det vill de inte röra. De vill bara väl och de vill bara få bort det onda.

Lät det där naivt?

Det är det också och det är därför innebörden kläs in i en retoriskt snyggare kostym men det handlar om samma sak – att försöka att reglera något helt vardagligt och invant. Det är ett försök att reglera och inskränka vårt användande av nätet.

Ekvationen

Låt oss ta bort iMessage ur ekvationen. Låt oss plocka bort iPhone ur ekvationen. Är det någon som om fullt allvar tror att vi med ens fått en säkrare värld?

Terrorister och extremister kommer bara att byta telefon, byta program och fortsätta att kommunicera.

Kampen mot extremism och terrror förs inte med krav på svagare kryptering, inskränkningar och mer övervakning, för det är precis det terroristerna vill, den förs genom att rycka undan livsvillkoret för terrorister – utanförskapet. Det är å andra sidan en långt mer komplex och svår frågeställning så den brukar politiker undvika att prata om för att de inte vill riskera att att framstå som mjuka och inte tillräckligt handlingskraftiga. Då är det mycket enklare att peka finger mot Internet.