av Mikael Winterkvist | jul 20, 2025 | Arkivet
Efter valförlusten inom Demokraterna pågår en självkritisk diskussion om vad som gick fel. Flera analyser pekar på att partiets starka fokus på identitetspolitik, och särskilt på HBTQ-frågor, kan ha skrämt bort väljare i mitten.
I valrörelsen prioriterade många väljare frågor som ekonomi och invandring. HBTQ-frågor hamnade långt ner på listan över det som ansågs viktigast. Samtidigt satsade Republikanerna stort på attacker i just de frågorna. Annonser med budskap som “Kamala is for they/them” fick stort genomslag – och även om påverkan på väljarstödet är omtvistad, minskade det stödet för transpersoners rättigheter i vissa grupper.
Kontakten
Analysen är inte så enkel som att valnederlaget var en rekyl på att HBTQ-frågor fördes fram av ledande demokrater i valdebatterna, utan snarare att väljarna inte prioriterade de frågorna lika högt. Här fanns en tydlig klyfta mellan politiker och väljare och frågan är om inte samma hade uppstått oavsett ämnesval?
Inom Demokraterna har frustrationen vuxit. Flera moderata röster varnar för att partiet tappat kontakten med arbetarklassen och pendlarväljarna. Kritiken handlar alltså inte om att överge rättigheter för minoriteter – utan om att partiet bör lägga större fokus på ekonomi, sjukvård och trygghet, snarare än att dras in i kulturella symbolfrågor.
När väljarna är oroliga för det som ibland kallas ”plånboksfrågor” så fungerar det inte att föra fram rättighetsfrågor för att uttrycka det enkelt.
Framåt
Inför framtiden diskuteras olika vägar framåt. Vissa föreslår att Demokraterna tonar ned sin retorik i transfrågor, medan andra varnar för att det skulle uppfattas som ett svek mot viktiga väljargrupper. Partiet befinner sig i ett vägskäl: att hitta en balans mellan progressiva värderingar och bredare folkligt stöd.
Ute på den progressiva kanten av partiet finns en rad namn som drar åt vänster:
Alexandria Ocasio-Cortez (AOC)
Kongressledamot från New York. En av de mest profilerade rösterna inom den progressiva rörelsen. Har drivit frågor som Green New Deal, Medicare for All och rättvisa i bostads- och migrationspolitiken.
Bernie Sanders
Senator från Vermont. Har länge varit ansiktet utåt för amerikansk progressiv politik. Kallar sig själv demokratisk socialist och har varit ledande i frågor om sjukvård för alla, gratis college och ekonomisk rättvisa.
Ayanna Pressley
Kongressledamot från Massachusetts och medlem i ”The Squad”. Driver frågor om straffrättsreform, jämlik utbildning och reproduktiva rättigheter.
Ilhan Omar
Kongressledamot från Minnesota, också medlem i ”The Squad”. Har profilerat sig inom utrikespolitik, invandring och social rättvisa.
Jamaal Bowman
Kongressledamot från New York. Tidigare rektor, med starkt fokus på utbildningspolitik, ekonomisk jämlikhet och klimat.
Cori Bush
Kongressledamot från Missouri. Aktivistbakgrund inom Black Lives Matter och stark förespråkare för polisreform, bostadsrätt och sociala skyddsnät.
Pramila Jayapal
Kongressledamot från Washington och ordförande för Congressional Progressive Caucus. Har varit en nyckelspelare för att föra in progressiva förslag i budgetförhandlingar och lagstiftning.
Moderata
Mot de här namnen står en grupp mer moderata demokrater, som vänder sig mot mittenväljarna:
Hakeem Jeffries
Minority Leader i Representanthuset (och möjlig framtida talman). Ses som en brobyggare mellan partiets olika falanger. Har fokuserat på kriminalpolitik, utbildning och stabil inrikespolitik.
Josh Shapiro
Guvernör i Pennsylvania. Har profilerat sig som pragmatisk och resultatorienterad – särskilt inom ekonomi, brottsbekämpning och utbildning. Lyfts ibland fram som framtida presidentkandidat från mitten.
Gretchen Whitmer
Guvernör i Michigan. Har balanserat progressiva värden med ett starkt ekonomiskt och praktiskt fokus. Lyckades vinna omval i en swingstat och anses ha bred folklig förankring.
Mark Kelly
Senator från Arizona. Före detta astronaut, nu känd som kompromissinriktad senator. Har drivit försvar-, energi- och utbildningsfrågor från en mittenposition.
Ledningen för det demokratiska partiet har en rätt tydlig mittfåra:
Ken Martin – Ordförande (Chair)
Vald den 1 februari 2025, efterföljde Jaime Harrison. Tidigare ledare för Minnesota DFL-partiet sedan 2011. Siktar på att återuppbygga partiet med fokus på gräsrotsorganisering, ekonomiska budskap och ”Organizing Everywhere”-tur.
Reyna Walters‑Morgan – Vice Chair för Civic Engagement & Voter Participation
Från Brooklyn, utbildad vid UNC Chapel Hill och Howard Law. Tidigare aktiv inom rösträttsskydd för Hillary 2016. Vald i februari 2025.
Övriga vice ordförande:
- Artie Blanco
- Malcolm Kenyatta
- Jane Kleeb – ASDC-president
- Shasti Conrad
Presidentkandidat
Sen är då frågan om vem, eller vilka som ska ta upp striden med Donald Trumps efterträdare – vem nu republikanerna väljer som sin presidentkandidat, JD Vance torde ligga bra till, för att ta ett namn.
Här är de namn som nämns i debatten:
|
Namn
|
Position & vad händer
|
|
Kamala Harris
|
Överväger 2028 – mycket stöd i gräsrötterna trots förlusten 2024 ().
|
|
Pete Buttigieg
|
Tidigare transportminister, signalerar intresse för 2028 ().
|
|
Gavin Newsom
|
Kaliforniens guvernör, aktiv i tidiga primärstater ().
|
|
Andy Beshear
|
Guvernör i Kentucky, Folks röst i tidiga primärer, uttryckt intresse ().
|
|
Rahm Emanuel
|
Förre ambassadör & Chicagos borgmästare, håller på att “träna” för potentiellt fokus ().
|
|
Ro Khanna
|
Progressive kapitalism–förespråkare, inte avfärdat 2028 ().
|
|
|
Cory Booker, Amy Klobuchar, Josh Shapiro, Maura Healey, Mark Kelly, Chris Murphy, Jon Ossoff, Jasmine Crockett, Jamie Raskin med flera – har även figurerat i spekulationer som tänkbara kandidater.
Bäst chanser
Bäst chanser ges Gavin Newsom, nuvarande guvernör i Kalifornien. Mark Kelly och Josh Shapiro skulle kunna utmana förutsatt att de lyckats locka till sig tillräckligt med finansiärer för amerikanska val handlar lika mycket om pengar som politik.
Pete Buttieg är en blixtrande skicklig retoriker, extremt väl påläst men han är gift med en man och frågan är om USA är redo för ett sådant steg, av samma skäl som frågan är om USA är redo för en kvinna som president. Kamala Harris borde vara en tänkbar kandidat i så fall men hon förlorade mot Trump och USA gillar inte förlorare, är det dessutom en kvinna så kan det bli för mycket bagage.
Brasklapp
Nu ska en brasklapp, modell jättestor slängas in här. Det är långt till nästa val och mycket kan, och kommer att hända. Huvudfrågan är om det demokratiska partiet kan ställa om och hitta tillbaka till sina egna väljare?
Källor:
av Mikael Winterkvist | jul 20, 2025 | Arkivet
Donald Trumps hämndbegär har resulterat i en långsiktig och målmedveten strategi för att straffa dem alla som han betraktar som sina fiender. Under sin tid vid makten har han sparkat tjänstemän som granskat hans affärer, underminerat rättsväsendet och riktat öppna hot mot både politiska motståndare och tidigare medarbetare. Trump har en lista med alla som han vill hämnas på.
De som arbetat med att utreda misstänkta brott inom Trump-organisationen, vid FBI och olika åklagarmyndigheter, har avskedats utan förklaring eller placerats i andra roller långt från inflytande. Andra har tystnat efter offentlig kritik, när pressen från Vita huset blivit för stark. Flera nyckelpersoner inom FBI och justitiedepartementet har tvingats bort, och deras efterträdare har ofta varit lojala mot Trump personligen snarare än mot institutionen.
Rättsapparaten
Rättsapparaten har blivit ett politiskt verktyg i Trumps händer. Tidigare chefer för underrättelsetjänsterna har blivit föremål för rättsliga utredningar efter att de kritiserat honom offentligt. Trump har talat om sina motståndare som kriminella och antytt att de förtjänar att straffas, inte för vad de har gjort, utan för att de utmanat honom. Offentliga uttalanden från honom har ofta innehållit anspelningar på vedergällning. Vissa uttryck är hotfulla till sin karaktär och har tolkats som uppmaningar till rättsliga efterräkningar.
Som exempel så har flera högt uppsatta personer inom det amerikanska rättsväsendet har förlorat sina tjänster efter att ha deltagit i utredningar som på något sätt berört Donald Trump. Ett av de mest uppmärksammade fallen var när FBI-chefen James Comey avskedades mitt under pågående utredning om rysk påverkan på presidentvalet. Comey hade inlett en granskning av Trumps kampanjteam, och beslutet att avskeda honom väckte stark kritik från både politiska motståndare och tidigare högt uppsatta inom underrättelsetjänsten. Det officiella motivet var hanteringen av e-postutredningen mot Hillary Clinton, men tidpunkten och Trumps egna uttalanden gjorde det uppenbart att avskedet handlade om Rysslandsutredningen.
Sparkade
Andrew McCabe, biträdande FBI-chef och tillförordnad chef efter Comey, tvingades bort kort innan sin planerade pension. Trump kritiserade honom offentligt flera gånger, och avskedandet kom efter att McCabe stått fast vid Comeys version av händelserna. McCabe själv har sagt att han blev av med jobbet som en direkt följd av att han vägrade tona ner utredningen mot Trump. Han har i efterhand stämt justitiedepartementet med motiveringen att avskedandet var politiskt motiverat.
Under sommaren 2025 avskedades ytterligare ett tjugotal personer från särskilda åklagaren Jack Smiths team, som haft i uppdrag att utreda Trumps hantering av hemligstämplade dokument och hans försök att ogiltigförklara 2020 års valresultat. Personalomsättningen rubricerades som en omorganisation, men många av de som försvann hade direkta kopplingar till Trumps rättsärenden. Flera av dem hade arbetat med bevisinsamling, vittnesförhör och materialkoppling i de mest känsliga delarna av utredningen. Avskedandena skedde kort efter att Trumps justitieminister Pam Bondi tillträtt.
Fallen utgör delar i ett större mönster där lojalitet blivit viktigare än oberoende. När personer inom rättsväsendet granskar presidenten förlorar de inte sällan sina jobb. Trump-administration har inte gjort någon hemlighet av att den anser lojalitet vara en förutsättning för fortsatt förtroende, och de som inte lever upp till den förväntan får lämna. Det skapar en rättskultur där uppdragets innehåll blir underordnat maktens vilja – och där oberoende myndigheter riskerar att omformas till politiska redskap.
Rosie O`Donell
Trumps hämndlystnad har inte bara riktats mot politiker och tjänstemän. Den har också visar sig vara vara djupt personlig och ofta offentlig. Ett tydligt exempel är konflikten med komikern och programledaren Rosie O’Donnell. Under flera år har Trump attackerat henne i intervjuer, på scen och på sociala medier. Han har kallat henne vid nedvärderande namn, ifrågasatt hennes utseende och intelligens och antytt att hon borde fråntas sitt amerikanska medborgarskap. Vid ett tillfälle har han öppet föreslagit att det borde vara möjligt att dra in medborgarskap för personer som som han anser är otrogna mot sitt land – med tydlig referens till O’Donnell.
Hatkampanjen har haft verkliga konsekvenser, både för O’Donnell och för klimatet kring kvinnor som offentligt kritiserar makt. Konflikten visar hur Trump använder sin plattform för att förvandla personlig irritation till ett offentligt angrepp, med drag av statlig repression.
Det är också ett exempel på hur liten hänsyn Trump tar till den amerikanska grundlagen, konstitutionen, som han svurit att upprätthålla, försvara och följa. En amerikansk president kan nämligen inte dra in någons medborgarskap:
1. 14:e tillägget i konstitutionen
Alla som är födda i USA eller naturaliserade är amerikanska medborgare, och deras medborgarskap får inte tas ifrån dem utan rättssäker process. Det innebär att presidenten inte kan besluta om det på egen hand.
2. Domstol krävs
Det finns bara mycket begränsade juridiska möjligheter att dra in ett medborgarskap – och det kräver domstolsbeslut. Det kan ske om en person till exempel ljugit grovt i sin naturaliseringsprocess, eller deltagit i vissa former av spionage. Men även i dessa fall måste det ske via en rättsprocess, inte genom presidentens order.
3. Högsta domstolen har stoppat försök tidigare
Redan 1958 slog Högsta domstolen fast att staten inte får ta ifrån någon deras medborgarskap som ett straff (fallet Trop v. Dulles). Det betraktas som ett brott mot mänskliga rättigheter.
4. Vad Trump antytt
När Trump har föreslagit att personer som kritiserar honom borde “förlora sitt medborgarskap” – som i fallet med Rosie O’Donnell – är det politisk retorik utan juridisk grund. Det strider direkt mot amerikansk lag och skulle vara olagligt att försöka genomföra.
Rättsprocesser
Trump har också upprepade gånger lovat att inleda rättsprocesser mot sina politiska rivaler. Flera av dessa löften har redan börjat omsättas i praktiken genom att justitiedepartementet lett utredningar riktade mot före detta ministrar, säkerhetsrådgivare och tidigare presidenter. Han har även hotat journalister, universitetsanställda och opinionsbildare som ifrågasatt honom. De som hamnat i skottlinjen har i många fall mötts av organiserade kampanjer på sociala medier och från partianhängare.
Samtidigt pågår en tyst omstrukturering av myndigheter och institutioner. Personer som varit kritiska till Trump har ersatts med lojalister, och intern kritik har tystnat. Det finns ett mönster där opposition inte bara bekämpas politiskt, utan bestraffas med hjälp av statliga resurser. Trumps agerande syftar inte bara till att ta kontroll, utan också till att skrämma bort framtida motstånd.
Effekten är en statlig struktur där lojalitet mot ledaren väger tyngre än kompetens eller oberoende. Resultatet är ett system där makt utövas genom hot, rädsla och hämnd – och där rättvisa blir ett verktyg för att trycka tillbaka kritik snarare än att upprätthålla lag.
Källor:
av Mikael Winterkvist | jul 20, 2025 | Arkivet
Under sin första mandatperiod fokuserade Donald Trump på att stärka banden till sin mest lojala väljarbas – ofta på bekostnad av väljare i mitten. Det strategiska valet kan ha bidragit till hans förlust i presidentvalet 2020 och nu har en serie beslut resulterat i att hela hans MAGA-rörelse skakas i grunden.
Under sin andra period i Vita huset, försöker Trump bredda sitt stöd och nå andra väljargrupper än kärntrupperna. Det har inneburit friktion med de gena, mest trogna supportrarna och den mest högljudda supportarna inom det egna partiet. På bara några veckor har Trumpit brutit med sin tidigare anti-krigsprofil genom att stödja Israels bombningar mot Iran, övergett kravet på ukrainska eftergifter och i stället skickat vapen till landet, samt drivit igenom en kontroversiell lag som minskar offentliga bidrag – trots tidigare löften om att aldrig röra dem.
Elon Musk
Relationen till Elon Musk har kraschat offentligt. Musk, tidigare en av Trumps mest tongivande och förmögna allierade, har brutit med presidenten efter en rad personliga angrepp och politiska meningsskiljaktigheter.
Mitt i ett kaosartat ledarskap där impopulära beslut staplats på varandra och delar av statsapparaten nedmonterats, har Trump ändå gång på gång lyckats ta sig upp igen, men kanske inte den här gången.
En ny rättsprocess har oväntat kastat sin skugga över Vita huset – med kopplingar till en dömd sexualförbrytare som varit död i snart sex år. Dessutom så bidrog Donald Trump bidrog själv till att skapa en konspiration runt Jeffrey Epsteins död – nu vill han att väljarna ska låtsas som att den aldrig funnits.
Sexualförbytare
Efter år av konspiratoriska uttalanden och antydningar om globala pedofilringar, har Trump gjort en helomvändning. På Truth Social kallar han nu teorierna kring Jeffrey Epstein för en bluff – och tar samtidigt avstånd från sina egna följare.
“Låt dessa veklingar fortsätta göra Demokraternas jobb. Jag vill inte ha deras stöd längre!”, skriver Trump i ett inlägg.
Responsen kom direkt – och den är inte till Trumps fördel. “Varför satt Epstein i fängelse då? Och Ghislaine? För en bluff? Knappast,” lyder en av de mest gillade kommentarerna. “Det här är vår sista strid.”
Tappat kontrollen
Trump tycks ha tappat kontrollen. Hans andra mandatperiod har präglats av skandaler, kaos, impopulära beslut och en gradvis nedmontering av statsapparaten. Hittills har Trump lyckats att behålla kontrollen, men kanske inte den här gången. För om någon till sist ska lyckas sätta stopp för Trumps presidentskap, så kan det märkligt kunna bli en dömd sexualförbrytare som varit död i snart sex år.
Krisen inleddes med att Justitieminister Pam Bondi publicerade ett tvåsidigt PM med innehållet att departementets granskning inte hittat någon ”klientlista” över mäktiga män som påstås ha deltagit i Epsteins komplotter, och att det inte fanns några ”trovärdiga bevis för att Epstein utpressade framstående individer”.
FBI
FBI-chefen Kash Patel och biträdande chefen Dan Bongino protesterade. Den senare uppges överväga att lämna FBI som en följd av Bondis beslut att nu lägga ned utredningen av Epstein. Trump blev också snabbt påmind om sitt löfte att släppa allt material om Epstein offentligt.
Parallellt med bråket runt Jeffrey Epstein så har republikanernas talman, Michael Johnson, kritiserat beslutet att skicka vapen till Ukraina och Marjorie Taylor Greene, som ju knappast gjort sig känd för att vara en tystlåten politiker långt ute på högerkanten, har gått i taket av samma orsak – Trumps brutna vallöfte om att inte öka stödet till Ukraina, engagera sig i krig utanför USA och att inte sätta USA först.
Epstein
Donald Trump tvingas nu, likt Napoleon, att utkämpa krig på flera fronter och även om han lyckas ta kontrollen över en av historierna så finns det en uppenbar risk att han kommer att misslyckas då det gäller Jeffrey Epstein. Anklagelser om mörkläggning har inte låtit att vänta på sig och när Elon Musk lämnade Vita Huset i vredesmod så postade han flera inlägg på X där han påstod att Trumps namn finns med i utredningen runt Epstein. Inlägg som han senare har raderat.
Det är också så med konspirationer att när de väl har tagit fart, och det har Epstein-historien, så lever de sina egna liv, utan kontroll och utan styrning. Då spelar fakta och sanningen ingen roll och bara en antydan om Donald Trumps namn finns med i utredningen räcker för att sätta konspirationsteoretikerna i full spinn.
Källor:
av Mikael Winterkvist | jul 18, 2025 | Arkivet
Donald Trump meddelade under torsdagskvällen att han gett justitieminister Pam Bondi i uppdrag att begära att domstolen offentliggör de hemligstämplade förhörsprotokollen från åtalet mot finansmannen Jeffrey Epstein.
Trump, som pressats hårt av högerflanken inom det republikanska partiet, skrev på sociala medier att han vill att “alla protokoll från förhören ska offentliggöras – under förutsättning att domstolen godkänner det”. Anledningen är, enligt Trump, den stora uppmärksamhet Epstein-fallet fortsatt får i medierna.
Bondi, som har nära band till Trump och samtidigt anklagats av högerinfluencers för att dölja bevis, svarade direkt. I ett inlägg skrev hon att hon på fredagen kommer begära i federal domstol att förhörsprotokollen ska kunna offentliggöras. Det är dock långt ifrån säkert att domstolen godkänner en sådan begäran – enligt amerikansk lag är uppgifter från juryförhör strängt skyddade.
Trumps krav sammanföll med en ny uppgift i Wall Street Journal: tidningen rapporterade att Trump år 2003 ska ha skickat en teckning med sexuella anspelningar som födelsedagshälsning till Epstein. Hälsningen ska även ha innehållit ett uttryck för vänskap och en referens till “gemensamma hemligheter”.
Trump förnekar uppgifterna kraftfullt och hotar att stämma Wall Street Journal och dess ägare Rupert Murdoch. I ett långt inlägg på Truth Social kallade han artikeln för “falsk, elak och ärekränkande” och hävdade att Murdoch lovat att stoppa publiceringen – något som enligt Trump inte lyckats eftersom Murdoch inte hade makt att styra chefredaktören.
Trump skrev vidare att han redan vunnit liknande rättsprocesser mot bland annat ABC och CBS, och att han ser fram emot att “stämma den en gång så stora Wall Street Journal”.
Död
Epstein hittades död i sin cell i Manhattan 2019, då han inväntade rättegång för sexhandel med minderåriga. Två år senare dömdes hans nära medarbetare Ghislaine Maxwell för människohandel.
Trumpadministrationens linje är att offentliggöra vissa delar av förundersökningen, men inte allt. Bondi har tidigare sagt att stora delar av det bild- och videomaterial som finns är så kallat CSAM (child sexual abuse material) – alltså barnpornografiskt innehåll – vilket enligt lag inte får offentliggöras. Det har dock inte dämpat kraven på insyn från varken republikanska eller demokratiska kongressledamöter.
Under torsdagen enades ett utskott i representanthuset om att förbereda en symbolisk omröstning där man uppmanar justitiedepartementet att offentliggöra fler dokument. Förslaget är inte bindande, men visar på växande frustration inom kongressen – även bland Trumps egna allierade.
New York-demokraten Dan Goldman avfärdade Bondis åtgärd som en tom gest. “Bra försök, Pam Bondi. Men vad hände med videor, fotografier och andra bevis?” skrev han på sociala medier.
Källa:
New York Times
av Mikael Winterkvist | jul 17, 2025 | Arkivet
The Middle East is a climate hotspot, with many parts of the region set to experience an increase in temperature by five to eight degrees Celsius by the end of the century.
Palestinian peace activist Nada Majdalani discusses how the climate crisis could actually instigate a movement towards peace, unveiling the ”Peace Triangle” initiative — a visionary plan to transform conflicts in the Middle East through shared water and energy projects. Drawing on her experience in cross-border environmental collaboration, she offers a glimpse of how economic interdependence between Israelis, Palestinians and Jordanians could lead to peace.
av Mikael Winterkvist | jul 15, 2025 | Arkivet
Trump ser nu ut att ha gjort en politisk helomvändning och har återupptagit vapenleveranser till Ukraina och lovar även att skicka luftvärnssystemet Patriot. Beror det på att han gjort en ny geopolitisk bedömning av världsläget, eller att han har börjat att läsa underrättelserapporter och tagit till sig de bedömningar som han rådgivare gör av Putins strategi?
Efter att ha läxat upp och förolämpat Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj offentligt under ett besök i Vita Huset så talar nu Trump om att ”Ukraina måste kunna försvarar sig” och att USA återupptar vapenleveranser och att USA även kommer att skicka det mobila luftvärnssystemet Patriot
Nu ser det ut som att Trump trappar nu upp trycket mot Vladimir Putin med hot om strafftullar och sanktioner. Åtminstone tillfälligt.
Undfallenhet
Trumps undfallenhet och hållning gentemot Rysslands auktoritäre ledare har varit ett av de mest bestående geopolitiska mönstren under det senaste decenniet, men nu växer frustrationen. Förra veckan sade Trump att USA tagit emot “en massa skitsnack” från Putin. Kort därefter godkändes en stor leverans av amerikanska försvarsvapen till Ukraina via NATO och Trump hotar Ryssland med nya tullar om kriget inte avslutas inom 50 dagar.
Förändringen speglar inte ett nytt strategiskt synsätt eller att Trump helt plötsligt har börjat att läsa på och lyssna på sina rådgivare. Enligt två Vita huset-tjänstemän och två externa rådgivare handlar det inte om att Trump plötsligt blivit vän av Ukraina eller fått större respekt för president Volodymyr Zelenskyj. Trump har inte heller har han börjat omfamna de transatlantiska allianser som tidigare amerikanska ledare sett som en motvikt till Moskva. Det ligger på ett enklare och mer personligt plan – Trump anser sig ha blivit förolämpad.
Ignorerat
Putin har ignorerat Trumps upprepade uppmaningar om att avsluta kriget och i stället trappat upp striderna. Det har fått Trump att framstå som den underordnade, svagare parten i relationen och i samtalen ledarna emellan. “Putin har verkligen spelat sina kort fel,” säger en av källorna. “Presidenten har gett honom chans efter chans, men nu räcker det.”
Trump gick in i presidentämbetet med övertygelsen att han kunde åstadkomma ett bestående vapenstillestånd mellan Ukraina och Ryssland inom 24 timmar, baserat på sin goda relation med Putin. Under flera månader tog han i praktiken Moskvas parti i kriget, lät bli att hålla Ryssland ansvarigt för invasionen och hotade med att dra tillbaka stödet till Ukraina. I februari ska han ha skällt ut Zelenskyj i Ovala rummet och tillfälligt stoppat delning av underrättelser.
Startat kriget
Trump gick så långt att han anklagade Ukraina för att ha startat kriget och han gjorde sin företrädare Biden som ansvarig för Rysslands angreppskrig.
Trump såg sig inte bara som den som kunde få slut på kriget – han föreställde sig också att han kunde återställa relationerna med Moskva och öppna för nya ekonomiska samarbeten. Han gick till och med så långt som att planera ett storslaget toppmöte för att presentera ett fredsavtal. Allt det gick om intet därför att Putin har helt andra planer vilket också betyder att Trumps dröm om att få Nobels fredspris gick i kras.
Trumps helomvändning bottnar inte i någon politisk analys, inte på att han låtit sina rådgivare se över och göra en en nya analys av Putins tänkbara strategi – Donald Trump känner sig förolämpad , trampad på tårna och framstått som den svagare parten i samtalen med Putin och Ryssland. Hans ego har fått sig en knäck.
Källa:
The Atlantic
