De stora AI-assistenterna ljuger. Inte för att de vill vilseleda, inte för att de har en dold agenda, utan därför att de är konstruerade på ett sätt som gör att sanning aldrig kan vara deras högsta prioritet. De hittar på källor, skapar siffror som låter rimliga och formulerar påståenden med en självsäkerhet som ofta saknar verklig förankring.
Det obekväma är att detta inte är ett misslyckande. Det är själva poängen.
Under de senaste åren har teknikbranschen lagt enorm energi på att tona ned eller omdefiniera fenomenet. Det talas om fel, brister och begränsningar, som om problemet vore tillfälligt och på väg att lösas. Den bilden är missvisande. Stora språkmodeller är inte byggda för att avgöra vad som är sant. De är byggda för att avgöra vad som låter sannolikt.
Faktabas
När du ställer en fråga till en AI-assistent får du inte ett svar som hämtas ur en kontrollerad faktabas. Du får ett svar som är resultatet av sannolikhetsberäkningar över språk. Modellen väljer nästa ord baserat på vad som statistiskt sett brukar följa efter det föregående. Ibland sammanfaller detta med verkligheten. Ibland gör det inte det. För modellen finns ingen principiell skillnad.
Här finns ingen magisk uppdatering som kommer att förändra detta i grunden. Mer data, större modeller och bättre finjustering kan minska vissa problem, men arkitekturen förblir densamma. Systemen saknar förståelse för sanning som begrepp. De producerar övertygande text, inte verifierad kunskap.
Trots detta har branschen valt att marknadsföra AI som något den inte är. AI-assistenter säljs in som digitala kollegor. Företag lockas med löften om automatiserad analys, korrekt research och självständiga beslut. Verktyg byggs in i arbetsflöden där precision är avgörande, som juridik, ekonomi och kundsupport, ofta utan tillräckliga skyddsnät.
Digitala kollegor
Resultatet har blivit förutsägbart. Kundtjänstbotar lovar saker som inte går att uppfylla. Juridiska texter hänvisar till rättsfall som aldrig existerat. Artiklar publiceras i stor skala med innehåll som låter genomtänkt men saknar substans. Problemen uppstår inte för att AI används, utan för att den används fel.
Här kommer den avgörande insikten. Hallucinationerna är inte en bieffekt. De är samma mekanism som gör AI kreativ.
Det som faktiskt gör dessa system intressanta är inte deras förmåga att återge information. Den rollen har sökmotorer haft i decennier. Det nya ligger i förmågan att kombinera idéer, dra oväntade paralleller och skapa nya formuleringar. Samma kreativa interpolering som kan ge upphov till en briljant idé kan också leda till ett helt påhittat faktapåstående. Det ena kan inte existera utan det andra.
Förslag
De mest framgångsrika användningsområdena för AI i praktiken utgår från detta. Verktygen används för att generera förslag, inte facit. För att skriva första utkast, inte färdiga texter. För att vidga perspektiv, inte fatta beslut. AI blir ett kreativt stöd som förstärker mänskligt omdöme, inte ersätter det.
De som misslyckas är de som tar marknadsföringen på allvar. De som behandlar AI som ett orakel snarare än som ett verktyg. Där uppstår skadorna, både ekonomiskt och förtroendemässigt.
Teknikbranschen står inför ett vägval. Antingen fortsätter man att spela upp teatern om ökande träffsäkerhet och kommande genombrott som ska lösa allt. Eller så väljer man att vara ärlig om vad som faktiskt byggs. Kreativa, snabba och kraftfulla system som kräver mänsklig kontroll för att vara användbara.
När du accepterar att din AI-assistent inte talar sanning per automatik förändras relationen. Verktyget blir mindre farligt och betydligt mer intressant. Först då går det att använda AI på rätt sätt.
Läs mer
Så avslöjar du falska AI-videor – digitala verktyg för verifiering
