Du förstår snabbt vad Vaka vill vara. Serien gör inget försök att gömma sig bakom abstraktion eller symboliskt dimmigt berättande. Det här är en dystopisk thriller som tar ett samtida Stockholm och förvandlar staden till ett experiment. Utgångspunkten är lika enkel som obehaglig. Ingen kan sova.
Ett okänt tillstånd sprider sig och förvandlar sömnlöshet till ett akut samhällsproblem. Kroppen klarar sig inte. Psyket bryts ned. Samhällets strukturer börjar knaka. Ur detta växer parallella berättelser fram. En ansvarstyngd minister som försöker hålla ihop en nation samtidigt som familjen glider honom ur händerna. En ambulanssjuksköterska som tänjer gränserna för vad yrkesetik egentligen betyder. En pappa som fallit ned i kaninhålet och som tar till sig den ena konspirationsteorin efter den andra.
Yttre fiende
Vaka använder epidemin som mer än en yttre fiende. Serien handlar lika mycket om kontroll som om trötthet, om vad som händer när flykt inte längre är möjlig och om ett samhälle som tvingas vara vaket när det egentligen behöver blunda. I den meningen fungerar serien som en ganska träffsäker kommentar till ett samtidstillstånd där vila blivit en bristvara även utan virus.
Skådespeleriet är seriens tydligaste styrka. Jonas Karlsson spelar med en nedtonad intensitet som passar materialet väl. Tröttheten sitter i kroppen, inte i replikerna. Aliette Opheim ger sin roll en desperation som aldrig tippar över i överspel. Tillsammans skapar de en trovärdig tyngd som gör att hotet känns mänskligt snarare än spektakulärt.
Problemen uppstår när ambitionen springer ifrån berättelsen. Vaka är ibland bättre på att etablera stämning än på att driva handling. Tempot sackar i partier där spänningen borde tajtas åt. Vissa scener dröjer kvar längre än de förtjänar, medan andra lämnas utan tillräcklig uppföljning. Serien verkar lita mer på sin idé än på sin dramaturgi och delar av historien blir förutsägbar och stereotyp – ett fuskande medicinbolag som vill tysta ned en skandal, bindningar som når ända upp till den högsta makten och ett virus som sprids utan att kunna begränsas.
Vägrar förenkla
Samtidigt finns här ett mod som ska erkännas. Vaka vägrar förenkla. Serien överförklarar inte. Den serverar inga snabba svar. Obehaget uppstår i mellanrummen, i det som inte sägs, i det som förblir oklart. Det är ett grepp som fungerar bättre i vissa avsnitt än i andra.
Vaka är därför ingen lättsam tittarupplevelse. Serien kräver tålamod och närvaro och den passar bäst för dig som uppskattar lågmäld spänning och psykologiskt tryck snarare än tempo och tydliga payoff-ögonblick men, det ska sägas att det ibland faktiskt kan vara svårt att hålla sig vaken, ursäkta det dåliga skämtet.
VakaGenre: Thriller, dystopi. |
Betyg
![]()
