Det är lätt att avfärda ännu en skildring av andra världskriget som dussinvara, men Den svenska länken hittar en egen nisch genom att fokusera på blanketter snarare än bajonetter. Filmen, som bygger på den verkliga historien om Gösta Engzell, är ett intressant porträtt av civilkurage dolt bakom stela tjänstemannaroller.
Här får du en genomgång av varför filmen fungerar, trots sin ovanliga ton.
Handling och premiss
Året är 1942 och Sverige balanserar på en knivsegg mellan neutralitet och moraliskt ansvar. Henrik Dorsin spelar Gösta Engzell, en nitisk byråkrat på Utrikesdepartementet som upptäcker juridiska kryphål för att rädda judar undan nazisterna. Det är en berättelse om att göra rätt sak inom ramarna för ett system som egentligen är byggt för att inte ta ställning.
Dorsin i en ny roll
Henrik Dorsin gör här en av sina mest nyanserade insatser. Han lyckas behålla sin karaktäristiska humoristiska timing men kanaliserar den i en karaktär som drivs av ett djupt allvar. Samspelet med Sissela Benn ger filmen en välbehövlig värme. Det är befriande att se en krigsfilm där hjältedåden utförs med reservoarpenna och där dramatiken ligger i rädslan för att bryta mot protokollet snarare än i stora explosioner.
Tonen och tempot
Regissörerna Thérèse Ahlbeck och Marcus Olsson har valt en stil som blandar svärta med en nästan jazzig energi. Musiken och klippningen ger filmen ett driv som gör att den aldrig fastnar i historisk seghet. Den största styrkan är hur filmen skildrar den absurda kontrasten mellan kafferep på UD och de fasor som utspelar sig bara mil bort.
Vad som drar ner betyget
Ibland blir mixen av humor och förintelsens allvar något svajig. Det finns scener där de komiska inslagen riskerar att punktera stämningen i de mest kritiska ögonblicken. Även antagonisterna, i form av fega svenska politiker, blir tidvis något endimensionella i sin iver att vara tyskarna till lags.
-
Det bra: Dorsins skådespeleri, det unika perspektivet på motståndsrörelse och den rappa dialogen.
-
Det mindre bra: Tonala krockar mellan skämt och allvar samt vissa stereotypa karaktärsdrag.
Slutsats: Den svenska länken är en sevärd och välbehövlig påminnelse om ett bortglömt kapitel i svensk historia. Den undviker de värsta fällorna av heroiskt skryt och bjuder istället på en mänsklig, tidvis rolig och genuint berörande berättelse om hur även en paragrafryttare kan förändra världen.
Du hittar Den svenska länken på: Netflix
Betyg
