Donald Trump har i en uppmärksammad intervju klargjort sin syn på den amerikanska presidentmakten och landets roll i världen. Hans uttalanden markerar ett radikalt brott med den rättsordning som präglat internationell politik sedan andra världskrigets slut.
Enligt presidenten begränsas hans befogenheter som högste befälhavare varken av internationella lagar,fördrag eller konventioner.
Den egna moralen som högsta domstol
Det mest centrala i Trumps resonemang är avsaknaden av externa kontrollinstanser för hans militära och utrikespolitiska beslut. På frågan om det finns några gränser för hans globala makt svarade han att hans egen moral och hans eget sinne är det enda som kan stoppa honom.
Viktiga punkter i presidentens maktanalys:
-
Åsidosättande av lagar: Han förklarade uttryckligen att han inte anser sig behöva internationell lag och att han själv avgör när sådana begränsningar ska gälla USA.
-
Inhemska institutioner: Trump antydde att domstolar endast under ”vissa omständigheter” har makt att begränsa hans inrikespolitiska agenda. Han diskuterade även metoder för att kringgå Högsta domstolen, till exempel genom att omvandla tullar till licensavgifter om de skulle förklaras olagliga.
-
Militärt inflytande: Han upprepade sin vilja att använda militären inom landets gränser genom att åberopa upprorslagen (Insurrection Act) och federalisera nationalgardet vid behov.
Ägandets betydelse och fallet Grönland
Presidentens världsbild präglas av en fastighetsmagnats syn på territorium och suveränitet. Hans krav på att Grönland ska bli en del av USA fungerar som ett typexempel på denna logik. Han menar att formellt ägande ger en psykologisk framgång och en kontroll som inte går att uppnå genom avtal eller arrenden. I detta sammanhang framställde han det transatlantiska samarbetet inom Nato som något som kan väljas bort om det står i vägen för nationella intressen.
Coercive Diplomacy: Hot som verktyg
Intervjun belyste även presidentens användning av oförutsägbarhet som ett diplomatiskt vapen. Genom att hota med militära angrepp, likt de i Venezuela, tvingar han andra ledare till samtal och eftergifter. Detta framgick tydligt under ett samtal med Colombias president Gustavo Petro, som uttryckte stor oro för en förestående attack mot sitt land.
Global stabilitet och kärnvapen
Trump visade en påfallande likgiltighet inför att det sista stora kärnvapenkontrollavtalet med Ryssland löper ut inom kort.Hans inställning är att USA helt enkelt kan ingå ett ”bättre avtal” senare, där även Kina inkluderas. Han avfärdade också oron för att hans agerande i Venezuela skulle skapa ett prejudikat som Ryssland eller Kina kan utnyttja för att invadera Ukraina eller Taiwan, med argumentet att USA:s situation och säkerhetshot är unika.
Sammanfattningsvis framstår en president som ser nationell styrka och personligt omdöme som de enda relevanta faktorerna i global politik. För Donald Trump är lagar och dokument underordnade den fysiska makten och den personliga moralens kompass.
Källa: New York Times
