Vardagen formas just nu mindre av teknikskiften och mer av hur människor aktivt drar gränser. Det som förändras är inte vad som finns tillgängligt, utan vad som tolereras.
Uppåt – Notifieringsdiet
Pushnotiser stängs av i allt större omfattning, inte bara för sociala medier utan även för verktyg som tidigare sågs som “viktiga”. Det som förr uppfattades som service blir allt oftare en stressfaktor, eftersom varje pling kräver ett mentalt avbrott och en snabb prioritering. Människor vill själva bestämma när de tar in information, och värderar därför tjänster som fungerar utan att kalla på uppmärksamhet. Det som får vara tyst, stabilt och förutsägbart upplevs som kvalitet.
Nedåt – Abonnemang som standard
Allt fler ifrågasätter varför vardagstjänster ska kosta varje månad, även när behovet är enkelt och oförändrat. Tröttheten handlar sällan om att summan i sig är hög, utan om att det aldrig tar slut och att priset kan justeras utan att användaren får något tydligt tillbaka. När fler funktioner låses bakom löpande avgifter växer också känslan av att man inte längre äger sina verktyg, utan bara hyr tillgång till dem. Engångsköp, licenser utan krav på kontinuerlig betalning och lösningar med lång livslängd får därför ett nytt värde.
Under radarn – Tyst återgång till manuellt läge
Människor börjar välja bort automatiska beslut som tidigare accepterades utan eftertanke. Rekommendationer, förvalda inställningar och “smarta” förslag stängs av eller ignoreras, eftersom de ofta upplevs som ett sätt att styra beteende snarare än att hjälpa. Det är inte en protest som syns, men den märks i små val som förändrar vardagen: man söker själv i stället för att klicka på det som föreslås, man väljer bort autouppspelning, man vill se alternativen innan man bestämmer sig. Det manuella blir ett sätt att minska beroendet av system som annars blir svåra att genomskåda.
Läs mer
Trendbarometern: Från digital utmattning till fysisk närvaro
Trendbarometern: Den tysta omställningen som ingen keynote pratar om
